• No results found

1 Inledning

1.1 Syfte och forskningsfrågor

2.1.4 En internationell utblick: Europa och Världen

Fritidshem är en företeelse som också har skiftande motsvarigheter i andra delar av världen och i detta avsnitt behandlas fritidshemsverksamheter ur ett internationellt perspektiv, med särskilt fokus på socialt lärande. Som gemen- samt samlingsnamn, för internationell fritidshemsverksamhet, kommer det engelska begreppet out-of-school childcare1 att användas i detta avsnitt. Även

förkortningen för amerikanska after-school programs2 (ASP) kommer att an-

vändas.

I en studie som jämför det svenska fritidshemmet med ASP (Haglund & Anderson, 2009) betonas såväl skillnader som likheter. Båda verksamheterna kan emellertid sägas ha utvecklats för att vara ett stöd till familjer och för att bidra till barns utveckling och lärande. I likhet med detta, framhåller Durlak, Weissberg och Pachan (2010) att ASP, vars mål i stor utsträckning är att bidra till barn och ungdomars personliga och sociala utveckling under överinseende av vuxna, också har goda effekter på det socioemotionella lärandet. Exempel- vis relateras ASP till ett ökat positivt socialt beteende och följaktligen till en minskning av problembeteenden (Durlak m.fl., 2010). De framhåller därför ASP som ett betydelsefullt sammanhang för barns och ungdomars personliga och sociala välbefinnande och anpassning, samt pekar på ett samband med ett ökat skolrelaterat lärande.

Goda effekter av out-of-school childcare, för såväl barn som för deras fa- miljer, framhålls även av Dockett m.fl. (2014), som särskilt pekar på att out- of-school childcare kan bidra med kontinuitet för elever, vad gäller exempel- vis relationer; här avses det australiensiska out-of-school childcare. På lik- nande sätt framhåller Cartmel och Hayes (2016) att barn som regelbundet vis- tas i out-of-school childcare också får möjlighet att stärka sina sociala kompe- tenser, vilket också sägs bidra till ett ökat generellt välbefinnande. Detta fram- hålls som en följd av en verksamhet som för övrigt i huvudsak är att betrakta som en barnomsorgsservice.

1 barnomsorg utanför skoltid [min översättning]

2 program som ges utanför skoltid [min översättning], ofta med ett särskilt syfte, som att bidra

till socioemotionell utveckling

31

utgångspunkt i lek, frihet och gemenskap, men en tydligare målstyrning i sko- lan har inneburit att fokus för fritidshem har förflyttats mot en kunskapsorien- terad verksamhet. Emellertid är arbetet med socialt lärande ändå framträdande i de nordiska grannländerna, precis som i Sverige. På samma vis kan socialt lärande skönjas i fritidshemsverksamhet i ett internationellt perspektiv, vilket betraktas närmare i följande avsnitt.

2.1.4

En internationell utblick: Europa och Världen

Fritidshem är en företeelse som också har skiftande motsvarigheter i andra delar av världen och i detta avsnitt behandlas fritidshemsverksamheter ur ett internationellt perspektiv, med särskilt fokus på socialt lärande. Som gemen- samt samlingsnamn, för internationell fritidshemsverksamhet, kommer det engelska begreppet out-of-school childcare1 att användas i detta avsnitt. Även

förkortningen för amerikanska after-school programs2 (ASP) kommer att an-

vändas.

I en studie som jämför det svenska fritidshemmet med ASP (Haglund & Anderson, 2009) betonas såväl skillnader som likheter. Båda verksamheterna kan emellertid sägas ha utvecklats för att vara ett stöd till familjer och för att bidra till barns utveckling och lärande. I likhet med detta, framhåller Durlak, Weissberg och Pachan (2010) att ASP, vars mål i stor utsträckning är att bidra till barn och ungdomars personliga och sociala utveckling under överinseende av vuxna, också har goda effekter på det socioemotionella lärandet. Exempel- vis relateras ASP till ett ökat positivt socialt beteende och följaktligen till en minskning av problembeteenden (Durlak m.fl., 2010). De framhåller därför ASP som ett betydelsefullt sammanhang för barns och ungdomars personliga och sociala välbefinnande och anpassning, samt pekar på ett samband med ett ökat skolrelaterat lärande.

Goda effekter av out-of-school childcare, för såväl barn som för deras fa- miljer, framhålls även av Dockett m.fl. (2014), som särskilt pekar på att out- of-school childcare kan bidra med kontinuitet för elever, vad gäller exempel- vis relationer; här avses det australiensiska out-of-school childcare. På lik- nande sätt framhåller Cartmel och Hayes (2016) att barn som regelbundet vis- tas i out-of-school childcare också får möjlighet att stärka sina sociala kompe- tenser, vilket också sägs bidra till ett ökat generellt välbefinnande. Detta fram- hålls som en följd av en verksamhet som för övrigt i huvudsak är att betrakta som en barnomsorgsservice.

1 barnomsorg utanför skoltid [min översättning]

2 program som ges utanför skoltid [min översättning], ofta med ett särskilt syfte, som att bidra

Den ryska motsvarigheten till fritidshem, kallad kompletterande utbildning utanför skolan (out-of-school childcare), har, enligt Valeeva och Kasimova (2020), aldrig varit i en motpolsställning i relation till skolan. Den grundar sig visserligen på en mer informell undervisning, men kärnan i uppdraget är att ge elever möjlighet att delta i utbildning i ämnen av olika slag. Socialisation och personlig utveckling är karaktäristiskt för såväl skola som out-of-school childcare. Eleven orienteras mot en social anpassning i skolan, medan out-of- school childcare balanserar med ett mer individuellt fokus och att möjliggöra för eleven att utvecklas till en fri, egen person. Skolans åldershomogenitet och fokus på utveckling av gruppnormer balanseras av åldersblandade grupper och en möjlighet att utveckla individuella ställningstaganden i out-of-school childcare.

Verksamheten i Tysklands motsvarighet till fritidshem beskrivs av Klerfelt och Stecher (2018) som fokuserad på akademiskt och socialt lärande. Vad gäl- ler möjligheten att främja barns sociala utveckling betonas även vikten av att fritidshemsaktiviteter har hög kvalitet.

I de 27 EU-länderna har emellertid endast ett fåtal en välutvecklad struktur vad gäller out-of-school childcare och den strukturella kvaliteten varierar stort (Plantenga & Remery, 2017). Eftersom det i merparten av EU-länderna finns en skillnad mellan skoltid, som i huvudsak är deltidsbelagd, och heltidsarbete, behöver de flesta föräldrar en kompletterande omsorg för sina barn. Out-of- school childcare är en viktig del av infrastrukturen för att människor ska kunna förvärvsarbeta. Vad som erbjuds skiljer sig emellertid åt, både vad gäller kva- litet och tillgänglighet. Plantenga och Remery (2017) belyser en skillnad i till- gänglighet, mellan EU-länderna. De drar slutsatsen att denna skillnad kan bero på både hur utbildningssystemet i respektive land ser ut, och i vilken omfatt- ning kvinnor deltar på arbetsmarknaden. De framhåller också att det finns stora skillnader i kvalitet, till följd av faktorerna antal barn per personal, maxi- mal gruppstorlek och personalens utbildning. Samtidigt betonar de att en vik- tig aspekt av kvalitet i out-of-school childcare är att högkvalitativ barnomsorg också kan bidra till att barn utvecklas såväl kognitivt som emotionellt och so- cialt.

Sammanfattningsvis visar tidigare forskning ur perspektivet världen och Europa att out-of-school childcare är förknippat med ett främjande av skol- elevers sociala lärande, samtidigt som förutsättningarna för detta lärande va- rierar beroende på såväl tillgänglighet som kvalitet.

Den ryska motsvarigheten till fritidshem, kallad kompletterande utbildning utanför skolan (out-of-school childcare), har, enligt Valeeva och Kasimova (2020), aldrig varit i en motpolsställning i relation till skolan. Den grundar sig visserligen på en mer informell undervisning, men kärnan i uppdraget är att ge elever möjlighet att delta i utbildning i ämnen av olika slag. Socialisation och personlig utveckling är karaktäristiskt för såväl skola som out-of-school childcare. Eleven orienteras mot en social anpassning i skolan, medan out-of- school childcare balanserar med ett mer individuellt fokus och att möjliggöra för eleven att utvecklas till en fri, egen person. Skolans åldershomogenitet och fokus på utveckling av gruppnormer balanseras av åldersblandade grupper och en möjlighet att utveckla individuella ställningstaganden i out-of-school childcare.

Verksamheten i Tysklands motsvarighet till fritidshem beskrivs av Klerfelt och Stecher (2018) som fokuserad på akademiskt och socialt lärande. Vad gäl- ler möjligheten att främja barns sociala utveckling betonas även vikten av att fritidshemsaktiviteter har hög kvalitet.

I de 27 EU-länderna har emellertid endast ett fåtal en välutvecklad struktur vad gäller out-of-school childcare och den strukturella kvaliteten varierar stort (Plantenga & Remery, 2017). Eftersom det i merparten av EU-länderna finns en skillnad mellan skoltid, som i huvudsak är deltidsbelagd, och heltidsarbete, behöver de flesta föräldrar en kompletterande omsorg för sina barn. Out-of- school childcare är en viktig del av infrastrukturen för att människor ska kunna förvärvsarbeta. Vad som erbjuds skiljer sig emellertid åt, både vad gäller kva- litet och tillgänglighet. Plantenga och Remery (2017) belyser en skillnad i till- gänglighet, mellan EU-länderna. De drar slutsatsen att denna skillnad kan bero på både hur utbildningssystemet i respektive land ser ut, och i vilken omfatt- ning kvinnor deltar på arbetsmarknaden. De framhåller också att det finns stora skillnader i kvalitet, till följd av faktorerna antal barn per personal, maxi- mal gruppstorlek och personalens utbildning. Samtidigt betonar de att en vik- tig aspekt av kvalitet i out-of-school childcare är att högkvalitativ barnomsorg också kan bidra till att barn utvecklas såväl kognitivt som emotionellt och so- cialt.

Sammanfattningsvis visar tidigare forskning ur perspektivet världen och Europa att out-of-school childcare är förknippat med ett främjande av skol- elevers sociala lärande, samtidigt som förutsättningarna för detta lärande va- rierar beroende på såväl tillgänglighet som kvalitet.

33