Slutsatser och metodreflektioner

Möjligheterna att själv producera och publicera inom ramen för dagens mobila och digitala del-tagandekultur är mycket stora, men i vår undersökning framstod självpublicering inte som någon stor aktivitet. De mediehandlingarna som gjorde sig mest gällande i de svar vi fick kan snarare beskrivas i termer av att; delta och synas genom följa, länka, sprida, titta, söka. Många gånger har denna deltagande kommunikation koppling till idoler och populärkultur.

Det gör att det finns en framgångsideologi knuten till mycket av det som sker online, vilket reflekteras i bloggar och vloggar med tips om utseende och spel. I många fall är dessa gjorda av personer som själva fortfarande är i tonåren, och har omfattade online-verksamheter i semikom-mersiell tappning, medan många följare talar om att de har tröttnat på att blogga och förknippar det med något lite ”barnsligt”. Här finns tydliga skillnaderna mellan killar och tjejer. Bland tjejer är det inte ovanligt att följa bloggar och vloggar som handlar om shopping, kläder, smink, medan killarna mer talar om vloggar som har att göra med populära digitala spel.

Det finns risker förknippade med att vara online och obehagliga kontaktförsök kan komma från helt okända. För att hantera detta lär sig många (främst trettonåriga tjejer) att ha både öppna och stängda konton på Instagram och Facebook. De vanligaste hoten tycks dock komma från personer i den egna närheten, både killar och tjejer, som stjäl telefoner i smyg och lägger upp bilder och

an-nat som kan vara socialt degraderande och integritetskränkande.

Det blev tydligt i vår undersökning att mobilen och datorn är två avgörande medieting för de mönster som här har beskrivits. Mobiler är funktionsting som är inbäddade i vardagslivet, men de är också statussymboler som hänger ihop med gruppbildningar och sociala hierarkier. Att ha en dyr, ny modell ger status och självkänsla. Att känna till hur saker fungerar online, att ha många följare och att kunna berätta historier, också om det som är obehagligt på nätet, kan också det fungera statusfrämjande.

Det finns också kopplingar mellan ålder och mobilinnehav. Tillgången till och kontrollen över den egna mobilen ökar med stigande ålder i förhållande till hem och skola. Detta gör att mobilen och de handlingsmöjligheter den möjliggörförknippas med att ”vara stor” och med ökad autonomi och rörelsefrihet.

Kring en och samma modell av mobiltelefon skapas det också olika laddningar med avseende på genus. För killar är en del av att ”göra kille” att man talar om mobil i termer av funktioner och prestanda och framhåller att den inte är så viktig.

I vår undersökning var det också uteslutande tjejerna som berättade om hur mobilen tillhör vardagslivet från morgon till kväll och fungerar som en länk till det egna personliga nätverket.

Man talade om mobilen som ett nästan besjälat ting man inte kan leva utan, och för några blir den omfattande och frekventa hanteringen och användningen av mobilen så känslomässigt intensiv att den känns nära nog livsviktig. Det var bara tjejer i trettonårsåldern som med viss självförebråelse berättade om sitt ”mobilberoende”.

För killar har långa spelpass vid hemdatorn tillsammans med onlinekompisar liknande börd. Det är främst i de spelzoner man kan upprätta hemma, där man låter sig omslutas och inne-slutas i spelet och tillsammans med de andra spelarna, kan ses som ett slags motsvarighet till den intensiva kontakt som tjejer kan uppleva online. Även om killarnas spelande kunde vara minst lika intensivt och tidskrävande som tjejernas mobilkommunikation, nämndes inte ”beroende” av en enda kille.

För killar är det alltså viktigt att berätta att man inte gör sådant som förknippas med tjejer och därmed med social kontakt, självpublicering och förhållningssätt till andra. Att hålla kontakten och visa omtanke genom att länka, gilla, följa och dela var mediehandlingar som tjejerna i mycket högre grad berättade om. Mobilen används löpande, på olika platser hemma och i skolan, för att skapa, upprätthålla och utvidga sina personliga nätverk.

För de yngre är mobilen än så länge mer förknippad med familjen än med kompisar eller det egna jaget. En del glömmer telefonen eller ser den mer som en utgångspunkt för lekfulla berättel-ser om olika bravader. Andra har föräldrar som anger regler för när man får använda mobilen. De regler som gäller för mobilanvändning i skolan på både raster och lektioner i årskurs 4 och årskurs 7 skiljer sig också tydligt åt.

Regler offline och åldersgränsen online är något som många antingen bluffar med eller där man ber någon annan om hjälp, exempelvis att ordna uppkoppling och skapa konton. Bland trettonår-ingarna är den smarta mobilen numera en självklarhet i vardagen, långtifrån alla tioåringar som har en så nära relation till sin mobil. Med ett par undantag hade tioåringarna i vår undersökning ännu inte mobilen, datorn och livet online som centrala delar av sin vardag och självdefinition.

Vad man gör online är definierande för hur man uppfattas offline och det som sker offline får

vill överskrida, genom att gå till de delar av onlinevärlden som är mer befolkad av jämnåriga och mindre reglerade av vuxna, men som samtidigt blir alltmer styrda av olika kommersiella intressen och krav på likformighet i uttrycksformer, onlinebeteenden och sätt att framställa sig själv.

De resultat som har presenterats här är frukten av både fokusgruppintervjuer och individuella intervjuer. Under dessa ställdes frågor bland annat om mobiler, vardagsliv, regler hemma och i sko-lan. Det ingick även teman kring sådant som YouTube och bloggar. Eftersom studien var explorativ fanns det en viss tematiska bredd i intervjuguider, och här finns mycket skulle behöva fördjupas.

Ett sådant område är hur killar och tjejer förhåller sig till varandra i relation till hur man beskriver och upplever sina mobiler och datorer som relationsobjekt, och därmed som förlängningar och in-gångar till det egna jaget. Detta skulle vara intressant att ställa till andra teman som finns i studien kring visuella självpresentationer online och till vilken typ av överskridande och ”kapningar” man själv upplever att man kan utsättas för online och offline och hur dessa hänger ihop.

7