reglering av samverkan

338 Brottsoffermyndigheten, 2007. SoU 2004:61, s. 73–74.

339 Kontakt via e-post med regeringskansliet/Justitiedepartementet.

rättsväsendets samverkan har dock fortsatt vara aktuellt, till exempel genom olika praktiska satsningar och politiska målsättningar, som till exem-pel samverkansformen Barnahus³⁴⁰ eller finansiellt stöd till kommunerna för satsningar på lokala samverkansprojekt om kvinnofrid.³⁴¹

3.4.1 Reglering av samverkan

att myndigheterna i viss utsträckning ska samarbeta eller samverka i sitt arbete framgår av förvaltningslagen (FL) polislagen (PL), förundersöknings-kungörelsen (FUK) och myndighetsförordningen (MF).

allmän hjälp mellan myndigheter ska lämnas enligt FL 6 § som stadgar att myndigheter är skyldiga att hjälpa varandra inom ramen för den egna verksam-heten. Bestämmelsen tillkom som ett komplement till sekretess lagen gällande att myndigheter ska utlämna uppgifter till varandra under vissa förutsättning-ar.³⁴² I motiven ansågs en generell samverkansbestämmelse för myndigheternas arbete behövas, i syfte att göra arbetet mer enhetligt och effektivt. Myndighe-terna skulle enligt motiven även sträva efter att nå en större samsyn mellan verksamheterna, även när dessa har olika inriktning. För att göra förvaltningen mer serviceinriktad ansågs det även kunna vara lämpligt att myndigheter själva tog kontakt med andra myndigheter i ärenden som rör enskilda, istället för att den enskilda själv ska vara tvungen att göra det.³⁴³ Förslag på en ny formu-lering av ovanstående bestämmelse presenterades i form av nämnda statliga utredning år 2010. Förslaget innebär ett förtydligande i att det inte ska röra sig om ett tillfälligt samarbete myndigheterna emellan, utan att myndigheterna kontinuerligt ska samverka med varandra. Vidare innebär förslaget också ett klargörande av att denna samverkan inte endast berör myndigheternas interna arbete utan att en samverkan syftar till att förenkla den enskildas kontakt med myndigheterna.³⁴⁴

340 Se till exempel Johansson, 2011 och Brottsoffermyndigheten, 2007.

341 Se till exempel proposition 2009/10:1, Utgiftsområde 4, s. 33–34. I propositionen 2009/10:85 diskuterades vidare vikten av informationsutbyte och samverkan kring infor-mationsgenomströmningen i rättsväsendet. För praktiska satsningar se Justitiedepartementet, Integrations- och jämställdhetsdepartementet, Fortsatt satsning på myndighetssamverkan i Barnahus, (Pressmeddelande 23 oktober 2008, Justitiedepartementet, Integrations- och jäm-ställdhetsdepartementet), och Integrations- och jämställdhetsdepartementet, regeringsbeslut – Uppdrag till länsstyrelserna att fördela utvecklingsmedel till lokal samverkan för kvinnofrid, 2008-08-28.

342 Sekretesslag (1980:100) 15 kap. 5 § (Nuvarande offentlighets- och sekretesslag (2009:

400) 6 Kap. 4–5 §§). Infördes genom proposition 1985/86:80 om ny förvaltningslag.

343 Proposition 1985/86:80 s. 23.

344 SoU 2010:29, s. 212. Utredningen har remissbehandlats vilket finns sammanställt i Ds 2010:47.

I förundersökningskungörelsens 2 § framgår att myndigheterna ska sam-råda för att motverka dröjsmål i utredningar mot personer under 18 år, vilket då även påverkar processen för brottsoffret.³⁴⁵ Myndighetsförordningen inne-håller också bestämmelser om samarbete och stadgar i 6 § att myndigheter ska samarbeta med varandra för att på så sätt ta tillvara på de fördelar för både enskilda och staten som kan ges av det. En ökad effektivitet, det vill säga att ärenden hanteras mer skyndsamt, lyftes i motiven fram som en sådan fördel, men även att myndigheter med överlappande uppgifter undviker att utföra dubbel arbete och att en bättre strukturering av arbetet underlättar den enskil-das kontakt med myndigheterna.³⁴⁶

I motiven till förordningen föreslogs ett förtydligande av att ansvaret för samordning ska ingår i myndighetschefens uppgifter, och att arbetet ska sam-ordnas för att förbättra den enskildas möte med myndigheter och för att ta tillvara på de fördelar som samordning kan ge. Detta motiverades bland annat genom en hänvisning till en proposition där styrelseformen med en lekman-nastyrelse och en myndighetschef lyftes fram som fördelaktig i de fall där samordning prioriteras särskilt.³⁴⁷

Förslaget att förtydliga myndighetschefens ansvar i samordningsfrågan kvarstod inte i den slutgiltiga lydelsen av förordningen men samordnings-frågan diskuterades ändå i samband med olika tänkbara ledningsformer för myndigheter. regeringen styr inte vilken ledningsform som ska gälla för olika myndigheter, utan den ledningsform som i största mån gynnar den särskilda myndighetens verksamhet och mål är den som ska användas. Potentiella för-delar med samordning sätts alltså i relation till vilken typ av myndighet det rör sig om, vilken ledning den specifika myndigheten har och framför allt ställs det i relation till vilka mål för verksamheten som finns.³⁴⁸

Det finns även bestämmelser särskilt inriktade mot samarbete mellan polis och andra myndigheter, i synnerhet Åklagarmyndigheten. Enligt PL 3 § ska polisen samarbeta med Åklagarmyndigheten, och även med andra myndig-heter och organisationer som kan vara av betydelse för polisens arbete. Det är enligt bestämmelsen polisens ansvar att samarbetet ska ske, men andra myndigheter ska hjälpa och stödja polisen i dess arbete.

Bestämmelsen fick sin utformning genom att lagberedningen ansåg att ett samarbete med andra myndigheter var så centralt för polisens arbete att

345 Se utveckling av detta i kapitel 6.

346 SoU 2004:23, s. 271.

347 SoU 2004:23, s. 31. Se även proposition 1997/98:136, s. 47–48.

348 SoU 2004:23, s. 105–106.

det måste komma till uttryck i lagstiftningen. Den allmänna bestämmelsen om andra myndigheters stöd till polisen fick sin lydelse genom att även detta ansågs vara mycket samhällsrelevant men att det fanns svårigheter med att vara specifik i regleringen kring det. Ett uttryckt krav på uppgiftsutlämnande mellan myndigheter i polislagen skulle exempelvis kunna stå i konflikt med sekretesslagstiftning. avsikten med den allmänna bestämmelsen var istället att visa på att polisens arbete rör samhället i stort och därmed även andra myn-digheter.³⁴⁹ Åklagarens arbete nämns särskilt i bestämmelsen som en följd av åklagares och polis nära samarbete under förundersökningen. För förunder-sökningen finns särskilda bestämmelser om polis och åklagares arbete och samarbete vid enskilda fall reglerat i rättegångsbalken, som reglerar vem som leder förundersökning, och hur arbetet delegeras mellan åklagare och polis.³⁵⁰ Polisen ska också samverka med Åklagarmyndigheten enligt polisförordning-en, där det uttrycks att rikspolisstyrelsen ska samarbeta med Åklagarmyndig-heten vid planering om uppföljning i verksamÅklagarmyndig-heten.³⁵¹