Frågan om klimatförändringars påverkan på våtmarker och andra miljöer är mycket komplex. Men nuvarande kunskaper är det svårt att dra generella slutsatser eller förutse effekter av förändrade temperaturer och nederbördsmönster. Våtmarker påverkar dessutom vår atmosfär genom att de fungerar som såväl sänkor som källor för växthusgaser.
Våtmarker, i synnerhet mossar, kommer troligen höra till de naturtyper som drabbas hårdast av de förväntade förändringarna i klimatet. Eftersom många våt- marker redan är påverkade av markavvattning och andra mänskliga verksamheter kan förändrade vattenflöden och torrare, varmare somrar i södra Sverige därför få allvarliga konsekvenser. Våtmarkernas funktioner för att motverka negativa effek- ter av ett förändrat klimat, till exempel för att buffra vattenflöden och fungera som
näringsfällor kan då bli särskilt viktiga19.
Klimatförändringars påverkan på våtmarker
Våtmarkers sårbarhet för ett förändrat klimat beror främst på hur hydrologin på- verkas. Även ganska små förändringar i våtmarkens vattenhushållande förmåga kan få stora konsekvenser för de ekologiska processerna. Klimatscenarierna pekar mot att våtmarkerna i södra Sverige är mest utsatta, eftersom man där förväntar sig
en signifikant minskning i nederbörd och sjunkande grundvattennivåer20. I norra
Sverige väntas nederbörden öka, vilket skulle kunna leda till försumpning och att våtmarksarealen ökar.
Markavvattning har förändrat våtmarkernas vattenhushållande förmåga så att exempelvis perioder av torka och högre temperaturer sommartid kan orsaka bety- dande skada på våtmarkerna. Det kan medföra igenväxning av öppna våtmarker och en ökad nedbrytning av torv med medföljande utsläpp av växthusgaser. Livs- miljöerna för våtmarksberoende arter kan således minska och i synnerhet i regioner där många våtmarker försvunnit eller utsatts för påverkan kan arterna få svårt att finna nya lokaler.
En ökning av medeltemperaturen globalt med 1-2°C bedöms medföra stora konsekvenser för våtmarksekosystem, och en ökning över detta kan resultera i att
mer än 10 % av de kustnära våtmarkerna går förlorade21. Ökade temperaturer kan
göra att utbredningen av torvmarker förskjuts norrut. En hastig förändring kan medföra att torvmarker i söder förstörs relativt snabbt, så att utbredningen av torv-
19
Centrum för biologisk mångfald, 2007.
20
Miljödepartementet, 2001.
21
marker minskar totalt sett22. Framtida mildare vintrar kan indirekt medföra ökade skador på våtmarker, genom att skogsbrukets möjligheter att utnyttja tjälad mark för tunga transporter skulle minska. Minskad inbindning av koldioxid genom torv- bildning kan påverka kolets globala kretslopp och atmosfären.
Ackumuleringen av koldioxid i torv styrs av temperatur och våtmarkens hyd- rologi. Processerna är kopplade till klimatet och det har visat sig att torvmarker kan växla mellan att vara sänkor eller källor av kol beroende på variationer i väderleken från år till år. Näringsfattiga torvmarker kan komma att binda mer kol i ett varmare klimat, medan emissionerna av koldioxid från näringsrika marker kan öka. Dock kan såväl ökad temperatur som högre halter av koldioxid i atmosfären leda till ökad
avgång av metan från torvmarker22.
Palsmyrarna i allra nordligaste Sverige är sannolikt den våtmarkstyp som drabbas allra hårdast av klimatförändringar. Palsar är torvstrukturer med en ständig kärna av is som bildas i områden med permafrost. Varmare somrar, mildare vintrar och ökad nederbörd i form av snö med dess isolerande effekt leder till att palsarna
snabbt förstörs, vilket forskare redan sett23. De skandinaviska palsmyrarna förut-
spås helt försvinna inom några decennier, vilket får konsekvenser för de flyttfåglar
som är knutna till dessa miljöer24. Även rikkärr och andra myrmarker i fjällområdet
kommer sannolikt påverkas, då torvbildningen där delvis är beroende av låga tem- peraturer.
Klimatmodeller visar att nederbörden troligen kommer att öka vintertid, men falla i som regn istället för snö. Minskad vårflod och högvatten i vattendrag och sjöar påverkar strändernas våtmarker kan minska deras utbredning. Läckaget av näringsämnen till våtmarker och vattendrag kan öka i och med att mer regn faller på bara fält utan gröda. Behovet av våtmarker som näringsfällor kan därmed öka framöver.
En höjning av havsnivån kan resulterar i förlust av kuststrändernas våtmarker,
främst i exploaterade kuststräckor med bebyggelse och i landhöjningsområden24.
För strandmiljöer, men även andra våtmarker, kan ändrade isförhållanden medföra minskad naturlig störning som får effekter på vegetationens sammansättning. Is- täckning och tidpunkten för islossning har även betydelse för tillförseln av närings-
ämnen i många våtmarker22, främst i anslutning till sjöar.
Växthusgasbalanser i myrmark
Våtmarker har betydelse för atmosfärens innehåll av växthusgaser genom en kom- bination av inbindning och avgång av växthusgaserna koldioxid, metan och dikvä- veoxid (lustgas). Processerna varierar mycket beroende på till exempel markens näringsinnehåll, växlingar i temperatur och nederbörd. Slutsatserna i detta avsnitt bygger på Torvutredningen, 2002 samt Olsson och Lundin, 2006.
22
Ramsarkonventionen, 2002.
23
Luoto och Seppälä, 2003.
24
Orörda, öppna torvmarker tar sammantaget upp mer kol i form av koldioxid genom tillväxten i vegetationen än vad de avger. Men samtidigt avgår metan från dessa marker, vilket resulterar i ett nettoutsläpp avseende växthusgaseffekten.
I dikad torvmark sjunker grundvattennivån och oxidationsprocesser sätter igång i de torra delarna av torvtäcket. Resultatet blir höga utsläpp av koldioxid och di- kväveoxid. Restaurering av dikade torvmarker gör att koldioxid åter binds i torven. Samtidigt bildas metan då grundvattennivån höjs genom igenläggning av diken med anaeroba förhållanden som följd. Är den dikade marken skogklädd upphör trädens tillväxt och upptag av koldioxid.
Det finns få data om växthusgasbalanser vid restaurering av myrar. Studier av efterbehandling i torvtäkter, som även de har stora osäkerheter i data, tyder på att återvätning av näringsfattiga myrar gör att de sammantagna emissionerna upphör och myren även på lång sikt kan bli en sänka för växthusgaser. Återvätning av näringsrika myrar förefaller ge kraftigare metanavgång så att en växthusstärkande effekt kvarstår.