Som ovan. Sid 88

111 fylla i det informationsvacuum som fanns beträffande Sannäsfrågan är det inte alls märkvärdigt att en negativ opinion bildades -det vore märkvärdigt om så inte hade skett.

Intervjuerna har visat att det dessutom redan innan pressdebatten fanns en svagt negativ inställning, vilken troligen hade uppstått som en följd av miljövårdsdebatten i allmänhet och debatten kring lokaliseringen av ett atomkraftverk till Ringhals i synnerhet.

Denna negativa inställning förstärktes naturligtvis av de nya negativa argumenten.

När man försöker klarlägga pressens roll i ett opinionsbildnings-förlopp, är det viktigt att se efter vad opinionsbildningen gäller.

I Sannäsfrågan gällde det för individen att fatta en ståndpunkt, vars riktighet det var omöjligt för honom att själv direkt avgöra (pröva). Han kunde knappast göra sig några föreställningar om vad en upparbetningsanläggning var för något, än mindre vad

det skulle kunna ha för konsekvenser. Han var därför hänvisad till att hämta stödet för sin uppfattning från andra människors er-farenheter och åsikter. '

Varför tog man inte till stöd för sin uppfattning de åsikter som hävdade, att upparbetningsanläggningen var ofarlig och att det skulle ge kommunen arbetstillfällen? Berodde det enbart på att dessa förekom i en så försvinnande liten utsträckning?

Intervjuerna uttryckte en fullständig enighet i fråga om att kom-munen behövde arbetstillfällen, och man kunde därför vänta att de positiva argumenten skulle få en större genomslagskraft.

Att så inte blev fallet hänger troligen samman: med frågan om sända-rens trovärdighet. Vissa människors argument upplevs ha större tyngd än andras. Han lyssnar hellre till dessa människor och på-verkas lättare av dem. Flera av opinionsbildarna på den kritiska sidan hade anknytning till norra Bohuslän. Set är möjligt att de upplevdes representera bygdens intressen. En intervjuperson menade emellertid att Göteborgs-tidningarna skrev i tätortsbefolkningens intresse och sålunda i badgästernas. Att majoriteten i Sannäs med omnejd slöt upp på samma sida som sommarbefolkningen får nog bl a

1) Se Festinger et, al: Theory and Experiment in Sooial Communa-oation. Ann Arbor 1952.

-;.; n.

. '^^^

g§4lr,^^fT'?m

t v: •

112 tillskrivas det faktum, att så gott som all sommarbefolkning i Sannäs härstammade därifrån och hade vuxit upp i Sannäs. De var släkt och vänner till den 'bofasta 'befolkningen. Den traditionella klyftan mellan sommarbefolkning och bofasta gjorde sig här mycket lite märkbar. Den bofasta befolkningen såg fram mot sommaren när Sannäs "levde upp" och blev som förr. Den nära anknytningen till sommarbefolkningen är en av anledningarna till att den bofasta befolkningen ville behålla sommarturismen. En annan anledning är den förtjänst enskilda hushåll gör på turismen. Eftersom man be-farade att upparbetningsanläggningen skulle skrämma bort sommar-folket motarbetade man lokaliseringen.

Den positiva sidan däremot representerades framför allt av AB Atomenergis experter, som kunde sägas agera i "egen sak", vilket i allmänhet väckte misstro. Kanske spelade det en viss roll att AB Atomenergi var ett statligt bolag och som sådant ansågs repre-sentera den centrala statsförvaltningen. Om myndigheterna låg bakom lokaliseringen fanns knappast någon garanti för att uppar-betningsanläggningen skulle vara bra för bygdens framtida utveck-ling. Misstron gentemot myndigheternas sätt att behandla norra Bohuslän var utbredd.

Den positiva argumenteringen sköttes i stor utsträckning av exper-ter, vilket gjorde den än mindre gripbar. Processbeskrivningar med en mängd okända termer och begrepp, utdrag vx säkerhetsföreskrifter m m väger lätt jämfört med argument med sådant innehåll som är konkret och påtagligt för den enskilda människan, som exempelvis att fisket, naturen och turismen hotas av upparbetningsanläggningen.

Pör många skulle det innebära att viktiga ekonomiska värden sattes på spel, inte minst genom fastighets- och markvärdesminskningar.

Förtroendet för expertaidan undergrävdes ytterligare av att ex-perterna hade olika åsikter om upparbetningsanläggningens ev.

skadeverkningar. Den enskilde medborgaren kan knappast vara kom-petent att bedöma vilken expert som har rätt, men han kan ta det säkra för det osäkra och (som i det här fallet) motarbeta lokali-seringen av upparbetningsanläggningen. Ytterligare en faktor som kan ha haft viss betydelse för opinionen skall nämnas: planerna på det omdiskuterade friluftsprojektet Satsning Skagerack (sid 101).

Det är möjligt att det kom att uppfattas som ett sysselsättnings-alternativ till Sannäsprojektet. I debatten kom de att framstå som

i ' V,.' J'1" ' ^ ' *' <"' ' ,i"' 1( a * - ty'

113 konkurrenter; zongränserna kring Sannäsprojektet skulle utesluta Satsning Skagerack, och en lokalisering av Satsning Skagerack till Tanumsnäs skulle av samma anledning omöjliggöra Sannäspro-jektet. Det är ganska troligt att man i det läget stödde Satsning Skagerack som kom att uppfattas som avsevärt miljovänligare och säkrare som förvärvskälla.

Detta avsnitt har skrivits i syfte att förklara opinionen, vilken därför felaktigt kommit att framstå helt enig; majoriteten inom Tanums kommun ställde sig emellertid negativ till Sannäsprojektet.

Tidigare har framförts tankegångar om befolkningens kulturella integration som en bidragande orsak till åsiktsspridningen och opinionsbildningen. Ju svårare individen själv har att pröva vilken ståndpunkt som är riktig i en viss fråga., desto större betydelse får den sociala grupp som individen tillhör. I Sannäsfrågan fick sålunda först pressens och sedan omgivningens reaktioner stor betydelse för opinionsbildningen. De som ej ställde sig kritiska till planerna tycks ha varit mindre väl integrerade och som social referens ha haft grupper som för andra saknat betydelse eller spe-lat en undanskymd roll. En sådan grupp var arbetarkommunen, och i visa mån tycks alltså partigränserna ha haft betydelse för valet av ståndpunkt (se även sid 101.)

- Nu har det så småningom gått lite politik i det här pluto-niumverket också; för sossarna här i Tanum har på sina samman-träden bestämt sig för att de skall ha det. De tror att

eftersom Göteborgs-Posten är en borgerlig tidning sä ligger det politik i frågan från deras sida också... och så är det en och annan arbetsgivare, som uttalat sig mot plutonium-verket och då ser de det som en vink från arbetsgivarna att de inte vill ha någon konkurrens här i socknen om ar-betskraften. (Sannäs, 50-60 år, m)

.^ " . ' ' ' . . ' . < • • ' . ',- <°*t..' •'•l's ', ' "',„'v* '• ' i ' ^'''•'

Mm

114 KAP XV. SLUTORD

Det närmast föregående avsnittet behandlade olika faktorer som bidrog till att skapa en opinion mot lokaliseringen av en upp-arbetningsanläggning till Sannäs. Att en opinion överhuvud taget uppstod berodde i sin tur på upptäckten av AB Atomenergis planer, och den pressdebatt som denna gav upphov till. Sannäsfrågan blev en del av den debatt om miljövård och västkustplanering som star-tade i och med industrilokaliseringen till Stenungsund och Värö, och som pågick beträffande OK:s lokalisering av ett oljeraffina-deri till Brofjorden. Under 6O-talets slut hade miljövårdsfrå-gorna fått en alltmer framskjuten plats i samhällsdebatten, vil-ket hade väckt allmänhetens medvetande om industriernas miljö-förstörande följder. Man efterlyste en klar målsättning för sam-hällsplaneringen och reste krav på ökad insyn i de förhandlings-och beslutsprocesser som avgjorde hur människornas livsmiljö skulle komma att utformas.

t-.

Uppmärksammandet av AB Atomenergis Sannäs-planer väckte stor in-dignation, dels för att man planerade att lägga ytterligare en, som man ansåg, miljöhotande industri på västkusten och dels för att ingen information givits i frågan. Frånvaron av information tolkades så att AB Atomenergi och berörda myndigheter försökte driva genom sina planer i tysthet och därigenom kringgå den de-batt och de protester de visste skulle komma till stånd om pla-nerna blev kända. När debatten tog sin början hade AB Atomenergis markförvärv behandlats av en rad myndigheter. Mellan 1965 och

1969 hade markförvärvet tillstyrkts av Tanums kommunalnämnd, överlantmätaren, lantbruksnämnden, länsarkitekten, planerings-rådet, länsstyrelsen, lantmäteristyrelsen och slutligen inrikes-departementet.

I ett lokaliseringsärende sker information till allmänheten, kommunala förtroendemän och myndigheter i aamband med beredning och beslut i fyra olika delfaser:

1> Företagets konkretisering och projektering av den till-tänkta anläggningen.

2. Företagets markförvärv.

3. Företagets ansökan om koncession, vattendom etc.

"Vt- * •i v¹ \

kl'

115 4. Kommunens och övriga planmyndigheters prövning av

anlägg-ningen från fysisk plansynpunkt.

Det aktuella lokaliseringsärendet hade således nått delfas nr 2.

AB Atomenergis projektstudie över anläggningen (delfas nr 1) hade bolaget presenterat i en artikel i Teknisk Tidskrift 1963.

Under hösten 1969 gav man ut denna artikel som särtryck. Vid de anklagelser om bristande information till allmänheten som rikta-des mot Atomenergi hänvisade bolaget till artikeln i Tefcr-isk Tid-skrift och som skäl till att ingen ytterligare information givits uppgav man att bolaget inte senare behandlat planerna. Atomenergi förnekade bestämt att det fanns fasta planer på att bygga en upp-arbetningsanläggning i Sannäs och påpekade att det enda bolaget gjort var utredningarna i början på SO-talet, och att dessa gjort,?

för att man då trodde behovet av upparbetningsanläggningar i Sve-rige skulle komma tidigare. Bolaget betraktade sig som ett kon-sultföretag som arbetade på uppdrag av andra instanser och beto-nade att det var angeläget att planera på lång sikt. Man tryckte på att man varken hade något uppdrag att bygga upparbetningsan-läggningen eller något anslag, och framför allt tryckte man på att man överhuvud taget inte sökt något tillstånd att bygga upp-arbetningsanläggningen. Det enda man hade gjort var att ansöka om att få markköpet tillstyrkt, och detta såg man som en planerings-åtgärd på lång sikt. Från Atomenergis sida upplevde man sig så-ledes inte ha haft någon skyldighet att informera om upparbet-ningsanläggningen, eftersom det inte fanns något beslut om att den skulle komma till stånd.

Här kom meningarna att gå helt isär. Om informationen kommer när ett principbeslut om en lokalisering redan är fattat ställs all-mänheten inför fullbordat faktum. Så länge lokaliseringsärendet inte avancerat längre än till frågan om markförvärvstillstånd finns det emellertid fortfarande möjligheter att ställa projek-tet under debatt - såvida det kommer till allmänhetens kännedom Möjligheterna att påverka planeringen när markförvärvet

till-styrkts i alla instanser är däremot betydligt begränsade. Vis-serligen innebär tillstyrkan av markförvärvet enbart ett god-kännande av själva markköpet, men i praktiken bindes så många

1) Markförvärvstillstånd behövs endast då markanvändningen skall ändras t ex från jordbruksmark till industrimark.

1)

I-Si.

' '-'„''I*'' " * " ' •

116 intressen till det planerade projektet redan i detta stadium, att det blir svårt att stoppa, I sin totala planering fogar den berörda kommunen in lokaliseringen och beräknade konsekvenser, och så sker även på länsnivå. Både myndigheter och företag har ofta lagt ner höga kostnader på olika slags utredningar och har intresse av att projektet fullföljs. Byrådirektör Ronny Svensson vid Statens Planverk, som är en av de främsta kritikerna av lag-stiftningen på detta område, anser att både beslutet ifråga om lokaliseringen av en aulfatfabrik till Yärö och beslutet om 0K-raffinaderiet till Brofjorden föregreps av alla de intressen som knöts till projekten på ett tidigt stadium . Regeringen vågade inte säga nej vid det slutgiltiga avgörandet. Brister i lagstift-, niprgen gör att lokaliseringen ofta är avgjord när företaget har köpt mark och det blir sålunda näringslivets intressen som i hög grad styr samhällsutvecklingen. Det saknas planeringsorgan som kommer in i bilden innan marken köps av storföretagare.

Från de stora industriernas synpunkt erbjuder västkusten högst attraktiva lokaliseringslägen p g a tillgången till hamnar, havet som mottagare av industriutsläpp och billig mark. Marken ägs ofta av jordbrukare som genom att sälja marken får sin återstående levnad tryggad. Enda möjligheten att avstyrka ett markförvärvs-ärende är i princip om det kan bevisas att markförvärvet är till men för jordbruket på platsen. Med nuvarande utveckling inom

jordbruksnäringen kommer det att kunna ske alltmer sällan.

Orsakerna till &.a senaste årens konflikter i samband med industri-lokaliseringen '.igger huvudsakligen i lagstiftningen som ger in-dustriintressena alltför stor makt. Allmänheten har få möjlig-heter att hävda sina intressen då dessa går emot näringslivets.

En möjlighet är att skapa debatt och opinion, såsom skedde i San-näsfrågan, men denna möjlighet räcker sällan för att påverka beslut.

Västkustens begärlighet för de industrier som kräver stora vatten-massor för sina utsläpp, de nämnda bristerna i lagstiftningen och allmänhetens få medel att delta i beslutsprocesserna är anled-ningar till att man kan förutse åtskilliga strider i framtiden i samband med lokaliseringsprojekt som Väntas ha ofördelaktiga

1 ) 1 fallet Brofjorden behövdes inte förvärystillatånd. Många menar att detta var skälet till att debatten om Brofjorden startade för sent. " ' ' '

,- j •

T-}

>!•

117