Domstolsväsendet

Domstolen ska i sitt arbete inte låta sig vägledas av annat än vad de enligt lag ska låta vara styrande, och vedertagna rättskällor enligt rättskälleläran sät-ter ramarna för hur domaren ska arbeta.¹⁶³ rättssäkerheten förutsätter även att rättsliga beslut är förutsebara, och det krävs därför en entydighet i dom-stolarnas, och även åklagares och polis, beslut.¹⁶⁴ Den förvaltningsrättsliga legalitetsprincipen har sin grund i regeringsformens inledande lagrum: ”Den offentliga makten utövas under lagarna.” Den ger uttryck för den förutsebarhet som krävs i en rättsstat.¹⁶⁵ Legalitetsprincipen är den viktigaste principen för myndigheternas beslutsfattande då den ställer upp krav på uttryckligt författ-ningsstöd, vilket medför förutsebarhet för medborgarna.¹⁶⁶

161 De fyra områdena var att bedöma och prognostisera resursåtgång, fördelning av ansvar och befogenheter inom åklagarväsendet, att säkerställa att styrningen var tydlig och fick genom-slag och att samordna och prioritera inom åklagarväsendets utvecklingsarbete. Ekonomi-styrningsverket, Åklagarmyndighetens interna styrning och kontroll, 2009.

162 Ekonomistyrningsverket, Åklagarmyndighetens interna styrning och kontroll, 2009, s. 45.

163 Ställvik, 2009, s. 116.

164 Zila, 1990:4 s. 284–305.

165 Sterzel, 2012, s. 74. För historiken bakom och framväxten av legalitetsprincipen, se Sun-dell, 1994/95, s. 95 ff.

166 Erlandsson, 2009, s. 54, Sundell, 1994/95, s. 95 ff. och Sterzel, 2012, s. 78–84. Den straffrätttsliga legalitetsprincipen kommer till uttryck genom rF 2 kap. 10 §, BrB 1 kap. 1 § samt artikel 7 i Europakonventionen. Denna berörs inte närmare i denna framställning, men se bland annat Bladini, 2013, s. 115.

Domstolarnas arbete styrs även av andra värden och målsättningar, som effektivitet och insyn. Under 1990- och 2000-talet har ett flertal steg tagits för att utveckla och modernisera domstolsväsendet.¹⁶⁷ Det övergripande målet har varit att domstolarna ska kunna leva upp till krav på rättssäkra och effek-tiva avgöranden, som beslutas under rimlig tid, till exempel genom att ren-odla domstolens och domarnas verksamhet och uppgifter.¹⁶⁸ Det har ansetts kunna åstadkommas genom att fokusera på domstolens roll som tvistelösare mellan enskilda och mellan enskilda och det allmänna och den dömande verksamheten i brottmål. Förutom effektivitet och skyndsamhet ansågs en renodling av domarrollen leda till att kraven på rättssäkerhet, kvalitet och service bättre skulle kunna mötas.¹⁶⁹

Domstolsverket ska som statlig myndighet ge stöd och service åt, bland annat, landets allmänna domstolar. Domstolsverket ansvarar för att domsto-larna har förutsättningar till att leva upp till de krav som ställs på verksam-heten av riksdag och regering. En del av Domstolsverkets stödjande funk-tion är att de ska iaktta domstolarnas självständighet enligt regeringsformen.

Domstolsverket ansvarar för att samordna övergripande organisatoriska frå-gor inom domstolsväsendet, vilket innebär att säkerställa att verksamheten bedrivs på ett effektivt och rättssäkert vis genom att se till att utbildningar inom verksamheten genomförs och genom att utforma föreskrifter, råd och anvisningar för verksamheten.¹⁷⁰ Domstolsverkets föreskrifter publiceras i Domstolsverkets författningssamling, DVFS, och de allmänna råden publi-ceras också i denna. Domstolsverket ger också ut ett antal handböcker för att ge riktlinjer för verksamhetens arbete, både inom rättsskipning och inom den rättsvårdande verksamheten. Dessa ska inte ses som rättskällor utan fungerar endast som ett informations- och utbildningsmaterial med förslag på hur olika situationer kan hanteras.¹⁷¹

Chef över Domstolsverket är generaldirektören, som är ytterst ansvarig för att den interna styrningen och kontrollen fungerar inom verksamheten.

Domstolsverket ansvarar också för det officiella rättsinformationssystemet,

167 Se till exempel proposition 1999/2000:26, SoU 2001:103, proposition 2004/05:131, SoU 2007:65, proposition 2007/08:113, proposition 2007/08:139 och SoU 2008:106.

168 SoU 2007:65, s. 99.

169 Ibid., s. 106.

170 Förordning (2007:1073) med instruktion för Domstolsverket, 1 §, 10 §. Myndighetsför-ordningen 4 § 4 st.

171 handböckerna publiceras sedan år 2004 endast på Domstolsverkets hemsida, se [www.

domstol.se].

som har till syfte att tillförsäkra den offentliga förvaltningen och enskilda tillgång till grundläggande rättsinformation i elektronisk form. Där återfinns bland annat förarbeten, lagar och föreskrifter och vägledande praxis.¹⁷²

I november år 2008 genomfördes förändringar i det processuella regel-verket, för att skapa en rättegång som på ett bättre sätt motsvarar kraven på rättssäkerhet och effektivitet vid handläggningen av mål och ärenden.¹⁷³ Detta överensstämmer med syftet med den omorganisering som genomfördes inom åklagarväsendet, och som nu även polisväsendet ska genomgå inom de kommande åren.¹⁷⁴ De processuella ändringarna ska göra rättsprocessen så effektiv som möjligt för den som lägger fram anspråk om att få sin sak prövad, och de som får oberättigade krav på sig ska också så snabbt som möjligt få rättsprocessen avklarad. Motiven poängterade också specifikt situationen för vittnen och målsäganden. till exempel utvecklades möjligheten för vittnen och målsäganden att närvara via videokonferens, vilket bland annat motive-rades med kostnadshänsyn, men också utifrån att åtgärder skulle vidtas för att förbättra vittnens och målsägandens upplevelser i rätten.¹⁷⁵ Vittnesmål och målsägandens berättelse som lämnas i bevissyfte kan nu i större utsträckning tillvaratas genom videoteknik, som sedan spelas upp vid en högre instans.

Detta ansågs kunna mildra det obehag som målsäganden kan uppleva genom att återigen vara tvungen att berätta om sina minnen och upplevelser av brot-tet. Därför motiverades de processuella förändringarna för domstolens arbete även utifrån ett brottsofferperspektiv.¹⁷⁶

Även genom förtroendeutredningen från år 2008 uppmärksammades domstolens arbete gentemot bland annat målsäganden. Ett av uppdragen till utredningen var att kartlägga och ge förslag på utveckling av bemötandet av parter och bevispersoner.¹⁷⁷ Där diskuterades bemötandefrågor i förhållande

172 rättsinformationsförordning (1999:175).

173 Proposition 2004/05:131, s. 1.

174 Se SoU 2012:13.

175 Proposition 2004/05:131, s. 78–79, 93–94.

176 Proposition 2004/05:131, s. 162–163. Levén & Wersäll diskuterade reformen två år efter dess införande och menade då att den överlag fallit väl ut, exempelvis framfördes att ”[d]et är också positivt att personer som ska höras i rätten, något som ofta är en stor påfrestning, i princip bara behöver uppträda i en instans”, Levén & Wersäll, 2011 s. 18, och s. 30. Kritik har dock även framkommit gentemot reformen, framför allt från advokater. Samuelson menar exempelvis att det bör införas ”[…] en ovillkorlig rätt till omförhör i hovrätten för den som är åtalad och att ett påstående från parterna om att ytterligare frågor behöver ställas till någon annan förhörsperson i normalfallet ska godtas av hovrätterna […]”. Se Samuelson, 2009/10, s. 1011.

177 SoU 2008:106.

till hur domstolen upplevdes, och bemötandet på personnivå likväl som på institutionell nivå analyserades i förhållande till allmänhetens förtroende för domstolen och rättsprocessen.¹⁷⁸