publicera och skapa

En sida av rapportens idébas som värd att påminna om här är Nick Couldrys (2012) diskussion om medier som praktiker som togs upp i kapitel 3.5. Couldry menar att vår användning av medier både är vanebaserad och har att göra med hur vi skapar och upplever socialt värde. Det senare avser bland annat vilka medieinnehåll, vilka medier och vilken sorts medieanvändning som anses vara legitim i olika sammanhang och grupper. Inget av detta är i sig nytt, men i och med smarta mobiler, sociala medier och internet 2.0-kulturen har det uppstått delvis nya medievanor och med dem andra mediehandlingar. Couldry nämner, som redan har framgått, några exempel på sådana internetrelaterade handlingar.

Bland annat talar han om att synliggöra för att därmed uppnå något. Här hämtar han exempel från såväl företag, kvällspressen som alternativrörelser, som alla lägger ut material på nätet för att synliggöra och väcka intresse, köplust eller opinion. En annan form av offentliggörande som Could-ry tar upp är att närvarogöra (presencing). Då är det inte vad som förmedlas eller effekterna av detta som är det viktiga utan själva det faktum att man är närvarande, finns med i det offentliga rummet.

Couldrys resonemang handlar i grunden främst om möjligheterna för ett modernt medborgar-skap och även om han nämner sociala medier och mer populärkulturella aspekter som bloggande och uppdateringar så går han inte in på djupet i mer konkreta aspekterna av vad människor gör på Facebook, Instagram eller YouTube. Man kan tycka att det finns ett stort avstånd mellan Couldrys teorier och barns och ungdomars vardagsliv och den typ av populärkulturella företeelser som står i centrum för den här rapporten (spel, egobilder osv.). Ändå är Couldrys resonemang användbara för förståelsen av hur tio- och trettonåringar i några Stockholmsskolor gör kön och ålder genom att följa, uppdatera, sprida, dela, visa för varandra, själva ladda upp, kommentera och så vidare.

De mediehandlingar som Couldry urskiljer tycks delvis vara präglade av den medielogik som mer gällde för internet 1.0-eran och tankar om tydligt urskiljbara sändare och mottagare. Hans uppsättning av handlingar kan således behöva kompletteras eftersom 2.0-medier är baserade på interaktiva plattformar där individer, organisationer och sociala gemenskaper delar, samproduce-rar, diskuterar och modifierar olika typer av användarproducerat material.

Det handlar alltså om den typ av kreativa onlineaktiviteter som exempelvis David Gauntlett (2011) lyfter fram i positiva ordalag. Några av de mediehandlingar som man utifrån detta skulle kunna lägga till Couldrys schema är att skapa, remixa, modifiera och kommentera (Jenkins 2006, Sonvilla-Weiss 2010).

Dessa och andra skapande aktiviteter pekar mot det uppbundna jaget som en producerande

produktion. Vi mötte några som var djupt inne i fankulturer som Hunger Games. Många använde Instagramfilter och flera tioåriga tjejer gjorde filmer och Art Books på MovieStarPlanet.

Vi fick dock uppfattningen att flertalet, med undantag för den dagliga kommunikationen med ord och bilder, inte aktivt och kontinuerligt producerar material som man lägger upp. Att ha ett konto på Instagram, Facebook eller att använda Kik många gånger per dag för sin löpande kom-munikation och för att hålla ihop sitt personliga nätverk kan också det ses som mediehandlingar som är producerande. Detta görs inom ramen för olika själpubliceringsgenrer (Lüders m.fl. 2010) som ingår i det Boyd (2010) kallar för nätverksoffentligheter. Att unga människor är aktiva med att blogga och på andra sätt berätta om och gestalta sina liv är också en av de dimensioner som brukar lyftas fram när man talar om medie- och informationskunnighet.

I: Har du nån egen blogg också eller?

S: Ja den ser då ut såhär.

I: Aha här ser man bilder på dig och lite sminkgrejer och där har du målat ögonen lite grann va?

S: Ja.

I: Det är lite blandat här [tittar] olika naturbilder och där har du varit på Åland och det är skördefest och det är massa äpplen och får kossor väderkvarnar.

S: Om jag ska ta lite såhär typ fulare bilder så brukar jag ta med mobilen, men om jag ska ta såhär lite finare bilder så tar jag med kameran och så väljer jag den som jag tycker blev bäst för vissa blir ju suddiga och då kanske det inte är så kul att lägga upp dom.

I: Mm ah just det och på din blogg står det foto skönhet vardag de tre delarna lägger du upp bilder kring nåt slags tema?

S: Ja eller bara skriver men oftast är det bilder.

I: Okej du skriver texter också?

S: Jag skriver alltså då skriver jag till exempel jag tycker att det här hårschampot är bra för att det man får fint hår typ jag har skrivit till exempel här eh har jag gjort ett collage med typ mina favoritgodisar.

I: Har du en egen kanal på YouTube också?

S: Ja jag och min kompis tänkte eller vi hade lite tråkigt så då hade vi tittat på sån här videos, så då gjorde vi en egen eller ja jag gjorde en egen hon hjälpte mig och typ göra om den lite i datorn.

[Visar video]

I: Okej … nu får vi se hur du använder dagkräm från Aco här då aha.

S: [fniss].

I: Men när ni gjorde det i datorn vad hade ni för program då för det är lite klippning där när de här produkterna dyker upp.

S: Ja det var Movie Maker så det är det här vanliga.

[I.3. f 13 år Nacka]

T är också tretton år men bor i Huddinge kommun och är både väldigt intresserad av datorspel och Eurovision Song Contest. Han är både aktiv med spel och ordnar LAN-träffar och använder sociala medier flitigt. Där lägger han bland annat upp saker han skrivit, skolarbeten och annat

”man har gjort som man är stolt över”. T har tre bloggar. Den han använder mest handlar inte om hans eget liv eller om schlager utan om teknik, rent generellt grejer hur man gör grejer med tekniken

vad som är bra och såna grejer råd till folk som ska köpa kanske den här datorn är extra bra eller den här datorn är extra dålig eller det här grafikkortet ja, du förstår.

S var en av de få som både berättade ingående och visade sitt bloggande och videobloggande.

I fråga om bloggar framkom det annars snarare att blogg var något ”man hade förut när man var yngre”. I Södermalmsskolan träffade vi några som var tveksamma till hela fenomenet med bloggar och vloggar.

I: Är det nån av er som har blogg?

G: Jag hade det här är lite pinsamt jag hade när jag var liten och jag skäms jättemycket för det för …

I: När du var liten när var det då?

G: För tre år sen jag hade ingen aning jag visste inte vad det var jag fattade inte att man skulle skriva vad man gjorde så jag la ut lite roliga … sen förstod jag det här är så jävla tråkigt vem vill veta vad jag gör.

I: Du har en blogg?

V: Ja [fniss].

I: Vad skriver du om då, då?

V: Fast det är mest såhär jag lägger upp vad jag har gjort eller typ nån kändis kanske eller nåt typ på vad jag har gjort eller shoppat.

I: Gör du det varje dag eller?

V: Nej det är typ nästan aldrig speciellt nu när min telefon inte funkar. Det går inte att lägga in eller nåt på den här, så … fast jag brukar nästan aldrig blogga för jag tycker det är onödigt att slösa sin tid på att blogga och det är nästan inga som läser min blogg så det spelar ändå ingen roll.

G: Den här bloggvärlden är ganska stor del av manligheten för det började med de här gejmar-na som tar på när de spelar såhär grymma gejmers liksom och sen är det många killar som gör såhär roliga klipp när dom håller på och busar och så men tjejer börjar komma in mer i den här man gör sminkvideos men jag tror många får dåligt självförtroende av internet för man visar den perfekta du tar bort allt som är dåligt med dig och tar allt som är bra med dig.

[F.3. 5 f åk 7 Södermalmsskolan]

Bloggande och videobloggande kan lätt uppfattas som ensamaktiviteter och som ett sätt för en individ att uttrycka sina åsikter och känslor, men i vissa skolor och klasser kan bloggar vara för-knippade med att göra något gemensamt.

I: Aha okej är det nån av er som har blogg?

S: Hade …

D: Jag har haft blogg tillsammans med alltså med min bästis har jag haft blogg.

J: Sen R och B också [två andra tjejer i klassen].

D: Ah jag har också haft blogg med dom.

Föreställningen om att bloggen är en dagbok som används för att uttrycka egna vardagserfarenhe-ter och tankar visade sig vara begränsande. Bloggar kan även användas som ett slags distributions-verktyg för att skicka andras inlägg vidare. Det gör att bloggaren går från att vara självpublicerande till att mer gå in i rollen som ett slags publicist.

I: Okej sista frågan här innan vi avslutar eh bloggar är det nån som har en blogg?

S: Jag har Tumblr blogg men asså jag … N: Jag har också Tumblr blogg.

I: Vad är en Tumblr blogg?

S: Man ser hur många inlägg på sin dashboard och sånt det är nästan som Facebook men det är också som Twitter men man kan reblogga istället för retwittra och sånt.

I: Men vad gör du då när du bloggar då skriver du inte och lägger upp bilder eller?

S: Nej inte där asså jag ser andra inlägg som andra lägger upp om jag gillar det så rebloggar jag eller gillar jag den.

[F.22. 3 f åk 7 Botkyrkaskolan]

Deltagande online kan stimulera kreativitet och ta sig många uttryck, men också leda till förvänt-ningar som kan vara svåra att leva upp till. I Botkyrkaskolan mötte vi några killar som planerade att göra film men som ännu inte hade fått upp farten riktigt eftersom det återstod en del frågor kring tekniken, filmens tema och varför man skulle göra filmen. I grunden verkade projektet mest stå och falla med yttre omständigheter.

I: Aha ni gillar I just want to be cool [humorgäng med egen kanal på YouTube] men är det nån av er som lägger upp videofilmer själva ni gör ju filmer här hörde jag ni sa i början?

J: Nä men vi försöker vi vill göra men vi är inte säkra hur vi ska göra.

S: Vi e inte typ säkra på vad vi ska göra och vad de ska handla om … I: Okej om ni gör den spelar ni in med telefoner eller?

S: Nej aldrig med telefoner jag försöker hitta ett program som kan spela in skärmen men när vi spelade börja skärmen hacka.

I: Så ni fyra har ett filmprojekt på gång?

S: Asså vi har två andra kompisar som har gått hem.

I: Så ni sex killar som ska göra en film då?

S: Ah nån dag … I: Och alla ni går i 7X?

S: Ah nån dag kommer vi bli kända!

A: Vi tänkte göra för ett år sen men vi har inte ens börjat.

S: Men nästa år vet vi inte hur det blir för nästa år kommer det vara fyra klasser asså man ska ju få mer hjälp [på lektionerna].

J: Vi vet inte om vi kommer vara … A: … tillsammans längre.

[F.20. 4 p åk 7 Botkyrkaskolan]

Man kan också ha mer riktade filmintressen. F och K från Södermalmsskolan var bägge väldigt inne på Hunger Games (bok, film, spel etc.) och gjorde själva bilder och ommixningar av olika slag med material ur de professionella förlagorna. Genom dessa aktiviteter möter de också nya vänner och får nya kontakter.

F: Man träffar ju personer på typ Instagram och så som man aldrig har träffat förut vi träffade en tjej som bor i Portugal men är italiensk och går i engelsk skola hon ska flytta till Sverige …

K: … i augusti.

I: Ni gjorde det tillsammans då eller?

K: Ja för hon har också ett sånt där Hunger Games-konto och sen kan man hitta såna som man brukar kalla för instagramkompis och det är såhär personer som tekniskt sett är anonyma men det är såhär konton till samma vad ska man kalla det fandom och så pratar man med dom och så kan man säga att man blir instagramkompis med dom fast man inte är det.

F: Man blir det inte på riktigt bara över nätet … K: … precis man delar samma intressen typ.

[F.3. 3 f åk 7 Södermalmsskolan]

Fankulturer har funnits länge men de har fått ett delvis nytt ansikte genom internet. Det beror dels på att kändisarna och idolerna kan twittra och lägga upp saker direkt och löpande till sina fans, och dels på att fansen kan göra inlägg och skicka material vidare.

Att skapa, kommentera och dela är sätt att vara tillsammans men det kan också vara ett sätt att skapa social status i skolan. R i Botkyrkaskolan är ett stort fan av artisten och skådespelaren Chris Brown och delar hans uppdateringar på nätet. Det är inte bara möten med andra fans utan också möjligheten att samla många följare som kan bidra till att skapa status offline.

R: Jag är offentlig för att jag skriver såhär på Twitter här är det också Chris Brown jag stalkar honom hela tiden sen jag delar den hela tiden så hans fans kommer besöker min blogg så det är bara Chris Brown fans.

C: Jag har på Twitter det är många som kommenterar sen man får fler följare.

I: Hur många följare har du [C]?

C: 780 tror jag.

R: Jag också 780 prick.

I: Och vad är det man vill uppnå med Twitter typ?

R: Eh det är olika budskap tror jag för att jag skriver såhär followme followme men som jag sa det är Chris Brown så man retweetar hela tiden.

C: Man kan också få chansen att just artisten kan få se en och det blir många som retweetar då.

R: Chris Brown retweetade mig jag grät i tre timmar [skratt].

I: Det är ganska stort va?

R: Ah jag höll på dö fick nästan hjärtattack jag dör för honom.

C: Man kan kicka med Justin …