många kvinnor önskar gå ut i förvärvslivet men anmäler sig inte som arbetssökande, eftersom man vet, att det inte finns några
1) Enligt uppgift från arbetsförmedlingen i Tanumshede, 2) Se sid 21 ff
• •, I
\ •'
I
är ytterligare en konsekvens av bristen på arbetstillfällen.
Bland de som flyttar dominerar yngre åldersgrupper. Samtalen med befolkningen vittnar om att det stora flertalet av ungdomarna vill stanna kvar i kommunen ' men de finner inga arbeten som motsvarar deras utbildning och/eller lönekrav. De arbeten som ges är oftast lågavlönade och kräver ingen•speciell utbildning. Fler-talet elever som lämnar högstadiet i Tanumshede kommer därför att lämna kommunen. Kommunen blir på detta sätt av med den bäst utbildade ungdomen, och många beklagar just detta;
Att en fattig kommun förser rika kommuner med välutbildad arbets-kraft.
- Ungdomen vill stanna här - det är ett som är säkert, men de kan inte. Jag har en dotter som är 18 år och som nu börjar som kontorist i Uddevalla. Hon vill stanna här men kan e j . Och det är klart, att om ett år har hon väl acklimatiserat sig och så försvinner också hon helt.
(Landsbygd, 50-60 år, m )
De som har löst arbetsfrågan med att pendla har ofta långa av-stånd att tillryggalägga varje dag. Restiderna blir dryga och tröttande. De allmänna kommunikationerna är av ringa omfattning och kan sällan utnyttjas. Bilen har därför blivit oumbärlig för många på landsbygden både för arbetsresor, resor till affärer och annan service, och bilinnehavet fördyrar naturligtvis levnads-omkostnaderna. I familjer där både mannen och kvinnan förvärvs-arbetar på olika platser kan det bli nödvändigt att ha två bilar.
Man kan anta, att de dagliga tröttande och dyrbara resorna bidrar till att man så småningom flyttar till orter, där förvärvskällan är lättåtkomligare. Det är ganska vanligt att exempelvis mannen är bosatt på annan ort under veckan för att tjäna ihop till famil-jens uppehälle. Ett sådant arrangemang med dubbla hushåll fördyrar också levnadsomkostnaderna» Att familjen lever splittrad har även andra negativa konsekvenser för familjemedlemmarna, som gör att man tröttnar på situationen och fjyttar. I en undersökning om inflyttad arbetskraft till Göteborg, fann man att de som var gifta men hade sin familj kvar på hemorten var minst tillfredsställda med den nya situationen
2).
1) Samma förhållande framgick av intervjuer i.ett TV-program:
Carin Mannheimsr, Kvinna 70, 18.02.I97T,
Zs Kjell Eriksson: Flyttning och Familjeanpassning. Sociologiska institutionen, Göteborgs Universitet. Stencil. 1968.
Listan på de problem som skapats av arbetsmarknadssituationen kan göras mycket längre. Det sjunkande befolkningstalet på landsbygden rycker undan grunden för servicefunktioner som t ex lanthandels-bodar och byskolor, vilket i sin tur leder till ytterligare ut-flyttning osv. Vilhelm Aubert skriver i boken "Socialt Samspel"
(sid 186) om glesbygden ': "Bygdens människor är i många fall boroende av grannens existens i sitt utbyte med omvärlden. En bygd får inte egen skola, om -det inte finns ett visst minimiantal barn. Om några familjer flyttar bort, kan detta i isolerade bygder lätt leda till att skolan läggs ner, och när detta sker kommer de kvarvarande familjerna i sin tur att känna en mycket stark press att flytta, Flera andra av samhällets tjänster, t ex elek-tricitet och vägar utgår heller inte om befolkningan är alltför liten. Därför finns det ett mycket starkt ömsesidigt beroende mellan grannar, vilket emellertid inte härrör sig till bestämda aktiviteter och prestationer... Dessa förhållanden medför att en upplösning av systemet (glesbygdssamhället) ofta 3ker mycket snabbt när medlemsantalet har sjunkit under en viss gräns (för-fattarens anmärkning)"
Den "onda cirkel" som glesbygdssamhället i den moderna industri-staten har försatts i och som Aubert beskriver kännetecknar San-näs och flera andra orters utveckling i Tanumshede storkommun i dag (ox Klätta, Kämpersvik, Resö, Havstenssund).
En av dessa "onda cirklar" inom servicesektorn omfattar de all-männa kommunikationerna, I och med bilismens expansion har den kollektiva trafiken i glesbygderna fått ett allt sämre underlag.
En utredning som K-konsult ' gjort beträffande redemöjligheterna inom kommunblocket till Tanumshede visar att möjligheterna att pendla till och från arbetsplatserna är mycket begränsade. Den visar också att en stor del av kommunblockets invånare saknar möjligheter att besöka Tanumshede under förutsättningarna att resan kräver endast ett byte och medger ett uppehåll i Tanumshede på 2-6 timmar. (Se bilaga 13).
Bristen på allmänna kommunikationsmedel leder till olägenheter främst för de äldre som saknar möjligheter att köpa och/eller
1) Aubert, V: Socialt Samspel. Stockholm, Almkvist & Wiksoll. 1968.
2) Se Västkusten, rapport 5, del 6, 1970, sid 15. Statens Plan-verk, Västkustgruppen,
i
i..
Ti
94
lära sig köra bil. En undersökning har visat att resfrekvensen och allmän trivsel med kommunikationsmedlen snabbt avtar med mins-kande turtäthet och ömins-kande avstånd till hållplats1'.
Beträffande järnvägstrafiken konstateras i Översiktsplan för Göteborgs och Bohus Län att "gods- och passagerarunderlaget är svagt på järnvägssträckan Munkedal-Strömstad (på vilken Tanums-hede ligger) . Flera av intervjupersonerna ansåg att sträckan fanns kvar tack vare- den timmerskeppning som ägde rum över Grebbe-stad (till Sarpsborg i Norge), och som omlaGrebbe-stades vid Tanums järnvägsstation. Man menade också att dessa transporter var ett streck i räkningen för SJss planer på att lägga ner järnvägen av olönsamhetsskäl.. "SJ har tjänat mer på 6 månader än de har gjort på flera år, men då har de gjort så att de inte gottskriver allt.
Det är en bokföringsfråga; för jag hörde ju att när de där fir-morna (skogsbolagen) ville ha transporterna hit, så ville inte SJ gå med längre än att lasta av det i Dingle eller där någonstans, för att det inte skulle komma in i statistiken. Om SJ ska dra in en järnväg så måste de naturligtvis föra en statistik över hur gods och resande gått ner, och det skulle bli en ful plump i pro-tokollet, om det skett en ökning," (Kommunalman, landsbygd)
Förutom järnvägen är Europaväg nr 6 (som går genom Tanumshede) av vital betydelse för kommunblocket. E6:an är emellertid i dåligt skir!:, cch på sommaren i synnerhet är vägen ytterst tungt belas-tad (av turisttrafik till västkusten och till Norge). Många menar att så länge man inte gör något åt vägen, kommer inte heller några företag att etablera sig i kommunen, än mindre som SJ drar in tåg-förbindelserna till denna del av Bohuslän. I Översiktsplan för Göteborgs och Bohus..Län finner man emellertid att det planeras
"förstärkande och trafiksäkerhetsförbättrande åtgärder avseende E6" inom Tanumshede kommunblock .
Vilka orsaker ser då befolkningen bakom den här beskrivna ut-vecklingen? Vanligen anklagas regeringspolitiken. Centraliserings-tendenserna (ex lantmäteriet och domsagan flyttas från Strömstad), SJ:s indragning av tågförbindelserna på norra Bohusbanan (från
1) "Kommunikationer och service i glesbygd".' Skånes Regionplane-institut, 1968.
2) Del 1. Inventeringar. Länsstyrelsen 1969. Sid 59.
3; Del 1. Inventeringar. Länsstyrelsen 1969. Sid 56.
* L
L
&, - v
HT
95 Munkedal till Strömstad), upprättandet av naturreservat på stora områden och framför allt regeringens jordbruks- och småföretags-politik tas som intäkt för att regeringen håller på att "lägga ner"
norra Bohuslän och göra om det till ett stort frilufts- och rekrea-tionsområde för tätortsmänniskorna. Många anser, att den • politik som förs går ut på att göra det omöjligt för jordbrukare, små-företagare och fiskare att fortsätta sin verksamhet.
- Det är väl meningen, att de borgerliga partierna ska bort.
Myndigheterna ser ju till, att fiskare (ofta folkpartis-ter) och jordbrukare försvinner. (Sannas, 50-60 år, m) - På landsbygden finns småföretag med 15-20 man, men som politiken är idag verkar det ju som om de små företagen måste bort. Småföretag är lyckligast för landsbygden, efter-som det ju i regel också blir långa avstånd, men om folk bodde inom en liten krets runt det lilla företaget skulle de inte behöva resa. Vi måste ha bofast folk här. Nu stjälper man småföretagarna. Vi kan inte få låna 50 kro-nor i bankerna, men stora företag kastar de bort miljoner på. Det är beviset för att man vill ha bort dem. Nu är det problem med kreditstoppet. Vi har ju inte varit med i kriget, men ändå har vi nästan sämre på landsbygden här än de har på andra håll (i andra länder)... Rationalise-ringshysterin som griper omkring sig är inte av godo.
Statsmakterna missgynnar landsbygden i högsta grad. De tar ifrån oss och försöker ödelägga oss. Företagarna drab-bas av denna politik. Nordbohuslän skall dö, det verkar klart, (Tanumshede, kommunalman, 50-60 år, m)
I någon mån kritiseras även kommunens egen politik. Man menar, att företagare i kommunen har förhindrat företag "utifrån" att etablera sig i kommunen för att slippa konkurrens, och någon ifrågasätter kommunalmännens förmåga och kompetens när det gäller att värva industrier.
Lantbrukarna anser emellertid att regeringspolitiken bär hela skulden för den ohållbara situation som de befinner sig i. Miss-nöjet speglas i röstsiffrorna för år 1970 genom att soffliggarnas andel minskado från 25# år 1966 till 15$ år 1970. Det var framför allt lantbrukarna som mobiliserade sig; Centerpartiets andel ökade från 23$ till 1^
1) Informationsskrift för Tanumshedeblocket nr 3. 1970.
96
Nedan följer utdrag ur intervjuer med olika jordbrukare. Avsik-ten är att belysa några synpunkter på de förändrade villkoren.
Uttalandena bör ses mot bakgrund av att antalet jordbruksenheter minskade från 1500 till 1060 från år 1944 till 1968. Uppskattnings-vis minskar antalet brukningsenheter med ca yfo per år .
f;
- Jordbruket är inte längre något att bygga på, om det inte är stort - men marken är dyr. Vi försöker att göra större.
- Vi köpte gården på den billiga tiden. Det blir värre för de unga att ta över, eftersom det blir dyrt att lösa ut syskonen.
- Centraliseringen har medfört, att man får åka långt för att få tag på lantbruksprodukter. För att gården skall bära sig, får man ha kreaturslöst och leja djur. Jag har en pojk hemma, annars hade det aldrig gått, folk vill inte längre jobba på gård och det är dyrt med folk. - Nu får man inte lån längre holler - det måste vara stort för att lantbruksnämnden skall ge lån.
- Det är fel att bara satsa på de stora. Förr fick små-leverantörer bidrag på mjölken. Nu växer det igen överallt, gårdar står tomma. Det är bedrövligt.
- Den högre standarden och att folk vill ha fritid inverkar på att gårdarna läggs ner. Och så tycker man ju, att är det något som regeringen missgynnar, så är det jordbru-karna, för deras produkter har ju inte stigit i takt med allt annat. Allt foder som man skall köpa till djuren går ju upp varje år, men de produkter som en annan ska produ-cera går ju inte upp - det är obetydligt.
- De fasta utgifterna Skar och inkomsterna sjunker. Jag har bara barnen till hjälp och har fått skaffa maskinell ut-rustning, men det går bara sämre och sämre - vinsten blir allt mindre. Men här sliter vi vidare, för vi är många i 50-55-årsåldern som inte kan få andra jobb.
Under Lantbruksnämndens kursverksamhet under vintern 1969-70 tillfrågades jordbrukarna om sina planer för framtiden. Hälften av kommunblockets jordbrukare var närvarande och av dessa svarade (anonymt med mentometer) 5 av 5 att de hade för avsikt att ha
1) Informationsskrift för Tanumshedeblocket nr 2, 1970.
x.
m. t
97
kvar sitt jordbruk om 5 år, ¡nedan varannan hade för avsikt att göra sig av med mjölkkorna före 1975 •
Sammanfattningsvis är det den dåliga lönsamheten, ungdomarnas krav på tryggare inkomster, högre standard och mera fritid som är de starkaste drivkrafterna bakom utflyttningen från den rena landsbygden. P g a den dåliga lönsamheten saknar många jordbru-kare råd att anställa folk vilket betyder att semestrar eller annan ledighet överhuvud taget inte existerar. I takt med att man blir medveten om vilken standard andra människor anser sig ha rätt till kommer jordbruksnedläggelserna att öka. Gårdarna säljs och slås samman till större bruksenheter, en del övergår till fritidsbebyggelse och andra förfaller.. Men många jordbrukare med olönsamma gårdar är hänvisade till att fortsätta det tunga arbetet med jordbruket, eftersom de inte kan få andra arbeten. För många är det också svårt att tänka sig att bo någon annanstans och i synnerhet i tätorter där arbetstillfällena ges; därför stannar man kvar trots svårigheterna. En äldre lantbrukare sade: "Jag kanske inte har det så bra, men jag är van vid att ha det så här."
Uppfattningen att statsmakterna behandlar landsbygden orättvist och gynnar tätorternas och städernas människor är ganska vanlig.
Det existerar ett misstroende gentemot centrala myndigheter som ofta tar sig uttryck i ett något förbittrat och hopplöst synsätt beträffande framtiden. Det är troligt att pessimismen och känslan av maktlöshet är ytterligare en bidragande orsak till
utflytt-2)
ningen . Misstroendet tycks skära över partigränserna. Visser-ligen är det borgerlig majoritet i kommunen , men i frågor som rör kommunens utveckling tar man ställning i första hand i egen-skap av Tanumsbo och i andra hand med hänsyn till politisk hemvist.
"Det finns ingen partipolitik här. Här är vi alla Tanumsbor."
Även om detta yttrande från en kommunalman nog är väl kategoriskt, uttrycker det en företeelse aom är vanlig i glesbygdskommuner, näa-ligen att motsättningen till de centrala myndigheterna är
vikti-h A)
gare för befolkningen än interna motsättningar1'%
1 Informationsskrift för Tanumshedebiqc¿et nr 2, 1970.
Jämför t ex Rundblad, Bengt: Fore.stvi^le, Uppsala, '1971.
Partiställningen'i storkommunen 1971: iM' 6, CP 15, FP 9, Sll, Aubert, V: Sopialt Samspel. Stockholm,, Almqvist & Wiksf11, 1968, sid I9O-I9Í.
V i \ " i T , vi.,'.-»"'''»',". ••',':','""'•'', '• ftiyS;''''-; !dA!*:k".'^
í:
S £
ivel
ir "J
•Ml
äPP
98 Många anser, att regeringens politik att tränga ihop människor i städerna är felaktig, i synnerhet efter att ha sett vilka soci-ala problem som det skapar. Man pekar på olika missförhållanden i tätorterna, exempelvis de kategorier av människor som samhäl-let måste hjälpa med olika former av bidrag. Dessa problem skulle till stor del kunna undvikas, menar man, genom att subventionera jordbruket och småföretag, så att människorna slapp tvångsför-flyttas till städerna. Man nämner ofta "slöseriet med skatte-pengar" som ett problem på nationell nivå, t ex i samband med de byråkratiska organisationerna och det ökande antalet tjänste-män, och även här anser man, att skattepengarna felplaceras och i för liten utsträckning kommer landsbygdens folk tillgodo.
- Tjänsternas antal på länsstyrelsen borde skäras ner med hälften i stället för att oupphörligt tillsättas. Detta pappersraseri och detta tjänstemannavälde är ett av lan-dets största olyckor. Det är orsaken till att vi snart får det sämre. Men det kan inte våra tjänstemän tänka sig.
Bara på en avdelning har på det senaste året tillsatts 10 nya och det tyckte dom var braj Men vi som är på lan-det vet ju att lan-det bara fördyrar... Och lan-det blir ännu fler avdelningar som stackars landsbygdsbor måste besöka när han skall ha underskrivet några av de otaliga papper som behövs om han skall göra något.
Det är vanligt i glesbygder att befolkningen upplever sig få lite i utbyte för sina insatser som är mycket större än vad som krävs på andra platser, medan man från samhällets sida uppfattar att man får lite i utbyte för det stöd man ger landsbygden
1)
Eöster från två kommunalmän:
- Rationaliseringshysterin som griper omkring sig är inte av godo. Statsmakterna missgynnar landsbygden i allra högsta grad. De tar ifrån oss och försöker ödelägga ossi - Man kan fråga sig om centraliseringen är så lycklig.
Uddevalla kommer väl att få domsagan. Jag har svårt att se att det blir bättre om det blir ljjtorre¿ Allt som tas ifrån en bygd gör den ju fattigare. .
1) Aubert, Vs Socialt Samspel, Stockholm. Almkvist &
1968, sid 190-191, 'J