förrärvstillstyrkan och inrikesdepartementets tillstyrkan av mark-förvärvet förflöt 4 år. Jämfört med t ex planeringsprocesserna för kraftverket till Ringhals och sulfatfabriken till Värö
1^ blev Sannäsärendet ovanligt utdraget. Vanligen sker de olika del-momenten (sid 4) i ett lokaliseringsärende under en mer koncent-rerad tidsperiod och ibland helt integkoncent-rerade. Ett tidsmässigt sett utdraget lokaliseringsärende erbjuder både fördelar och nack-delar. En fördel är att det finns tid att ställa det planerade projektet under debatt, en annan att man får tid att göra önsk-värda utredningar och foga in projektet i övrig planering. En nackdel är osäkerheten beträffande hur framtiden kommer att ge-stalta sig. En långt utdragen väntan på beslut kan verka hämmande på den berörda kommunens planering.
1) 3i5 *i 4 å ? från ansökan om markförvärv till av Kungl. Maj:t fast-ställd stadsplan. Västkusten. Värö industrialiaering. Statens Plan-verk, rapport 5, del 7. 1970.
f\'.'<X$
••:•- I ?
118
I och med att konkurrensen om marken hårdnar kan man förvänta att företagen i framtiden i god tid köper mark men att man skju-ter upp frågan om markförvärvets tillstyrkande. Med nuvarande lagstiftning finns det risk för att planerna låses redan på detta stadium utan att de kommer till allmänhetens kännedom. Företagen har ingen skyldighet att informera allmänheten om vare sig mark-köpet eller vad för slag av anläggning som planeras. Eftersom ansökningar och prövningar hos olika myndigheter tenderar att bli mer omfattande kommer planeringsprocesserna i framtiden bli avsevärt längre än för närvarande. För att allmänheten skall kunna få insyn i planeringsprocessen, fordra3 kontinuerlig infor-mation från myndigheterna, men myndigheterna har sällan resurser för att ge ut denna information. Handlingarna är offentliga, men det hänger oftast på den enskilda medborgarens och journalistens nit om de kommer till allmänhetens kännedom.
I Sannäsfrågan "överraskades" allmänheten av en planeringspro-cess, vars existens man var helt okunnig om. I dagens samhälle sker alltför ofta att enskilda opinionsbildare, ofta av en slump,
"upptäcker" att en planeringsprocess är på god väg att slutföras.
Allmänheten har informerats i inledningsskedet, ofta ett decen-nium tidigare, och därefter har ärendet haft sin gilla gång i
tysthet. Otaliga exempel härpå kan plockas ur de stadsplanede-batter som ständigt avlöser varandra. Under den "tysta perioden"
har konsekvenserna av tidigare fattade beslut blivit manifesta, tekniska innovationer har omvandlat människornas livsvillkor och människornas värderingar har ändrats. Folkopinioner bildas för att stoppa planerna, men i allmänhet är planerna vid den
tidpunk-ten låsta av en mängd delbeslut, olika: intressenters utredningar och investeringar, och det avgörande beslutet står inte att stoppa.
•-TÍ
i
••
s
Här har genomgående betonats vikten av kontinuerlig information från näringslivets och myndigheternas sida. Information utgör förutsättningen för den enskilde individen att följa med i sam-hällsplaneringen, men för att kunna påverka den genom att fram-fSra sina synpunkter kräva möjligheter till informationsutbyte.
Kommunikationsvägar från den enskilde medborgaren till besluts-fattarna måste skapas. Avståndet mellan väljarna och de folkyalda ombuden blix allt större ju större enheter kommunerna slås samman till. Frågorna skär tvärs genom de politiska partigränserna och
L; 1SIÉI
i-->m?
119 grupper som tillvaratar särskilda intressen finns ej represen-terade i kommunstyrelser och riksdag.
Grupper utan politiska resurser har som enda vapen att protestera genom att försöka skapa opinion. Pör grupper som har svårt att etablera kontakt med massmedia är även detta vapen avlägset. En framkomlig väg för informationsutbyte är konfrontationen mellan beslutsfattare och allmänhet i stormöten. I dagens läge uppfattar förmodligen ofta beslutsfattarna att dylika konfrontationer är rätt meningslösa eftersom man upplever att allmänheten är okunnig om en mängd förhållanden som för beslutsfattarna är kända och gör deras ställningstaganden självklara i deras egna ögon. Det är också ofta sant att allmänheten är okunnig men det beror på att de ej blivit upplysta om hur t ex samhällsplaneringen fungerar. Kommu-ner, länsstyrelser, Statens Planverk, Naturvårdsverket och andra myndigheter som har att ta ställning till lokaliseringsärenden skulle på ett någorlunda lättbegripligt sätt kunna framställa hur t ex ett lokaliseringsärende avgörs, hur beslut överklagas etc, och ge ut denna information i form av en folder el dyl. Foldern skul_e också med fördel kunna innehålla vilka områden som åligger olika myndigheter att bevaka.
I dagens samhälle blir samhällsfrågorna alltmer komplicerade och behandlas följaktligen allt oftare nästan enbart av experter. Lo-kaliseringen av upparbetningsanläggningen var exempel på en sådan fråga där tekniskt komplicerade processer och svåröverbliokbara konsekvenser placerade den "vanliga" människan utanför en stor del av debatten. I frågor där den enskilda individen inte kan pröva eller förutse utfallet av ett beslut blir en opartisk och saklig information av största vikt. AB Atomenergi beklagade ett flertal gånger att debatten varit osaklig. Till stor del får skul-den till detta läggas på bolaget självt eftersom man överlät åt pressen ensam att fylla i det informationstomrum som fanns. Det är experternas skyldighet att uttala sig offentligen, och besluts-fattare får inte ignorera en opinion under förevändning att den har för dålig kunskap. Det är experterna som skall ge allmänheten den. Den enskilda människan måste kunna delta i de beslutspro-cesser, vars konsekvenser hon direkt berörs av.
120 Så länge industrins vinstintressen, experter och forskare i hög grad avgör samhällets utformning kan man vänta häftiga folkopi-nioner. Beslutsfattarna bör fästa största vikt vid dem; opinions-yttringarna kan vara varningssignaler för att samhället håller på att styras i fel riktning.