Det här avsnittet kommer att behandla de problem och svårigheter som oftast framfördes vid samtal med intervjupersoner och andra.
Det är de för glesbygden typiska problemen som dominerar. Samt-liga intervjupersoner har i första hand nämnt sysselsättnings-svårigheterna, och de flesta andra problemområden som kommer att behandlas här är knutna till sysselsättningsfrågan. I intervju-personernas upplevelser av sina egna och kommunens problem ingår även uppfattningar om vad som orsakat problemen och hur de skulle kunna lösas. Även dessa uppfattningar behandlas, då de är' av stor betydelse för hur glesbygdsbefolkningen upplever sin
situa-tion sedd i f ö r h å n a d e till det övriga samhället.
I:
Tanums kommun är en utflyttningskommun. Befolkningen minskade mellan 1951 och 1965 med 21$. Utflyttningen är störst i yngre produktiva åldrar, vilket har fått till följd, att 20$ av befolk-ningen är 65 år och äldre. 11$ av befolkbefolk-ningen var år 1965 s k
2) pendlade. Medelinkomsten i kommunen var år 1969 13*659 fcc • Bakom dessa siffror döljer sig stora förändringar av närings-livets struktur. Först slogs stenhuggerierna ut av asfalten, och sedan fraktskutorna av järnvägen och långtradarna. På senare tid,
} Glesbygdens karaktäristika, se sid 23.
2) Beräknad på invånare som avgivit självdeklaration. Motsvarande siffra för hela riket var år 1969 19.554 kr. Enligt uppgift från SCB.
» 4
h
88 i stordriftens och rationaliseringens tidevarv, har småföretagare och jordbrukare fått allt svårare att klara sig. Centraliseringen av näringslivet har tvingat människorna att flytta till industri-erna i städindustri-erna, framför allt till Uddevalla, Trollhättan och Göteborg,
Samtliga intervjupersoner är eniga på en punkt, såväl bofast
•befolkning som sommarstugeägare: Tanums kommun måste ha indust-rier. Dels naturligtvis för att ge människorna arbeten, så att utflyttningen hejdas, dels för att ge kommunen inkomster, så att den kan klara av den för kommuninvånarna nödvändiga servicen:
vårdnaden av de gamla och utbildningen för de unga. Skolan är kommunens största utgiftspost. Utbyggnaden av högstadiet och den omfattande skolskjutsverksamheten har gett kommunen dryga utgifts-poster.
Som ett led i arbetet att hejda utflyttningen tillsatte kommunen år 1968' en industrikommitté ' med uppgift att försöka få industrier intresserade av att flytta till Tanum. Kommittén har bl a givit ut en broschyr, "En bygd i centrum" ', där Tanumshede storkommun presenteras. Broschyren innehåller bl a uppgifter om hur mycket exploateringsbar mark som finns och den service kommunen har att erbjuda.
På frågan hur man försökt få industrier till Tanum svarade en kommunalman:
- Arbetstillfällen är A och 0 här. Det är främsta uppgiften för kommunalmän att skaffa fram industrier. Det behövs en serie åt-gärder. Vi har haft en man i Göteborg som besökt företag som vill utveckla sin verksamhet, och vi försöker hålla goda kontakter med länsmyndigheterna, för det är till syvende och sidst de som har avgörandena. Det finns planeringsråd som håller i trådarna.
Men det är inte lätt att få folk att flytta hit. Vi är ju inte den enda kommunen som vill ha industrier. Kommunerna står ju i kö och det har blivit en budgivning mellan kommunerna. De för-söker överträffa varandra med förmåner. Ett problem är, att det finns vissa lycksökare - svaga företag som försöker en sista gång med hjälp av stödpengar. Men idag måste det vara seriösa
"Q Industrikommittén upplöstes i januari, 1971• ,
2; Titeln syftar på Tanumshedes läge vid Europaväg 6, 148 km från Göteborg och 171 km från Oslo.
89 företag, om de skall kunna starta i och med kreditsituationen.
Industrierna som kan komma i fråga måste vara lämpliga for bygden och ha möjligheter att leva vidare här. Träindustrin som kom, t ex, var bra för folk här som ju var vana att jobba med trä.
Det får ju bedömas efter vilken arbetskraft här finns att tillgå.
Utbyggnaden av Tanumshede är en satsning för framtiden. Meningen med centralorten är ju, att den skall tillhandahålla sådana ser-vicefunktioner som folk vill ha, där de bosätter sig...
En annan kommunalman sade a propos försök att få industrier till Tanum:
- Vi har inte mycket att säga till om på kommunalplanet. Vi är alltför hårt styrda uppifrån. Men det är klart, att mycket hänger på, att man håller sig framme och sköter sig på bästa sätt.
Vad jag önskar är industrier som kan sysselsätta ungdom - den ut-bildade, den bästa, om man så får säga. Det är den vi blir av med.
Dessa uttalanden pekar på några av kommunens svårigheter som hänger samman med sysselsättningsproblemen: kommunens ringa själv-bestämmanderätt och konkurrensen kommunerna emellan beträffande industrier.
Utbyggnaden och nyetablerändet av olika serviceinrättningar (skolan, två läkarstationer, vårdhem för långtidssjuka) har haft ett dubbelt syfte; dels att ge kommuninvånarna den nödvändiga servicen, dels att locka företag att etablera sig i kommunen.
Utbyggnaden av Tanumshede har underlättats av att samhället från och med 01,01.1971 blivit centralort i den nya storkommunen '.
Satsningen på Tanumshede har krävt ett ökat bostadsbyggande .2) Den nyinflyttning av lärare och sjukvårdspersonal som ägt rum har
skapat ett behov av nya bostäder. Människor från den kringlig-gande landsbygden flyttar även de till centralorten, eftersom arbetstillfällena finns där. I "Informationsskrift för Tanums-hedeblocket nr 1 1970" konstateras ang byggnadsverksamheten föl-jande:
"Byggnadsverksamheten dämpas som bekant av två faktorer som just nu är svåra att övervinnas bristen på pengar och otillräcklig
1) Tanumshede kommunblock: Tanum, Bullaren och Kville kommuner.
2) Se sid 24.
90 kvottilldelning. Resultatet blir, att även vi i vårt block får dragas med en bostadskö, eller rättare sagt två; kön som vill bygga egna hem och kön som vill hyra i hyreshus."
Samma förhållande uttrycks i en intervju med en kommunalman på följande sätt:
- När det gäller byggnadskvoten t ex har statsmakterna varit väl-digt njugga, medan Göteborgsregionen fick så mycket, att de inte kunde klara av att bygga. Det är ett livsvillkor för kommunen, att det finns hyggliga bostäder. Nu är det inte akut, för det är ju ändå stopp på lånemarknaden. Den utbyggnad som skett i Tanums-hede har sett väldigt bra ut, men den har ändå inte varit till-fyllest, för det har varit en väldig expansion nu i 3-4 år be-roende på skolan, det nya sjukhemmet och tvåläkarstationen.
De investeringar som gjorts inom vård-, utbildnings- och bostads-sektorn i avsikt att bromsa utflyttningstakten och locka företag till kommunen har varit kostnadskrävande och lett till, att ny-lokalisering av industrier blivit en ännu angelägnare fråga för kommunalmännen. Ovan nämndes några av svårigheterna i samband med att få industrier att flytta till Tanumshede-trakten. En av dem är kommunens beroende av länsstyrelsen och övriga länsplane-rande myndigheter. Denna uppfattning uttrycks även bland icke-kommunalmän:
- Kommunalmännen gör nog så gott de kan. De sitter där i botten på syste.net. Den kommunala självbestämmanderätten har ju för-svunnit sedan länge. De dirigeras ifrån länsstyrelsen. Det sker ju knappast ett beslut i fullmäktige - det är länsstyrelsens direk-tiv som styr... Landsbygden topprides av ett tjänstemannavälde som har sitt säte i Göteborg i synnerhet, men även i Uddevalla.
Detta tjänstemannavälde är alltför dyrbart för landet. (Sannäs, 50-60 år, m )
Ett annat problem är konkurrensen mellan olika kommuner om in-dustrier. I synnerhet glesbygdskommuner måste "locka" med något}
samhällsservice av olika slag, möjligheter till friluftsliv m m.
Kommunerna kan sällan välja mellan olika anbud utan får vara tack-samma om något erbjuds. Vetskapen om detta förklarar den avvaktande och neutrala hållning som många kompunalmän intog i förhållande till planerna på upparbetnlngsanläggningen. En kommunalman