Till år 2015 ska natur- och kulturmiljön i särskilt värdefulla våtmarker bevaras genom att:
• uppsatta bevarandemål uppnås för minst 90 % av våtmarkerna • samtliga myrar i Myrskyddsplan för Sverige har ett långsiktigt skydd • kulturspåren identifieras och dokumenteras.
Förtydligande av delmål Bevarande av våtmarker
Med särskilt värdefulla våtmarker avses samtliga myrar som upptagits i den revi- derade Myrskyddsplan för Sverige, de våtmarker som med stöd av art- och habitat- direktivet (92/43/EEG) och fågeldirektivet (79/409/EEG) ingår i nätverket Natura 2000, samt våtmarker i naturreservat, kulturreservat och nationalparker. Sveriges Ramsarområden utgör internationellt särskilt värdefulla våtmarker och vattenmiljö- er, och de omfattas i samtliga fall helt eller delvis av ovan nämnda skyddsformer.
Bevarandemål för ett område preciseras i skötsel- och bevarandeplaner för na-
turreservat respektive Natura 2000-områden. Bevarandemålen uppnås när områdets
naturtyper och arter har gynnsam bevarandestatus. Gynnsam bevarandestatus135
omfattar kvaliteter kring utbredningsområde, areal, strukturer, funktioner och ty- piska arter. Bevarandemål kan till exempel innebära att arealen av olika våtmarks- typer i området ska vara stabila eller öka; att strukturer och funktioner såsom natur- ligt lågvuxen vegetation och ostörd hydrologi finns och kan bibehållas; samt att typiska arter finns i livskraftiga populationer. Vissa våtmarker behöver restaureras och/eller hävdas för att uppnå och upprätthålla gynnsam bevarandestatus.
Med långsiktigt skydd kan avses nationalpark, naturreservat eller biotopskydd, men det är möjligt att även andra skyddsformer, t.ex. naturvårdsavtal, kan använ- das i många fall. Frivilliga avsättningar från markägarens sida räknas också som långsiktigt skydd.
Vad som utgör ett långsiktigt skydd för en våtmark måste avgöras från fall till fall, beroende på om verksamheter eller ingrepp hotar våtmarkens värden. I den totala skyddsbilden vägs även övriga skyddsformer i miljöbalken in, exempelvis föreskrifterna i 7 kap. 27-29b §§ miljöbalken för särskilda skyddade områden.
134
Miljömålskommittén, 2000.
135
Begreppet gynnsam bevarandestatus är definierat i art- och habitatdirektivet liksom i 16 § förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.
Väsentligt för denna bedömning är också det eventuella behovet av en ändamålsen- lig skötsel.
Särskilda skyddade områden, enligt art- och habitatdirektivet och/eller fågeldi- rektivet, kan anses utgöra ett långsiktigt skydd för en våtmark. Förutsättningen är att bevarandeplanen för området konsekvent anger verksamheter och åtgärder som kan hota bevarandevärdena och som därmed är tillståndspliktiga enligt miljöbal- ken. I de fall produktiv skogsmark behöver undantas från skogsbruksåtgärder, vil- ket i sin tur oftast förutsätter ekonomisk ersättning för avsevärt försvårande av pågående markanvändning, är det nödvändigt att komplettera skyddet med ett for- mellt skydd, t.ex. naturreservat, biotopskydd eller naturvårdsavtal.
Naturvårdsavtal, liksom Sveaskogs Ekoparker, kan anses utgöra ett långsiktigt skydd, förutsatt att föreskrifterna för markanvändningen ger ett tillräckligt skydd för våtmarken, inklusive den fastmark som också behöver skyddas för att säkerstäl- la våtmarkens värden. Det förutsätts samtidigt att detta skydd gäller långsiktigt (50 år) och att reglerna gäller även vid överlåtelse av fastighet.
Med kulturspår avses kulturhistoriska spår efter människors bruk av landska- pet. Exempel på kulturspår är odlingsrösen, stenmurar och andra hägnader, äldre vägar, diken, fornlämningar, fossila odlingslandskap och bebyggelselämningar med mera. Kulturspår är lämningar från olika tider som vittnar om de verksamheter som förekommit i våtmarkerna, dessa har idag höga kulturhistoriska värden. Det kan röra sig om spår efter våtmarksslåtter, torvtäkt, mossodlingar eller järnutvinning, men det kan även vara kvarlevande sägner, traditioner och bygdenamn.
Delmålet är nytt men utgör delvis en revidering och senareläggning av befint- ligt delmål 2. Skydd av såväl myrarna från 1994 års myrskyddsplan som de myrar som kommit till vid revideringen av planen, ska vara genomfört år 2015.
Motivering för delmål Bevarande av våtmarker
Våtmarkernas biologiska mångfald och kulturhistoriska kvaliteter ska bibehållas på lång sikt. Våtmarker med särskilda värden behöver bevaras långsiktigt, och för detta krävs särskilda insatser för skydd och skötsel utöver vad miljöbalken och annan lagstiftning generellt innebär. Natura 2000-nätverket och den reviderade myrskyddsplanen utgör ett representativt urval av de finaste exemplen av olika våtmarkstyper i landet.
Sverige har även ett internationellt ansvar för att bevara våtmarker, bland annat genom Ramsarkonventionen, Konventionen för biologisk mångfald, samt habitat- och fågeldirektiven. Ramsarkonventionen innebär dels ett åtagande om hållbart nyttjande av våtmarker, sjöar, vattendrag och grunda marina områden, dels att den ekologiska statusen i dessa utpekade internationellt särskilt värdefulla områden ska bevaras.
Det arbete med långsiktigt skydd och skötselåtgärder som löpande bedrivs be- höver tydligare knytas an till miljökvalitetsmålet. Mycket tack vare införandet av habitatdirektivet och Natura 2000 håller nu ett uppföljningssystem för naturvård och biologisk mångfald på att utvecklas. Det gör att delmålet istället för enbart omfatta åtgärder nu formulerats med målsättning för den kvalitet som ska uppnås i våtmarkerna.
Våtmarkernas kulturvärden är ofta intimt förknippade med deras naturvärden. En långvarig hävd genom bete och slåtter har bidragit till att skapa ett för många våtmarker säreget växt- och djurliv. Alla spår, både kulturhistoriska och biologiska, som tillsammans visar hur våtmarkerna genom tiderna nyttjats som en naturresurs utgör våtmarkernas kulturarv. Det immateriella kulturarvet innefattar såväl namnskick, traditioner och äldre brukningsmetoder. Kulturspåren behöver bevaras och vårdas så att de fortsatt kan användas som källa till berättelser om tidigare generationers brukande av våtmarkerna. Fortsatt hävd är ofta en förutsättning.
I dagsläget är kunskapsläget generellt för dåligt för att precisera vilka våtmar- ker som är särskilt värdefulla baserat på kulturmiljö och kulturhistoriska värden. Inventeringar behövs för att dokumentera och identifiera kulturspår. Ett förbättrat kunskapsunderlag bör leda till att våtmarkernas värden för kulturarvet uppmärk- sammas och att bevarande och vårdande av våtmarkernas kulturspår säkerställs.
DEN NYA MYRSKYDDSPLANEN
Enligt befintligt delmål 2 återstår att skydda 276 av myrarna i Myrskyddsplan för Sverige. Revideringen av planen har medfört att den kompletterats med 119 nya myrar (Figur 9). I Norrbotten slutfördes våtmarksinventeringen först 2004, och i länet har 62 objekt tillkommit varav 14 redan idag har ett långsiktigt skydd.
Totalt innebär det nya delmålet att 381 objekt med en sammanlagd areal av drygt 378 000 hektar ska beredas ett långsiktigt skydd. När den reviderade myr- skyddsplanen är genomförd (Figur 10) kommer ett representativt urval av olika typer av myrar att vara långsiktigt bevarade runt om i landet.
0 10 20 30 40 50 60 70 S toc kholm U pps ala S öder m anland Ö st er göt land Jönk öping K ronober g Ka lm ar G ot land B lek inge S kåne H alland V äs tr a G öt aland V är m land Ö rebr o V äs tm anland Dala rn a G äv lebor g V äs ter nor rland Jä m tland V äs ter bot ten N or rbot ten antal nytillkomna myrar nya skyddade myrar oskyddade myrar skyddade myrar
Figur 9. Länsvisa resultat av revideringen av myrskyddsplanen. Diagrammet visar antal myrar som länsstyrelsen vid genomgången av planen bedömt har ett långsiktigt skydd, samt oskyddade myrar från 1994 års plan och nytillkomna myrar där skyddsarbete kvarstår. Källa: VIC Natur, Naturvårdsverkets databas över skyddad natur, oktober 2006.
Figur 10. Geografisk fördelning av myrar i myrskyddsplanen. Punkterna är något uppförstorade för att synas på kartan.
Om regionalisering av delmål Bevarande av våtmarker
Det befintliga delmålet om skydd av myrskyddsplanens myrar har regionaliserats i samtliga län. Vid revideringen av Myrskyddsplan för Sverige upprättade länsstyrel- serna tidsplaner för det fortsatta genomförandet. Även arbetet med Natura 2000 och uppföljning av gynnsam bevarandestatus i våtmarker och andra naturtyper pågår i samtliga län. Det borgar för att delmålet ska kunna regionaliseras smidigt. Utifrån regionala förhållanden kan det i en del län kan vara motiverat att utvidga delmålet. Till exempel kan det finnas behov av långsiktigt skydd av särskilt värde-
fulla våtmarker som inte ingår i myrskyddsplanen, eller av skötsel och restaurering i skyddade områden.
Uppföljning av delmål Bevarande av våtmarker
• Uppföljning av bevarandestatus för naturtyper och arter i Natura 2000- områden och skyddade områden, målstyrt uppföljningssystem som huvudsak- ligen baseras på biologiska parametrar. Uppföljning av strukturer, funktioner och arter i stickprov av områden bör kunna användas för uppföljningen av delmålet, liksom även de befintliga förslagen till bevarandemål på biogeogra- fisk (nationell) nivå för naturtyper och arter. De habitat som bör omfattas av delmålet inkluderar myrar, källor, sumpskogar, strandmiljöer, våta gräsmarker och småvatten (se Tabell 9).
• Uppföljning av kulturspåren i särskilt värdefulla våtmarker håller på att ut- vecklas av Riksantikvarieämbetet.
• Arbetet med skydd av myrskyddsplanens områden följs upp årligen. Natur- vårdsverket har tidigare i den årliga uppföljningen av delmålet redovisat de myrobjekt som till minst 75 % skyddats som naturreservat, nationalpark eller inom Natura 2000. Framöver kommer uppföljningen att baseras på länsstyrel- sernas bedömningar av huruvida de enskilda objekten i sin helhet är långsik- tigt skyddade.
INDIKATORER
• En kvalitativ indikator för att följa bevarandestatusen hos våtmarker i natio- nalparker, naturreservat och Natura 2000-områden behöver utvecklas. • Indikatorn Antal skyddade våtmarker i myrskyddsplanen.
• Regional indikator, Länsstyrelserna i samverkan (RUS): Skydd av våtmarker.
Tabell 9. Naturtyper i Natura 2000 som föreslås ingå i delmål Bevarande av våtmarker Myr och sumpskog Strandmiljöer, våta ängar, småvatten
7110 Högmossar
7120 Degenererade högmossar 7130 Terrängtäckande mossar 7140 Öppna svagt välvda mossar,
fattiga-intermediära kärr och gungflyn 7160 Mineralrika källor och källkärr 7210 Kalkkärr med gotlandsag 7220 Källor med kalktuffbildning 7230 Rikkärr
7240 Artrika alpina rikkärrsamhällen med brokstarr/svedstarr 7310 Aapamyrar 7320 Palsmyrar 9080 Lövsumpskog 91D0 Skogsbevuxen myr 91E0 Svämlövskog 91F0 Svämädellövskog
1140 Ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten 1310 Ler- och sandsediment med
glasört och andra annueller 1330 Salta strandängar
1630 Havsstrandängar av Östersjötyp 2190 Kustnära dynvåtmarker 4010 Fukthed med klockljung
6410 Fuktängar med blåtåtel eller starr 6450 Nordliga översvämningsängar 3160 Dystrofa sjöar och småvatten