Exkurs: Fotografiet som dekoration och

Påfallande många av informanterna visar att fotografier utgör en dominerande del av rummens ut smyckning. Ungdomarnas foton visar till stor del bilder förestäl lande dem själva, släkten eller kam- rater. Jag väljer därför att diskutera fotografier, i synnerhet de som innehåller familje- och kamratmotiv.

Historiskt sätt har familjeporträ ttet använts som ett verktyg fö r dokumentation i drygt h undra år (Johanne Maria Jensen, 1994; Marianne Hirsch, 1997) . Hirsch skriver: ”Thus phot ography quickly became the family´s prim ary instrument of self-knowledge and representation—the means by which family memory would be continued and perpetuated, by which the family´s story would henceforth be told” (1997 s 6). Hon menar att det handlar om fa-

miljemytologi, bilder att leva upp till. I det ligger en önskan om ett individuellt liv i en social grupp. Foton ligger mellan ytterligheterna idealfamiljen och den levda fami ljens verkliga liv (ibid. s 8). Lo n- dos (1993) påpekar att man gör, genom att omge sig av bilder på förfäder och efterkommande, dessa personer verkliga och att man därmed inmutar en plats åt sig själv i tidens kontinuum.

När jag frågar Jenny var för hon har så många foton av sig sjä lv och sin familj, motive rar hon det med familjens betydelse och de starka blodsbanden. Jenny tycks ha ett reflekterat förhållande till sina familjebilder. Med d em markerar hon en viktig aspekt av sin identitet när hon säger att ”det är ändå min familj” (Jenny I 2 s 3). Jenny vill omge sig med bilder av sin mamma och sina syskon. Hon visar exempel från dörren och väggarna i sitt rum på olika kombi- nationer; sin lillasyster Tove fem år, en annan syster som är fjorton år, sig själv som fyraåring, sig själv tillsammans med mamma, sto- rebror och syster, sig själv till sammans med morfar vid konfirma- tionstillfället. Jenny vill hellre ha bilder på sin fami lj på väggarna än till exempel affischer. ”Jag bor ändå hemma” säger hon (Jenny I 2 s 3).

Jensens (1994) forskningsprojekt, ”Familjefotografiet som socialt och kulturellt uttryck” tar upp fotografering och användning av familjebilder från 1800-t alts slut och hundra år f ramåt. Hon ser bilderna i ett socialt och kulturellt perspektiv med speciellt intresse för relationer mellan köne n. Hon menar att privata fotografier in- går som en del av den privata kommunikationen mellan människor i nära relationer.

Och så fung erar vissa foton tydligen för Marco, s om under vårt samtal om bilder i hans rum tar upp ett foto av sig själv. Han sä- ger: ”Äh, al ltså jag h ar bilder på mi g själv när ja g var t yp yngre och ett foto hade jag p å mig själv, där balen, precis innan vi sk ulle ha balen. Vi brukar prat a om de t. Vad var det f ör foto, när det togs” (Marco I 2 s 2). När Marco får besök av sina kamrater så tjänstgör fotografiet av den kostymklädde Marco som avstamp för samtal om balen och h ändelserna däromkring. Men fotot v isar också slutet på en era, grundsk oletiden, och fung erar på så sätt

som en markör i Marcos livshistoria.

I forskningsprojektet om Nordiska tonårsrum konstaterar de Haas och Mörch (2002) att många tonårsrum innehåller familjebilder av de unga som yngre, av syskon och av mor- och farföräldrar. Även bilder av vänner och bekanta och viktiga händelser under det levda livet finns. De menar att rummet bli vit en aren a för sociala h åg- komster (ibid s 22).

Boris visar med stolthet ett ateljéfoto från sitt doptillfälle. Det sitter i förgylld r am i hans ru m. När han filmar sitt ru m berättar han: ”Här borta är ett familjep orträtt. Då har vi mig där i kostym och min lillebror, mamma och pappa. Eh, jag tror jag var fyra-fem år gammal här och jag vill ha den i mitt rum, ja s å familjen”. Jag blir intresserad av fotot och frågar vidare om det.

B Oftast vad jag s ett hos ungdomar brukar man inte ha så

jättestort. Det brukar va så typ lite mindre foton.

G Ja. Hängde den också…?

B Den hängde t yp på andra v åningen. Vi h ar ett stort va lv

där. Så det var i det andra rummet.

G Den är väldigt fin. Kommer du ihåg när bilden togs?

B Det fotot togs två dagar innan dopet. När jag hade dop .

Innan jag döptes.

G Döptes du så sent?

B Ja, jag var fyra år gammal.

G Ja.

B Sen jag minns, vi har såna videoband från festen då. Ja g

har exakt samma kostym på mig.

G Jaha, ja.

B Det är…

G Är det nån tradition att döpas så sent?

B Nämen… det är min mamma. Hon är grekisk-ortodox.

G Jaha.

B Så min pappa säger nä r man är katolik ska man döpas

inom tio månader från man föds. Men min mamma vill ju vara grekisk-ortodox. Hon sa till mig man kan döpas nä r man är tio. Ju tidigare ju bättre. Så jag blev fyra.

G Mm.

B Min bror blev döpt när han var två tror jag.

(Boris I 2 s 6-7)

André Wang Hansen (1982) påpe kar rörande barndopsbilder att de intar en speciell status, då ba rnet som primärt objekt för foto- graferingen inte är i stånd att sjä lvrepresentera sig, utan bl ir pre- senterat av sina föräldrar. Barnet fungerar som rekvisita och det är de vuxnas syn på barnet som förmedlas vidare till barnet.

Når eksponeringsklikket har lydt vil smilene falne og da gligda- gen fortsaette som om intet var haendt. Fotogr afiet udtrykker ikke en g enuin social tilstand, men en a rrangeret ideologisk fremstilling af en postulere idea l tillstand – fotografiet er en eminent og imperativ repraesentation.

(Hansen 1982 s 8)

Hansen har skrivit en avhandling in spirerad av si na egna fam ilje- bilder. Hans utgångspunkt är historisk och sociologisk. I arbetet fastslår han att trots att familjebilden kan improviseras så är det påfallande hur den i hög grad kännetecknas av visuell homogenitet och tematisk konformitet (ibid. s 18). Hansen hävdar att det finns en progression i familjebilden so cialhistoriskt. Den har genomgått en mediemässig utveckling. Överlag är de fotografier som sitter på informanternas väggar fortfarande typiska i den bemärkelsen att de liknar många tidigare decenniers familjefotografier. Men i och med den digitala vändningen och den billiga digitalk amerans intåg i hushållen så är det fritt fram att slösa och chansa. Detta ser man dock inte på väggarn a eftersom huvuddelen av den mängd bilde r som produceras flyttar in i datorerna. Det privata fotoalbumet är för informanterna numera i da torn. Ett undantag utgör Emmas kompisbilder som hon speciellt pekar ut när hon filmar sitt ru m. Emma visar däremot inga bilder på familj och släkt i sitt rum. Jenny resonerar på följande sä tt rörande kompisbilder som ho n huvudsakligen har i dato rn att de t är familj en som ligger henne närmast men att kompisarna också betyder mycket för henne och kommunikation med dem sker via datorn.

En annan vanligt förekommande genr e är skolfotot, som antingen är ett porträtt av en enskild elev eller ett klassfoto. Porträttfotogra- fiet har sitt ursprung i 1 800-talets ateljéfotografi som i sin tur in- spirerades av måleriet. När det gäller familjebilder tagna av profes- sionell fotograf är det nästan bara skolfotot som finns kvar hos vår tids barnfamiljer (Jensen, 1994). Tre av informanterna har skol- bildsporträtt på väggen. Stefano säger om sitt po rträtt att det är minne och kul att ha uppe.

Rhea som inte har ett eget rum har inte någon bild uppe på väg- garna. Om hon skulle önska sig nå gon så ”skulle jag ha satt u pp bilder på mig själv” säger hon under ett av våra samtal (Rhea I 2 s 2).