Totalt har 35 procent (961 personer) av dem som ingår i undersökningen blivit tvingade till en eller flera sexuella handlingar under det senaste året.
Det vanligaste övergreppet är att någon har be-rört personens kön eller bröst. Yngre respondenter, 15–18 år, uppgav i större utsträckning att de tving-ats till sexuella handlingar än äldre, 46 procent (368 personer) av dem i åldersgruppen 15–18 år uppger att de under de senaste 12 månaderna bli-vit tvingade till en sexuell handling, vilket kan jämföras med 25 procent (193 personer) i ålders-gruppen 23–26 år. I figur 3.6 beskrivs fördelningen mellan olika typer av handlingar i respektive ål-dersgrupp.
Totalt har 14 procent (394 personer) av res-pondenterna tvingats till vaginalsex, analsex eller oralsex under de senaste 12 månaderna. Andelen utsatta killar och tjejer skiljer sig inte åt. Det är emellertid en betydligt större andel transpersoner och personer med osäker transidentitet, 21 pro-cent, som blivit utsatta. Resultatet tyder på en större andel personer som utsatts för sexuella övergrepp i jämförelse med Ungdomsstyrelsens enkätundersökning (Priebe & Svedin 2009), i
vil-93
Figur 3.6 Respondenter som under det senaste året har tvingats till sexuella handlingar, andelar inom åldersgrupper. Procent.
Källa: RFSL Ungdom, Ungdomsstyrelsen, Sex på vems villkor, 2009.
Kommentar: Antal svarande = 2 735
0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50
Blottat sig för dig
Berört ditt kön eller dina bröst
Onanerat åt någon
Visat ditt könsorgan
Visat dina bröst
Blivit fotograferad/filmad i en sexuell situation
Visat dig i en sexuell situation framför webcam
Sexchattat/haft telefonsex
Haft smeksex
Haft oralsex
Haft vaginalsex
Haft analsex
Någon har lagt ut nakenbilder på dig på nätet 15–18 år 19–22 år 23–26 år
Figur 3.7 Respondenter som under det senaste året har tvingats till sexuella handlingar, andelar inom könsidentiteter. Procent.
Källa: RFSL Ungdom, Ungdomsstyrelsen, Sex på vems villkor, 2009.
Kommentar: Antal svarande = 2 735
0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50
Blottat sig för dig
Berört ditt kön eller dina bröst
Onanerat åt någon
Visat ditt könsorgan
Visat dina bröst
Blivit fotograferad/filmad i en sexuell situation
Visat dig i en sexuell situation framför webcam
Sexchattat/haft telefonsex
Haft smeksex
Haft oralsex
Haft vaginalsex
Haft analsex
Någon har lagt ut nakenbilder på dig på nätet Transperson Osäker transidentitet Cisperson
95 av de kvinnliga eleverna och 21,4 procent av dem som varken ville definiera sig som man eller kvinna hade tvingats till oralsex, analsex eller vaginalsex.
En större andel transpersoner och personer med osäker transidentitet har varit utsatta för sexuella övergrepp jämfört med cispersoner oavsett typ av sexuell handling. Av transpersonerna är det 49 procent och av personerna med osäker trans-identitet är det 44 procent som har tvingats till en sexuell handling under det senaste året. Bland cispersoner är motsvarande andel 33 procent (figur 3.7).
Sexuella övergrepp och psykosocialt välbefinnande Personer som har utsatts för sexuella övergrepp tenderar att ha svagare social förankring och lägre självkänsla, de har också i större utsträckning fått ett negativt bemötande från familj och vänner re-laterat till sin sexuella läggning och/eller könsid-entitet/könsuttryck. Av dem som har upplevt ett negativt bemötande från familj och vänner är det 43 procent (89 personer) som har utsatts för sexu-ella övergrepp. Motsvarande andel som har fått ett övervägande positivt bemötande är 33 pro-cent (467 personer). Av dem som saknar nära vän-ner har 40 procent (100 persovän-ner) blivit utsatta för
sexuella övergrepp, vilket kan jämföras med 33 procent av dem med många nära vänner (skillna-den mellan dessa grupper är inte statistiskt signi-fikant). Personer som har utsatts för sexuella över-grepp har en signifikant lägre självkänsla än de som inte har utsatts (tabell 3.6).
Stöd till utsatta för sexuella övergrepp
Drygt hälften (753 personer) av dem som utsatts för sexuella övergrepp har svarat att de har kun-nat prata med någon om vad som har hänt. Att majoriteten uppger att de har haft någon att prata med efter ett sexuellt övergrepp stämmer överens med resultat från tidigare undersökningar (se Priebe & Svedin 2004). Av dem som har anförtrott sig åt någon har 88 procent (658 personer) valt att vända sig till kompisar. Andelen som har valt att anförtro sig åt kompisar är betydligt större i jäm-förelse med andelen som pratat med till exempel föräldrar (27 procent, 200 personer) eller andra närstående vuxna (16 procent, 111 personer). En knapp tredjedel, 32 procent (436 personer), av dem som har utsatts för ett sexuellt övergrepp uppger dock att de inte har haft någon att anförtro sig åt.
Tabell 3.6 Självkänsla relaterat till att ha blivit tvingad till sexuella handlingar.
Medelvärde RSC*
R S C
Har inte utsatts för sexuella övergrepp 18,7
Har utsatts för sexuella övergrepp 16,4
Källa: RFSL Ungdom, Ungdomsstyrelsen, Sex på vems villkor, 2009.
Statistik: Signifikans < 0,001
* Medelvärde RSC = Rosenbergs frågeformulär (RSC) mäter självkänsla. Skalan går från 0 till 30 och höga värden tyder på en god självkänsla.
35 30 25 20 15 10 5 0
Källa: RFSL Ungdom, Ungdomsstyrelsen, Sex på vems villkor, 2009.
Kommentar: Antal svarande = 237
Mycket nöjd Ganska nöjd Varken nöjd Ganska missnöjd Mycket missnöjd eller missnöjd
Bemötande från vårdpersonal I undersökningen frågades specifikt efter bemö-tandet från olika typer av vårdpersonal. Totalt uppgav 237 respondenter att de vänt sig till nå-gon form av vårdinstans efter att ha tvingats till en sexuell handling.10 Tio procent (75 personer) av dem hade haft kontakt med en skolpsykolog, skolkurator eller skolsköterska, 7,7 procent (57 personer) med personal på en ungdomsmottag-ning och 14 procent (105 personer) med annan vårdpersonal.
Av dem som har haft kontakt med vårdpersonal är majoriteten nöjda med det bemötande som de fått (figur 3.8). Tidigare undersökningar visar dock att unga hbt-personer har mycket låga förvänt-ningar på vården. Många har erfarenheter av att bli ifrågasatta och kränkta på grund av sin sexu-ella läggning och/eller könsidentitet/könsuttryck.
Frånvaron av kränkningar i vården kan i vissa fall anses vara det som är ett bra bemötande (Darj &
Nat-horst-Böös 2008). Kommentarer som tyder på
ett liknande resonemang framkommer även i den här undersökningen. En tjej skriver:
”Hade en jättebra kurator på gymnasiet som jag litade på till 100 % och som fick mig att känna mig trygg. Jag blev aldrig tvingad till att berätta vad som hänt om jag inte orkade.”
(bisexuell tjej, 26 år)
Att inte bli tvingad att berätta om obehagliga upplevelser är i den här personens berättelse en positiv erfarenhet av vården. Det finns även ex-empel på direkt kränkande bemötande från vård-personal (se Darj & Nathorst-Böös 2008). Ytterli-gare ett exempel på det från den här studien är:
”När jag var 15 och testade mig för HIV efter att ha blivit utsatt för något jag upp-levde som ett övergrepp så frågade
skö-97 terskan hur många jag haft sex med och när jag svarade 4–5 så frågade hon med väldigt upprörd röst om mina föräldrar kände till det här livet jag levde, vilket frågade jag, att du har sex med en massa okända män?! svarade hon.”
(osäker transidentitet, 25 år)
För att hbt-personer ska få ett bra bemötande krävs det att personalen har hbt-kompetens och inte utgår ifrån en heterosexuell norm samt har ett respektfullt icke-moraliserande bemötande. Ett dåligt bemötande från vården kan i värsta fall leda till att personer undviker att söka vård, trots att behov finns (se Darj & Nathorst-Böös 2008, Gäredal & Nathorst-Böös 2009).
Bemötande från polisen och anmälningsbenägenhet Av de som utsatts för ett sexuellt övergrepp un-der det senaste året har 90 procent (853 personer) inte polisanmält händelsen. Andelen som har valt att polisanmäla ett sexuellt övergrepp är således 10 procent. Beroende på vilken typ av sexuell handling man har tvingats till varierar benägen-heten att polisanmäla. Av dem som har tvingats till vaginalsex under det senaste året är det 17 procent (32 personer) som har polisanmält. Det är den högsta andelen i jämförelse med för övriga sexuella handlingarna som ingår i materialet. En något större andel transpersoner och personer som är osäkra på sin transidentitet har valt att anmäla, skillnaden mellan de olika grupperna är dock inte statistiskt signifikant (vilket möjligen kan bero på att det är relativt få individer i varje grupp).
Det finns ingen större skillnad mellan anmäl-ningsbenägenheten i de olika åldrarna. Dock är
35 30 25 20 15 10 5 0
Figur 3.9 Uppfattning om bemötandet från polisen efter att ha utsatts för sexuellt övergrepp. Procent.
Källa: RFSL Ungdom, Ungdomsstyrelsen, Sex på vems villkor, 2009.
Kommentar: Antal svarande = 178
Mycket nöjd Ganska nöjd Varken nöjd Ganska missnöjd Mycket missnöjd eller missnöjd
skillnaden mellan olika kön relativt stor. Dubbelt så stor andel tjejer, 14 procent, har valt att polis-anmäla i jämförelse med andelen killar. I tidigare studier har det konstaterats att mycket få män anmäler sexuella övergrepp (Knutagård 2009). Av dem som har valt att polisanmäla är 48 procent missnöjda med polisens bemötande. Resultatet tyder på att få unga hbt-personer som blir utsatta för sexuella övergrepp väljer att anmäla och av dem som väljer att anmäla är det en stor andel som är missnöjda med det bemötande som de får.
Det är en större andel tjejer än killar som är miss-nöjda med polisens bemötande. Drygt hälften, 51 procent (56 personer), av de tjejer som polisanmält är ganska eller mycket missnöjda med polisens bemötande. Den största andelen missnöjda är intergender-personer (33 procent, 2 personer), personer med osäker könsidentitet (63 procent, 5 personer) samt personer med flera könskategorier (47 procent, 7 personer). Dessa grupper innehål-ler relativt få svarspersoner och skillnaden mel-lan grupperna är inte heller statistiskt signifikant.
Flera respondenter menar att en förutsättning för ett bra bemötande är bli tagen på allvar. En per-son från den här undersökningen kommenterar bemötandet:
”Eftersom att jag haft telefonsex (även om det var mot min vilja) så ansågs det som att jag hade gått med på det själv utan press från den andra personen, detta gjorde mig helt förtvivlad att inte kunna göra något.”
(osäker transidentitet, 18 år)
Sammanfattning
Studiens syfte var att undersöka om det finns ett samband mellan psykosocialt välbefinnande och utsatthet för hatbrott och sexuella övergrepp i gruppen unga hbt-personer, med särskilt fokus på unga transpersoner. I studien mättes psyko-social livssituation med frågor om psyko-socialt stöd samt bemötande från familj och vänner relaterat till sexuell läggning och/eller könsidentitet/köns-uttryck och självkänsla.
En slutsats är att de hbt-personer som har ut-satts för sexuella övergrepp och våld tenderar att ha en mer problematisk psykosocial livssituation än de som inte varit utsatta. Transpersoner och personer med osäker transidentitet är generellt mer utsatta för våld och sexuella övergrepp i jäm-förelse med den övriga undersökningsgruppen och har dessutom en sämre psykosocial livssi-tuation. I tidigare undersökningar har det fram-kommit att personer med lägre självkänsla utsät-ter sig för större risker att råka ut för sexuella över-grepp (Gäredal & Nathorst-Böös 2009). Att ha utsatts för ett sexuellt övergrepp eller våld påver-kar i sin tur det psykosociala välbefinnandet ne-gativt, särskilt i de fall då socialt stöd saknas (Lars-son et al. 2008). Psykosocialt välbefinnande och utsatthet påverkar således varandra i båda rikt-ningarna.
Av respondenterna har 32 procent någon gång avstått från att gå ut av rädsla att bli illa behand-lad på grund av sin sexuella läggning och/eller könsidentitet/könsuttryck. Under det senaste året har 8 procent av respondenterna avstått från att gå ut. Yngre respondenter tenderar att i större utsträckning uppleva otrygghet i jämförelse med äldre. Av transpersoner och personer med osäker transidentitet har 49 procent (131 personer) res-pektive 40 procent (81 personer) någon gång
und-99 tuation tenderar att undvika att gå ut. Dessa har även en signifikant lägre självkänsla än den öv-riga gruppen.
I hela undersökningsgruppen är det totalt 13 procent (304 personer) som någon gång har ut-satts för hot om våld under det senaste året. Yngre hbt-personer tenderar att vara mer utsatta än äldre.
Av transpersonerna och personerna med osäker transidentitet är det 24 procent (65 personer) res-pektive 18 procent (37 personer) som hotats un-der det senaste året. Förövaren har oftast varit okänd för offret. Inte helt förvånande är yngre personer som går i skolan mer utsatta än äldre.
Transpersoner och personer med osäker trans-identitet tenderar i större utsträckning att vara bekanta med gärningspersonen i jämförelse med cispersoner. Hbt-personer som mestadels fått ett negativt bemötande från familj och vänner samt har sämre självkänsla, har i större utsträckning även utsatts för hot om våld. Av de som saknar nära vänner respektive har många nära vänner är andelarna som har utsatts för hot om våld jämn-stora, 14 procent.
I hela undersökningsgruppen har 4 procent (108 personer) uppgett att de utsatts för fysiskt våld under de senaste 12 månaderna på grund av sin sexuella läggning och/eller könsidentitet/köns-uttryck. Yngre respondenter tenderar att vara mer våldsutsatta än äldre. Av personerna mellan 15 och 18 år är det 7 procent (55 personer), vilket kan jämföras med 1 procent (10 personer) av perso-nerna mellan 23 och 26 år. Gärningspersonen är i större delen av fallen okänd för offret. Fem pro-cent av transpersonerna respektive personerna med osäker transidentitet har utsatts för våld un-der det senaste året. Yngre transpersoner är mer våldsutsatta än äldre. Av transpersonerna mellan 15 och 18 år har 7 procent (7 personer) utsatts för våld under det senaste året. Hbt-personer som fått ett negativt bemötande från familj och vänner
samt har bristande självkänsla, tenderar att vara mer utsatta för fysiskt våld. Det finns ingen signi-fikant skillnad mellan antalet nära vänner och utsattheten för våld.
Totalt har 35 procent (961 personer) av dem som ingår i undersökningen blivit utsatta för sexuella övergrepp under det senaste året. Bland perso-ner mellan 15 och 18 år är motsvarande andel 46 procent (368 personer). Transpersoner och per-soner med osäker transidentitet är relativt sett mer utsatta än cispersoner, 49 procent (127) av trans-personerna och 44 procent (88 personer) av per-sonerna med osäker transidentitet har tvingats till en eller flera sexuella handlingar under det se-naste året. Personer med en bristande psykoso-cial förankring tenderar i större utsträckning att också vara utsatta för sexuella övergrepp.