Kunskaperna om omfattning och påverkan från terrängkörning på våtmarker är bristfällig. Bedömningen är att tillåten barmarkskörning, främst inom skogsbruket och i fjällområdet, regelbundet orsakar skador i våtmarker. Delmålet Hänsyn till
våtmarker innebär att körning i terräng inte ska tillåtas skada värdefulla våtmarker.
Möjligheterna att nå dithän ligger främst i att förbättra hänsynen inom skogsbruket och upprätta terrängkörningsplaner för vissa områden.
130
Hänsyn till våtmarker
Senast år 2015 ska värdefulla våtmarkers natur- och kulturmiljövärden inte påverkas negativt av mänskliga verksamheter, i synnerhet genom att:
• markavvattning, torvtäkt och skador från terrängkörning inte sker • avverkningar och andra skogsbruksåtgärder utförs med god hänsyn • vägar byggs så att de inte orsakar skada.
Förtydligande av delmål Hänsyn till våtmarker
Med värdefulla våtmarker avses våtmarker med mycket höga eller höga natur- och/eller kulturvärden. Höga naturvärden innefattar bland annat orördhet – avsak- nad av mänskliga fysiska ingrepp; mångformighet – variation av våtmarkstyper och hydrologiska strukturer; och raritet – sällsynta arter och naturtyper. Av uppfölj- ningsskäl omfattar delmålet i första hand de våtmarker som förts till naturvärdes- klass 1 respektive 2 i våtmarksinventeringen (VMI). Delmålet rymmer även de våtmarker som i nya inventeringar eller undersökningar bedöms ha höga natur- och/eller kulturvärden. Särskilt uppmärksamhet ska ges till hydrologiskt intakta våtmarker, som till sin dominerande karaktär och funktion inte påverkats av dik- ning eller andra ingrepp. Många mindre våtmarker har dock inte inventerats inom VMI eller på grund av storleks- och mångformighetskriterier i naturvärdeklass- ningen hamnat i en lägre naturvärdesklass, men kan trots det hysa höga värden. Höga värden för kulturmiljö innefattar våtmarker med kontinuitet i hävden, ett biologiskt kulturarv, kulturspår såsom ängslador, hässjor och bevattningssystem såväl som namnskick och traditioner.
Negativ påverkan från mänskliga verksamheter innefattar fysiska ingrepp eller
åtgärder i eller i anslutning till våtmarken, vilka skadar de grundläggande förutsätt- ningarna för våtmarkernas ekologi, hydrologi och hydrokemi. Verksamheter som kan orsaka negativ påverkan är markavvattning, felaktig dikesrensning (otillåten markavvattning), torvtäkt, kalkning, vägbyggen, körskador och annan exploatering som medför skada på natur- eller kulturvärden. Vidare omfattas tillrinning av vat- ten med hög belastning av näringsämnen, organiskt material eller bekämpningsme- del orsakat av t.ex. dikesrensning eller plöjning, gödsling, kemisk bekämpning och avverkning utan att lämna tillräckliga skydds-/kantzoner eller utfört vid olämplig tidpunkt. Påverkan från atmosfäriskt nedfall, i första hand kvävedeposition, omfat- tas inte av delmålet.
Med god hänsyn avses att skogsbruksåtgärder i och i anslutning till värdefulla våtmarkers uppnår skogsvårdslagens krav samt att minst hälften ska uppnå full hänsyn enligt skogspolitikens ambitioner. Det innebär att kantzoner lämnas kring värdefulla våtmarker; att hänsynskrävande biotoper såsom källor, kärr och småvat- ten lämnas orörda; samt att våtmarkerna inte påverkas negativt av näringsläckage och skyddsdikning. Därtill ska skogsbruket inte orsaka körskador i värdefulla våt- marker eller i anslutande kantzoner.
Delmålet är nytt men omfattar delvis det utgångna delmål 3 om skogsbilvägar, i det att vägar inte ska byggas så att de orsakar skada. Startåret för delmålet bör vara 2009.
Motivering för Hänsyn till våtmarker
Uppemot en fjärdedel av Sveriges ursprungliga våtmarksarealen bedöms ha för-
svunnit131 genom utdikning och uppodling, framförallt i södra Sverige. Trots den
omfattande torrläggning som skett är Sverige med sina drygt 10 miljoner hektar132
våtmarker ett av de våtmarksrikaste länderna i världen.
De våtmarker som idag finns kvar utgör omkring en fjärdedel av Sveriges landyta. Våtmarksinventeringen (VMI) har visat att en övervägande majoritet – över 80 % – av de kvarvarande våtmarkerna är i varierande grad påverkade av mänskliga ingrepp. De vanligaste ingreppen är dikning, anslutande hyggen och olika typer av vägar i eller i anslutning till våtmarken. Som ett resultat är hydrolo- gin i någon mån förändrad i 78 % av våtmarkerna. Nästan en femtedel av våtmar- kerna är i sin helhet eller lokalt starkt hydrologisk påverkade, eller bedöms vara helt förstörda. Då ska man även ha i åtanke att VMI generellt enbart omfattar större våtmarker, över 10 hektar i södra Sverige och 50 hektar i norr.
Det föreslagna delmålet är centralt för uppfyllelsen av Myllrande våtmarker. Då de allra flesta våtmarker utsatts för påverkan är det angeläget att värna i synner- het de värdefullaste områdena från ingrepp. Lagstiftningen och de ekonomiska styrmedlen har under de senaste decennierna ändrats från att underlätta exploate- ring till att värna våtmarker. Men våtmarkerna utsätts framgent för olika verksam- heter som riskerar att skada deras värden och funktioner, till exempel dikesrens- ning, körskador och byggnation av vägar.
I kombination med skydd av vissa våtmarker och reglering av verksamheters miljöpåverkan behöver vardagslandskapets våtmarker värnas från alla de mindre ingrepp och störningar som sammantaget får stor påverkan. Dels behöver efterlev- naden av befintlig lagstiftning och riktlinjer förbättras och i viss mån skärpas. Dels behövs bättre kunskaper om omfattningen av olika ingrepp och deras effekter för värden och funktioner i våtmarker och vattenmiljöer.
Delmålet fokuserar på att förhindra negativ påverkan på identifierat värdefulla våtmarker, då ett gott kunskapsunderlag och tydlig avgränsning ökar möjligheterna till genomslag. Avsikten och förhoppningen är dock att hänsynen till våtmarker ska stärkas överlag.
Om regionalisering av delmål Hänsyn till våtmarker
Utbredningen av våtmarker varierar mycket inom landet, som ett resultat av de naturgivna förutsättningarna och markanvändningshistoriken i olika regioner. I län där stor andel av de ursprungliga våtmarkerna försvunnit eller utsatts för påverkan kan delmålet omfatta mindre våtmarksobjekt med höga värden som i VMI förts till
131
Löfroth, 2001.
132
naturvärdesklass 3, eller våtmarkstyper som regionalt särskilt pekats ut som ange- lägna att värna.
Uppföljning av delmål Hänsyn till våtmarker
• Kvalitativ uppföljning baseras på ett löpande övervakningssystem baserat på satellitdata som Naturvårdsverket sätter i drift under 2007, vilket klarar av att upptäcka förändringar i markanvändning och vegetation på våtmarkerna. Fjärranalyssystemet kompletteras med stickprovsvis övervakning genom NILS (Nationell Inventering av Landskapet i Sverige) samt därutöver med i huvudsak lågfrekvent uppföljning av utvalda indikativa artgrupper i våtmar- kerna. Skogsstyrelsen deltar i arbetet med satellitbaserade förändringsanalyser med avseende på skogsbruksåtgärders effekter på våtmarkerna. Fjärranalyssy- stemet samordnas med Skogsstyrelsens förslag till nationell uppföljning av
byggande av skogsbilvägar över värdefulla våtmarker133.
• Riksantikvarieämbetet utvecklar tillsammans med NILS för närvarande en metod att löpande övervaka kulturmiljöobjekt i form av fasta fornlämningar, övriga kulturlämningar samt bebyggelse. Systemet ska utredas avseende dess användbarhet för att specifikt följa kulturmiljöobjekt i anslutning till våtmar- ker. Alternativet är en riktad uppföljningsmetodik baserat på återkommande fallstudier i referensobjekt.
• En viss kvantitativ uppföljning av påverkanstrycket och tillsynsmyndigheter- nas åtgärdsarbete bör införas. Syftet är att ge en bild av omfattningen av olika problem och vilka insatser som görs för att miljömålet ska nås. Uppföljningen kan exempelvis utgöras av: antal inkomna samråd om skogsbilvägar eller andra verksamheter enligt 12 kap. 6 § miljöbalken respektive resultat av sam- råden såsom antal skadliga vägar som avstyrs; antal inkomna ansökningar gäl- lande markavvattning respektive lämnade tillstånd eller dispenser; antal an- mälningar om skyddsdikning. Skogsstyrelsen i Västerbotten har upprättat en separat vägdatabas för anmälda vägar som kan köras mot våtmarksinventer- ingen (VMI) och därigenom räkna fram väglängd som påverkar våtmarker. För att uppföljningen ska vara relevant krävs dock att tillsynsmyndigheter- na i olika regioner har en överensstämmande ärendehantering. Hur uppgifterna ska samlas in och sammanställas behöver dock utvecklas.
INDIKATORER
Indikatorer behöver utvecklas. Tänkbara indikatorer som kan utvecklas utifrån förändringsanalyser av satellitdata eller vägdatabaser för att följa upp påverkan på våtmarker är till exempel
• Antal våtmarker som påverkats negativt av ingrepp.
• Längd/antal linjära objekt (skogsbilvägar, körskador, diken) som påverkat våtmarker negativt.
133
Miljömålskommittén föreslog år 2000 indikatorn Årligt antal tillstånd och dispen-
ser för intrång i våtmarken fördelat på typer av intrång134. En geografisk registre-
ring av ärenden för uppföljning av påverkanstrycket och tillsynsmyndigheternas åtgärdsarbete skulle möjliggöra en indikator för intrång i värdefulla våtmarker.
Det bör utredas hur en indikator som följer upp skogsbrukets hänsyn till våt- marker kan utvecklas.