Begreppen som används

Begreppen kreativitet, innovation, företagsamhet, företagsamhetsfostra, entreprenörskap och entreprenörskapsfostra används i många sammanhang i det finska utbildningssystemet. Definitionerna skiljer sig beroende på vem man frågar. De snabba samhällsförändringarnas inverkan på människornas liv inom alla områden; organisationer, kultur, arbete och fritid förutsätter initiativrik tänkande och aktiv handlingsförmåga i livet för att kunna ta an-svar för sitt och familjens liv och vara en aktiv medlem i samhället.

2.1.1 Kreativitet

Nuförtiden ser man kreativitet som en mångsidig och mångvetenskaplig helhet i människans liv som är bunden till sin historiska och sociala omgiv-ning (Csikszentmihályi 1988; 1996; Sternberg & Lubart 1999). Kreativitet är en kombination av människans kognitiva processer, personliga egenska-per och omgivningens inverkan. Hur hittar man idéer, hur ser man problem omkring sig och hur hanterar man möjliga lösningar? Där spelar

kreativite-ten en avgörande roll.

Barns personlighet, motivation, familj och skolerfarenheter samt andra lä-rotillfällen definierar, vem som ska och vem som inte ska få möjlighet att utveckla sin kreativitet och talang och vem inte. Gardner (1983) definierar olika intelligensområden. Enligt honom finns det åtminstone åtta olika former av intelligens: logisk-matematiskt, språklig, spatial, musikalisk, kroppskines-tetisk, naturalistisk, interpersonell och intrapersonell. Man kan ha talang på ett eller många intelligensområden (Gardner 1984). Läromiljön varken stöder eller hindrar barnets utveckling. En kreativ inlärningsmiljö är öppen och upp-muntrar barnet att vakan och rikta sitt intresse till olika områden.

Kultur och kreativitet har alltid kopplats samman. På 2000-talet har man bör-jat betona kreativitet i alla branscher i samhället. Nuförtiden pratar man om kreativ ekonomi och betonar kulturens betydelse på grund av kreativitet framfö-rande (se OPM 2009c). Kreativitet är också en del av vardagskunnandet, som är viktig för att människan ska klara sig i ändrade omständigheter.

2.1.2 En innovation är en framtidsorienterad lösning!

Innovation som begrepp innehåller alltid någonting nytt. På 1900-talet såg man innovation framför allt ur näringslivets perspektiv och betonade det som en ny väg eller lösning för hur man kan göra saker på ett sätt som gene-rerar ekonomiskt vinst (Schumpeter 1934). I början av 2000-talet har be-greppets betydelse utvidgats till att omfatta hela samhället. Man ser

innova-tion inte längre bara som en lösning som kan utnyttjas kommersiellt eller som är ekonomisk vinst till företagen än de tidigare lösningarna. Man har börjat söka och utveckla innovationer i alla branscher i samhället (NIS 2008). Målet har varit att hitta nya vägar och göra saker på ett nytt sätt för att utveckla praktiken. Förändring av praxis är en utgångspunkt för innova-tion. Innovation har förståtts som en ny produkt eller process som man pro-ducerar eller tillämpar i praktiken i relation till målsättningen och kvalitets-värderingarna. På så sätt är innovationen en ekonomiskt eller samhälleligt en ny väg att använda kunskap och kunnande. Som förändring är innovationen både en utvecklad väg att göra saker på ett nytt sätt och en nyupptäckt upp-finning som omsätts i praktiken. Innovation kan på 2010-talet definieras som en ny eller utvecklad framtidsorienterad praktisk tillämpning materiell eller immateriell – både en produkt, en process, en procedur och en tjänst som grundar sig på målinriktat och mångfackligt samarbete och uppfyller andvändarens behov och gör livet bättre (Lindfors 2009a).

Innovationerna är olika på olika områden i samhället. Teknologiska in-novationer, nya tekniska produkter eller processer och system, bygger på forskningsbaserad kunskap och teknologisk utveckling. Kulturella innova-tioner kan producera helt nya idéer. Ekonomiska innovainnova-tioner är produkter eller tillvägagångssätt som ger företaget ekonomiska fördelar jämfört med dess tidigare verksamhet eller med andra företag. Sociala innovationer är förändringar i form av nya svar på problem och utmaningar för att förbättra välfärd, hälsa eller servicesektorn. Man kan säga att innovationerna hittills mest varit så kallade teknologiska innovationer. Detta betyder att man först har skapat teknologin och sedan börjat använda den i olika sammanhang. Då är risken är då att man hamnar i tillämpningar som inte alls har någon rela-tion till människornas existerande behov. Det är svårt att engagera använda-re kring nya tekniska idéer, eftersom de kan ha svårt att se potentialen med en ny teknik ifrån just nu upplevda och existerande behov (Ljungblad 2008).

Innovationen börjar med en ny eller utvecklad idé som i praktiken kan anses vara en möjlig lösning på människans nuvarande eller framtida behov. Kreativa idéer är absolut avgörande i problembaserad verksamhet. Behovet att få till stånd en förändring i en situation uppstår när man inte är nöjd med praxis eller vill göra någonting på ett nytt sätt för att t. ex. göra något enkla-re eller snabbaenkla-re eller med mindenkla-re enkla-resurser än tidigaenkla-re. Kenkla-reativitet spelar en avgörande roll i problemlösningen när man jämför, värderar, väljer, kombi-nerar och använder kunskap och kunnande för att nå en praktisk lösning i den reala omgivningen. Det krävs konkret verksamhet för att utveckla idéer till lösningar som ändrar praktiken och kan bli innovationer. Teknologin som fenomen betyder i innovationssammanhang hög kvalitet, funktion och användbarhet (Lindfors 2008). Om den praktiska lösningen grundad på kol-laborativ problembaserad verksamhet med kreativa idéer har hög kvalitet och funktionalitet och användaren tar den i bruk, har man skapat en innova-tion. Man kan inte ta i bruk någonting som inte fungerar, som inte är använd-bart. Funktionen uppstår i relation till användare, omgivning och den praktiska

lösningen som sådan (Lindfors 2002). Teknologi i form av praktisk lösning blir som en kombination av kunskap, material, tekniker och process samt funktion. Man har börjat betona människans behov i stället för att utveckla en ny teknik som bara blir till för teknikens egen skull. Beslutsfattarna påpekar att framtiden inte längre är teknologiledd utan de sociala innovationerna är avgörande för samhällets välfärd. Finlands nationella innovationsstrategi spe-cificerar orsakerna till att innovationer är viktiga: de stora globala problemen, såsom globalisering, miljöutveckling, ny teknologi och befolkningsföränd-ringar är både hot och möjligheter i framtiden (NIS 2008). Vilka tillväga-gångssätt man kan skapa genom att använda teknologi är avgörande men mest avgörande i innovationen är själva människan.

Praktiken idag är mångsidig och krävande. Vi har kommit till en situation där det är brist på tid och välbefinnande i form av friskt och hälsosamt liv i samhället. Beslutfattare världen över påpekar att innovationer är ett livsvill-kor för utveckling av den globala välfärden. Det är säkert att världen föränd-ras och att man måste klara sig trots de föränderliga omständigheterna. Man har grundat innovationscenter och regeringar har skrivit innovationsstrategi-er. Man pratar om innovativa processer och produktinnovationsstrategi-er. Innovationer är något man söker för att kunna klara sig i livet inte bara i dag till utan också i fram-tiden. Detta innebär att man måste utveckla lösningar som fungerar i prakti-ken genom att kombinera andvändarnas behov, den utvecklade tekniprakti-ken och funktionen för att komma fram till användbara lösningar (Lindfors 2009a). Det räcker inte till längre att enskilda människor försöker ändra den. Därför är det avgörande att människor som har kunskap och kunnande om olika områden samarbetar tillsammans för att utveckla en lösning på ett problem och/eller till ett behov (Sawyer 2007). Dagens och framtidens innovationer grundar sig på målinriktad och mångfacklig kollaboration.

2.1.3 Företagsamhet och entreprenörskap

Att omvandla idéer till handling är en bestämmelse att handla aktivt både i det egna vardagslivet och som medlem i samhället. I Undervisningsministe-riets publikationer (UVM 2009; OPM 2009a), Riktlinjer för fostran till ent-reprenörskap, använder man väldigt många begrepp relaterade till fenome-nen: entreprenörskap, företagsamhet och företagsamhetsfostran. Ord entre-prenör kommer fram i väldigt många kombinationer: entreentre-prenörskap, entreprenörsverksamhet, entreprenörsinriktad inlärningsmiljö, entrepre-nörsinriktad verksamhetskultur, entrepreentrepre-nörsinriktade färdigheter och vidare handlingssätt och entreprenörsinriktad handlingsmodell samt entreprenörs-mässigt agerande, entreprenörsmässiga egenskaper och handlingssätt, entre-prenörsmässiga färdigheter och tillsvidare entreprenörsanda, färdigheter, entreprenörsutveckling, entreprenörskapsstudier, entreprenörs-kompetens, entreprenörskapstillväxt och entreprenörskapspedagogik. Begreppet entreprenörskap anses vara mera affärslivs-orienterat än företag-samhet (Backström-Widjeskog 2008) som kommer fram först i

publikatio-nens namn. I publikationen används begreppet företagsamhet och företag-samhetsfostra samt företagsamhetsfrämjande inlärningsmiljö, företagsamt handlingssätt, företagsamhetskompetens, företagsamhetsfostrande och före-tagsamhetsfrämjande verksamhet, företagsamhetsstrategi och företagsam-hetsfrämjande aktörer.

Individens förmåga att omvandla idéer till handling innefattar kreativitet, innovationsförmåga och risktagande samt en förmåga att planera och leda en verksamhet i syfte att uppnå de mål som uppställts. Om denna förmåga an-vänder man begreppen aktiv medborgare eller företagsamhet eller entrepre-nörskap. Företagsamhet samt entreprenörskap definieras som ansvarstagande aktivitet, förmåga att gripa tag i möjligheter, risktagande, produktivitet, resul-tatorientering och kunskap om resurser. Dessa egenskaper stödjer individen i det vardagliga livet, utbildningen, arbetet, på fritiden och i annan samhälls-verksamhet. De individuella resurserna och värderingarna utvecklas genom ett aktivt sökande och skapande av egen kunskap och kunnade (See Backström-Widjeskog 2008; COM 2005; Lehtonen 2010; Remes 2003; UVM 2009). Att diskutera om entreprenörskap bland finlandssvenskar innefattar mera affärsli-vets syn än att diskutera om företagsamhet och dess olika drag. De egenskaper som styr aktivitet i livet behövs i företagsverksam handling i allmänhet, i ent-reprenöriella sammanhang men de hjälper också de anställda att få större med-vetenhet i sitt arbete och ha lättare att ta tag i möjligheter.

Entreprenörskap och företagsamhet används också som synonymer men i vetenskaplig forskning använder man inom pedagogiken begreppen företag-samhet, och företagsamhetsfostran. På finska använder man orden yrittäjyys (entreprenörskap, företagsamhet), yrittäjämäinen (entreprenöriel, företagsam) , yrittäjyyskoulutus (företagarutbildning) och yrittäjyyskasvatus (företagsam-hetsfostran). I läroplanen (LP 2004; LPG 2003) används begreppet entrepre-nörskap på överskriftsnivån och företagsamhet i den beskrivande texten. Före-tagsamhet och föreFöre-tagsamhetsfostran används i den här rapporten. De är mera allmänna och inte så kraftigt bundna till affärsliv och ekonomi.

Med fostran till företagsamhet avses i regel det arbete som utförs på bred front inom undervisningsförvaltningen i syfte att stärka företagsamheten. Fostran till företagsamhet är ett betydligt bredare begrepp än företagsamhet som yrkesutövande och omfattar också företagarutbildning. Detta inbegriper dels samverkan mellan en aktiv och initiativtagande individ, en entrepre-nörsinriktad inlärningsmiljö, utbildning och ett verksamhetsnät som stödjer företagsamhet, dels en aktiv samhällspolitik för främjande av entreprenörs-verksamhet i samhället. Fostran till företagsamhet är en del av livslångt lärande, under vilken människornas färdigheter i anslutning till entrepre-nörskap utvecklas och fulländas i olika skeden av deras utbildnings- och inlärningsväg. Det handlar om allt från livsbalans, växelverkan och självle-darskap till innovationsförmåga och förmåga att hantera förändringar (UVM 2009: Kyrö & Carrier 2005).

Som vetenskapligt fenomen kan företagsamheten definieras på många sätt. Den kan granskas som personligt beteende ur individens synvinkel eller

som en samhälleligt ekonomisk och näringslivsrelaterad verksamhet. En väg att granska företagsamheten är att indela den i spontan (omaehtoinen yrittä-jyys), inre (sisäinen yrittäjyys) och yttre (ulkoinen yrittäjyys) företagsamhet. Den spontana företagsamheten betyder att man beter sig på ett företagsamt förhållningsätt genom en självständig och nyskapande process i inläraning-somgivningen. Den inre företagsamheten fokuserar på gruppens växelverkan i handling i samarbetsrelaterad pedagogisk inläraningsomgivningen. Den yttre företagsamheten fokuserar på materiell näringslivsrelaterad pedagogik. För att skapa ett företagsamt förhållningssätt behövs det spontan, inre och yttre företagsamhet (Kyrö 1997; Remes 2003, Backström-Widjeskog 2008). Från allmän utbildningens synvinkel är spontan och inre företagsamhet vik-tiga speciellt på lågstadiet. Yttre företagsamhetens roll blir vikvik-tigare på hög-stadiet och i gymnasiet samt i yrkeskolorna.

I pedagogisk kontext förutsätter fostran till företagsamhet analys och de-finiering av fenomenen ur olika synvinklar. Stimulering till individuell före-tagsamhet förutsätter erfarenhetsbaserad, persolig och självstyrd verksamhet som skall stöda individens självständiga kunskapsutveckling och praktiska klokhet samt förmågor att vara initiativrik, självstyrd, kreativ, nyfiken, mo-tiverad och målmedveten. Genom individualisering och elevcentrering skul-le lärandet på attitydnivån åstadkomma självtillit samt bejakande av egna styrkor och svagheter. I social företagsamhet riktas den pedagogiska verk-samheten mot problem- eller projektbaserat arbete i sociokulturell inlärning. Inlärningen stimuleras med samarbetsmetoder i växelverkan med andra för att åstadkomma social driftighet, samarbetsvilja, vänlighet, ansvarskännan-de, omdömesgillhet och originalitet. Sociala och kommunikativa kunskaper och ödmjuka, empatiska och konstruktiva attityder är centrala i social före-tagsamhet. Att stimulera funktionell företagsamhet är fokus i samarbetet med samhället och näringslivet för att erbjuda eleverna nyttobetonat prak-tiskt lärande i autentisk miljö. Då fokuserar man på entreprenöriella kunska-per och yrkeskunskap. Eleverna skall ha förmåga att vara handlingskraftiga, resultatorienterade, profittänkande, risktagande och effektiva. På attitydni-vån är det frågan om att vara tolerant gentemot risker och osäkerhet, opti-mistisk, beslutsam och möjlighetssökande (Remes 2003; Backström-Widjeskog 2008).

2.1.4 Företagsamt beteende – kärndrag

Vad innebär företagsamt beteende? Ett svar på denna fråga har granskats av många forskare (t.ex. Heikkilä 2006; Koiranen 1993) och svaren varierar. Vilka är de kärndragen inom företagsamhet ur individuellt, socialt och funk-tionelt perspektiv? En syn på kärnan i företagsamt beteende är Lehtonens modell. På grund av empiriska forskningar bland studenter och företagare (Lehtonen 2010) kan kärndragen av företagsamhet indelas i fem huvudklas-ser: motivation, självreglering, interaktion, kreativitet och framtidsorienter-ing. Nyckelkompetenser i motivationen är passion som grundar sig på inre

motivation, stark engagemang i saken och prestationsmotivation. Typiskt för företagsamt beteende är livskontroll, risk- och ansvarstagande. De hör ihop med stark självreglering, som bygger på god självmedvetenhet och på beho-vet att vara självständig samt på viljan att vara effektiv. Företagsamt beteen-de kan stärkas med tillit och gemensam interaktion. Detta kan även leda till dialogisk och fruktbar interaktion med andra. Typiskt för kreativt beteende som en del av företagsamheten är att man upptäcker, skapar och realiserar möjligheter och observerar och löser problemen. Det har med vakenhet och visionärt tänkande att göra. Genom att kunna visionera framtiden ska utsik-ten och drömmen realiseras i verkligheutsik-ten.

2.2 Analys, tolkning och värdering av nationalla