Elevers relationer i arbetet med socialt lärande

Arbetet med socialt lärande i fritidshemmet synliggörs i flera kvalitativa stu- dier som arbetet med elevers relationer (Dahl, 2014; Haglund & Peterson, 2017; Hjalmarsson, Löfdahl Hultman & Warin, 2017; Jonsson, 2018; Lager, 2018). Exempelvis framhålls relationsarbetet med utgångspunkt i att val av vissa aktiviteter syftar till att eleverna tränas i olika förmågor relaterade till förmågan att visats friktionsfritt i elevgruppen. Det sociala lärandet formule- ras också mer generellt som att fritidshemmets verksamhet går ut på att ele- verna ska lära sig att fungera i ett större sammanhang, som en förberedelse för och en utbildning i att delta i ett demokratiskt samhälle. Ovanstående kan även förstås med utgångspunkt i den socialpedagogiska tradition som lyfts fram i såväl kvalitativa som kvantitativa studier av fritidshemmet (Ackesjö, Nordänger & Lindqvist, 2016; Lager, 2019; Rohlin, 2000), som betonar grupprelaterade aktiviteter, men också som en betoning på elevers rätt till fri- tid och fria val.

Hjalmarsson m.fl. (2017) studerar arbetet med elevers relationer ur ett ge- nusperspektiv. Datamaterialet innefattar intervjuer med nio fritidshemslärare, varav fyra manliga, samt dagboksanteckningar från tre av de nio fritidshems- lärarna. Studien visar vikten av att förstå omsorg även ur ett perspektiv som

Socialt lärande i undervisning för hållbar utveckling kan också förstås en- ligt Wals, van der Hoeven och Blanken (2009) som betonar att ett främjat so- cialt lärande till stor del beror på gemensamma mål och visioner. De som del- tar i processer av socialt lärande och undervisning för socialt lärande behöver gemensamma mål för processerna. I dessa processer är det också betydelse- fullt att det finns utrymme för konflikter, motstånd och motsägelser, eftersom skilda normer kan ge plats för förändring genom samarbete. Genom det fram- håller Wals m.fl. (2009) möjligheten för en mer hållbar värld att ta form.

3.2

Socialt lärande i svenska fritidshem

I tidigare forskning är socialt lärande vanligtvis inte ett uttalat fokus i syfte och forskningsfrågor. Emellertid är det ändå vanligt förekommande som en del av resultatet i flera av de studier som hittills har gjorts, både nationellt och internationellt. Såväl historiskt som traditionellt (Rohlin, 2000), samt med grunden i läroplanen (Skolverket, 2019) är det svenska fritidshemmet en plats där socialt lärande är centralt. Fritidshemmet följer en tradition av ett social- pedagogiskt synsätt, vilket kännetecknas av att verksamhetens utgångspunkt är eleverna och elevgruppens behov och intressen (Lager, 2018).

3.2.1

Elevers relationer i arbetet med socialt lärande

Arbetet med socialt lärande i fritidshemmet synliggörs i flera kvalitativa stu- dier som arbetet med elevers relationer (Dahl, 2014; Haglund & Peterson, 2017; Hjalmarsson, Löfdahl Hultman & Warin, 2017; Jonsson, 2018; Lager, 2018). Exempelvis framhålls relationsarbetet med utgångspunkt i att val av vissa aktiviteter syftar till att eleverna tränas i olika förmågor relaterade till förmågan att visats friktionsfritt i elevgruppen. Det sociala lärandet formule- ras också mer generellt som att fritidshemmets verksamhet går ut på att ele- verna ska lära sig att fungera i ett större sammanhang, som en förberedelse för och en utbildning i att delta i ett demokratiskt samhälle. Ovanstående kan även förstås med utgångspunkt i den socialpedagogiska tradition som lyfts fram i såväl kvalitativa som kvantitativa studier av fritidshemmet (Ackesjö, Nordänger & Lindqvist, 2016; Lager, 2019; Rohlin, 2000), som betonar grupprelaterade aktiviteter, men också som en betoning på elevers rätt till fri- tid och fria val.

Hjalmarsson m.fl. (2017) studerar arbetet med elevers relationer ur ett ge- nusperspektiv. Datamaterialet innefattar intervjuer med nio fritidshemslärare, varav fyra manliga, samt dagboksanteckningar från tre av de nio fritidshems- lärarna. Studien visar vikten av att förstå omsorg även ur ett perspektiv som

inte direkt kan tolkas som ett omsorgsperspektiv. Vidare framhåller Hjalmars- son m.fl. (a.a.) att det mer fysiskt nära förhållningssättet, som skildras i inter- vjuerna med den manliga personalen, kan vara ett uttryck för att ge omsorg. De belyser behovet av en vidgad förståelse av begreppet omsorg. I detta in- kluderas exempelvis skojbrottning och mer ruffig lek, som kan förstås som komponenter i elevers sociala lärande, både vad gäller att utveckla sociala och emotionella förmågor, samt för att bygga upp empati och självkänsla. Andra studier, som Jonssons (2018) intervjustudie och Pálsdóttir & Kristjánsdóttirs (2017) forskningsöversikt, visar att personal betraktar sig själva som förebil- der för elever i fritidshem. Utifrån det kan resultatet i Hjalmarssons m.fl. (a.a.) studie även förstås som ett synliggörande av att olika omsorgsetiska föresatser kan bidra till en ökad jämställdhet.

I en etnografisk studie, med deltagande observation och gruppintervjuer, undersöker Dahl (2014) specifikt arbetet med elevers relationer i fritidshem- met. Resultatet synliggör fritidspedagogers gemensamma praktik för det re- lationella arbetet, där fritidspedagogernas praktikgemenskap visar sig relate- rad till målet att verka för goda relationer mellan eleverna. I detta synliggörs också en strävan efter att förbättra de relationer som upplevs som problema- tiska. Dahl belyser en outtalad norm som innebär att spänningar och konflikter i elevers relationer anses bidra till improduktivitet. Följaktligen arbetar fri- tidspedagogerna utifrån idén att konflikter mellan elever bör undvikas och Dahl belyser att det saknas en förståelse för att konflikter och oenighet skulle kunna gynna elevernas relationer. Lager (2018) studerar undervisning i fri- tidshemmet genom ett policyetnografiskt fältarbete baserat på observationer, intervjuer och textanalys. Även Lager (a.a.) rapporterar ett resultat som visar fritidshemspersonalens fokus på elevers relationer. Dessa två studier kan emellertid sägas kontrastera mot varandra, eftersom Dahl (a.a.) tar utgångs- punkt i att det finns ett arbete med fokus på relationer, medan Lager (a.a.) har planering och genomförande mer generellt som utgångspunkt. Det är visserli- gen inte självklart för Lager att lyfta fram arbetet med relationer, men resulta- tet visar att omsorg och relationer är en del av undervisningen i fritidshemmet. Även om personalen i Lagers studie planerar för ett lärande är de inte aktivt deltagande i de aktiviteter som förväntas leda till lärandet, vilket även visar ett tänkbart ställningstagande om undervisning i fritidshemmets verksamhet. Detta kan vara grundat i personalens perspektiv, något som enligt Jonsson (2018) kan vara avgörande för elevers möjligheter till lärande, till exempel vad gäller sociala relationer.

Utifrån ovanstående blir det relevant att närmare betrakta hur fritidshems- personal betraktar och beskriver socialt lärande hos elever i fritidshemmet. I nästa avsnitt följer en överblick av forskning som synliggör hur socialt lärande möjliggörs i fritidshemmet.

inte direkt kan tolkas som ett omsorgsperspektiv. Vidare framhåller Hjalmars- son m.fl. (a.a.) att det mer fysiskt nära förhållningssättet, som skildras i inter- vjuerna med den manliga personalen, kan vara ett uttryck för att ge omsorg. De belyser behovet av en vidgad förståelse av begreppet omsorg. I detta in- kluderas exempelvis skojbrottning och mer ruffig lek, som kan förstås som komponenter i elevers sociala lärande, både vad gäller att utveckla sociala och emotionella förmågor, samt för att bygga upp empati och självkänsla. Andra studier, som Jonssons (2018) intervjustudie och Pálsdóttir & Kristjánsdóttirs (2017) forskningsöversikt, visar att personal betraktar sig själva som förebil- der för elever i fritidshem. Utifrån det kan resultatet i Hjalmarssons m.fl. (a.a.) studie även förstås som ett synliggörande av att olika omsorgsetiska föresatser kan bidra till en ökad jämställdhet.

I en etnografisk studie, med deltagande observation och gruppintervjuer, undersöker Dahl (2014) specifikt arbetet med elevers relationer i fritidshem- met. Resultatet synliggör fritidspedagogers gemensamma praktik för det re- lationella arbetet, där fritidspedagogernas praktikgemenskap visar sig relate- rad till målet att verka för goda relationer mellan eleverna. I detta synliggörs också en strävan efter att förbättra de relationer som upplevs som problema- tiska. Dahl belyser en outtalad norm som innebär att spänningar och konflikter i elevers relationer anses bidra till improduktivitet. Följaktligen arbetar fri- tidspedagogerna utifrån idén att konflikter mellan elever bör undvikas och Dahl belyser att det saknas en förståelse för att konflikter och oenighet skulle kunna gynna elevernas relationer. Lager (2018) studerar undervisning i fri- tidshemmet genom ett policyetnografiskt fältarbete baserat på observationer, intervjuer och textanalys. Även Lager (a.a.) rapporterar ett resultat som visar fritidshemspersonalens fokus på elevers relationer. Dessa två studier kan emellertid sägas kontrastera mot varandra, eftersom Dahl (a.a.) tar utgångs- punkt i att det finns ett arbete med fokus på relationer, medan Lager (a.a.) har planering och genomförande mer generellt som utgångspunkt. Det är visserli- gen inte självklart för Lager att lyfta fram arbetet med relationer, men resulta- tet visar att omsorg och relationer är en del av undervisningen i fritidshemmet. Även om personalen i Lagers studie planerar för ett lärande är de inte aktivt deltagande i de aktiviteter som förväntas leda till lärandet, vilket även visar ett tänkbart ställningstagande om undervisning i fritidshemmets verksamhet. Detta kan vara grundat i personalens perspektiv, något som enligt Jonsson (2018) kan vara avgörande för elevers möjligheter till lärande, till exempel vad gäller sociala relationer.

Utifrån ovanstående blir det relevant att närmare betrakta hur fritidshems- personal betraktar och beskriver socialt lärande hos elever i fritidshemmet. I nästa avsnitt följer en överblick av forskning som synliggör hur socialt lärande möjliggörs i fritidshemmet.