För att ge exempel på hur H&M kommunicerade med enskilda aktivister kommer jag att redogöra för hur H&M svarar på debattinlägg i DN från Sverker Lindström, frilansjournalist som i 2004 skrev boken Gränslösa kläder. I boken beskriver han den globala klädindustrin och textilarbetarnas situation i låglöneländer. Han framför kritik mot de stora klädföretagen och H&M nämns som exempel på ett företag som borde ta ett större ansvar. Lindström
KAPITEL 6 115
konkluderade att enda skälet till att klädföretagen satt igång ett arbete runt frågorna om arbetsförhållanden var den press de utsätts för från allmänheten och fackföreningar (Lindström, 2004).
Lindström förde året efter boken publicerades en debatt med H&M:s Ingrid Schullström genom Dagens Nyheter debattsidor:
En kvinna blir slagen av sin arbetsledare. Kamraterna i den stora klädfabriken får nog och lägger ner arbetet i protest mot behandlingen. Fabriksledningen går till motattack och utlöser brandlarmet varpå alla arbetarna tvingas ut på gatan utanför fabriken. Men de vägrar att gå in igen till arbetet om inte fabriks-ledningen tar itu med arbetsledaren. Först när fabriksfabriks-ledningen meddelar att han fått sparken återvänder de till arbetet.
Fast ganska snart fick de se honom igen. Han hade inte alls avskedats. Då uppsökte 350 av dem det lokala facket för att bli medlemmar och få hjälp mot arbetsledningens brutala metoder. När de kom hem till bostadsbarackerna på fabriksområdet blev de kroppsvisiterade - både män och kvinnor - av företagets manliga vakter. De hade skuggats.
Dagen därpå fick tjugotvå av dem sparken. De fick inte ens tillåtelse att hämta sina personliga tillhörigheter i bostadsbaracken. Några fick dock sina avgångs-vederlag. Det hade kunnat stanna där. Men fabriksledningen hade kallat in ett gäng banditer som väntade på gatan utanför fabriken, attackerade och slog ner arbetarna och stal deras pengar.
Det här hände nyligen i en av företaget Square Groups fabriker i Bangladesh, som tillverkar kläder åt H & M och Puma. En majoritet är kvinnor som arbetar 14–16 timmar om dagen, ofta sju dagar i veckan till mycket låga löner, så lite som 200 kronor i månaden är inte ovanligt.
Några veckor efter den här händelsen bekantgjorde H&M-koncernen sitt nya rekordresultat för 2004. Vinsten hade ökat med 15 procent till 10 miljarder kronor. Berömmet från börs- och ekonomijournalisterna blev omfattande. Vinstökningen förklaras med att H&M är bra på att hålla låga priser och expandera i nya länder.
Att framgångarna till stor del skapas av billiga inköp från svältlöneföretag som Square och en människofientlig behandling av arbetarna förtigs. De 530 000 arbetare som sliter åt H&M i olika låglöneländer existerar inte i företagets
berättelser om framgångarna. Övergreppet på arbetarna i Bangladesh är en händelse som är en ickenyhet (Lindström, 2005a).
DN publicerade H&M:s svar på Lindströms artikel där Ingrid Schullström lyfte fram att H&M faktiskt försökte påverka den nämnda fabriken att återanställda de sparkade arbetarna:
I en artikel i DN Kultur (1/3) skriver Sverker Lindström om en allvarlig händelse där arbetare har avskedats och deras rätt till fackföreningsfrihet har kränkts hos en H & M-leverantör i Bangladesh. Men hans berättelse slutar för tidigt. Samma dag som artikeln publicerades mottog vi ett brev från ITGLWF, Världsinternationalen för textilarbetare, med tack för våra insatser för att få de avskedade arbetarna återanställda.
I oktober träffade jag ledaren för det lokala facket i Dhaka. Jag lovade henne att H&M skulle ingripa om arbetare hos våra leverantörer i Dhaka blev avskedade av fackliga orsaker. Och vi har hållit vårt löfte. Trots att H&M är en liten kund hos leverantören var det vi som lyssnade på arbetarnas historia och informerade andra köpare.
Det var H&M som hade möten med fabriksledningen och krävde att arbetarna skulle återanställas. Slutligen kunde en lösning förhandlas fram vid ett möte mellan Square Fashions ledning och facket den 24 februari. Den fackliga ledaren har tackat H&M för hjälpen och bett oss att återuppta affärerna med fabriken. På samma sätt ingriper H&M alltid om brott mot de mänskliga rättigheterna begås hos någon av våra leverantörer, helt i linje med vår uppförandekod. Men de händelserna är, för att använda Sverker Lindströms ord, i vanliga fall icke-nyheter. Nu tycker vi dock att DN:s läsare ska få ta del av hela berättelsen, inte bara de delar Sverker Lindström har valt att lyfta fram (Schullström, 2005).
Men Sverker Lindström var inte nöjd med svaret utan skrev då ett nytt debattinlägg där han kom med ny kritik och nu, istället för att fokusera på den specifika händelsen han skrivit om i sitt första debattinlägg, fokuserar på problemet att H&M bara är intresserade av att hitta de lägsta produktions-priserna vilket leder till omänskliga arbetsvillkor för textilarbetarna som skall producera varorna:
KAPITEL 6 117 Det är bra att H& M ingriper och hjälper arbetarna när missförhållanden för en
gångs skull blir offentligt avslöjade. Men övergrepp, extremt långa arbetstider och låga löner förekommer hela tiden. De är ett medel för tillverkningsföretagen att disciplinera arbetarna. För att upprätthålla trycket mot de anställda i Bangladeshs fabriker används ofta inhyrda gangsters.
Facklig verksamhet är farlig och motarbetas med stöd i landets lagar. I det aktuella fallet avskedades arbetarna så fort de gått med i en facklig organisation. De kroppsvisiterades tvångsvis och kastades ut. Några månader senare tar H&M åt sig äran av att de fått tillbaka sina jobb. Det är imageskapande när kritiken kommer. H&M har lärt sig av andra kläd- och skoföretag som till exempel Nike och Reebok, att inte skylla ifrån sig utan tala om att man vill väl. Det viktiga är att man kan fortsätta att köpa sina varor till extremt låga priser. Något som innebär att de som tillverkar dem, arbetarna, inte ges mänskliga levnadsvillkor (Lindström, 2005b).
Ingrid Schullström beskrev Sverker Lindström och Carina Carlström, vars kritiska artiklar i Expressen blev beskrivna i föregående kapitel, som män-niskor som verkar ha som sin livsuppgift att kritisera just H&M. Enligt Schullström hade hon inte varit i kontakt med Sverker Lindström men däremot hade hon upprepade gånger försökt att skapa en dialog med Carina Carlström utan att lyckas. Ingrid Schullström uttryckte också en uppgivenhet i relation till hur Expressen hanterat Carina Carlströms uppgifter eftersom H&M aldrig kontaktades för att få kommentera påståendena innan artikeln trycktes. I nästa avsnitt kommer andra exempel på H&M:s svar på mediala konfrontationer från Fair Trade Center.