Min studie kan placeras inom de t område av ungdomsforskn ing som behandlar kulturfrågor. Ungdom är emellertid ett flytande be- grepp. Vi talar idag om en förlängd ungdomstid som kan sträcka sig upp till k anske trettio års ålde r. Men som Fornäs (1994) på pe- kar är ungdom inte bara en fysi ologisk och psyk ologisk kategori utan även en social. Det innebär att ungdomar omfattas av samhäl- leliga institutioner som till exem pel skolan och lagar som g äller myndigheter och sociala handlingar. Dessutom är ungdom något kulturellt bestämt som ko pplas till symboliska handlingar av vilka
de visuella är av särskilt intresse för min studie. Dessa handlingar kan urskiljas genom att de varken är barnsliga eller vuxna. Det ta menar Fornäs också gäller när ma n definierar ungdomsbilder. De ungdomar jag mött kan betecknas som senadolescenter då de är halvvägs genom gymnasieskolan (Philip Lalander och Thomas J o- hansson 2002 s 16). Denna period kä nnetecknas av större frih et och mindre konformitet. Man utvecklar ett mer avancerat sätt att förhålla sig till grupper och andra kollektiva gemenskaper. Likaså ökar oberoendet av föräldrar och andra vuxna (ibid.).
Ungdomar är inte en ho mogen grupp som upp träder utifrån givna mönster. Det finns en utbredd uppfattning att många ungdomar står för nya idéer och är först med att anamm a det senaste inom olika kulturella symbolhandlingar som exempelvis visualisering. Men enligt F ornäs (1994 s 14) är många ungdomar konservativa och de som håller kvar vid gamla vanor och rutiner. Ett av motiven för min undersökning är att få öka d förståelse för hur olika ung- domars förhållande till bilder och bildarbete ser ut och på vad sätt visualitet kan förstås utifr ån deras olika livserfarenheter. Ett annat motiv är att förstå hur deras bilder är kopplade till olika bildkultu- rer där det fi nns regler och grän ser som bestäms av vuxna. I vad mån inordnar sig ungdomarna i de olika miljöernas normsystem och i vad mån rör det sig om förhan dlingar? Begreppet förhand- ling, som lånats in i kulturteori från social teori, har jag funnit vär- defullt. Fornäs (1995 s 58) kommenterar det på ett sätt som inne- håller några för mig vikti ga poänger. För det första påpekar han att förhandlingar kan uppträda implicit, utan att de definieras som sådana. För det andra menar han att sociala kontrakt kan omför- handlas symboliskt, till exempel i estetisk praxis (Fornäs exemplifi- erar med genus och etniska konflikter), och för det tredje att för- handlande har blivit ett vanligt förhållningssätt i vår tid till följd av kulturell friställning och ökad reflexivitet (ibid.).
Ungdomar rör sig mell an olika vi suella diskurser och begrep pet identitet kopplat till visualitet och kreativitet blir därmed intressant att belysa. Lind (19 99 s 18) menar att när man går över från barn till ungdom träder man i n i en ny l ivsfas i vilken man skapar sig själv och sin identitet på nytt. I denna process påverkas man av
många skiftande förebilder. Skap andet och användandet av bild er blir en integrerad del av ungdomars kulturpr oduktion i en un g- domskultur i ständig rörelse. Ziehe (2006 s 15-16, 25) slår fast att det har skett en avtraditionalisering av den nedärvda kulturen och därmed av vår livsvärld i senmoderniteten och han påpekar att det även gäller de bilder vi har i nuti våra huvuden. Drömmar och fan- tasier frigörs genom de bilder re klamen och andra medier serverar oss. Det innebär också att världen blir bekant innan den upplevs. Vi får ett vardagligt metamedvetande på grund av påträngande bil- der och tolkningar. Detta gäller i hög grad för ung domar som rör sig på nätet, ser mycket rörlig bild och vistas i samhällets offentlig- het.
Ett sätt att beskriva identitet är so m en stabil roll vilken individen har i olika sammanhang i mötet med olika människor eller grup- per. Att tala om subjektet och en egen identitet, som ett enhetligt fenomen, som autonom och oberoende, benämns idag essentialism och har sina rötter i upplysningst iden. För hundra år sedan växte det, inom framför allt den sociol ogiska vetenskapen, fram en an- nan uppfattning. Nu markerade ma n att identitet är en kulturell konstruktion som pro duceras och medieras geno m socialisation (von Brömssen, 2006 s 44). I linje med det senare synsättet hävdar Andy Furlong och Fred Cartmel (2007 s 55) att ungdom är en s o- cial konstruktion som saknar psykologisk bas. Den alltmer utdrag- na övergångsfasen som rör alltfl er människor, där man pendlar mellan beroende och självständigh et, behöver en egen beteckning. De använder sig av begreppet young adulthood. Idag menar många forskare att en person h ar många ol ika identiteter, vilk a sätts i bruk genom social interaktion med grupper och enskilda männi- skor. Men även möten med olika texter har stor b etydelse för hur man skapar sin identitet och hur man vill bli sedd (Olin-Scheller 2006 s 23). I det följande kommer jag att beskriva några, åtmin - stone delvis, nya krav som ställs på identitetsskapande i d et sen- eller postmoderna samhället och fö rsöka knyta dessa till bild ers funktion.
I skolan, m en även i media, förstärks värderingar som g äller det individuella kravet på prestation oc h ansvar även om individen i
verkligheten är maktlös (Giddens, 19 97; Furlong, 2007) Konse- kvensen av dessa krav menar Furl ong och Cartmel är att de många individuella valmöjligheterna döljer samhällsstrukturer och låter oss tro att vi handlar som unika varelser. Ungdomsperioden är en tid av socialt halvberoende inramat av lagar och kulturella normer (ibid. s 65 ). För unga människor kan den utdragna tiden mellan psykisk mognad och up pnående av vuxen status nuförtiden ses som problematisk. Det visar sig i de svårigheter som finns att kon- struera en stabil identitet ; nämligen att ungdomar är socialt o ch ekonomiskt marginaliserade (ibid. s 58). Idag uppnår fler unga en högre utbildning, men det sker fortfarande för vissa under svåra ekonomiska omständigheter. En de l ungdomar arbetar parallellt med sin skolgång och kan också vara skuldsatta när de slutar gym- nasieskolan. Individen får stå för si na egna val (ibid. s 23; Ålund s 140-141). De många möjligheterna döljer och repro ducerar fortfa- rande den ojämlikhet som råder i samhället.
Enligt Ziehe (2004 s 31) har den kulturella friställning från tradi- tionen som redan skett i en tidigare generation öppnat möjligheter för de unga idag, som handlar om att kunna agera friare och ha större svängrum. Men det finns en baksida med traditionsbortf al- let, nämligen att osäkerheten bliv it större och att många unga där- för upplever att de går en oviss framtid till mötes. Giddens (1997 s 17) menar att den vardagliga sociala tillvaron blir alltmer avskär- mad från den ”urspr ungliga” naturen och att vi d ärmed berövats närhet till existentiella frågor oc h problem. Den direkta kontakten med sådana företeelser blir sällsy nta. Vidare fastslår Giddens att ångest och otrygghet har före kommit i tidigare epoker men att ångestens innehåll och form har förä ndrats. I vår tid är det viktigt att kunna koppla ihop personlig och so cial förändring då socialisa- tionen till stor del sker på institut ioner där experter agerar. Tidiga- re var vägen klart utstakad från generation till generation och sköt- tes mer direkt inom familjen (ibid. s 17, 45).
En aspekt av osäkerheten som Ziehe (2004) tar upp är de motsä- gelsefulla instruktioner eller uppm aningar från olika håll i samhäl- let som de unga tar emot. Dessa ka n komma från föräldrar, lärare eller populärkulturen och ska kun na hanteras och balanseras. Ef-
tersom vi idag möter fler människor knutna till olika grupper och platser, agerar vi på oli ka sätt, där bland annat identiteten kan kommuniceras visuellt. Detta kan till exempel gälla valet av kläder och valet av bildkonsumtion och också det man visar i det privata rummet hemma. För ungdomar kan de t innebära att de omger sig med olika slags bilder i hemmet och i skolan eller tillsammans med kamrater utanför dessa båda m iljöer. Det kan uppstå konflikter mellan olika förväntade uttryc k och innehåll. Kirsten Drotner (1994), verksam inom fältet rörliga bilder och kom munikation vid Köpenhamns universitet, menar att ungdomar samtidigt är beroen- de och självständiga (ibid . s 44). De balanserar mellan dessa olika krav och förväntningar. I detta sammanhang kan bilderna ses som uttryck för nödvändiga förhandlingar mellan identitetskrav som kommer från olika håll, s narare än som ”sanna” uttryck för e tt subjekt.
Liknande tankar vad det gäller att skifta identitet tar Ålund (1997) upp. Hon menar, att ett sätt att passa in i den miljö man vistas i är att använda sig av strategiska identiteter som utg år från det l äge man befinner sig i (ibid. s 118). Detta skulle ock så kunna gälla bildbruk/kommunikation enligt mi n mening. För vissa kan det medföra att det oskyldiga bildinnehå llet i skolan byts ut mot ett djärvare och mer provocerande stoff hemma eller bland kamrater. Men motsatsen är också tänkbar, a tt skolans tillåtande bildklimat måste döljas för föräldrar, som me d anledning av sin religion eller annan orsak, avvisar visst visualiserat innehåll. De olika miljöer jag studerat kan sägas var a platser för identitetsarbete där det givna handlingsutrymmet har avgörande be tydelse. I viss mån kan dessa miljöer också överlappa varandra. Göthlund (1997) menar att oli- ka miljöer kan vara mer eller mindre privata och att det sker en ba- lansgång mellan privat och offentlig t i olika vardagliga situationer. Skolan utgör en arena so m inrymmer viss möjlighet till privata re- lationer, men som i stort kan ses so m en offentlig institution (ibid. s 32). Ziehe (1994 s 72) slår fast att skolan har blivit al ltmer ab- strakt som organisation, och att detta hänvisar de människor s om vistas där till att utveckla sin bearbetningsförmåga. De bästa situa- tionerna för eleverna är när de ”glömmer att de är i skolan” o ch dessa ögonblick kan ses som möjlighet för identifikation (ibid. s
72-73). Det handlar, som jag förstår det, om verk samhet i skolan där elever blir berörda och får chan s att arbeta med eget valt inne- håll. Det är troligtvis så att variation av metoder, koppling till livet utanför och bearbetning av ett angeläget stoff kännetecknar sådana situationer.
Jag har mött många ungd omar som har sina rötter i olika kulturer och skilda geografiska platser. De har kommit hit som små eller fötts av föräldrar som har ett ursprung från en ann an del av värl- den. Deras identitetsbygge har dä rför präglats av den specifika osäkerhet som skapas genom migration. Om kulturella och so ciala livsvillkor och identitetsarbete rörande invandrarungdomar skriver Ålund (1997): ”Strider som dessa unga människor utkämpar med sig själva och andra i sökandet efter sitt rätta namn och sin förank- ring i tillvaron, utgör de moraliska, sociala och kulturella sam- manhanget för deras identitetsskap ande” (ibid. s 21). Mycket av identitetsarbetet handlar för dem om utanförskap och hur de kan upprätta gränsdialoger med olika sorters främlingar. Vidare t alar Ålund om de tväretniska identiteter som utvecklas i invandrartäta bostadsområden. Här för söker ungdomarna bygga upp en posi tiv självbild men denna strävan kolliderar på ojämlika villkor med den bild, som dominerar i ett vidare samhälleligt ”image space” (bild- förmedlad verklighet). I detta har massmedierna en stor roll (ibid. s 23). Många invandrarungdomar känner inte lika lätt igen sig i de miljöer som beskrivs i re klam och fil m. De har i regel också mer begränsade resurser för att förverkliga sina önskningar och kanske andra kulturella värderingar med sig hemifrån. Därigenom blir de tydliga exempel på de senmodern a effekter som Ziehe (2006) till- skriver medierna. Medier och reklam frigör drömmar och fantasier inom oss men gör oss därmed inte friare. De leder till en utvidgning av det man önskar och längtar efter, men skapar lätt ett glapp till vad man faktiskt kan förverkliga (ibid. s 33).
Enligt Giddens (1997 s 14) skapar moderniteten skillnader , ute- slutning och marginalisering. Det handlar om möjligheten till själv- förverkligande och tillägnelse. Klass och etnicitet är av avgörande betydelse. Han menar vidare att vi är påverkade av en rad abstrak- ta system där kopplingen mellan ti d och rum är u pplöst. Övergri-
pande innebär det till exe mpel att vi genom datorer, tidningar och teve får ta d el av det som ”ligge r i tiden” men att platsen blir un- derordnad och försvinner. Giddens kallar detta f enomen ”collage- effekten”. Fragmentariseringen kommer också till u ttryck i vår in- tima miljö där bilder och andra ar tefakter från när och fjärran och från olika tider och sammanhang, sätts ihop.
Jag vill påpeka att jag inte avser att lyfta ut de fem ungdomar som har invandrarbakgrund som en homogen skara utan peka på några viktiga visuella kulturella utslag jag noterat i mitt material. Ålund (1997 s 81-82) menar att det är ett vanligt misstag att kategorisera stereotypt utifrån etnisk b akgrund. Det är enligt Ålund betydelse- fullt att uppmärksamma att ungdomarna har olika tillgång till ett ekonomiskt, socialt och kulturellt kapital. Utifrån detta varierar den personliga utvecklingen.