5 Metod
5.4 Ett deltagarbaserat tillvägagångssätt
I genomförandet har jag antagit ett deltagarbaserat tillvägagångssätt (Reason & Bradbury, 2006). Tillvägagångssättet har utvecklats under studiens gång och graden av det deltagarbaserade inslaget har ökat med tiden. Begreppet deltagarbaserad definieras genom att deltagarna och deras perspektiv är ut- gångspunkten för forskningen, samt genom att delaktiggöra deltagarna kring innehåll och genomförande av gruppintervjuerna (delstudie 2) (Creswell & Creswell, 2018). Därtill fanns en tanke kring att deltagarnas delaktighet även skulle främja deras inställning och vilja att lära av varandra i samtalen (Kragler, Martin & Sylvester, 2014). Det deltagarbaserade tillvägagångssättet är ett sätt att föra praktik och forskning närmare varandra, samt att i större utsträckning ta tillvara individernas olika kompetenser. Det integrerar kun- skap och handlande, vilket enligt Rowe och Hiser (2015) kan vara ett sätt att realisera en hållbar utveckling. Genom att utveckla kunskap om sin praktik, förståelse för praktiken och de förutsättningar som formar den, kan praktiker åstadkomma hållbara förändringar, såväl för sig själva som för andra (Kem- mis, 2009). Här kan det förstås som att ett förändrat tänkande hos deltagarna, skulle kunna komma eleverna tillgodo. Ett deltagarbaserat tillvägagångssätt bidrar även till en mer demokratisk forskning och är ett växelspel mellan fors- kare och deltagare, samt mellan teori och praktik, vilket också har ett etiskt värde (Nielsen, 2016). Rönnerman (2003) å sin sida framhåller att deltagarba- serad forskning kan vara ett sätt att också öka professionalisering hos praktiker genom den kunskap de utvecklar kring sin verksamhet. Likaså betonar Rön- nerman ansvarstagandet för den egna verksamheten som främjande för verk- samhetens kvalitet, vilket ytterligare kan förstås enligt Grundy (1994) som framhåller ansvar och autonomi som sammanhängande med viljan att agera.
arbetat med skolans fritidshemspersonalgrupp, i kollegiala konferenser kring begreppet undervisning i fritidshem. Det arbetet hade ett verksamhetsutveck- lande syfte, med utgångspunkt i fritidshemspersonalens perspektiv på sitt upp- drag. Som lärare i förskoleklass innefattades också arbete med fritidshems- verksamheten i mitt uppdrag. Den elevgrupp som utgjorde fritidshemsgruppen var densamma som utgjorde förskoleklasserna och i arbetet ingick även att arbeta under elevernas vistelsetid utöver förskoleklassverksamheten. Detta, tillsammans med min erfarenhet som lärare i förskola, bidrar med förkun- skaper om att arbeta med ett uppdrag, där omsorg, utveckling och lärande ska vara en helhet i undervisningen.
I delstudie 2 innefattas erfarenheter och resultat av delstudie 1 också i för- förståelsen, eftersom resultatet av delstudie 1 gav kunskaper om hur fritids- hemspersonals perspektiv på sitt arbete kunde se ut. Dessa erfarenheter och kunskaper har bidragit till planering och genomförande av delstudie 2.
5.4
Ett deltagarbaserat tillvägagångssätt
I genomförandet har jag antagit ett deltagarbaserat tillvägagångssätt (Reason & Bradbury, 2006). Tillvägagångssättet har utvecklats under studiens gång och graden av det deltagarbaserade inslaget har ökat med tiden. Begreppet deltagarbaserad definieras genom att deltagarna och deras perspektiv är ut- gångspunkten för forskningen, samt genom att delaktiggöra deltagarna kring innehåll och genomförande av gruppintervjuerna (delstudie 2) (Creswell & Creswell, 2018). Därtill fanns en tanke kring att deltagarnas delaktighet även skulle främja deras inställning och vilja att lära av varandra i samtalen (Kragler, Martin & Sylvester, 2014). Det deltagarbaserade tillvägagångssättet är ett sätt att föra praktik och forskning närmare varandra, samt att i större utsträckning ta tillvara individernas olika kompetenser. Det integrerar kun- skap och handlande, vilket enligt Rowe och Hiser (2015) kan vara ett sätt att realisera en hållbar utveckling. Genom att utveckla kunskap om sin praktik, förståelse för praktiken och de förutsättningar som formar den, kan praktiker åstadkomma hållbara förändringar, såväl för sig själva som för andra (Kem- mis, 2009). Här kan det förstås som att ett förändrat tänkande hos deltagarna, skulle kunna komma eleverna tillgodo. Ett deltagarbaserat tillvägagångssätt bidrar även till en mer demokratisk forskning och är ett växelspel mellan fors- kare och deltagare, samt mellan teori och praktik, vilket också har ett etiskt värde (Nielsen, 2016). Rönnerman (2003) å sin sida framhåller att deltagarba- serad forskning kan vara ett sätt att också öka professionalisering hos praktiker genom den kunskap de utvecklar kring sin verksamhet. Likaså betonar Rön- nerman ansvarstagandet för den egna verksamheten som främjande för verk- samhetens kvalitet, vilket ytterligare kan förstås enligt Grundy (1994) som framhåller ansvar och autonomi som sammanhängande med viljan att agera.
65
I delstudie 1 genomfördes gruppintervjuer med fritidshemspersonal. Valet av gruppintervjuer som datainsamlingsmetod gjordes dels utifrån fokus att be- lysa personalens perspektiv, dels för att möjliggöra att både individuella tan- kar och den gemensamma grunden för arbetet skulle blottläggas (Frey & Fon- tana, 1991). En intervju är att betrakta som ett samspel mellan deltagarna i vilket kunskap frambringas genom deltagarnas interaktion (Merriam & Tis- dell, 2016). Det fanns en tanke om att möjliggöra reflektion kring de egna och de gemensamma utgångspunkterna för arbetet. Ett kollegialt lärande kan be- traktas som en process där människors gemensamma tänkande sätts i förän- dring (Assarson, 2015), vilket i sin tur kan ha positiv effekt på hur en verk- samhet utformas. Förhoppningen var att deltagandet skulle fungera som ut- gångspunkt för ett fortsatt kollegialt lärande (Beitin, 2012), samt att därige- nom främja deltagarnas fortsatta gemensamma arbete med elevers sociala lä- rande.
I delstudie 2 användes två typer av intervju som datainsamlingsmetod, dels individuella intervjuer, dels en serie gruppintervjuer. Utgångspunkten för stu- dien har varit socialt lärande i fritidshemmet och delar av resultatet från min licentiatuppsats. De två intervjutyperna syftade till att komplettera varandra, samt till att bidra till ett deltagarbaserat arbetssätt.
Delstudie 2 inleddes med individuella intervjuer. Genom dessa kunde del- tagarnas mer personliga åsikter och värderingar bli synliga, både för mig och för dem själva, som en reflexiv utgångspunkt för kommande gruppsamtal (Re- ason & Bradbury, 2006). För deltagarna i denna studie utgjorde de individu- ella intervjuerna startpunkten för deras egna reflektioner kring både socialt lärande i fritidshemmet och sin roll som pedagogisk ledare för detta. Det fanns också en tanke om att de individuella intervjuerna skulle ge en möjlighet att utan påverkan från andra deltagare, samtala om socialt lärande i fritidshemmet på ett djupare individuellt plan, för att generera täta beskrivningar (Bryman, 2016).
Resultatet av de individuella intervjuerna blev därefter utgångspunkten för att planera samtalspunkter för kommande gruppintervjuer. Även för gruppin- tervjuerna antogs ett reflexivt förhållningssätt (Reason & Bradbury, 2006), med tanken att deltagarna skulle komma att möta varandras lika och olika per- spektiv i samtalen. Möjligheten till såväl nya infallsvinklar (Wahr & de la Harpe, 2015) och ett förändrat tänkande genom reflektionen kring olikheter i varandras perspektiv, som en samsyn kring det praktikgemensamma uppdra- get fanns (Reason & Bradbury, 2006). Ytterligare en aspekt som har betraktats som betydelsefull är möjligheten för resultatet att vara praktiskt användbart i det vardagliga livet. Här möjliggjordes det genom att deltagandet kunde med- föra insikter, inspiration och idéer som var möjliga att direkt överföra på det egna arbetet. För detta beaktades även vikten av kontinuitet, genom att sprida gruppintervjuerna över en hel termin och på så vis göra det möjligt att ge tid för att väcka nya tankar hos deltagarna (Fischer, 2013).
65
I delstudie 1 genomfördes gruppintervjuer med fritidshemspersonal. Valet av gruppintervjuer som datainsamlingsmetod gjordes dels utifrån fokus att be- lysa personalens perspektiv, dels för att möjliggöra att både individuella tan- kar och den gemensamma grunden för arbetet skulle blottläggas (Frey & Fon- tana, 1991). En intervju är att betrakta som ett samspel mellan deltagarna i vilket kunskap frambringas genom deltagarnas interaktion (Merriam & Tis- dell, 2016). Det fanns en tanke om att möjliggöra reflektion kring de egna och de gemensamma utgångspunkterna för arbetet. Ett kollegialt lärande kan be- traktas som en process där människors gemensamma tänkande sätts i förän- dring (Assarson, 2015), vilket i sin tur kan ha positiv effekt på hur en verk- samhet utformas. Förhoppningen var att deltagandet skulle fungera som ut- gångspunkt för ett fortsatt kollegialt lärande (Beitin, 2012), samt att därige- nom främja deltagarnas fortsatta gemensamma arbete med elevers sociala lä- rande.
I delstudie 2 användes två typer av intervju som datainsamlingsmetod, dels individuella intervjuer, dels en serie gruppintervjuer. Utgångspunkten för stu- dien har varit socialt lärande i fritidshemmet och delar av resultatet från min licentiatuppsats. De två intervjutyperna syftade till att komplettera varandra, samt till att bidra till ett deltagarbaserat arbetssätt.
Delstudie 2 inleddes med individuella intervjuer. Genom dessa kunde del- tagarnas mer personliga åsikter och värderingar bli synliga, både för mig och för dem själva, som en reflexiv utgångspunkt för kommande gruppsamtal (Re- ason & Bradbury, 2006). För deltagarna i denna studie utgjorde de individu- ella intervjuerna startpunkten för deras egna reflektioner kring både socialt lärande i fritidshemmet och sin roll som pedagogisk ledare för detta. Det fanns också en tanke om att de individuella intervjuerna skulle ge en möjlighet att utan påverkan från andra deltagare, samtala om socialt lärande i fritidshemmet på ett djupare individuellt plan, för att generera täta beskrivningar (Bryman, 2016).
Resultatet av de individuella intervjuerna blev därefter utgångspunkten för att planera samtalspunkter för kommande gruppintervjuer. Även för gruppin- tervjuerna antogs ett reflexivt förhållningssätt (Reason & Bradbury, 2006), med tanken att deltagarna skulle komma att möta varandras lika och olika per- spektiv i samtalen. Möjligheten till såväl nya infallsvinklar (Wahr & de la Harpe, 2015) och ett förändrat tänkande genom reflektionen kring olikheter i varandras perspektiv, som en samsyn kring det praktikgemensamma uppdra- get fanns (Reason & Bradbury, 2006). Ytterligare en aspekt som har betraktats som betydelsefull är möjligheten för resultatet att vara praktiskt användbart i det vardagliga livet. Här möjliggjordes det genom att deltagandet kunde med- föra insikter, inspiration och idéer som var möjliga att direkt överföra på det egna arbetet. För detta beaktades även vikten av kontinuitet, genom att sprida gruppintervjuerna över en hel termin och på så vis göra det möjligt att ge tid för att väcka nya tankar hos deltagarna (Fischer, 2013).
Intervjun är ett lämpligt verktyg för att kvalitativt belysa vad människor säger och själva intervjusituationen betraktas som ett samspel mellan delta- garna. I samspelet skapas kunskap genom deltagarnas interaktion (Merriam & Tisdell, 2016), genom vilken det möjliggörs för deltagarna att reflektera över sina egna ställningstaganden. Gruppintervjuer kan betraktas som ett sätt att exponera såväl personliga som gemensamma perspektiv (Frey & Fontana, 1991).