Spela tonårskille

Utifrån ett genusperspektiv ses inte killars omfattande spelande på hemdatorer och konsolspel och populariteten i sportspel och krigsspel som ett uttryck för att killar är olika tjejer och därför har an-dra behov och intressen. I stället intresserar man sig för hur olikheterna och isärhållandena görs – ex-empelvis genom olika mediehandlingar och i sätten att berätta om, värdera och förhålla sig till dessa.

Eller för att parafrasera Simon de Beauvoirs välkända feministiska devis ”Man föds inte som kvinna man blir det”: Man föds inte som kille man blir det. Denna ståndpunkt innebär inte att man förnekar att killar och tjejer väljer och agerar utifrån sina personliga och gemensamma horisonter. Tvärtom är det handlingarna, valen och uttrycken som står i centrum för konstruktionistiskt tänkande.

I de intervjuer vi gjorde med killar framstod det som att det var viktigt att berätta att man spelar (vilket man ju också gör). Man framhöll också att spelandet är en omfattande syssla, och att man uppfattar det som att tjejer inte spelar så mycket spel,

L: Både jag och F spelar Clash of Clans på Iphone.

F: Det är såhär onlinespel där man bygger sin egen bas så det är mest såhär strategi och vi kan såhär besöka varandra och såhär titta.

I: Spelar ni spel på andra plattformar än Iphone?

F: Jag spelar lite tv-spel.

L: Tv-spel det kör jag.

A: Online på Playstation Network och om man har Xbox F: Xbox Live …

I: Vad är det för spel då till exempel?

L: Jag spelar Fifa bara Fifa på Playstation inget annat.

F: Jag spelar lite allt möjligt faktiskt men ofta blir det att jag spelar COD Call of Duty annars spelar jag NHL skateboardspel hockey ja lite allt möjligt.

I: När tjejer spelar spel vad kan de då spela till exempel?

L: De spelar typ inte alls.

A: Bikerace är det en del som kör.

F: Mina systrar de körde lite såhär spel på mobilen men dom kör lite mer såhär spel som både killar och tjejer kan spela typ såhär Fruit Ninja Angry Birds.

L: Temple Run.

F: Quizkampen Word Feud och såna saker men dom kör aldrig typ Clash of Clans som är lite mer strategi i och krigsspel.

L: Ibland om man är med några kompisar och man går hem till nån så kanske man spelar COD [Call of Duty] bara för att köra på kul då kan det hända att tjejerna också spelar det men annars tror jag inte riktigt att dom spelar några spel.

[F.5. 3 p åk 7 Spångaskolan]

I intervjusituationen tycktes det vara viktigt att klargöra att man inte håller på med sociala medier som Facebook och Instagram (egobilder) i samma utsträckning som tjejerna.

M: Jag använder bara min mobil till att ringa och smsa jag använder inte den till Facebook Kik Instagram inget annat utan bara till det den behövs men hemma när jag har dator så ja visst ibland jag går in på Facebook kollar läget men inget mer annars ringa och smsa inte slösa tid på nåt annat.

I: Okej vad är slösa tid då för dig då?

M: Fan sitta o kolla igenom Facebook jag tycker det är slöseri med tid [med emfas].

[I.13. p 13 år Botkyrka]

Bild 11.1 Två “killtelefoner”

I intervjuerna med killar, särskilt i årskurs 7, var det vanligt att man betonade hur annorlunda tjejer är i sin medieanvändning. Det handlar således om ett isärhållande av könen med referens till olika mediehandlingar, trots att de använder samma medieting. Flickors sociala status beskrivs som knuten till antal följare och likes i sociala medier.

Z: Tjejer spelar inte lika mycket som vi.

S: Alltså dom använder mobilen mer än oss och dom använder den till Facebook och Instagram.

V: Det är såhär självfoton och så.

V: Att man är bra på Injustice.

Z: Jag har bästa gubben.

N: Du har bara spelat jävligt mycket.

Z: Näe jag har inte spelat på typ en vecka.

V: Du spelade igår!

Z: Det gjorde jag inte alls!

V: Jag har inte spelat på en vecka fast jag är ändå bäst.

N: Du spelade när du var sjuk!

[F.2. 6 p åk 7 Södermalmsskolan]

När killarna talade om sitt eget spelande framträdde det som synes ett tydligt tävlingsmoment, där spelskickligheten var något som påverkar status. Samtidigt är konkurrensen något av det man skapar en gemenskap kring.

I: På rasten brukar ni då gå iväg och vara en klan [i Clash of Clans]?

S: Ja den heter Skolans Klan.

I: Vilka är det som är med i Skolans Klan?

V: Det är jag …

J: Du ligger ju sist av alla.

S: Det är jag som är bäst.

[F.2. 6 p åk 7 Södermalmsskolan]

Bland killar kan det således ge social status att vara bra på datorspel (snarare än att vara snygg eller bra på att sminka sig). Vad som anses som viktigast att vara bäst på avgörs i konkreta grupper och sammanhang − och det har att göra med ålder, klass och etnicitet. Så även om ”alla killar ” spelar datorspel eller konsolspel så spelar inte alla samma spel, varken bokstavligen eller metaforiskt.

Den konkurrensinriktade hegemoniska maskuliniteten återkom bland våra killinformanter, men den digitala spelvärlden öppnar också för andra former av genustillägnelse. När G i Spånga ställer Battlefield (BF3) som är det spel som han och hans kusin och före detta klasskompis spelar mot ”partyspelet” Call of Duty (COD) så handlar det om sociala distinktioner och smakfrågor och om ett behov av att komma undan sådant som sker i skolan. Enligt G är COD det spel som de

”coola killarna” i klassen spelar. De (som tror att de är) coola är också de som stökar på rasterna och under lektionerna. När G spelar BF3 med kusinen och en före detta klasskompis blir det något av frizon från de coola killarnas dominans i vardagen.

I: Vad är skillnaden vad är det för liksom för kamp mellan COD och Battlefield?

G: Det är svårt när man inte kan visa men i Battlefield då är det ju att banorna är mycket större och det finns flygplan och jeepar och pansarvagnar och såna fordon och grafiken är så mycket bättre.

I: Är det samma sak som man ska göra i Battlefield och COD då?

G: Allting är ju ett krigsspel så det är ju i princip samma saker men sen gillar jag mer lite mer realistiska COD är ju noll för där finns det liksom där finns det olika spellägen man kan köra så det finns tretti olika sorters militärlag med en person i varje eller att när någon dör så kommer en

skinande peng ut ur dom och man ska samla massa såna där och samtidigt som i Battlefield, så är det mer realistiskt mycket mer lagarbete i COD då är det liksom alla för sig och bara hoppar omkring och flyger och ja bara gör vad dom vill.

I: Du pratade om några coola killar i klassen då lät det som att dom höll på med COD?

G: Ja det är det gänget liksom.

I: Det är liksom COD:are och Battlefield.

G: Det finns ju liksom om man säger tre grupper i klassen det finns ju dom som tror att dom är coola killarna och samma sak med tjejerna och sedan är det typ en tredjedel av killarna och tje-jerna som inte är så och den är jag med i då, så vi håller ju mest på med, jag spelar till exempel inte fotboll på rasterna eh då leker jag med tjejerna och killarna som är i den gruppen.

[I.11. p 13 år Spånga]

I WOW och andra mmorpg-spel där rollspelande är centralt finns det möjligheter att pröva olika genuspositioner genom ”den kroppsliga dubbelhet som skapas genom att man samtidigt är i sin egen kropp och i någon annans” (Sundén 2010:34). Med andra ord kan du oavsett ditt eget kön välja en avatar av ett annat.

I: Sen har ni ju varsin eller har man flera karaktärer som man?

M: Det är liksom såhär.

E: En gubbe [skratt].

M: [skrattar] man typ kommer på nåt namn som typ passar med den gubben man ska göra typ eller det behöver ju inte passa.

E: Man tar ju namn som gillar.

M: Som typ såhär låter bra.

[visar karaktär på skärmen] den heter Khylien.²⁸ I: Det var snyggt.

M: Ja det lät bra jag satt och tänkte på ett namn så tänkte jag asså jag kom på det jag fick det ju inte från nåt utan jag kom på det själv.

I: Och det är en tjej då?

M: Ah.

I: Hur kom det sig att du valde en tjej då?

M: Ah jag tyckte de passa asså de är såhär olika klasser och saker som man kan va som såhär man behöver inte alltid va en människa man kan va liksom nånting annat.

E: Fighter.

I: Mm [lyssnar].

M: Det är ju liksom ett sånt som jag är och det kan va en klass som såhär kan förändras till djur min Khylien är en sån jag tyckte den passade bäst som en tjej därför gjorde jag det.

[I.2. 2 p 13 år Stockholm] [karaktären Khylien heter egentligen något annat]