8.2.1 Vad elever uppfattar som bedömningstillfällen
En del bedömningstillfällen uppfattas inte som sådana av eleverna trots att lärares avsikt är att bedöma/diagnostisera vid ett speciellt tillfälle. Det kan vara ett muntligt förhör, samtal med eleven eller iakttagelser av elevensarbetsinsatser på lektioner, men även sådant som rättskrivning (diktamen) eller författande av egna texter. Elever i de lägre åldrarna (år 1 – år 6) är omedvetna eller tveksamma till om de sistnämnda skrivtillfällena ”räknas” som test/prov, men kan tycka att läraren ger sina omdömen vid diktamen och på deras egna texter. Bedömningar som görs under vanliga lektioner är elever i skolår 4 – 6 något mera medvetna om medan år 7 – år 9-elever uppmärksammar detta i stor utsträckning. Detta kan bero på att lärarna informerat dem att så är fallet – om det nu går att bedöma kontinuerligt.
När det gäller prov i kunskapsämnen, som man kan ”läsa på”, uppfattar eleverna att deras kunskaper mäts. Ett tecken på att elever är medvetna om att de skall bedömas i samband med prov är att de reagerar påtagligt, oftast i form av nervositet. Tidsbegränsningar vid provtillfällen förstärker in- trycket av att det sker en bedömning av kunskaper.
Omdömen, som ges av lärare vid utvecklingssamtal där eleven är med, uppfattas som en slags sammanfattning av olika bedömningar. Omdömena kan innebära såväl beröm som kritik och utmynna i prognoser för den en- skilde eleven och uppmaningar om hur han/hon bör arbeta vidare eller uppföra sig i fortsättningen för att nå bästa ”resultat”.
8.2.2 Elevers uppfattningar om bedömning/prov
Den mest förekommande föreställningen bland elever om varför man be- döms i skolan är en kombination av tanken att kunskaper ska kontrolleras och tanken att läraren vill veta vad eleven lärt sig för att eleven själv ska få kännedom om sitt kunnande. Att inlärningen förstärks genom prov är en allmän uppfattning från mellanstadiet och uppåt. Inför ett bedömningstill- fälle, särskilt om det är känt i förväg, ökar pressen på kunskapsinhämtan- det, vilket av många elever anses vara nödvändigt – annars kanske man skulle ”bli för slö”. Dessutom anför elever, framför allt på H-stadiet, ett provresultat påverkar självkänslan - att inte behöva skämmas inför sig själv och sina kamrater (lärare nämns inte). Ett viktigt skäl är bytesvärdet. Betygen – och därmed prov - behövs för framtida bruk.
Rättvisa är ett annat skäl till att elever vill ha prov. Att bli rättvist be- dömd är centralt även om känsloupplevelserna vid bedömningstillfällena inte uttrycks i positiva termer. Många elever anser att skriftliga prov är
bästa sättet att öka sina kunskaper och den mest rättvisa bedömningsfor- men. Det kan tyckas vara motsägelsefullt, då elever känner att prestations- förmågan försämras när de blir nervösa.
Att bli bedömd kan vara utvecklande
Eleverna uttrycker att deras kunnande utvecklas genom att de blir bedöm- da. Detta gäller även för de elever som har svårt att uttrycka sig skriftligt och/eller läsa skrivna frågor. Ett fåtal vill av bl.a. dessa skäl att ”provsystemet” skall ändras. De föredrar muntliga förhör eller vill redovi- sa sina kunskaper på annat sätt, t.ex. genom att skriva ner vad de kan utan bundna uppgifter och rätta svar. För dem skulle detta vara mera ”rättvist”. Några elever nämner att lärare inte bryr sig om vad de kan på lektionerna – att ”det knappt räknas när man räcker upp handen” och kan svara.
Ansträngande med prov
Oavsett förmåga tycker eleverna att det är jobbigt med den höga frekven- sen av prov, speciellt under högstadiet, vilket bl.a. innebär att man inte hinner/orkar läsa på ordentligt. Många elever reagerar också mot tidspres- sen. Det finns dock de elever som tycker att tidsbegränsningar är okey och rent av stimulerar den intellektuella skärpan. Vissa prov anses vara större och viktigare än andra och kräver stora insatser av eleven.
Bedömningstillfällen innebär såväl fysiska ansträngningar som psykis- ka anspänningar. Elever lägger ner mer eller mindre omfattande arbete på förberedelser i hemmet och de behöver i regel hjälp och stöd av någon förälder eller äldre syskon. De elever som uttrycker att de gör stora an- strängningar för att lära sig tillräckligt mycket är samtidigt de som får hjälp hemma.
Proven anses av flertalet högstadieelever utgöra det viktigaste underla- get för betygen.
Att bedömningar har samband med betyg är en uppfattning som elever- na har redan på mellanstadiet.
Såväl flickor som pojkar ser allvarligt på prov – även de som inte tyc- ker att råplugg är av värde för dem personligen. De läser ändå på för att de vill klara proven.
8.3
Elevers upplevelser av bedömning
Oro och ängslan
Eleverna i denna undersökning uttrycker oro och ängslan i samband med skriftliga prov. Oron inför ett dylikt bedömningstillfälle hör ofta samman med rädsla för att misslyckas. Det är vanligt att även väl förberedda elever känner någon form av oro och nervositet. Trots att de antar att de besitter nödvändiga kunskaper och förmåga som krävs blir de osäkra om de ska ”klara provet”. Hur kan man då förklara dessa till synes motstridiga käns- lor och prestationsängslan och är det nödvändigt/möjligt att få bukt med dessa ”besvär”?
Både pojkar och flickor tycker att det är jobbigt med skriftliga prov medan muntliga läxförhör accepteras. Båda könen reagerar med någon form av oro i samband med prov, vilket de inte försöker dölja även om de uttrycker sig något olika. Flickorna spelar i regel mera ut sin oro – drama- tiserar kring bedömningssituationer och talar mera om förberedelsernas omfattning för att vara duktiga och för att minska nervositeten genom att vara väl förberedd inför ett prov. Flickor uttrycker större oro för matematik än pojkar, men även pojkar är påtagligt oroliga inför matteprov. En del pojkar tycker inte att man kan förbereda sig till matteprov genom ”att läsa på”. I så fall kan man ej heller ”tappa” preparerade kunskaper på vägen till ”provsalen”, vilket kan vara en bidragande orsak till en förmildrad oro.
Ingen elev säger sig vara helt oberörd i samband med bedömningar i form av skriftliga läxförhör och prov – ”det känns i alla fall inte som van- ligt”, som en elev uttryckte det. De nämner känslor från ”nästan roligt” (får räknas till undantagen) till pirrigt, oroligt, stressigt och nervöst Känslorna kan variera i styrka beroende på t.ex. ämne och provets omfattning. Likaså kan intensiteten öka, avta eller försvinna helt före, under eller efter ett be- dömningstillfälle och vid tillkännagivandet av resultatet. Mestadels be- skrivs känslorna som fysiska yttringar likt ”ont i magen”, ”darr på handen” eller ”pirrigt i magen”.