Förutsättningar för rättsväsendets brottsofferarbete

Sammanfattningsvis har här framkommit ett flertal aspekter av organisatorisk och principiell natur som kan få betydelse vid införlivandet av brotts offers rättigheter.

Ett sådant exempel är att polisens arbete med brottsoffer kan påverkas av den organisation som ska styra arbetet och inom vilken brottsoffers rät-tigheter ska införlivas. Polisens nuvarande organisation, där undersökningar visat på oklarheter i styrningen av verksamheten samt bristande uppföljning, har kritiserats genom 2000-talet.²⁵⁶ två aspekter som lyfts fram i kritiken mot polisväsendets nuvarande organisation är dels de begränsade befogenhe-terna som rikspolisstyrelsen har att styra de enskilda polismyndighebefogenhe-terna på grund av myndigheternas självständighet, och dels svårigheterna att inom den nuvarande organisationen samverka såväl internt som externt. ombildningen skulle då kunna ge fördelar som en tydligare ansvarskedja och ett tydligare helhetsansvar inom organisationen. regeringen menade även i motiven att en sammanslagning av polisväsendet till en myndighet skulle kunna leda till förbättringar vid spridning av arbetsmetoder mellan polismyndigheter och

254 Jo, Dnr: 6169-2009, Beslutsdatum 2010-12-21.

255 Förordning (2003:234) om tiden för tillhandahållande av domar och beslut, m.m, särskilt 2–8 §§.

256 Se SoU 2012:13, Ekonomistyrningsverket, ESV 2009:6 och riksrevisionen, rir 2005:18.

att nationella strategier snabbare når ut på myndighetsnivå.²⁵⁷ Nuvarande organisation kan vara förenat med nackdelar för införlivandet av brottsoffers rättigheter, vilket en ombildning syftar till att förbättra. Den kritik som förts fram gentemot Åklagarmyndigheten rörande såväl styrningsmöjligheter som spridning av arbetsmetoder mellan kammare, aktualiserar dock frågan om en ombildning av verksamheten löser sådana organisatoriska svårigheter inom verksamheten.

Även den självständighet som präglar rättsväsendets oberoende ställning är av betydelse för ett införlivande av brottsoffers rättigheter i rättskedjan. Det kan påverka hur nationella brottsofferdokument införlivas i verksamheten och hur samarbete inom och mellan myndigheter sker.²⁵⁸

att skapa en mer effektiv verksamhet utgjorde grunden bakom omorga-nisationen av Åklagarmyndigheten och ligger till grund för de kommande ändringarna av polisorganisationen.²⁵⁹ Effektivitetskraven har också styrt de processuella förändringarna som införts för domstolens arbete, och dessa har även till viss del haft till syfte att förbättra målsägandens välbefinnande genom att minska antalet förhör genom införandet av förhör via videokonferens och tillvaratagande av dessa förhör med videoteknik.²⁶⁰ Krav på skyndsamhet och effektivitet genomsyrar därför hela rättsväsendet, och påverkar även målsägan-dens rättsprocess i stor utsträckning vilket visats av de olika fall från JK och Jo som diskuterats ovan.²⁶¹

om krav på ett införlivande av brottsoffers rättigheter samspelar eller kol-liderar med kraven på objektivitet, självständighet och effektivitet eller hur organisatoriska faktorer kan påverka brottsoffers rättigheter ska med denna bakgrund analyseras. För att möjliggöra en sådan analys krävs dock en under-sökning av vad brottsoffers rätt till information och ett gott bemötande, samt reglering av samarbete och samverkan av brottsofferarbetet inom rättskedjan, består i.

257 Proposition 2012/13:1, Utgiftsområde 4, s. 47–48.

258 Ekonomistyrningsverket, Åklagarmyndighetens interna styrning och kontroll, 2009, s. 45. Se vidare diskussion om organisatoriska aspekters betydelse för införlivandet av brotts-offers rättigheter i Kapitel 6.

259 Se exempelvis proposition 2004/05:26, s. 1–7, Landström, 2011 s. 96, SoU 2012:13, s. 261 och proposition 2012/13:1, Utgiftsområde 4, s. 47.

260 Proposition 2004/05:131, s. 78–79, 93–94, 162–163.

261 Jo, Diarienummer: 286-2004, Beslutsdatum: 2004-10-29, Jo 2009/10 s. 92, Jo 2005/06 s. 95, Jo, Dnr: 6169-2009, Beslutsdatum 2010-12-21, Jo, Diarienummer: 5608-2008, Beslutsdatum: 2009-01-26, JK, Dnr: 2011-10-40, Beslutsdatum 2010-12-22.

3 Brottsoffers rättigheter i rättskedjan

3.1 Inledning

Vilka är då brottsoffer rättsliga intressen och behov som ska tillgodoses genom rättskedjan? Som framgått behandlas i avhandlingen de rättigheter som sär-skilt gäller den information som ska utgå till brottsoffer under en rättsprocess, det bemötande som brottsoffret ska få från rättsväsendets aktörer och slutligen att rättsväsendet ska samarbeta och samverka i sitt brotts offerarbete för att nå bästa resultat.

I nämnda brottsofferutredning från år 1998 genomfördes en inventering av tidigare insatser för brottsoffer, och åtgärder för brottsoffer behandlades och utvärderades.²⁶² Lagstiftningsarbetet på brottsofferområdet ansågs då så omfattande att en helhetsbild krävdes för att på bästa sätt kunna utvär-dera dess effekter. Utredningen skulle framför allt lämna förslag som innebar en omfördelning av resurser för att nå bästa resultat i brottsofferarbetet.²⁶³ Utredningen presenterade utefter detta ett antal riktlinjer och målsättningar för rättsväsendets framtida brottsofferarbetet, till exempel att brottsoffer ska informeras om vilka möjligheter till hjälp som finns att tillgå, och att den hjälpen ges på ett lämpligt sätt och vid lämpliga tillfällen.²⁶⁴

Utredningen diskuterade även bemötandefrågor och menade att utbild-ning kan vara ett sätt att nå upp till målen för ett gott bemötande. att utbilda rättsväsendets aktörer i brottsofferfrågor syftade i förlängningen till att leda till en bättre rättsprocess för brottsoffer, såväl som en bättre bevisvärdering för rättsväsendets aktörer. För att förbättra både informationsrutiner och be -mötandet av brottsoffer föreslogs också lokala samverkansåtgärder mellan bland annat polis, åklagare och ideella brottsofferstödjande organisationer.

Brottsofferutredningen menade att ett bildande av sådana samverkansgrupper skulle kunna leda till ett fördjupat samarbete mellan olika aktörer och bättre kunskap om respektive organisations arbetssätt, och därmed också bättre för-ståelse för vad olika aktörer och organisationer kan erbjuda brottsoffer. Enligt utredningen skulle polisen ansvara för att sådana grupper bildades.²⁶⁵

262 SoU 1998:40. För bakgrunden till utredningen se bland annat bet. 1994/95:JuU13.

263 Se allmänt bet. 1994/95:JuU13 s. 18–19.

264 SoU 1998:40, s. 13. En utveckling av åklagarens informationsplikt föreslogs också, vil-ken diskuteras i kommande framställning.

265 SoU 1998:40, s. 146–147, 158.

I den nämnda efterföljande brottsofferpropositionen som lades fram år 2000, presenterades också åtgärder och en strategi för att förbättra brottsof-fers ställning och tillvarata brottsofbrottsof-fers rättigheter i rättskedjan. Denna stra-tegi syftade inte framför allt till att resultera i förändringar i lagstiftningen av information och stöd till brottsoffer även om den ledde fram till en utvidgning av informationsskyldigheten i förundersökningskungörelsen.²⁶⁶ rege ringen ansåg att andra åtgärder än rättsliga sådana behövdes för att nå framgång i brottsofferarbetet:

En viktig utgångspunkt för regeringens fortsatta överväganden är dock att det som framför allt behövs för att ytterligare stärka stödet och skyddet för brottsoffer är attitydförändringar, ökad kunskap och ett utvecklat samarbe-te mellan myndighesamarbe-ter och mellan myndighesamarbe-ter och ideella organisationer.

Ställningstagandet grundar sig på de slutsatser som kan dras utifrån Brotts-offerutredningens betänkande och utifrån aktuell forskning på brottsoffer-området (viktimologisk forskning).²⁶⁷

En ökad samverkan samt utbildning av rättsväsendet för att undvika problem i införlivande med anknytning till attityder hos myndigheter och enskilda yrkesutövare ansågs som de mest aktuella tillvägagångssätten för att få genom-slag för målsättningarna om bättre information och bemötande. Såväl brotts-offerarbetet i stort som rättsväsendets utbildning i brottsofferfrågor skulle enligt propositionen samordnas och ske i samverkan.²⁶⁸

Inriktningen för rättsväsendets brottsofferarbete för den studerade perio-den har därför kretsat kring informations- och bemötandefrågor, samt sam-verkan mellan aktörerna som en metod för att förbättra detta arbete. I kapi-tel 3 presenteras och analyseras därför den lagstiftning som möjliggör och reglerar information till brottsoffer, bemötande av brottsoffer och samarbete och samverkan mellan rättsväsendets myndigheter.