1 BrottsoFFer i rättsväsendet
1.5 Förhållande till tidigare forskning
De internationella instrument och de nationella lagstiftningsreformer som antagits och genomförts för att förbättra brottsoffers situation har bland annat tagit sin utgångspunkt i forskningsresultat från den viktimologiska forskning-en.92 Inom viktimologin bedrivs studier för att undersöka den skada som brottsoffer lider och brottsoffers behov:
Victimology is now recognized as the scientific study of the psysical, emotion-al, and financial harm people suffer because of criminal activities. Victimolo-gists not only investigate the impact of the injuries and losses inflicted by offenders but also the handling of victims by the criminal justice system – the interactions with agencies and officials, especially police officers, prosecutors, defense attorneys, judges, probation officers, and members of parole boards.93 Det viktimologiska forskningsområdet idag är tvärvetenskapligt, och har sitt ursprung i kriminologin då kriminologiska forskare under 1940-talet började intressera sig för offer och utsatthet för brott.94 Fram till andra världskriget var brottet som sådant och bemötande, rehabilitering och straff av gärningsperso-nen det som huvudsakligen studerades, men därefter uppmärksammades även brottsoffret i allt större utsträckning. Inom den tidiga viktimologiska forsk-ningen ställdes dock offret ofta i relation till brottet och gärningspersonen och forskningen behandlade bland annat vilket roll offret själv spelat, genom oförsiktighet eller provokation, i det brott de blivit utsatta för.95 Sedan dess har viktimologin som forskningsfält vuxit och breddats och omfattar nu en mängd olika forskningsfrågor som exempelvis brottsoffers rättsliga ställning, vem som är ett offer, brottsoffers reaktioner, hur de uppfattar sin egen utsatthet och hur andra uppfattar den.96 Det viktimologiska forskningsfältet har också sedan 1940-talet utvecklats internationellt i olika riktningar, bland annat den positivistiska viktimologin, den radikala viktimologin och den kritiska vik-timologin. Dessa har utvecklats ur olika synsätt på prioriteringar av brotts-offergrupper och vad viktimologin som forskningsområde ska syfta till.97
92 Viktimologin, läran om brottsoffer, syftar till att identifiera, definiera och lyfta fram på vilket sätt människor som utsatts för brott påverkas av brottet. Forskningen inriktas på att undersöka det lidande – socialt, fysiskt, psykiskt eller ekonomiskt – som drabbar den som utsatts för brott, samt på om insatser för att hjälpa olika grupper av brottsoffer fungerar i praktiken, och vilken effekt de i sådana fall ger. Karmen, 2005, s. 9 och Granström och Mannelqvist, 2007, s. 30.
93 Karmen, 2005, s. 9.
94 Goodey, 2005, s. 10–11, Grothe Nielsen och Snare, 1998, s. 11–12.
95 Fattah, 1992, s. 30, Von hentig, 1948, s. 383 ff.
96 Kirchhoff, 2010, s. 112 ff.
97 Fattah, 2000, s. 21.
Den positivistiska viktimologin, eller den traditionella viktimologin, studerar mellanmänskligt våld, förhållanden som kan förklara utsatthet genom icke-slumpmässiga faktorer och potentiella indikationer på att offret själv kan ha bidragit till sin egen utsatthet. Sådana riskfaktorer kan vara var man väljer att bosätta sig, vilket umgänge brottsoffret har eller hur mycket tid som spenderas utomhus under kvälls- och nattetid.98 teorin har kritiserats för att ”klandra offret” (blaming the victim). Det synsättet anses kunna utskiljas i rättsystemet när skulden i vissa fall sägs läggas på brottsoffret för att på så vis fria eller mildra gärningspersonens ansvar.99 Under 1970-talet utvecklades den radikala viktimologin i Storbritannien som har en vidare definition av brottsoffer och utsatthet än vad den traditionella definitionen av offer kanske ger uttryck för.
Inom den radikala viktimologin är utgångspunkten att sociala strukturer och samhälleligt förtryck också kan skapa offer och viktimisering.100
Den kritiska viktimologin utvecklades under 1990-talet som ett svar på upplevda brister inom den positivistiska och den radikala viktimologin. Den syftar till att dels ta hänsyn till den faktiska verklighet som offret lever i och dels till de sociala strukturer i vilka brottsoffret lever.101 Den kritiska vikti-mologin analyserar individuella skillnader i brottsoffers möjligheter att aktivt förändra den egna livssituation, i förhållande till hur strukturer, historiskt arv eller ekonomiska faktorer kan påverka brottsoffers handlingar.102 Begreppen
”offer” och ”offerskap” studeras också särskilt inom den kritiska viktimologin, och utgångspunkten är att status som brottsoffer och upprättelse i enlighet med den statusen endast kan utges av olika maktfunktioner, eller politiska drivkrafter, vilket då skulle innebära att brottsofferstatus kan nås där politiska intressen gagnas utav det eller där offret själv kan driva och hävda den rätten.103
Det viktimologiska forskningsområdet har således utvecklats och föränd-rats, men gemensamt för de olika viktimologiska inriktningarna är att de har identifierat vissa generella behov hos brottsoffer, som behovet av informa-tion kring det egna ärendet och att mötas av respekt av rättsväsendet efter brottet. 104
98 Walklate, 2007, s. 32 ff.
99 Wolhuter, olley & Denham, 2009, s. 16.
100 Mawby & Walklate, 1994, s. 9–15, Walklate, 2007, s. 37 samt Nielsen & Snare, 1998, s. 139–140.
101 Walklate, 2007, s. 44 ff.
102 Wolhuter, olley & Denham, 2009, s. 28.
103 angående politiska drivkrafter kopplade till offerskap, se Leymann, 1989, s. 150 ff.
Mawby & Walklate, 1994, s. 17 ff.
104 Laxminarayan, 2013, s. 1–2, Lindgren, 2004, s. 185 ff., 191 ff. Se också Goodey, 2005, s. 121–122.
Inom såväl olika viktimologiska inriktningar som den viktimologiska forsk-ningen i sin helhet har frågor som rör brottsoffers behov, brottsofferbegreppet och brottsofferstatus, och brottsoffers rättigheter i rättsprocessen väckts. I likhet med den politiska uppmärksamhet som riktats mot kvinnor och barn som brottsoffer, har även en stor del av den viktimologiska forskningen varit inriktad på dessa grupper, såväl nationellt som internationellt.105 Studier har också bedrivits kring olika aktörers, som rättsväsendet eller socialtjänstens, arbete med specifika grupper av offer eller brottsoffer generellt.106 Många av dessa undersökningar har dock inte genomförts inom rättsvetenskapen utan inom andra vetenskapsområden.107
Internationellt och nationellt har viktimologisk forskning även kommit att handla om andra vägar att nå upprättelse än inom det nationella rätts-systemet, som exempelvis genom reparativ rättvisa (medlingsförfaranden).108 Internationellt har även studier bedrivits rörande brottsoffers ställning och möjlighet att delta i den rättsliga processen, samt offers möjlighet till upprät-telse vid internationella brott.109
rättsvetenskapliga studier med viktimologiska inslag i Sverige har exempel-vis rört utvalda offergrupper eller rätten till ersättning. Det finns därtill även viktimologiska undersökningar av brottsoffers uppfattningar om rättsväsendet och om synen på offer i förhållande till medias syn på offer och förövare.110 rättsvetenskaplig forskning om rättsväsendets aktörer har även bedrivits, men inte ur perspektivet att undersöka samtliga aktörers arbete inom ett särskilt område, som brottsofferområdet. Studier har generellt belyst de enskilda
aktö-105 Se här exempelvis agevall, 2012, Back, 2012, Carlstedt, 2012, Kendall & Funk, 2012, Johansson, 2011, hartjen & Priyadarsini, 2011, Meloy & Miller, 2011 och Sonander, 2008.
106 Se här exempelvis Granström & Mannelqvist, 2007–2008, s. 28–43 och Landström, 2011, s. 56–58.
107 Se till exempel Weinehall, 1997, Lindgren, 2004, Bergenheim, 2005, Burcar, 2005, Sonander, 2008, Johansson, 2011 och Dahlstrand, 2012.
108 För studier som behandlar reparativ rättvisa och medling se exempelvis Jacobsson, Wallin
& andersson, 2012, Burcar & rypi, 2012, Marklund, 2011, Choi, Green & Kapp, 2010 och Bolivar, 2010. Se även Dignan, 2005 och Fattah, 2000, s. 36–37, 42–43 som diskuterar framväxten av och framtiden för reparativ rättvisa.
109 Se bland annat Leyh McGonigle, 2011 och van Dijk, 2009.
110 Exempel på rättsvetenskapliga studier med viktimologiska inslag är Burman, 2007, Kaldal , 2010, Mannelqvist, 2005–06, Mannelqvist, 2006, Granström, 2008, Granström, Landström, & Mannelqvist, 2008–09, Westerstrand, 2008, Diesen, 2005, andersson, 2004 och Persson, 2004. För viktimologisk forskning om brottsoffers upplevelser av rättsväsendet, se Lindgren, 2004, och se bland annat Lindgren & Lundström, 2010 för viktimologisk forsk-ning om medias syn på offer och förövare.
rernas yrkesroller eller särskilda delar därav.111aktörernas skyldighet att arbeta objektivt, självständigt och effektivt har också aktualiserats inom rättsveten-skapen.112
Studien i denna avhandling, som spänner över ett flertal rättsområden med utgångspunkt i brottsoffers rättigheter, kan bidra med en rättslig analys av hur brottsoffers rättigheter är reglerade och införlivade i de rättsliga aktörernas policydokument, samt om införlivandet av rättigheterna står i överensstäm-melse med andra rättsliga bestämöverensstäm-melser och principer som styr rättsväsendets verksamhet.