Studiens tillförlitlighet

I detta avsnitt behandlas de metodologiska överväganden och val som gjorts genom forskningsprocessen och kan relateras till studiens kvalitet. Tillförlit- ligheten för de båda delstudierna 1 och 2 presenteras i detta avsnitt. Utgångs- punkten är Brymans (2016) beskrivning av kvalitativ forskning och de fyra kriterierna trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet samt möjlighet att styrka och konfirmera.

Trovärdigheten i forskning grundas bland annat i att forskningen har ge- nomförts utifrån gällande regler, vilket också erfordrar att tillvägagångssättet beskrivs så utförligt som möjligt (Bryman 2016). Ambitionen för avhand- lingsstudien är att så utförligt som möjligt redogöra för processens olika över- väganden och beslut, från planering till genomförande och analys.

Även forskarens tolkning av resultatet anses vara betydelsefull för trovär- digheten i en studie. Det innefattar även att de som deltagit i studien får ta del av och eventuellt validera resultatet (Bryman, 2016), så kallad respondentva- lidering. För delstudie 1 kan en dylik validering sägas ha skett under intervju- samtalens gång, genom den återkoppling som gavs i samtalen, till exempel med frågor som ”menar ni att…”. Dessa frågor syftade till att säkerställa att jag uppfattade deras uttalanden korrekt. Trovärdigheten skulle emellertid ha kunnat stärkts ytterligare, genom exempelvis en skriftlig respondentvalidering (Bryman, 2016). Beslutet att avstå en dylik validering grundades på att tillvä- gagångssättet också kan ifrågasättas eftersom deltagarna inte självklart har förmågan att validera en forskningsanalys (Bryman, 2016; Kvale & Brink- mann, 2014), och att forskaren i stället behöver lita på sin egen förmåga. Be- slutet kan också ha påverkats av den tidsram som fanns för studien, att tiden var knapp, samt efter bedömningen att en skriftlig respondentvalidering skulle ha upptagit för mycket av deltagarnas redan knappa tid. Även i delstudie 2 gjordes kontinuerlig återkoppling, för att säkerställa min uppfattning av delta- garnas svar som riktig. Med hänsyn till tidsramen och deltagarnas egna ön- skemål bedömdes en respondentvalidering (Bryman, 2016) som möjlig och den genomfördes som en forskningskommunikation, efter det att resultat och analys var att betrakta som färdiga. Vid detta tillfälle presenterades resultatet tillsammans med analysen utifrån det teoretiska perspektivet. Fokus för detta tillfälle riktades mot att diskutera det presenterade materialet med utgångs- punkt i deltagarnas tankar och frågor. Deltagarna gavs på så vis möjlighet att ge förtydliganden och kompletterande kommentarer kring resultatet.

Överförbarheten i en studie rör möjligheten att förstå resultaten i relation till en annan, liknande kontext (Bryman, 2016). Det förutsätter en tät beskriv- ning av den kontext som studeras, vilket har eftersträvats i båda delstudierna (1 & 2). Såväl den lokala kontexten, vid varje intervjutillfälle, som fritidshem- met i nationellt och internationellt sammanhang, har beaktats och belysts. Av- sikten för studien har inte varit att generalisera, eftersom det trots täta beskriv- ningar är svårt att dra generella slutsatser i kvalitativa studier (Bryman, 2016),

5.8

Studiens tillförlitlighet

I detta avsnitt behandlas de metodologiska överväganden och val som gjorts genom forskningsprocessen och kan relateras till studiens kvalitet. Tillförlit- ligheten för de båda delstudierna 1 och 2 presenteras i detta avsnitt. Utgångs- punkten är Brymans (2016) beskrivning av kvalitativ forskning och de fyra kriterierna trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet samt möjlighet att styrka och konfirmera.

Trovärdigheten i forskning grundas bland annat i att forskningen har ge- nomförts utifrån gällande regler, vilket också erfordrar att tillvägagångssättet beskrivs så utförligt som möjligt (Bryman 2016). Ambitionen för avhand- lingsstudien är att så utförligt som möjligt redogöra för processens olika över- väganden och beslut, från planering till genomförande och analys.

Även forskarens tolkning av resultatet anses vara betydelsefull för trovär- digheten i en studie. Det innefattar även att de som deltagit i studien får ta del av och eventuellt validera resultatet (Bryman, 2016), så kallad respondentva- lidering. För delstudie 1 kan en dylik validering sägas ha skett under intervju- samtalens gång, genom den återkoppling som gavs i samtalen, till exempel med frågor som ”menar ni att…”. Dessa frågor syftade till att säkerställa att jag uppfattade deras uttalanden korrekt. Trovärdigheten skulle emellertid ha kunnat stärkts ytterligare, genom exempelvis en skriftlig respondentvalidering (Bryman, 2016). Beslutet att avstå en dylik validering grundades på att tillvä- gagångssättet också kan ifrågasättas eftersom deltagarna inte självklart har förmågan att validera en forskningsanalys (Bryman, 2016; Kvale & Brink- mann, 2014), och att forskaren i stället behöver lita på sin egen förmåga. Be- slutet kan också ha påverkats av den tidsram som fanns för studien, att tiden var knapp, samt efter bedömningen att en skriftlig respondentvalidering skulle ha upptagit för mycket av deltagarnas redan knappa tid. Även i delstudie 2 gjordes kontinuerlig återkoppling, för att säkerställa min uppfattning av delta- garnas svar som riktig. Med hänsyn till tidsramen och deltagarnas egna ön- skemål bedömdes en respondentvalidering (Bryman, 2016) som möjlig och den genomfördes som en forskningskommunikation, efter det att resultat och analys var att betrakta som färdiga. Vid detta tillfälle presenterades resultatet tillsammans med analysen utifrån det teoretiska perspektivet. Fokus för detta tillfälle riktades mot att diskutera det presenterade materialet med utgångs- punkt i deltagarnas tankar och frågor. Deltagarna gavs på så vis möjlighet att ge förtydliganden och kompletterande kommentarer kring resultatet.

Överförbarheten i en studie rör möjligheten att förstå resultaten i relation till en annan, liknande kontext (Bryman, 2016). Det förutsätter en tät beskriv- ning av den kontext som studeras, vilket har eftersträvats i båda delstudierna (1 & 2). Såväl den lokala kontexten, vid varje intervjutillfälle, som fritidshem- met i nationellt och internationellt sammanhang, har beaktats och belysts. Av- sikten för studien har inte varit att generalisera, eftersom det trots täta beskriv- ningar är svårt att dra generella slutsatser i kvalitativa studier (Bryman, 2016),

då de omfattar en begränsad del av en social verklighet. Emellertid möjliggör de täta beskrivningarna för andra personer att avgöra om studiens resultat är överförbara till andra miljöer (Guba & Lincoln, 1989).

För att säkerställa pålitligheten i en studie, behöver forskningsprocessen grundligt redogöras utifrån processens alla faser (Bryman, 2016). Med en så- dan redogörelse blir det möjligt att granska och bedöma kvaliteten på de steg som tagits i forskningsprocessen. För detta kan kollegor fungera som granskare, både under studiens gång och när den närmar sig slutfasen (Bry- man, 2016). För avhandlingsstudien har avsikten genomgående varit att ge så detaljerade och utförliga beskrivningar som möjligt, för att bidra till att skapa transparens i processens alla delar. De båda delstudierna (1 & 2) har vid flera tillfällen diskuterats i olika forum, dels i doktorandgruppen Barn och Unga i Skola och Samhälle (BUSS), dels i forskningsmiljön BUSS vid Mälardalens högskola.

Olika delar av delstudie 1 diskuterades även regelbundet i textseminarier, med doktorander och seniora forskare, i forskarskolan Kommunikation och Relationer som grundläggande för barns lärande (FoRFa) under åren 2014 – 2018. Resultatet från delstudie 1 har presenterats vid de internationella forsk- ningskonferenserna OMEP och EECERA, 2017, vilket möjliggjorde för andra forskare och doktorander, att ge synpunkter, vilket också kan anses bidra till avhandlingens pålitlighet.

Ovanstående granskningar har även bidragit till att stärka mitt eget grans- kande synsätt (Guba & Lincoln, 1989), genom att studien har belysts ur andra personers perspektiv. På så vis har eventuella otydligheter synliggjorts och möjligheten att ytterligare tydliggöra processen har givits.

Genom andra personers granskningar kan även möjligheten att styrka och konfirmera studien ha stärkts, genom att granskningarna har bidragit till insik- ter kring processens olika delar. Dessa insikter rör en utvecklad förståelse för omöjligheten att i samhällelig forskning skapa fullständig objektivitet, bland annat utifrån den egna förförståelsen som inte helt går att bortse ifrån (Bry- man, 2016). Avsikten har emellertid varit att inte medvetet låta egna person- liga värderingar påverka eller styra studiens genomförande och slutsatser.

För delstudie 2 hade två forskningskonferenser planerats till hösten 2020, men med anledning av den pandemi (Covid-19) som uppstod, ställdes konfe- renserna in. För den ena av dessa två (WERA-IRN Extended Education) har genomförandet senarelagts till hösten 2021och mitt accepterade bidrag har er- bjudits en plats där i stället.

då de omfattar en begränsad del av en social verklighet. Emellertid möjliggör de täta beskrivningarna för andra personer att avgöra om studiens resultat är överförbara till andra miljöer (Guba & Lincoln, 1989).

För att säkerställa pålitligheten i en studie, behöver forskningsprocessen grundligt redogöras utifrån processens alla faser (Bryman, 2016). Med en så- dan redogörelse blir det möjligt att granska och bedöma kvaliteten på de steg som tagits i forskningsprocessen. För detta kan kollegor fungera som granskare, både under studiens gång och när den närmar sig slutfasen (Bry- man, 2016). För avhandlingsstudien har avsikten genomgående varit att ge så detaljerade och utförliga beskrivningar som möjligt, för att bidra till att skapa transparens i processens alla delar. De båda delstudierna (1 & 2) har vid flera tillfällen diskuterats i olika forum, dels i doktorandgruppen Barn och Unga i Skola och Samhälle (BUSS), dels i forskningsmiljön BUSS vid Mälardalens högskola.

Olika delar av delstudie 1 diskuterades även regelbundet i textseminarier, med doktorander och seniora forskare, i forskarskolan Kommunikation och Relationer som grundläggande för barns lärande (FoRFa) under åren 2014 – 2018. Resultatet från delstudie 1 har presenterats vid de internationella forsk- ningskonferenserna OMEP och EECERA, 2017, vilket möjliggjorde för andra forskare och doktorander, att ge synpunkter, vilket också kan anses bidra till avhandlingens pålitlighet.

Ovanstående granskningar har även bidragit till att stärka mitt eget grans- kande synsätt (Guba & Lincoln, 1989), genom att studien har belysts ur andra personers perspektiv. På så vis har eventuella otydligheter synliggjorts och möjligheten att ytterligare tydliggöra processen har givits.

Genom andra personers granskningar kan även möjligheten att styrka och konfirmera studien ha stärkts, genom att granskningarna har bidragit till insik- ter kring processens olika delar. Dessa insikter rör en utvecklad förståelse för omöjligheten att i samhällelig forskning skapa fullständig objektivitet, bland annat utifrån den egna förförståelsen som inte helt går att bortse ifrån (Bry- man, 2016). Avsikten har emellertid varit att inte medvetet låta egna person- liga värderingar påverka eller styra studiens genomförande och slutsatser.

För delstudie 2 hade två forskningskonferenser planerats till hösten 2020, men med anledning av den pandemi (Covid-19) som uppstod, ställdes konfe- renserna in. För den ena av dessa två (WERA-IRN Extended Education) har genomförandet senarelagts till hösten 2021och mitt accepterade bidrag har er- bjudits en plats där i stället.