Avtalslagens ogiltighetsregler kräver i huvudsak ett otillbörligt förfarande från någon sida.333 Däremot behöver det otillbörliga förfarandet inte nödvändigtvis vara motpartens. Vad gäller några av ogiltighetsgrunderna inträder inte ogiltighet om förutsättningens eventuella bristande kunde ha förutsetts vid ingåendet av avtalet. Med andra ord måste förutsättningens bristande varit för handen redan vid avtalsslutet.334 Förutsättningsläran kan få betydelse såväl inom som utanför tillämpningsområdet av de avtalsrättsliga ogiltighetsreglerna.335 Förutsättningsläran är på så vis kumulativt tillämplig till ogiltighetsreglerna, låt vara att lagreglernas rekvisit generellt är snävare än
328
Avsnitt 4.2.
329 Se avsnitt 1.3.2.
330 T- 1622/92, 1993-11-15, Svea Hovrätt.
331 Millqvist, G, Kreditköp eller hyra – en fråga om verklighetens inflytande på rättsliga klassificeringar,
SvJT, s. 545.
332 Se prop. 1977/78:142 s. 84, SOU 1977:24 s. 78 f. Jfr lagrådets uttalanden i prop. 1976/77:123 s. 347 f. 333
Adlercreutz, A, Avtalsrätt I, s. 251.
334 Lehrberg, B, Förutsättningsläran, s. 81. 335 Lehrberg, B, Förutsättningsläran, s. 144.
förutsättningslärans.336 Som exempel kan förutsättningsläran fylla en väsentlig funktion då en ogiltighetsregel i AvtL inte kan medföra overksamhet på grund av senare inträffande händelser eftersom lagrummet tar sikte på avtalets ingående.337
När det gäller AvtL regler om svek och ocker samt tro och heder,338 avser de rent formellt omständigheter som förelegat vid avtalsslutet men de kan också få betydelse vid ändrade förhållanden, vilket dock inte är huvudregeln.339 En rättshandling måste således ha framkallats genom svek, men sveket måste inte avse redan inträffade förhållanden. Ogiltighetsreglerna medför däremot att ogiltigheten inte inträder om inte förutsättningens bristande varit förutsägbar redan vid avtalsslutet, medan förutsättningsläran tar sikte på omständigheter som inträffar eller redan förelegat som löftesgivaren inte räknat med.340
Vad gäller 36 § AvtL relation till förutsättningsläran måste anföras att det inte varit lagstiftarens mening att låta denna lagregel utesluta en tillämpning av förutsättningsläran, då principen snarare bygger på andra rättsliga överväganden än de bedömningsgrunder som jämkningsregeln föreskriver.341 Däremot anfördes i förarbetet till generalklausulen att införandet av en dylik klausul torde medföra att förutsättningsläran fick en mer begränsad betydelse.342 Vidare framfördes att förutsättningsläran byggde på andra rättsliga överväganden som inte kan ersättas med sådan bedömning som åsyftas vid generalklausulens tillämpning.343 Dessa uttalanden torde medföra att förutsättningsläran skall kunna ogiltigförklara ett avtal som även skulle kunna bedömas som oskäligt och jämkas enligt 36 § AvtL. HD har däremot i ett rättsfall tagit ställning i frågan huruvida förutsättningsläran eller generalklausulen skulle tillämpas.
I NJA 1985 s. 178 träffades avtal mellan Kalmar Varv AB och AB Järnsida avseende plåtleveranser. Sedan Kalmar Varv AB kommit i betalningssvårigheter och tvingats inställa sina betalningar, stoppade AB Järnsida leveranserna. Kalmar Varv AB åberopade en ekonomisk uppgörelse med staten för att leveranserna skulle återupptas. Emellertid gav staten aldrig något godkännande avseende den ekonomiska uppgörelsen vilket ledde till att Kalmar Varv AB gick i konkurs. HD anförde att den åberopade ekonomiska uppgörelsen var en ”bestämmande förutsättning” för att leveranserna skulle återupptas men att ogiltighetsreglerna i AvtL ej kunde tillämpas då något uppsåt ej kunde påvisas från Kalmar Varv AB:s sida.
336 Lehrberg, B, Förutsättningsläran, s. 144. 337 Hellner, J, Förutsättningsläran 1997, s. 206. 338 Se avsnitt 5.2.1. 339 Lehrberg, B, Förutsättningsläran, s. 81.
340 Lehrberg, B, Förutsättningsläran, s. 81 jämte s. 105. 341
SOU 1947:83, s. 157 jämte Prop. 1975/76:81, s. 13.
342 Prop. 1975/76:81, s. 128. 343 Prop. 1975/76:81, s. 54.
Den kan således anföras att förutsättningsläran är tillämplig i fall av ogiltighet på grund av felaktiga förutsättningar vid avtals ingående då uppsåt inte kan påvisas.344 Emellertid har det i doktrin framförts att anledningen till att förutsättningsläran tillämpades snarare berodde på att några oskäliga avtalsvillkor inte kunde påvisa än att oriktiga förutsättningar förelegat vid avtalsslutet.345 På det hela taget, är det dock klart att generalklausulen kan tillämpas i situationer utan vare sig uppsåt eller oaktsamhet, vilket innebär att den ibland ersätter förutsättningsläran, även om förarbetet till generalklausulen anförde att förutsättningsläran, trots införandet av klausulen fortfarande hade en funktion att fylla.346
I NJA 1997 s. 5 åberopade en förvärvare av en bostadsrätt både generalklausulen och bristande förutsättningar för hävning av köpeavtalet. Köparen hade köpt en bostadsrätt av en nybildad bostadsrättsförening. Det visade sig dock att ca 90 % av lägenheterna inte kunde säljas på grund av rådande lågkonjunktur. Dessa lägenheter hyrdes därför ut som hyresrätter istället. Förvärvaren av bostadsrätten ville ogiltigförklara köpet eftersom denne anförde att det varit en väsentlig förutsättning att få bo i ett bostadsrättsområde och inte i ett hyreshusområde, framförallt på grund av att det i en bostadsrättsförening finns ett ekonomiskt intresse av att fastighetens skick bibehålls. Förvärvaren hävdade även att en förutsättning för köpet var att denne i framtiden skulle kunna samverka i föreningsform, vilket denne inte skulle ges möjlighet till i ett hyreshusområde. Förvärvaren hävdade förutom förutsättningsläran också att bostadsrättslägenheten var behäftad med fel enligt bostadsrättslagen och köplagen på grund av nu rådande omständigheter och därmed skulle avtalet ogiltigförklaras eller jämkas enligt 36 § AvtL. HD anförde att något fel inte förelåg enligt vare sig bostadsrättslagen eller köplagen och anförde följande. ”Att B.W handlat under en väsentlig förutsättning och att föreningen insett detta är emellertid inte tillräckligt för att avtalet skall förklaras vara overksamt enligt förutsättningsläran, då förutsättningen visat sig vara felaktig. En part i ett avtal måste regelmässigt själv bära risken för att hans förutsättningar för avtalet brister. Någon gång kan emellertid omständigheterna vara sådana att det, efter en objektiv bedömning, får anses lämpligt och rimligt att lägga risken för att förutsättningen slår fel på medkontrahenten”. En sådan situation ansåg HD utgöras av då medkontrahenten uppträtt på ett sätt som är klandervärt. HD menade dock att föreningen inte uppträtt klandervärt i tillräckligt hög grad och ansåg förvärvaren bunden av sitt köp.
I doktrin har det dock framförts att en bedömning av föreningens klandervärda beteende i NJA 1997 s. 5 faller utanför förutsättningslärans traditionella tillämpningsområde och att det vore lämpligare att beakta beteendet som omständighet relevant för oskälighetsprövningen enligt generalklausulen i AvtL eller inom ramen för avtalstolkning.347
344 Lehrberg, B, Förutsättningsläran, s. 158. 345
Ramberg, J & Ramberg, C, Allmän avtalsrätt, s. 172.
346 SOU 1947:83, s. 157 jämte Prop. 1975/76:81, s. 128. 347 Ramberg, J & Ramberg, C, Allmän avtalsrätt, s. 200.
7
Rätt till skadestånd vid uteblivet köp
Tidigare kapitel har redogjort för olika rättsgrunder som hyrköpet aktualiserar i relation till huruvida hyrköpet kan göras giltigt. I viss mån har rätten till skadestånd berörts. Detta kapitel redogör för de regler som kan komma att bli tillämpliga vid eventuella skadeståndsanspråk då hyrköpet ej kan göras gällande. Således presenteras det skadeståndsrättsliga rättsområdet och i huvudsak ren förmögenhetskada. Även rättsprinciper som tillerkänts rättslig relevans vad gäller skadeståndsrätten, så som klandervärt beteende vid ingående av avtal behandlas.
7.1
Inledning
Skadestånd utgör ”en ersättning som ska sätta den skadelidande i samma ekonomiska ställning som om skadan inte inträffat”.348 Skadeståndsrätten reglerar i huvudsak skadestånd i utomobligatoriska förhållanden, det vill säga utanför kontraktsförhållanden. I kontraktsförhållanden bestäms rätten till skadestånd antingen genom avtalet eller av regler som anknyter till avtalsförhållandet.349 Kontraktsmässigt och utomobligatoriskt skadeståndsansvar kan således skilja sig avsevärt vad gäller ansvarsförutsättningar och beloppsberäkning. Framförallt får anföras att skillnaderna främst är tydliga vad gäller person- och sakskada. När det gäller ren förmögenhetsskada däremot, sådan ekonomisk skada som uppkommer utan samband med att någon lider person- eller sakskada,350 är skillnaderna mellan kontraktsmässigt och utomobligatoriskt skadeståndsansvar inte lika påtagliga.351
Skadeståndslagen (1972:207) (SkL) är utgångspunkt för skadeståndsrätten och kan tillämpas både i utomobligatoriska förhållanden samt i kontraktsförhållanden.352 Vad gäller hybriden hyrköp har som ovan anförts att den innehåller tre delmoment,353 vilka har olika formkrav och innebörd samt medför olika rättsverkningar. Det har vidare anförts att avtalsrättsliga principer tillämpas i varierande form inom alla tre rättsområden,354 vilket innebär att det är tre olika kontraktstyper som reglerar hyrköpet. Eftersom hyrköpet vilar på avtalsmässig grund, hamnar diskussionen avseende rätt till skadestånd vid uteblivet hyrköp kring reglerna om kontraktsmässigt skadestånd och ren förmögenhetsskada.