Hur fungerar då lektionerna i idrott och hälsa för elever med fysiska funk-tionsnedsättningar? Bland de elever som riskerar att få betyget icke god-känt (IG) i årskurs åtta är elever med olika typer av funktionsnedsättningar överrepresenterade, visar en studie utförd i Stockholm av skolöverläkaren Görel Bråkenhielm (2008). 30 procent av totalt 257 elever (120 pojkar och 137 flickor) hade någon form av funktionsnedsättning. Därav hade 16 procent inlärningsproblem (dyslexi, ADHD, autism etc), 5 procent psykiska funktionsnedsättningar (psykisk sjukdom, anorexia nervosa) och 9 procent fysiska funktionsnedsättningar (neurologisk sjukdom, skolios, hörselnedsättning, astma, hjärtfel). Ett samband fanns mellan förekomsten av IG och prestationsinriktade betyg, duschtvång, samt idrottslokalernas utformning och läge. Om idrottslokalen gav möjligheter till ett flexibelt utbud av aktiviteter var det enklare att finna individualiserade lösningar (Bråkenhielm 2008: 32). Skolinspektionen (2010) gjorde under en dag i april 2010 en oanmäld tillsyn av 304 lektioner i idrott och hälsa i årskurs sju till nio, vid totalt 172 skolor. Enligt lärarna var nästan två procent av eleverna helt eller delvis ”befriade” från ämnet. Detta var en oväntat stor
andel eftersom det i skollagen ges mycket litet utrymme för befrielse från undervisningen. Alla lärare var dock inte helt klara över om det verkligen fanns ett formellt beslut om befrielse för de berörda eleverna (Skolinspek-tionen 2010). I en undersökning som Larsson et al gjort på uppdrag av Skolverket, med syfte att öka kunskapen om flickors och pojkars villkor i idrott och hälsa, framkommer att de skäl till befrielse som lärarna anger framför allt är sjukdom, funktionsnedsättning eller psykosociala problem (2010: 41–42). Larsson et al har dock ett kritiskt perspektiv då de påpekar att befrielsen inte bara gäller eleven:
När en elev blir ”befriad” från undervisning i idrott och hälsa innebär detta samtidigt i de flesta fall att skolledningen också ”befriar” läraren i idrott och hälsa från ansvaret för eleven, både vad gäller undervisning och betygsätt-ning. (Larsson et al. 2010: 78)
Som vi ska se nedan kan ”befrielsen” från elevens sida upplevas som en exkludering. Medan de båda här refererade rapporterna endast använder termen ”befrielse”, är termen ”exkludering” mer frekvent inom funktions-hindersforskningen.
Elevernas ”synlighet” och den medföljande utsattheten är en av orsa-kerna till avsaknaden av protester från de unga kvinnorna och männen med funktionsnedsättningar i Barrons studie (1996: 52), varav de flesta har exkluderats från lektionerna i idrott och hälsa. En av killarna säger att han alltid har velat vara som vem som helst, ”and it was particularly the physical ed, that’s where I was kind of noticed the most, that you where handicapped”. Dels kan han inte delta på samma sätt som klass-kamraterna, vilket tydliggör att han har en funktionsnedsättning och i den bemärkelsen är annorlunda, dels är kroppen synlig i omklädningsrummet och duschen (Barron 1996: 52). Utöver den utsatthet som alla elever kan känna vid dessa lektioner tillkommer alltså exponeringen av funktions-nedsättningen.
Exkludering vid idrottslektioner framkommer även i en studie gjord i USA av sociologerna Diane E. Taub och Kimberley R. Greer (2000). De undersöker hur barn och unga med fysiska funktionsnedsättningar, 10–17 år, varav 18 pojkar och tre flickor, ser på sin fysiska aktivitet. De båda forskarna konstaterar att framför allt spontan lek och idrott fungerar som en ”significant normalizing experience”. De ungas självbild föränd-ras i det att de upplever sig själva som mer lika andra barn, som inte har funktionsnedsättningar, och sociala band till jämnåriga stärks. De negativa
kommentarer som förekommer handlar framför allt om att de blir exklu-derade vid idrottslektioner eller vid raster, att de inte blir valda när lag tas ut och att jämnåriga gör sig lustiga över deras förmåga under den fysiska aktiviteten (Taub och Greer 2000) – även det senare hör samman med prestationernas synlighet.
En känsla av exkludering kan även uppstå vid enstaka aktiviteter. I en studie bland norska tonåringar med fysiska funktionsnedsättningar gjord av arbetsterapeuterna Mona Asbjørnslett och Helena Hemmings-son (2008) undersöks upplevelser av delaktighet i skolan. 14 stycken 13–18-åringar deltog i fokusgruppintervjuer som följdes upp med indivi-duella intervjuer. Exkluderingen i undervisningen upprörde:
During the focus-group interviews the teenagers became particularly ani-mated when sharing stories of situations in which they had been excluded from what they perceived to be important events in class. The stories relating to exclusion were especially connected to sports and outdoor exercises, but were also related to classroom situations at breaks or when alone with a classmate. (Asbjørnslett och Hemmingsson 2008: 157)
Just detta att vara där det som ses som viktigt händer var viktigare än att göra exakt samma aktiviteter som klasskamraterna utan funktions-nedsättningar. Om alternativa aktiviteter erbjöds var det alltså viktigt att de försiggick tillsammans med resten av klassen. Betydelsen av flexibla idrottslokaler där olika aktiviteter kan pågå samtidigt, som Bråkenhielm (2008) tar upp, bekräftas alltså av Asbjørnsletts och Hemmingssons studie. Kontakten och samarbetet med läraren var avgörande för om eleverna kände sig delaktiga. Vid korta, informella möten som hölls mellan lärare och elev vid behov kunde lösningar nås. Utöver möjlighet att delta vid situationer som sågs som viktiga poängterade tonåringarna ”the teacher’s ability to include the students and their first-hand experience and know-ledge when planning, [and] to listen to the student’s own solutions” (Asbjørnslett och Hemmingsson 2008: 158).
Prestationernas synlighet och funktionsnedsättningens exponering i dusch och omklädningsrum inverkar alltså negativt på upplevelsen av lek-tionerna i idrott och hälsa bland elever med funktionsnedsättningar i dessa studier. Direkt exkludering upplevs som negativt av vissa medan andra ser det som en lättnad att undslippa exponeringen. Faktorer som inverkar positivt är känslan av att ens kunskap och erfarenheter är betydelsefulla,
och att eleven åtminstone kan vara tillsammans med klasskamraterna även om andra uppgifter utförs. Flexibla lokaler underlättar detta.