I undersökningen Arbetsvillkor och utsatthet uppger majoriteten av dem som har utsatts för diskriminering, 65 procent, att de har blivit det av arbetskamrater, 40 procent att de har blivit det av chefer och en nästan lika stor andel, 38 procent, menar att de har blivit diskriminerade av andra personer som de mött i sitt arbete (Ljunggren et al. 2003).
Skillnader i förekomst av diskriminering mellan olika yrken I ett flertal undersökningar framkommer det skill-nader mellan olika typer av arbetsplatser. I mans-dominerande branscher som polis och försvar tenderar homofobi att vara mer utbredd och det förekommer i större utsträckning en negativ jar-gong om homo- och bisexuella. Vid mer kvinno-dominerade arbetsplatser som till exempel vård och omsorg tycks trakasserier av homo- och bi-sexuella förekomma i mindre utsträckning (Ljung-gren et al. 2003, Bildt 2004b, Forsberg et al. 2003).
Vård, barn- och äldreomsorg I undersökningen Arbetsvillkor och utsatthet har två kvinnodominerade branscher undersökts, vård samt kommunal barn- och äldreomsorg. Både heterosexuella och icke-heterosexuella har svarat på enkäten. Totalt menade 4 procent av de som besvarade enkäten att det på arbetsplatsen före-kom nedsättande och förlöjligande omdömen om
homo- och bisexuella i allmänhet. Det är en större andel män än kvinnor som uppgav detta, 7 pro-cent, jämfört med 3 procent av kvinnorna. Vidare hävdade 1 procent av dem som svarade på enkä-ten att det förekom nedsättande och förlöjligande omdömen om någon homo- eller bisexuell arbets-kamrat (Ljunggren et al. 2003).
Den allmänna uppfattningen tycks vara att icke-heterosexuella kvinnor inom vård och omsorg har en svårare situation än icke-heterosexuella män.
Män kan dra fördel av den status som de får i egenskap av att vara just män i ett i övrigt kvinno-dominerat yrke (Forsberg et al. 2003, Röndahl 2004). Enligt Forsberg et al. baseras en del av den sociala gemenskapen inom vården på att man är lika varandra. Icke-heterosexuella kvinnor kan utestängas från den gemenskapen eftersom de i vissa fall uppfattas som annorlunda (Forsberg et al. 2003).
I studien Homosexuell vårdpersonal i hetero-normativ vårdmiljö har Gerd Röndahl intervjuat sjuksköterskor, undersköterskor och vårdbiträden i åldern 19–58 år som själva definierar sig som homosexuella. Ett fåtal av informanterna beskrev att diskriminering i form av provokationer som till exempel väldigt privata frågor om ens sexliv, tra-kasserier från religiösa arbetskamrater och fördo-mar om homosexuella, förekom. De flesta berät-tade om en mer subtil homofobi i form av homo-skämt och förlöjligande kommentarer (Röndahl 2004).
Polis och försvarsmakten I undersökningen Arbetsvillkor och utsatthet har de två mansdominerade branscherna polis och försvar studerats. Både heterosexuella och icke-heterosexuella har svarat på enkäten. Av de kvin-nor som är anställda inom polis och försvar var det 17 procent som menade att det förekom ned-sättande och förlöjligande omdömen om
homo-och bisexuella i allmänhet, motsvarande andel bland männen var 22 procent. Vidare var det en lika stor andel kvinnor som män, 4 procent, som uppgav att det var riktat mot en specifik homo-eller bisexuell kollega (Ljunggren et al. 2003).
Även inom försvaret och polisen spelar den homo- eller bisexuella personens kön roll för be-mötandet. Till skillnad från mer kvinnodominerade yrken uttryckte flera manliga informanter i intervjuundersökningen Homosexuellas villkor i arbetslivet att det var lättare för en kvinna att vara homosexuell inom försvaret än för en man.
De menade att homosexualiteten nästan är för-väntad av en kvinna som arbetar på en sådan manlig arbetsplats. En kvinnlig informant var av en annan åsikt. Hon menade att icke-heterosexu-ella kvinnor har en svårare situation eftersom de bryter mot två starka normer, dels den manliga normen som finns inom försvaret, dels mot hetero-normen. Författarna till rapporten menade emel-lertid att den homofientliga jargong som finns inom försvaret främst drabbar män. Icke-hetero-sexuella män kan upplevas som ett dubbelt hot, dels genom att bryta mot den heterosexuella manlighetsnormen, dels genom att riskera att dra ner yrkets status (Forsberg et al. 2003).
Jukka Lehtonen har intervjuat unga hbt-perso-ner som har gjort militärtjänst i Finland. Majorite-ten av intervjupersonerna beskriver miljön i för-svaret som rasistisk, homofob och kvinnofient-lig. På grund av att det finns en negativ attityd mot icke-heterosexuella är hbt- personer i mindre utsträckning intresserade av att göra militärtjänst än andra. Lehtonen menar att även om icke-hete-rosexuella ungdomar i försvaret sällan utsätts för direkta kränkningar måste de ändå förhålla sig till den jargong som finns. Trots att många hbt-per-soner undviker militärtjänst så finns det enligt
och sin omgivning att man klarar av manliga mil-jöer med starka normer kring kön och sexualitet (Lehtonen 2002).
Konsekvenser av diskriminering i arbetslivet Att utsättas för diskriminering eller att riskera att utsättas för diskriminering får en rad konsekven-ser i en persons liv. I det här avsnittet presenteras ett antal exempel på sådana konsekvenser och hur de yttrar sig. Liksom för tidigare ämnesområ-den i detta kapitel kan det även här konstateras att det finns ytterst lite information om unga hbt-personers situation och huruvida diskriminering får andra konsekvenser för dem än för äldre per-soner. Som tidigare klargjorts är ungas situation på arbetsmarknaden något annorlunda än äldres som redan har hunnit arbeta i flera år. Många unga är i en fas i livet då de är på väg ut på arbetsmark-naden. Att på sitt första jobb utsättas för diskri-minering på grund av sin sexuella läggning och/
eller könsidentitet kan utöver att det för många skulle vara en väldigt påfrestande situation rimli-gen också påverka ens förtroende för framtida arbetsgivare och kollegor.
Rädsla
Rädsla och oro är känslor som ofta nämns i stu-dier om diskriminering på grund av sexuell lägg-ning och könsidentitet. Att vara dold på sin ar-betsplats, det vill säga att inte låta sina kollegor känna till att man är en hbt-person, innebär ofta rädsla eller oro för att bli ”avslöjad”, vilket för-utom att kollegorna får reda på ens identitet också innebär att man kan anses vara lögnare. Det ska-par skuldkänslor hos många hbt-personer. Rädsla för att bli särbehandlad är också en av orsakerna till att inte komma ut för sina kollegor (Huuska
185 krävande och väcker troligen starka känslor av utanförskap och ensamhet (Röndahl 2004).
Utanför gemenskapen
Att vara hbt-person kan innebära att man hamnar utanför gemenskapen på en arbetsplats. Att inte vara en del av ett socialt sammanhang har för de flesta personer många negativa konsekvenser. Ett exempel är studier som visar att hbt-personer som hamnar utanför den sociala samvaron i större ut-sträckning har sämre hälsa. Det finns emellertid faktorer som mildrar den negativa effekten på häl-san. Personer som har hamnat utanför gemenska-pen på arbetsplatsen, men som har ett starkt soci-alt nätverk utanför arbetsplatsen, uppvisar en god psykisk hälsa och livskvalitet, till skillnad från per-soner som inte har ett starkt socialt nätverk och utsatts för samma sak. Den mildrande effekten gäller inte för dem som har blivit utsatta för regel-rätta trakasserier. Generellt sätt är det en större andel av dem som har utsatts för diskriminering som också har ett svagare socialt nätverk även utanför jobbet (Moseng 2005). Kontakten med kollegor och den sociala samvaron på en arbets-plats värderas högt av många unga (Kaskisaari 2004). Att inte få eller kunna vara en del av den gemenskapen kan för dessa ungdomar antas vara mycket jobbigt.
Sexuell läggning – ett statement?
Många upplever att komma ut som icke-hetero-sexuell på en arbetsplats uppfattas som ett state-ment av omgivningen. Man blir talesperson för en grupp istället för att uppfattas som en person, vilket många hbt-personer upplever som jobbigt (Ljunggren et al. 2003, Robertsson & Tovatt 2007).
I Arbetsvillkor och utsatthet uppger drygt en tred-jedel, 34 procent, av dem som har valt att inte vara öppna med sin sexuella läggning att anledningen är att de inte vill bli kända som den homosexuella
på jobbet (Ljunggren et al. 2003). Till skillnad från hbt-personer som inte vill göras till talesperson för en hel grupp finns även exempel på personer som ser som sin uppgift att vara öppna för att sprida kunskap och på det sättet motverka fördo-mar och homofobi (Röndahl 2004).
I intervjuundersökningen Homosexuellas vill-kor i arbetslivet pekar författarna på att en del personer ser homosexualitet som en åsikt eller ett fritidsintresse snarare än en identitetsfråga. Detta blir inte minst tydligt i en intervju med en homo-sexuell polis. Han kommenterar diskussionen om huruvida poliser bör ha uniform eller inte i Pride-paraden:
”Många anser då, att vad har homosexu-alitet att göra med polisen …. Det är en opinionsyttring, polisen får inte ha nå-gon opinionsyttring, vi ska vara neutrala på allting, objektiva. Men att vara ho-mosexuell, det är identitet, det är ingen opinionsyttring.”
(Forsberg et al. 2003 s.56)
Att detta förekommer är dock ingenting unikt inom just polisen. Författarna menar att skillna-den mellan hur homo- och bisexuella personer upp-fattar sin sexuella läggning och hur heterosexu-ella personer ser på den återkommer på ett lik-nande sätt inom flera verksamheter. Detta kan för-sätta icke-heterosexuella i en motsägelsefull si-tuation. Dolda icke-heterosexuella uppmanas att vara öppna med sin sexuella läggning, samtidigt som det av omgivningen snabbt upplevs som att de kräver onödigt mycket uppmärksamhet på grund av sin sexuella läggning om de är öppna (Forsberg et al. 2003).