Innan man kan tala med eleverna om deras uppfattningar om bedömning i skolan måste det stå klart när de anser att de blir bedömda av lärarna och vad som är bedömningar. Meningen är att klargöra detta här nedan.
A. Uppfattas LoS-diagnosen som bedömning?
Låg- och mellanstadieeleverna intervjuades inledningsvis kring den läs- och skrivdiagnos (LoS), som de deltagit i c:a. fyra veckor tidigare. Dia- gnosen genomfördes på samma sätt för båda åldrarna, d.v.s. instruktioner- na för lärarna var likalydande men utgick från två skilda texttyper. På låg- stadiet behandlades ett utdrag ur boken Sagan om den lilla farbrorn av Barbro Lindgren och Eva Eriksson. Textutdraget är på 11 sidor där varje sida är illustrerad med svartvita teckningar av Eva Eriksson.
År 5-elevernas text på två sidor var mera faktabetonad med titeln Spar på pussarna Djur kan smitta! (ur Snilleblixten) Utdrag ur texten ger belägg för att den kan ses som ”sakprosa”:
Med tanke på texternas olika karaktär är det möjligt att eleverna upp- fattar bedömningen på skilda sätt. Båda elevgrupperna skulle emellertid bedömas i samma delområden och totalt skulle en diagnos på deras språkutveckling ställas genom att följande bedömdes:
Läsförmåga/läsutveckling – läsförståelse; tyst läsning och högläsning med muntlig redovisning.
Skrivförmåga/skrivutveckling; textinnehåll, språklig- och grammatisk uppbyggnad samt stavning.
Varför gjordes LoS-diagnosen enligt eleverna?
Efter en övergripande inledning med frågor kring vad hela läs- och skriv- proceduren gick ut på, talade vi om delmomenten i LoS-diagnosen, där eleven skulle läsa och berätta och sedan skriva en egen text. Elevernas uppfattningar av anledningen till att LoS genomfördes gav följande kate- gorier: - inlärning - träning av färdigheter - upplevelseläsning - förhör/kontroll
Inlärning
Många elever uppfattade att de läst berättelsen för att lära sig något av innehållet.
Förkortningarna före citaten anger: L = lågstadiet, M = mellanstadiet och H = högstadiet samt att P = pojke och F = flicka.
L7P: ”Man får nock lära sig mycket av det. …Att man ska vara snäll mot varandra och så.”
Träning av färdigheter
L13P: ”För att träna läsning och skrivning.”
M1F: ”Ja, för att man ska träna sig och komma ihåg. (om skrivandet) Är det inte för att vi ska göra stödord?” (minnesanteckningar)
Upplevelseläsning
L2P: ”Den var intressant. …Det var rätt synn om den lilla farbrorn för han var rätt ensam. Om kvällen då satt han och vänta. …Så kom det en räv.” (en hund i själva verket)
Kommentarer
Att läsa enbart för nöjes skull ligger nära kategorin ”inlärning” för lågsta- dieeleverna, då deras berättelse var av sådan karaktär att det man lär sig ligger på det känslomässiga planet. Innehållet har fått eleverna att tänka på hur man ska respektive inte ska vara mot varandra, något som tydligen engagerat dem. De talar om sina upplevelser utan tankar på att bli bedöm- da i något avseende. Mellanstadieelever upplevde däremot inte enligt min uppfattning att de läset enbart för ”nöjes skull”.
Förhör/kontroll
L8F: ”Jo för L skulle kolla oss eller nåt sånt. …Eeh kanske att man läste å sånt.”
M5P: ”Förhör på det och sånt. …Ja, förhör kan man säga.”
Kommentarer
År 2-barnen nämner inte ordet kontroll utan säger ”kolla”, medan det finns år 5-elever som använder ord som ”kontroll” och ”förhör” som synonymer. Om dessa elever uppfattat LoS-diagnosen som förhör/kontroll, och därmed eventuellt som ett test redan från början, vilket man inte kan bortse ifrån, framkommer inte i detta avsnitt av kodningen.
Det finns elever som nämner att de i första hand tänkte på ”hur texten skulle se ut” antingen estetiskt eller med riktig stavning.
Både läsandet, det muntliga återgivandet (läsförståelsedelen) av texter- na och författandet av egna texter uppfattades som en del av skolarbetet – ett närmast trevligt inslag. Flera elever tyckte att de lärde sig någonting av innehållet och fick träna sig på att komma ihåg. Någon lågstadieelev tyckte att man både fick träna läsning och skrivning.
Samtalet med läraren efter läsningen sågs i viss mån som ett förhör men av en del barn även som en kontroll på att man läst eller att man skulle träna sig att berätta.
Vid det egna skrivandet finns det elever som nämner att de tänkte på hur de skrev – det skulle vara en fin stil, stava rätt och berätta rätt. Lågsta-
dieelever reflekterade känslomässigt kring innehållet vilket återspeglas i deras etiska svar om ”Den lilla farbrorn”.
7.1.1 Rättskrivning kan uppfattas som bedömning
Eleverna på lågstadiet och mellanstadiet har rättskrivning en gång i veck- an, som de förutsätts träna hemma inför. Har de en föreställning om var- för?
Inlärningstillfälle
L6F: ”För att man ska stava rätt! …För att man ska liksom komma ihåg att det stavas så.”
M7P: ”Näe, bara för och lära sig och stava och sån´t när man kommer ut i livet.”
Kommentar
Svaren pekar på uppfattningen att rättskrivning/diktamen förekommer dels som träning dels som inlärning.
Rättskrivning inger känsla av prov
L8F: ”När man sitter där och precis ska ha rättskrivning så, rättskrivning så är det så spänt. …Att man inte ska klara det och sånt.”
M10P: ”Pirrigt! …Ja, ibland om det är dom svåraste orden så är det alltid det – nervöst och så.”
Kommentarer
Man behöver givetvis inte känna något särskilt inför att bli bedömd även om man är medveten om detta. Däremot kan man tolka reaktioner som att det känns ”pirrigt”/”nervöst” i samband med rättskrivningar att dessa upp- levs som prov och inte enbart som träning av färdigheter – inlärning.
7.1.2 Tidsbegränsningar tyder på prov
L1P: ”Det var ett prov i ”gånger”. Vi fick en så´n där liten lapp, så fick vi fyra minuter på oss och göra den.”
L6F: (Svar på frågan om LoS-diagnosen var ett prov) ”Nää, …för att det gick inte på TID! …Och så var det inte så svårt heller.”
M10P: ”Man har kanske 20 minuter på sig – då måste man va snabb alltså! …Det blir svårare för man kan inte tänka lika länge på saker. Så blir det inte lika rätt när man gör det.”
Kommentarer
En vanlig uppfattning både på L- och M-stadiet är att det handlar om ”prov” när något ska redovisas på en viss angiven tid.
Uppfattningen av att det handlar om prov då tiden är begränsad/knapp förstärks genom att många elever upplever att detta fenomen påverkar skrivsituationen och resultatet.
7.1.3 Ordet ”test” signalerar ”litet prov”
L5F: (om ”testen” i Ma-boken) ”Jo, det är ett litet prov men vi har så mycket ”test” och sån´t. …Det är ju inte på tid, men man är ju ändå upp- hetsad och så. (I:”Varför?”) Jo, för man vill ju ha alla rätt.”
M2 F: ”(om Rs) ”Det känns som ett test. …Jae, det är inte så liksom precis ett Oä-prov. Man kan ju läsa på det tills man kan det ju.”
Kommentarer
Ordet test kan tolkas som prov och exempel på detta framkom när vi talade om Ma-böckernas ”Test-sidor”. Dessa test är egentligen avsedda att vara underlag för en diagnos på att eleverna inhämtat förväntade kunskaper i ett avsnitt så att lärare ska veta om det är lämpligt att gå vidare. Sådana test kan ses som bedömningstillfällen.
7.1.4 Prov kan ”graderas”
Rättskrivningar och andra bedömningar, som uppfattades som prov, jäm- fördes.
M2F: (om Oä-prov) ”Nä, det är lite mer. …Det är mer att läsa. …Det känns ”större” – det känns liksom som det är viktigare på nåt vis. (om Ma- prov) Njaa, …man liksom…det känns något större än Oä-prov…för att det är liksom…ganska svårare, om man säger så.”
M4P: (tyckte inte om Rs) ”Oä tycker jag om. …Det är bättre. Jag tycker det är roligare. …Nä, men det är rätt mycket att hålla reda på – länder, huvudstäder och sån´t. …(om hur det känns inför Oä-prov) Det känns konstigt i magen. Det är pirrigt.”
Kommentarer
Vid jämförelsen mellan rättskrivningar och andra bedömningar, som upp- fattades som prov, nämner elever på M-stadiet att en del prov är ”större” och viktigare än andra. Dessa bedömningar upplevs som svårare och ska- par mer nervositet – ”det känns konstigt i magen” - än de mindre viktiga proven.
Bedömningar utan skriftliga prov
M5P: ”Skrivningarna äee dee som räknas mest. …(I: ”Kan man inte ta reda på vad ni kan genom att prata?”) Joo, det går nog.”
M7P: ”Ja, och muntligt och så. …Ja, det är lite lättare för…man ska skriva på tavlan och sån´t ibland. Då så hjälper fröken en.”
Kommentar
Elever ”tror” att deras kunskaper kan bedömas muntligt och att det är lätta- re för då får de hjälp. En viss tveksamhet råder och ingen elev tar upp be- dömning utan skriftliga prov spontant.