Gender avatars

I Gender Avatars var tekniken analog. Uppgiften var att i grupp åstadkomma tre teckningar på papper i storformat med hjälp av de hjälpmedel som fanns i bildsalen. Grupperna skulle göra tre olika bilder: en han, en hon och en hen. På så sätt fick vi totalt in 27 (9x3) teckningar. Vi sade inte mer om avatarerna annat än att de gärna fick vara i elevernas egen ålder. Vi ville också att de skulle få in något om egenskaper och om vad avataren gör på nätet.

Bild 10.13 han och hon

Upplägget av Gender Avatars och kombinationen av dessa och Gender Boards speglade en önskan att jämföra resultatet av kreativt arbete och kreativa metoder med digitala verktyg och online med

teckna fick förtroendet, på samma sätt som de som var säkrast vid datorn fick sköta tangenterna.

Allt medan de andra kom med förslag eller mer handgripligt grep in i det hela.

Bild 10.14 analog kreativitet som engagerar

Det fanns skäl av mer praktisk natur också bakom upplägget av Gender Avatars. Bland annat be-hövde vi jobba i halvklass för att kunna genomföra projektet. Vi gav en viss tidsram för varje teck-ning (se bilaga 4) samt att grupperna skulle kunna föra ett resonemang kring sina bilder. Antingen fick man göra detta genom att skriva bildtexter eller så fick man skriva texter i bilderna, t.ex. i form av nyckelord, varumärken etc. Från en grupp fick vi en välskriven motivering av en kille, som först inte ville vara med alls, men som sedan blev mycket upptagen med att både hitta de rätta orden och sin allra snyggaste handstil.

Bild 10.15 handstilen är också ett visuellt uttryck

När det var dags för redovisning inför klassen fick grupperna berätta om en av sina tre bilder. De flesta valde att berätta om sin teckning av han eller hon.

Både digital bildhantering och teckning för hand är färdigheter som kan tränas upp och där talang fördelas olika. Bilderna blev också olika men i formandet av kroppar, ögon, uttryck och de kopplingar som gjordes märktes vissa dominerande visuella koder även i de egenproducerade bilderna, ideal som både kan länkas till normerna i massmedierade bilder och till en bildtradition som mer hänger ihop med disneyfilmer och liknande, där flickor har stora ögon och långt hår, medan killar är glada och bekymmerslösa.

Bild 10.16 att vara tjej Bild 10.17 att vara kille

10.4 Slutsatser och metodreflektioner

Det fanns skillnader mellan de två skolorna i fråga om hur de tecknade kropparna och de tecken-system som knöts till dem var utformade. I den ena skolan mötte vi en klass som hade en profile-ring mot bild. Det märktes i deras analoga bildmedvetande och förmåga. Däremot var det mer lika då det gäller de digitala bilder som klasserna i respektive skola tog fram. Förmåga är en del. Frihet i uttryck en annan.

I efterhand framstår det som att Gender Boards förde in en viss frihet och lust i klassrummet och upplevdes som engagerande. Nu fick elevernas informella kunskaper och de förmågor och fär-digheter man använder på sin fritid ett upphöjt värde i skolsammanhanget. Var och ens kunskaper om sociala medier och bildkommunikation och den gemensamma förmågan att samla och sätta ihop bilder med digitala verktyg värderades som en källa till kunskap och som en grund för dialog kring värdegrundsfrågor inom ramen för bildämnet.

En annan reflektion kring resultaten av Gender Boards är att presentationerna i både innehåll

och kulturella mönster som dels förklaras av den länkningsekonomi som van Dijck (2013) kallar connectivity och dels av hur bilder framställs, utformas, cirkulerar och värderas online. I förhållan-de till förhållan-detta kom förhållan-den traditionella teckningsövningen i Genförhållan-der Avatars att bli något av en kontrast.

Här blev skapandet i någon mening friare och olika tekniker användes, bland annat collage.

Kanske låg de viktigaste resultaten av dessa workshoppar i processen mer än i produkterna. Det är inte orimligt att anta att lusten i detta delade arbete kring något man annars sällan får ta in i skolan bidrog till en del reflektioner kring de bilder och egna förhållningssätt som annars tillhör vardagens förgivettaganden.

På många sätt var våra workshoppar explorativa och levererade utöver mer material till projek-tet också några enkla modeller för möjliga lektionsupplägg.

Det finns skäl att avsluta med några praktiska noteringar från workshoparbetet. Den tid vi hade på oss var både tillräcklig och för knapp. Den räckte för att göra uppgifterna, och det finns inte något egenvärde i att dra detta i långbänk. Däremot behövs mer tid för redovisning och kanske också för förberedelser och efterarbete. Här skulle man kunna tänka sig en förberedande del som kanske även kan göras utanför skolan, där material samlas in enskilt för att sedan kompletteras och därefter sammanställas i grupp på plats i skolan. Det ger mer material för att söka mönster, studera bilduttryck, klippa och remixa i materialen etc. Redovisningsdelen behöver slipas och andra for-mer än de sedvanliga ”PowerPoint-paraderna” kan var värda att pröva. Ytterligare en tanke är att dessa collageövningar kan knytas till andra estetiska uttryck där det också finns en viss tradition av genuspedagogiskt arbete (som i drama).

Totalt deltog 52 barn (varav 23 även också i fokusgruppintervjuer). Av dem var 29 tjejer och 23 killar. I bägge klasserna var förhållandet mellan killar och tjejer mycket ojämnt. I en skola var det övervägande killar i klassen. I den andra var det en övervägande andel tjejer. Hur Gender Boards och Gender Avatars på lämpligast sätt ska presenteras i förhållande till andra klasser som engageras är en fråga utan ett entydigt svar. En annan fråga är hur uppgiften bäst utformas för att genomföras även i årskurs 4. För vår studie som helhet hade det varit intressant om vi hade haft möjlighet att genomföra våra workshoppar också i de två andra skolorna som ingick i studien. Den lokala sociokulturella kontexten och klassernas mer specifika förutsättningar är något som lärare på plats verkligen skulle kunna väva in tillsammans med eleverna för att på så sätt utveckla dessa arbetsmetodologiska utkast.

11