Vilka aspekter har då varit hälsofrämjande? En tendens som kan skönjas hos intervjupersoner-na är vikten av sociala sammanhang där ens köns-identitet inte ifrågasätts eller problematiseras samt möjligheten att möta andra transpersoner. Här har framförallt RFSL Ungdom och andra sammanhang spelat en viktig roll. Flera av de intervjuade berät-tar att RFSL Ungdom är ett av få sammanhang där trans sällan måste förklaras och där det är helt okej att vara öppen med sin transidentitet. Här ges också tillfälle att träffa andra transpersoner för att utbyta erfarenheter. Det identitetsstärkande arbete som bedrivs lyfts också fram som något positivt.
Ett liknande exempel på sådan verksamhet är Egalia, RFSL Stockholms fritidshäng för hbt-per-soner i åldern 13–19 år. Även att komma i kontakt med andra transpersoner via internet har varit betydelsefullt för de intervjuade. Förebilder spe-lar en viktig roll – flera intervjupersoner påpekar att de inte förstod att de själva var trans förrän de träffade en annan transperson eller blivit direkt tillfrågade om de är transperson av någon som har kunskap om trans. Två av de transsexuella intervjupersonerna lyfter även att det har varit av stor betydelse att få träffa en annan transsexuell person som kommit längre i eller genomfört sin transition. En ungdom uttrycker det som att:
”När jag såg henne blev jag… wow! När någon berättade att hon var transsexuell så tänkte jag oh my god, kan man göra det i Sverige? Det var där jag fattade.”
Synliggörande av transfrågor och hur det är att leva som transperson är viktigt för att man ska kunna bygga sin könsidentitet. Avsaknad av syn-liga förebilder och sammanhang där man kan träffa
andra gör det svårt att utveckla den egna identi-teten (jfr Larsson et al. 2008, Whittle 2006).
Stöd från skola, vänner eller familj har i många fall varit avgörande för att tillvaron ska underlät-tas. För alla våra intervjupersoner har det räckt med att det funnits i alla fall en person inom något av dessa områden som har stöttat och bekräftat könsidentiteten. En annan värdefull hälsofräm-jande aspekt är att ha kontakt med någon som har relativt stor kunskap om transfrågor. En ung per-son hade stöd i och möjlighet att ställa frågor till en vän som hade god kunskap om transfrågor. En annan ung person fann stöd i en kurator som vi-sade att hon tog den unges könsidentitet på all-var utan att problematisera eller göra det hela mer dramatiskt än det var.
Att byta skola, sammanhang eller till och med stad har underlättat för flera av de intervjuade att etablera sig som det kön de faktiskt är och att inte behöva kämpa lika hårt för att bli tagen på allvar i sin könsidentitet.
Sammanfattning
De slutsatser som kan dras av intervjustudien är att transpersoner systematiskt upplever en stig-matisering och ett osynliggörande. Ett av de vik-tigaste skälen till detta kopplar respondenterna till heteronormativa föreställningar kring kön.
Unga transpersoner är särskilt utsatta eftersom de är utlämnade åt värderingar och reaktioner från skola och familj. Man kan som transperson ha svårt att utveckla sin könsidentitet av detta skäl, men också för att det är ont om förebilder. Dess-utom saknas det i stor utsträckning såväl lättill-gänglig information om trans som kunskap om transfrågor hos skol- och vårdpersonal. Även möjlighet till att komma i kontakt med andra trans-personer är starkt begränsad. Intervjutrans-personerna i detta kapitel har haft möjlighet att utveckla sin identitet genom att träffa andra transpersoner, söka kunskap på internet eller på andra sätt hitta ord för sina tankar om könsidentitet. Även om RFSL Ungdom tillhandahåller ovan nämnda delar så krävs det att den unge ifråga först kommer till insikt om att vara trans eller av annan anledning söker sig till RFSL Ungdom för att kunna ta till sig det.
En slutsats som kan dras av intervjustudien är att innan insikten om att vara transperson har nåtts, upplevs den psykiska ohälsan till stor del bero på att man inte vet vem man är. När man väl inser att man är trans uppstår lättnad men nya problem tar vid. Man möts inte sällan av krän-kande behandling, konflikter med familjen, en oför-stående omgivning, lång väntan på vård och flera andra aspekter som i sin tur leder till psykisk ohälsa.
Bemötandet de intervjuade fått från skol- och vårdpersonal har varierat beroende på erfarenhe-ter och kunskaper hos den professionelle. Det är
173 intervjupersoner menar att den vanligaste orsa-ken till ett otillfredsställande bemötande från vård-och skolpersonal är brist på kunskap om trans-frågor (jfr Grönqvist & Rydelius 2008).
Det är inte ovanligt att intervjupersonerna i egen-skap av patient eller klient måste lära upp skol-och vårdpersonal i transfrågor. Anmärkningsvärt är också att avsaknaden av ett direkt kränkande bemötande ses som ett bra bemötande. En slut-sats som kan dras är att förväntningarna på vår-den är lågt ställda och att man är van vid att pro-fessionella saknar grundläggande kunskap om transfrågor. Det förekommer även att det ligger på patienten att berätta för de yrkesverksamma vart de ska remittera för exempelvis TS-utredning.
Detta medför att det läggs ett alltför stort ansvar på de hjälpsökande ungdomarna: det är till stor del upp till dem att se till att de får den vård och hjälp de behöver. Det är även viktigt att poäng-tera att många unga varken har möjlighet eller ork att ta ett så stort ansvar. Många unga trans-personer går därför utan en behandling som skulle kunna förbättra livssituationen avsevärt.
Några av våra intervjupersoner undviker att söka sjukvård efter upplevelser av att ha blivit kränkt eller av rädsla för att bli dåligt bemött av vårdper-sonal. Förmodligen finns det ännu fler unga trans-personer med liknande upplevelser. Att undvika att söka vård är mycket allvarligt och riskerar att leda till ökad ohälsa hos en redan utsatt grupp.
Därför är det viktigt att det finns kunskap om trans inom vårdsektorn. Okunskap om vart unga ska remitteras för utredning leder till onödigt långa väntetider, vilket leder till oro och stress hos de unga. Det är därför viktigt att vårdpersonal har kunskap och rutiner om vart transsexuella perso-ner ska remitteras.
Avslutningsvis är det viktigt att belysa att inte heller TS-vården får ett gott omdöme från de in-tervjuade. Respondenterna upplever att utredarna lägger stort fokus på könsuttryck och sexualitet och att man som transsexuell bör passa in i heteronormativa föreställningar om kön. Att ut-redningen drar ut på tiden, bristande kommunika-tion och en stor maktobalans mellan patient och utredare lyfts även av de intervjuade som nega-tiva erfarenheter och som något som bidrar till psykisk ohälsa.
Referenser
Bremer, S. (2006). ”Under ytan -Nio transpersoners berättelser om vardagsverklighet.” I Lambda Nordica nr 1-2/2006.
Darj, F. & Nathorst-Böös, H.
(2008). Är du kille eller tjej? En intervjustudie om unga trans-personers livsvillkor. RFSL Ungdom.
Grönqvist, A. & Rydelius, P-A.
(2008). ”Mer kunskap behövs om unga transsexuella.” I Psykisk hälsa nr 2/2008.
Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:
Studentlitteratur.
Larsson, S., Lilja, J. & Fossum, B.
(2008). Vem får man vara i vårt samhälle? Om transpersoners psykosociala situation och psykiska hälsa. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
RFSL (2009). Att göra synlig.
Stockholm: RFSL.
Roth, N., Boström, G. & Nykvist, K. (2006). Hälsa på lika villkor?
Hälsa och livsvillkor bland hbt-personer. Stockholm: Elanders Gotab AB.
Statens folkhälsoinstitut (2005).
Homosexuellas, bisexuellas och transpersoners hälsosituation.
Whittle, S. (2006) Förord till Stryker & Whittle (Eds.) The Transgender Studies Reader. New York: Routledge.
175
Noter
1 I hbt-sammanhang talas ofta om att komma ut. Med det menas att berätta för sin omgivning att man är icke-heterosexuell eller att man är transperson. Man kommer inte ut bara en gång att komma ut sker ständigt i mötet med nya männis-kor och när man byter samman-hang. För transpersoner kan det till exempel handla om att rätta personer när de använder fel pronomen. Det kan även handla om att vara öppen med att man tidigare har haft en annorlunda kropp eller ett annat juridiskt kön än vad man har idag.
2 Se exempelvis SOU 2007:16 eller INIS – stödföreningen för intersex-uella i Sverige (www.inis-org.se) för mer information om intersexualism.
3 Female to Male (FtM) eller kvinna till man: en person som registrera-des som kvinna vid födseln, vars könsidentitet är man och som korrigerar sin kropp till att passa könsidentiteten. Male to Female (MtF) eller man till kvinna: en person som registrerades som man vid födseln, vars könsidentitet är kvinna och som korrigerar sin kropp till att passa könsidentiteten.
4 Begreppen avser olika former av könsidentiteter hos personer som upplever att de befinner sig mellan eller bortom de traditionella köns-kategorierna.
5 Termen passera innebär att upp-fattas av omgivningen som det kön man vill bli sedd som.
6 En cisperson är en person som inte är transperson. Det vill säga en person som har en könsidenti-tet som är densamma som det biologiska könet. När det kommer till könsuttryck kan dock cisper-soner avvika från normen utan att för den skull definiera sig själva som trans. Cis är latin för ”på samma sida”
7 Med TS-utredning menas att utreda huruvida en person är trans-sexuell eller ej. Dessa utredningar utförs av ett antal specifika utred-ningsteam som finns runt om i Sverige. Med TS-vård menas hela den landstingsfinansierade vård-kedjan för en transsexuell person:
utredning, hormoner, operationer etcetera.
8 Mastektomi är en operation där brösten tas bort.
9 Att draga innebär att framträda som drag king eller drag queen. Det behöver inte vara på en scen utan kan även ske till vardags. Drag parodierar eller överdriver ofta könsstereotyper. Det kan ofta finnas ett visst lekfullt eller poli-tiskt inslag i framförallt drag king:ande.
KAPITEL 7
177