Visuell kultur betecknar ett vetenskapsfält som vuxit fram under de senaste decennierna där f orskare haft ambitionen att utifrån olika perspektiv och discipliner studera den visuella vardag som vi män- niskor konfronteras med (Sparrman m.fl. 2003 s 10). Det handlar delvis om vad teknologin möjliggj ort när det gäller framställning och distribution av bilder men även om nya innehållsområden som vuxit fram och som dominerar idag . Till detta kan läggas att bil- ders funktion förändrats och att bilder idag ingår i vår livssti l på ett nytt sätt. Man kan säga att ökningen av bildgenrer är tydlig, men att det samtidigt har tillkommit hybridformer mellan bild ka- tegorier såväl som mellan det visu ella och andra uttrycksfor mer. Sammanhangen och de ställen som bilder förekommer på har ock- så förändrats.
Beroende på från vilket fält ma n kommer framställs begreppet lite olika. Enligt Nicholas Mirzoeff (1998) handlar visuell kultur o m
visuella händelser där informati on, betydelse och lust samverka r med en teknik. Han säger: ”Visual culture does not depend on pic- tures but on this modern tendency to picture or visualize existence” (ibid. s 6). Han utvecklar sina ta nkar med att vi tidigare förstod världen som en bok. Bilder däremot betraktades tidigare inte, so m vi säger idag, som representati oner av objekt, utan upplevdes som att vara själva objekten. Idag möter vi dagligen visualiserade livs- stilsförslag som rör utseende, boende, sex, fritidsintressen och få r förslag på h ela paket för vår exis tens. Mirzoeff fö rklarar dagens visuella kultur som något ostruk turerat vilket drar människor från mer avgränsade visuella former, som till exempel konstmuséets el- ler biograffilmens.
Rose (2006) som arbetat med studenter inom samhällsstudier och som i sin undervisning bedrivit b ildtolkning/analys, menar att det visuella är centralt för d et kulturellt konstruerade sociala livet i samtidens västvärld. Det betyder att mening uttrycks genom bilder i skilda tekniker och mat erial och ger oss perspektiv på världen i visualiserad form. Men R ose påpekar att begreppet visuell kultu r inte får användas vårdslöst och anger fyra aspekter som forskning- en inom fältet visat intresse för. Dessa aspekter är viktiga för hur man väljer att analysera bilder. Bilden är/gör något i sig själ v. Bil- dens kvaliteter är inte möjliga att beskriva i skriven text utan bilder står för sig själva. De k an vara mäktiga och förföriska på egen hand. Denna aspekt är till exempel svårförenlig med semiotisk ana- lys eller diskursanalys menar Rose . Den andra aspekten visar p å sociala skillnader som alltid är konstr uerade och förklarar att de inte är naturliga. I bildanalysen fokuseras klass, genus, ras eller sexualitet och det är främst feministisk och postkolonial forskning som tar sig an visuell kultur enlig t denna modell. Den tredje aspek- ten handlar om blickens betydelse för läsningen av visual itet. Såle- des är visuell kultur något som vi tar till oss och som skapar me- ning och är avhängigt hur vi som betraktare medvetet eller omed- vetet använder vår förmåga att se. Om man ska ta en bild på allvar betyder det att man sk a tänka på hur man positioneras som åsk å- dare i relation till bilden. Slutli gen menar Rose att bilder kan om- fatta bilder i en vidare kultur. Denna aspekt framträdde redan un- der artonhundratalets sista d ecennier då forskare kunde se kultur
som en hel livsstil. Fortfarande ka n denna breda definition använ- das (ibid s. 10-13). R ose konstaterar vidare att bilder kan ha olika verkningskraft men de åstadkoms a lltid av de många och varieran- de bruk som bilder sätts i (ibid. s. 14).
Sparrman (2003) är verksam vid den tvärvetenskapliga miljön på temainstitutionen vid Linköpings universitet. Hon beskriver visuell kultur som studier där konst, histor ia och samhälle möts i frågor rörande historia, kultur och samtid. Sparrman menar att bilder är så mycket m er än bilder inom gl as och ram. Det handlar om det människor ser, om fä rg, riktning, dynamik, komposition och str a- tegier för hur det visuell a används och tolkas. Bi lder är spår av människors kommunikativa handlande och bör ses i ett kulturellt och historiskt sammanhang. Det vi suella betraktas både som en produkt och en skapande kultur. Int resset riktas mot vad som kommuniceras, på vilket sätt det sker och vilka användningsformer bilderna har (ibid s 13). J ag ansluter mig till denna definition då jag i studien intresserar m ig för olika miljöer och visualitet. Men som lika viktiga ser jag de teckenkedjor som kan utläsas i enskilda bilder och vilken betydelse de har i d en egna bild produktionen. Inom studier i visue ll kultur gör man ingen värde rande skillnad mellan olika bildgenrer. Det finns enligt Sparrm an inget centrum och ingen yttre marginal inom fältet. Jag kan i mitt arbete se ett ungdomsrum som format av en visuell kultur med olika delar där föremål interagerar med bilder. I skolan ser jag bildsalen på samma sätt som en plats för visuell kultur men i samtalen med en elev om en enstaka bild får denna en koncentrerad uppmärksamhet. Från konstvetenskapligt h åll hävdar Lena Johannesson (20 07) att man inom denna disciplin bedriver forskning om seende och visua- lisering som civilisationserfarenheter, helt enkelt hur vi m änniskor gestaltat tankar och upplevelse r och hur koderna för avläsning vuxit fram. I detta sammanhang har historiska och kulturella skill- nader uppmärksammats. Följaktligen är visuell k ultur inte någon ny företeelse, men har fokuserats på senare tid i och med den acce- lererande och påträngan de visualiseringen och dess betydelse för människors handlande i vardagen. Centrala begrepp inom for sk- ningen är kognition, antropolog i, kommunikation och reception.
Dessa begrepp rör i högsta grad mi n forskning som vilar på visuell kommunikation och samtal om olika miljöer för densamma. En förgrening från visuell kultur ut gör visual studies, ett fält inom vilket forskare framför allt har engagerat sig i ungdoms-, etnicitets- och genusfrågor. Forskningens he mvist hittar man bland ann at inom vetenskaperna sociologi, etnologi och idéhistoria (Johannes- son, 2007).
Ett centralt fenomen inom semiotiken är seendet och hur vi definie- rar blickens betydelse. Rose (2006 s 6) skiljer på begreppen vision och visuality. Det förra menar hon handlar om vad det mänskliga ögat förmår se och det senare hänvisar till det sätt som seende kon- strueras på. Diskussionen om hur uvida seendet är kulturellt eller naturbundet tar också Buhl, m f l. (2003) upp och menar att fors- kare idag anser att olika blickar el ler sätt att se på är socialt och kulturellt bestämda. Buhl m.fl. (ibid.) spinner vidare kring studier av kroppens disciplinering i moderniteten och frågar sig ”hvorledes skolen har vaeret aktiv i att fremme saerlige synsformer på bekost- ning av andre” (ibid. s 4).
Sannolikt håller vårt sätt att se ju st nu på att undergå betydande förändringar. Enligt Mitchell (1994) h ar a pictorial turn uppträtt i slutet av nittonhundratalet:
On the one hand, it seems overeh elmingly obvious that the era of video and cybernetic tech nology, the age of electronic repro- duction, has developed new forms of visual simulation and illu- sionism with unprecedented powers. On the other hand, the fear of image, the anxiety that the ”power of images” may fi- nally destroy even their creators and manipulators, is as old as image-making itself. Idolatry, iconoclasm, iconophilia, and fet - ishism are not uniquely ”p ostmodern” phenomena. What is specific to our moment is exactly this paradox. The fantasy of a pictorial turn, of a culture totally dominated by images, ha s now become a real technical possibility on a global scale.
Mitchell (ibid.) hävdar att visu ell läsning inte ko mmer att kunna förklaras enligt samma modell som man förklarar textläsning. Man måste inse att visuell representation alltid har funni ts men att den idag är oundviklig och har en kraft som vi aldrig t idigare skådat.
Spectatorship kommer därför att bli ett stort pr oblem enligt ho- nom.
Jag menar att fältet för visuell kultur är en nödvändig utmaning för arbetet med bilder och visualitet i skolan. Liknande tankar för Lindgren (2005) fram från bil dpedagogiskt håll. I sin avhandling
Bild, visualitet och vetande ställer han frågor om vilken informa- tion och vilket vetande som förmed las genom bilder. Han slår f ast att vår tids information till stor del består av bild er och att detta motiverar och aktualiserar perspektiv på bildens teori och praktik i skolan (ibid. s 32). Hans forskning pekar på att området bild är omfattande och komplext och att det därför är svårt att urskilja något enskilt akademiskt ämne so m svarar mot utb ildningsämnet bild.
Jag grundar min analys på Nordströms (Hansson, 1992; Hansson, 2006) idé om att språk är någonting som hänför sig till vissa möns- ter, vissa ordningar, något so m kan undersökas. Nordström har inspirerats av språkforskaren Fe rdinand de Saussure, vars analys- modell behandlar skriftspråket. T ill skillnad från denna, påpekar Nordström, är bildspråkets tecken inte arbiträra (godtyckliga) som verbalspråkets, utan det finns e tt mer eller mindre motiverat sam- band mellan betecknat och betecknande (ibid. s 11).
Rose (2006) menar att när man an vänder en semiologisk analys- modell så erbjuder den “ a very full box of analytical tools for tak- ing an image apart and tracing how it works in relation to broader systems of meaning.” (ibid. s 69). Hon fortsätter med att säga att tidigare semiologer har koncentrer at sig på själ va bilden medan man idag riktar alltmer uppmärksamhet mot det sociala kring pro- duktion, men framför allt kring reception. Gemensamt för alla riktningar inom semiologi är att tecknet är det viktigaste redskapet. I många semiologiska studier har man koncentrerat sig på the ima- ge itself men idag visar många forskar e också stort intresse för au-
diencing vilketbetyder att receptionen och det sociala rörande bil- den fokuseras. Rose menar att semiologi kan vara ett pr oduktivt sätt att tänka kring visue ll betydelse. Begreppet semiologi infördes av Ferdinand de Saussure och har använts av en del av hans efter- följare (Nationalencyklopedin 1995).
Tecknen utgör våra kommunikationsmöjligheter och Kress och van Leeuwen (1996) studerar människors kommunikation från ett s o- cialt perspektiv. Tecknen som kommer till uttryck växer fram i det samhälle människor lever och ve rkar. Eftersom u ttrycken formas inom olika grupper i samhället så visar de på olikheter vad d et gäller intressen och betydelser. Kress och van Leeuwen hävdar ock- så att de inte bara rymmer estetiska och expressiva d imensioner utan också sociala, politiska och kommunikativa (ibid. s 18). Kress och van Leeuwen använder sig av begreppet semiotik. Enligt beslut av Int ernational Association fo r Semiotic St udies, grundad 1969, är det Lockes och Peirces benämning semiotik som ska gälla (Nationalencyklopedin 1995). Bildsemiotik är en gren av semiot i- ken och har sin uppkoms t som vetenskap 1964 då Roland Barthes publicerade två essäer. I den ena publicerades för första gången en analys av en reklambild (Nationalencyklopedin 1990).
Kress och van Leeuwen menar att de t semiotiska landskapet utgörs av former och sätt för allmän kommunikation som är möjliga i ett visst samhälle. All kommunikation ska ses enhetligt och också ut- ifrån funktion. Kress och van L eeuwen sätter u pp åtta hypote ser om begreppet det semiotiska landskapet (1996 s 39, min övers.). I mänskliga samhällen används en mängd former för representa- tion.
Varje form har varier ande representationspotential för att sk apa betydelse.
Varje sätt har ett speciellt socialt värde i en bestämd social kontext. Olik potential för att skapa betyde lse medför olik potential för att utforma subjektivitet.
Människor använder en mängd olik a sätt och har därför möj lig- gjort en rad av media för att skap a mening och var och en berör formandet av deras subjektivitet.
De olika sätten går ihop och interagerar hela tiden.
Känslomässiga aspekter på mänskligt beteende är inte skilt fr ån annan kognitiv aktivitet och därför inte separerat från representa- tionellt och kommunikativt beteende.
Varje representationssätt har en pågående, utvecklande historia inom vilken det semantiska omfå nget kan avslutas eller expandera eller förflyttas till olika o mråden som ett resultat av det använd an- de det är insatt i.
Vilken relevans har nu dessa hy poteser utifrån den undersöknin g jag genomfört? Även om jag har koncentrerat mig på visuell kom- munikation kan denna inte isoleras från informanternas vardagliga liv och andra kommunikationsformer om jag vill förstå deras bak- omliggande tankar kring det visue lla materialet. Representations- potentialen ser jag som avhängig både den egna förmågan att pro- ducera och läsa bilder men också utifrån de olik a miljöernas be- stämda regler för detsam ma. Olika bilder värderas helt enkelt på olika sätt beroende på i vilken m iljö de läses. Behovet av att utfor- ma sin identitet kan vara olika men möjligheten att kunna utforma den beror då också på hur andra tillåter detta. Om informanterna till exempel har svårt att kunna formulera sig visuellt av olika an- ledningar kanske de har större möjligheter inom andra kommuni- kationsformer. Jag har dock möjlighet att beröra det visuella fält et genom att kommunicera på annat sätt och låta informanterna tala om och tänka kring olika visuella fenomen. Att visualitet färgar av sig från ett område till ett anna t kan jag se och diskutera och kan- ske få perspektiv på från annat håll än det ursprungliga.
3.4.1.1 Tre metafunktioner
För att kunna använda semiotiska resurser till fullo enligt soci al- semiotiken ställs det tre krav som Lindstrand (2 006 s 45) samman- fattar på följande sä tt: de bör kunna representera händelser och tillstånd i världen (ideationell me tafunktion), kunna representera sociala relationer mellan deltagare i en kommunik ativ process (in- terpersonell metafunktion) och slu tligen kunna representera allt
detta som en sammanhängande text som är internt koherent och som stämmer överens med dess y ttre sammanhang (textuell meta- funktion). Nedan nämner jag något om var och en av dessa fu nk- tioner.
3.4.1.2 Ideationell metafunktion
Man bör kunna representera objekt och deras relationer i en värld utanför det representativa systemet. Semiotiska system tillhan da- håller en uppsjö av olika handling ssätt. Lindstrand (2006) menar att ”i rumsbaserade representationsformer som bild och arkitekt ur är det fråga om rumsliga förhållanden – om var s aker och ting be- finner sig i det semiotiska rummet och om huruvida de är samman- länkade med linjer, geno m visuellt rimmande med färger, former mm eller på annat sätt” (ibid. s 46).
3.4.1.3 Interpersonell metafunktion
Man måste kunna u ttrycka en särskild relation mellan produc ent, betraktare och det representerade. Detta sker till exempel i natura- listiska bilder med hjälp av val av perspektiv eller åt vilket håll en avbildad person tittar. I det egna rummet kan vissa bilder och fö- remål avläsas utan svårigheter medan andra döljer en berättelse.
3.4.1.4 Textuell metafunktion
Man kan överväga olika komposit ionella arrangemang beroende på hur man vill förverkliga olik a betydelser. Valet bland oändligt många tecken och hu r dessa hänger samman både sinsemellan och med kontexten i och för vilken kommunikationen produceras är av betydelse.
Praktikområden för meningsskapande
Bildstrukturer och inredni ng reproducerar inte bara strukt urer av verkligheten utan bilder av verkligheten, som är knutna till sociala institutioner där bilderna har tillkommit, cirkulerat och lästs. De är ideologiska, alltså insatta i ett värdesystem, och har därmed en be- tydelsebärande (semantisk) dimension (Kress, 1996). Visuella teck- en läses olik a i olika sociala kontex ter. Ytor och riktning kan ha betydelse för hur man uppfattar bilder eller väggar.
Kress och van Leeuwen ( 2006) ser sig som utvecklare av den tidi- gare semiotiska forskningen och har inspirerats av dess olika schat- teringar. De studerar visualitet in te som enstaka bilder utan som meningsfull helhet. Det finns en ligt dem en kulturspecifik form av visuell kommunikation som bygger på kunskap om element och regler. Som företrädare för socialsemiotiken försöker de förstå och beskriva hur människor producerar och kommunicerar mening i specifika sociala miljöer som till exempel i familjen eller i en välbe- kant institution. En semiotisk p otential är med deras ord de till- gängliga semiotiska resurser som en individ har i en speciell social kontext.
Kress och van Leeuwen (2001; 1996) föreslår fyra praktikområden (strata) inom vilka mening skapas genom många olika slags ut- tryck; diskurs, design, produktio n och distribution. Dessa har ing- en inbördes rangordning.
a) Diskurs är socialt konstruerad kunskap rörande verklighe- ten och utvecklas i specifika sociala sammanhang. Det kan handla om vida diskurser e ller snäva och de människor som ingår i en diskurs har tillägn at sig de regler som gäller för uttryck och beteende.
b) Design handlar om det som ligger mellan innehåll och ut- tryck och rör vilka resurser man ska välja för att represen- tera. Det är idén om uttry cket och uttrycket för idén. De- sign tillägger något nytt genom att re alisera kommunika- tion från socialt konstruerad kunskap till social handling. c) Produktion refererar till hur uttrycket organiseras. Det kan
gälla teknisk skicklighet oc h genomförandet av semiotiska lösningar/sätt/media. Här kommer materialkännedom och tidigare praktisk erfarenhet in.
d) Distribution handlar o m hur det semiotiska materialet sprids. Även om producen ten inte längre är med i proces- sen så tillförs ny mening genom dem som betraktar ut- trycket.