Naturvårdsverket fördelar skötselbidrag till länsstyrelserna för förvaltningen av skyddade områden. Under 2005 användes totalt 74,5 miljoner kronor till skötsel av olika markslag, varav drygt 1,15 miljoner gick till skötsel- och restaureringsåtgär- der i våtmarker.
Behovet av restaurering och naturvårdsskötsel i skyddade områden är idag svårt att överblicka. Kunskapsinsamling pågår för närvarande i och med basinven- teringen av skyddad natur och Natura 2000-områden som genomförs av Natur- vårdsverket i samarbete med länsstyrelserna under 2004-2008. Basinventeringen ska ge underlag för att kunna formulera uppföljningsbara bevarandemål för områ- denas naturvärden. Bland annat inventeras naturtypernas arealer, olika typer av strukturer, avvattnande effekt av diken och restaureringsbehov.
Naturreservat och nationalparker
Myr och sumpskog utgör omkring 12 % av den totala areal som avsatts som natio- nalpark eller naturreservat. Dessa skyddade områden omfattar omkring 600 000
hektar myr och sumpskog56. Omkring 84 % av arealen utgörs av fjällmyr och mer
än 70 % återfinns i skyddade områden i Västerbottens och Norrbottens län. Totalt
ingår 88 430 hektar myr nedanför fjällen samt 12 340 hektar skyddad sumpskog57,
varav 9 090 är barrsumpskog och 3 250 lövsumpskog. Troligen har delar av sump- skogsarealen så låg bonitet att den inte klassas som produktiv skogsmark.
55 Miljövårdsberedningen, 1997 56 SCB, 2005. 57 Naturvårdsverket, 2005b.
Under 2004-2006 bildades totalt 56 420 hektar naturreservat58, varav i stor- leksordningen 8 000 hektar var våtmark (se Tabell 2). Den totala kostnaden för markinköp och intrångsersättningar var under samma period knappt 3 miljarder kronor. Kostnaden för områdesskydd för områden som domineras av myr, skogs- myrmosaik eller barrsumpskog var drygt 444 miljoner kronor (Tabell 3). Produktiv skogsmark svarar för huvuddelen av kostnaden för dessa områden.
Tabell 2. Våtmarksarealer (ha) inom nybildade naturreservat 2004-2006
Naturtyp 2004 2005 2006
Barrsumpskog 360 230 570
Lövsumpskog 190 90 70
Våtmark 1 040 690 2 110
Fjällmyr ovan fjällnära gränsen 0 2 620 0 Arealer fördelade på naturtyper enligt naturtypskarteringen (KNAS 3). Naturtypen våtmark i tabellen omfattar KNAS-typerna våtmark, övrig våtmark
och hävdad våtmark.
Tabell 3. Kostnader för områdesskydd 2004-2006
2004 2005 2006 Objektkategori Kostnad (tkr) Areal (ha) Kostnad (tkr) Areal (ha) Kostnad (tkr) Areal (ha) Barrsumpskog 6301 170 12117 249 3600 75 Skogsmyrmosaiker 55790 3535 120424 5889 129579 10076 Myrar och andra våtmarker 6714 1670 12527 2252 18482 1317
I arbetet med områdesskydd klassificeras alla områden till en objektkategori, utifrån områdets dominerande karaktär. Områdena i respektive kategori innehåller således flera naturtyper och i synnerhet förekomst av produktiv skogsmark har betydelse för den totala kostnaden.
Biotopskydd
Biotopskyddet infördes 1992 och syftar till att bevara bland annat mindre våtmar- ker, i synnerhet i odlingslandskapet. För källor, småvatten och våtmarker med en
areal av högst ett hektar i jordbruksmark gäller biotopskyddet generellt59.
I jordbruksmark kan länsstyrelsen utpeka rik- och kalkkärr, ängar eller naturbe-
tesmarker som biotopskyddsområden60. Denna möjlighet utnyttjas sparsamt, i de-
cember 2005 var 81 områden om totalt 165 hektar utpekade, varav huvuddelen var naturbetesmarker. Endast 30 hektar rikkärr omfattades, fördelat på två län.
I skogsmark kan Skogsstyrelsen förklara biotopskydd för bland annat mindre vattendrag och småvatten med omgivande mark, örtrika sumpskogar, rik- och kalk- kärr, alkärr, källor med omgivande våtmarker, myrholmar och strand- eller sväms-
kogar61. Till och med år 2006 fanns 794 biotopskyddsområden som omfattade
våtmarksmiljöer i skogsmark (se Tabell 4). Antalet biotopskyddsområden ökar stadigt och under 2006 tillkom 70 nya våtmarksområden.
58
Naturvårdsverket, 2006b.
59
5 § förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.
60
7 § förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.
61
Tabell 4. Våtmarksmiljöer som omfattas av biotopskydd i skogsmark Areal (ha)
Naturtyp Antal skogsmark Impediment Produktiv Mindre vattendrag och småvatten
med omgivande mark 265 666 50
Örtrika sumpskogar 161 448 17
Rik- och kalkkärr 25 44 9
Alkärr 169 262 3
Källor med omgivande våtmarker 70 134 15
Myrholmar 31 67 22
Strand- eller svämskogar 73 178 19
Summa 794 1 799 135
Våtmarksmiljöer som Skogsstyrelsen utpekat som biotopskyddsområden. Källa: Skogsstatistisk årsbok 2007.
Skogsstyrelsen har skyldighet att ersätta markägare för det intrång som biotop- skyddet innebär. Under perioden 1994-2003 utbetalades totalt 461,6 miljoner kro- nor för biotopskydd av 10 655 hektar fördelat på 3 525 områden i olika naturtyper. Biotopskyddsbestämmelserna ger länsstyrelserna och Skogsstyrelsen rätt att vidta åtgärder för att vårda de skogliga miljöer samt ängar eller naturbetesmarker och
rik- och kalkkärr i jordbruksmark, som utpekats som biotopskyddsområden62.
UTÖKAT BIOTOPSKYDD
Naturvårdsverket har föreslagit att ”strand- och vattenmiljöer som hyser bestånd av hotade eller missgynnade arter eller som har en väsentlig betydelse för vissa arters fortlevnad” ska kunna förklaras som biotopskyddsområden av länsstyrelsen eller
Skogsstyrelsen63. Förslaget bereds för närvarande inom regeringskansliet. Reger-
ingen har aviserat att de vill utveckla och komplettera biotopskyddsbestämmelser-
na för att värna mindre vattenmiljöer64.
Naturvårdsavtal och frivilliga avsättningar
Ekologiska landskapsplaner och gröna skogsbruksplaner innebär bland annat att skogsägaren på frivillig basis undantar områden om minst 0,5 hektar sammanhäng-
ande produktiv skogsmark från skogsbruksåtgärder65. Totalt beräknas 700 000–
800 000 hektar skogsmark vara frivilligt avsatt av skogsbruket66. De stora skogsbo-
lagens frivilliga avsättningar uppgår sammanlagt till avsevärda arealer skogsmark, där även våtmarker kan ingå. Sveaskogs Ekoparker omfattar 175 000 hektar skogs- mark och bedöms till omkring 10 % utgöras av våtmarker. Dessa är skyddade en- ligt ekoparksavtal och cirka 200 hektar kommer att restaureras.
62
7 kap. 11 § miljöbalken samt 5 och 6 §§ förordningen (1998:1252) om områdesskydd m.m.
63
Naturvårdsverket, 2002.
64
Tal av miljöminister Andreas Carlgren, 2 maj 2007
65
Skogsstyrelsen, 2002.
66
Mängden sumpskog i de frivilliga avsättningarna är dock mycket osäker. 20- 25 % av avsättningarna bedöms omfatta nyckelbiotoper, vilka kan bestå av olika naturtyper. Närmare 25 000 ha små, biologiskt värdefulla sumpskogar och vatten-
anknutna miljöer var utpekade som nyckelbiotoper 200367.
År 2005 fanns 2 783 naturvårdsavtal, varav sannolikt endast en mindre del be- rörde våtmarksmiljöer. Skogsstyrelsen har under senare år använt naturvårdsavtal för att upprätta skyddszoner kring biotopskyddsområden eller vattendrag och ett antal naturvårdsavtal har omfattat röjning av våtmarker i trakter med tjäder och orrspel. I avtalen är det bland annat möjligt att reglera rätten att rensa vattendrag och diken.
NYA FORMER FÖR NATURVÅRDSAVTAL
Från år 2007 har länsstyrelserna möjlighet att upprätta naturvårdsavtal om ersätt- ning till fastighetsägare, som ett komplement till övriga skyddsformer för miljöer med eller utan behov av skötsel och hävd. Naturvårdsverket tar under 2007 fram en
vägledning för länsstyrelsernas arbete med naturvårdsavtal68. Möjliga använd-
ningsområden för naturvårdsavtal som rör våtmarker är till exempel:
• begränsningar för transport av skogsbruksmaskiner och virke över en skydds- värd myr för att kunna bedriva skogsbruk i skogsmyrmosaiker där skogsmar- ken inte har särskilda skyddsvärden.
• reglering av skogbruket i skyddszoner mot våtmarker och vattenmiljöer. • områden där man vill återskapa eller restaurera en våtmark.
Våtmarker i Natura 2000
EU:s nätverk Natura 2000 är idag ett av de viktigaste instrumenten för bevarandet av våtmarker. Ett representativt urval av alla förekommande våtmarkstyper i Sveri- ge ska skyddas och vårdas, med stöd av habitat- och fågeldirektiven.
Den totala arealen våtmark och sumpskog som skyddas inom Natura 2000 i Sverige uppgår till i storleksordningen 817 000 hektar (Tabell 5). Det innebär att drygt 8 % av landets våtmarker ingår i nätverket.
NATURA 2000 I LAGSTIFTNINGEN
Bestämmelserna kring Natura 2000 utgör ett kraftfullt verktyg i bevarandearbetet. Habitat- och fågeldirektiven har medfört att tillstånd krävs för verksamheter eller
åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område69,
med undantag för verksamheter som påbörjats innan bestämmelserna trädde i kraft 1 juli 2001. Tillståndsplikten gäller även verksamheter och åtgärder som planeras utanför områdets gränser. Tillstånd får inte medges om livsmiljöer riskerar att ska- das eller om utpekade arter utsätts för betydande störning.
67
Skogsstyrelsen, resultat från inventeringen av nyckelbiotoper, september 2005
68
Naturvårdsverket, 2007c
69
Det är dock oklart vad Natura 2000-bestämmelserna innebär i praktiken. Mil- jödomstolarna har prövat ett antal olika ärende som rör Natura 2000-områden, men det är ännu inte möjligt att utläsa någon generell rättspraxis.
Tabell 5. Arealer av våtmarkshabitat inom Natura 2000 i Sverige Naturtyp Antal
(del-)objekt4 Totalareal (ha) Förekomst i Sverige (ha)5 Procent i Natura 20005
Myrar1 1 763 677 893 3 319 579 20
Sumpskogar2 1 357 78 324 361 417 22
Strandmiljöer, fuktängar,
småvatten m.m.3 1 206 60 745 295 316 21
Totalt 4 326 816 962 3 976 312 21
Tabellen visar rapporterad förekomst av vissa våtmarksanknutna naturtyper i Natura 2000 och uppskattningar av deras totalareal i Sverige. 1) Myrar omfattar habitaten 7110-7320. 2) Sump- skogar omfattar habitaten 9080, 91D0, 91E0 och 91F0. 3) Strandmiljöer m.m. omfattar habitaten 1140, 1310, 1330, 1630, 2190, 4010, 6410, 6450 och 3160. 4) Habitaten kan förekomma som delobjekt i ett större område. 5) För flera habitat är uppskattningarna mycket osäkra eller rent av felaktiga, och den procentuella representationen inom Natura 2000-områdena är sannolikt lägre. Källa: Natura 2000-databasen, augusti 2006.
Ramsarområden
Ramsarkonventionen omfattar hållbart nyttjande och bevarande av våtmarker, sjöar, vattendrag och grunda havsområden. I enlighet med Ramsarkonventionen har Sverige utpekat 51 områden om totalt 5 100 km² till listan över internationellt värdefulla våtmarker. Samtliga Ramsarområden är helt eller delvis skyddade som naturreservat och/eller inom Natura 2000. Omkring 85 % av den totala arealen ingår i Natura 2000, framförallt som särskilda skyddsområden enligt EU:s fågeldi- rektiv. Dessutom är stora delar av områdena fågelskyddsområden.
Sveriges åtaganden i enlighet med konventionen innebär att dessa områden ska nyttjas på ett hållbart sätt och så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtag- ligt skada natur- och kulturmiljön. I Ramsarområdena gäller generellt markavvatt- ningsförbud och de är även riksintressen för naturvården enligt 3 kap 6 § miljöbal- ken.
NYA RAMSAROMRÅDEN
I arbetet med att tillämpa Ramsarkonventionen har medlemsländerna satt upp ett mål om att 2 500 Ramsarområden ska vara utpekade år 2010. Antalet är idag 1 671 och ett antal naturtyper är underrepresenterade i nätverket, däribland torvmarker och våta gräsmarker. I norra Sverige är det relativt glest mellan Ramsarområdena. Naturvårdsverket och länsstyrelserna kommer under 2007 ta fram förslag på ytter- ligare Ramsarområden norr om Mälaren-Vänernregionen, i första hand vattendrag, större myrkomplex och våta gräsmarker.
Bevarande av våtmarkernas kulturvärden
I hela landet finns omfattande kulturvärden som har en direkt koppling till våtmar- ker, men det finns ingen siffra på hur stor den skyddade arealen är där dessa värden ingår. Behovet av att bevara den biologiska mångfalden har i hög grad styrt vilka svenska våtmarker som fått områdesskydd eller pekats ut som skyddsvärda. Bilden
över skyddade kulturmiljöer och kulturvärden i våtmarker är därför splittrad. Det finns ännu ingen sammanställning över antalet fasta fornlämningar och andra kul- turlämningar som har koppling till våtmarker.
Sedan 1999, då skyddsformen kulturreservat infördes i miljöbalken, har 2 050 hektar myr och annan våtmark skyddats som kulturreservat och mer än 55 hektar av denna areal hävdas idag som slåtter eller betesmark.
Huvuddelen av den skyddade arealen våtmarker med kulturvärden utgörs av myrmarker, i första hand före detta slåttermyrar. Endast en mindre del av våtmar- kerna är fuktängar eller marina och limnogena strandmiljöer såsom strandängar och översilningsmarker. Vid revideringen av Myrskyddsplan för Sverige kompletterade länsstyrelserna med kunskaper om objektens kulturhistoriska värden. De största arealerna skyddade våtmarker med kulturspår återfinns i Västerbottens och Norr- bottens län, där många av myrskyddsobjekten tidigare nyttjats för slåtter. Drygt 12 500 hektar våtmarker med kända kulturmiljöer och kulturvärden återfinns inom Natura 2000-områden och Ramsarområden, utöver de myrar som ingår i myr- skyddsplanen..
BRISTANDE KUNSKAPER
I många fall saknas helt kunskaper om kulturmiljön och kulturhistoriska värden i eller intill våtmarkerna. Detta gäller även för de särskilt värdefulla våtmarker som i dag skyddas, eller planeras att skyddas, genom naturvårdens försorg.
Den nationella våtmarksinventeringen (VMI) syftade främst till att kartlägga de biologiska värdena, och i naturvärdesklassningen har generellt sett hänsyn inte tagits till kulturvärden. En motsvarande kartläggning av kulturmiljön, det vill säga kulturspår och biologiskt kulturarv, har inte genomförts även om det inom VMI gjordes flera tusen registreringar av kulturhistoriska spår och hävd.
De kulturhistoriska värdena i våtmarkerna är ofta kopplade till den historiska markanvändningen och kräver därför ofta vård och skötsel för att bevaras långsik- tigt. Många gånger kan även de biologiska värdena knytas till den historiska mark- användningen. För att rätt kunna prioritera vård och underhåll av kulturmiljö och kulturhistoriska värden i och i anslutning till våtmarker, det gäller såväl kulturspår som våtmarkernas biologiska kulturarv, krävs ett förbättrat kunskapsunderlag.
Kompensationsåtgärder
Tillståndsgivande myndighet har möjlighet att med stöd av 16 kap. 9 § miljöbalken förena tillstånd eller dispenser med krav på undersökningar och skyddsåtgärder i det berörda området alternativt kompensationsåtgärder. Kompensationsåtgärder kan således krävas i samband med exempelvis dispens från strandskydd och bio- topskydd eller vid tillstånd till vattenverksamhet. Särskilda regler gäller för intrång
i naturreservat och Natura 2000-områden70.
Verksamhetsutövaren kan åläggas att utföra eller bekosta åtgärder för att kom- pensera det intrång i till exempel naturvårdsintressen som verksamheten medför.
70
Det kan exempelvis innebära att en verksamhetsutövare får kompensera skador på naturvärden i våtmarker genom att restaurera eller anlägga en våtmark, antingen i anslutning till ingreppet eller på annan plats. Den exploaterade våtmarken kan värderas i relation till identifierade, genomförbara natur- och kulturmiljövårdsin- satser. Genom exempelvis planeringsunderlagen för anläggning och restaurering av våtmarker eller andra landskapsekologiska underlag har länsstyrelserna möjlighet att peka ut våtmarksobjekt som är lämpliga att återställa eller restaurera, samt upp- skatta kostnaderna. Dock utfärdas villkor om kompensationsåtgärder troligen säl- lan, med undantag för skyddade områden och större infrastrukturprojekt.