Konflikten mellan hushållsproduktionen och den storskaliga varuproduk-tionen hade sin grund i två olika sätt att socialt organisera produkvaruproduk-tionen.
De nya sätt att organisera produktionen som växte fram, delvis som en följd av denna konflikt, gav upphov till nya spänningar och konflikter.
Jürgen Habermas har, delvis i opposition mot den traditionella marxis-men, understrukit att produktion och mänskligt arbete inte bara ger upp-hov till instrumentella relationer mellan människa och natur utan också kommunikativa sammanhang mellan människor. Han fullföljer inte kriti-ken, som i själva verket är fundamental. Marxismen har ofta kommit att behandla relationen mellan människa och ting, mellan produktivkrafter och produktionsförhållanden, inte mellan människa och människa. Peter Kemp har nyligen också kritiserat Martin Heidegger för en liknande
För båda tänkarna blev följden att interaktionen mellan männi-skorna, med de vetandeområden detta berör (etik, antropologi, kultur), kom att spela en undanskymd roll. Naturligtvis här en rad undantag, framförallt inom den humanistiska vänstertradition som Habermas själv
Citerat efter 1989,Jonsson 100.
Habermas 196. Se även Habermas 73, samt Habermas 1990, 235ff.
Kemp ss 17 och1991, 29.
tillhör: Kosik med flera.55 1 detta sammanhang är det synnerhet framväxten av specifika kulturformer som vi menar skall sättas i samband med förändrade interaktionsformer inom
Vi har ovan antagit att hushållet förlorade sin roll som ägolag samt att dess roll som arbets- och i viss mån också konsumtions- och boendelag förflackades under och Detta innebar att producenterna integrerades i vidare gemenskaper än det enskilda Hans Medick har exempelvis diskuterat de kulturella praktiker som knöts till det kvinn-liga spånadsarbetet i den tidigindustriella textilnäringen. motsats till männens vävande var spånaden ofta kollektiv och förlagd utanför hem-met, utomhus eller i “spinnstuben”, dvs kvinnorna tog sina spinnrockar och samlades tillsammans för att spinna Inom den svenska bergsindus-trin förefaller bokningen, dvs sönderdelningen av malm i lämpligt stora stycken, vara en kvinnosyssla som delvis organiserades kollektivt.57
Förändrade arbetsförhållanden leder till nya kulturmönster och verklig-hetsuppfattningar. Hans Medick, och före honom Rudolf Braun, har dis-kuterat hur bondehushållens kulturmönster förändrades i och med att de-ras förhållande till jorden bröts och att de därmed allt tydligare kom att integreras i en marknadsekonomi. David Warren Sabean konstaterar att:
disciplined the to sobriety in
the nineteenth at access to which most were impossible, accorded to who displuyed character
För de som levde av lön allena var situationen en annan.
och konsumtionsmönster, som tidigare varit bundna av relationen till jor-den och jordbrukets arbetsår frigjordes och relaterades i stallet till lönein-komsten. Detta ledde till en friare sexualitet och konsumtion, en frihet som kom bägge könen till del. Denna tidiga marknadskultur benämner
För en utmärkt översikt se Jay 1984.
Medick 1988, 318ff.
Floren 1992, s 22. Martine Segalen har dock konstaterat att hushållet även agrar samhället sönderdelades i två delar som bägge på varsitt var integrerade i en större gemenskap, den manliga respektive den kvinnliga sfären. Segalen 1983.
137ff och Segalen 1986, s
Att brukshushållen under loppet av allt tydligare kom att integreras en vidare marknadsekonomi kan beläggas av att kontantdelen av lönen ökade, gradvis under hela seklet. Se 1989. Det forvisso havdas att bruken alltid utgjort transaktroner värderades i pengar, men det är uppenbart att uttagen ur bruksmagasmen snarast skall klassifice-ras som ett mellanläge mellan och en fri marknad.
Sabean 1990, s 421.
Medick som plebejisk.60 Framväxten av den plebejiska kulturen ska11 så-ledes sättas i samband med marknadsintegreringen och proletariseringen, och därmed också med kapitalets strävan att djupare penetrera produk-tionssfären och göra sig fri från hushållets makt över arbetsprocessen.
Den plebejiska kulturen var dock också i hög grad en motkultur. Utveck-lingen medförde i det perspektivet att kapitalets åtgärder mot de produce-rande hushållen innebar att det så att säga band ris för egen rygg.
Lars Magnusson har studerat en liknade arbetarkultur som den Medick beskriver i det tidigindustriella Eskilstuna. Mats Franzén har också nyli-gen, i opposition mot Ronny Ambjörnssons bild av den skötsamme arbe-taren, påpekat att en plebejisk underton länge rymdes inom
sen.62 Hur såg då kulturmönstren i Bergslagen och vid järnbruken ut un-der den industriella omvandlingsprocessen?
Vid Jäders bruk förefaller plebejiska kulturyttringar att ha upplevts som ett allt större problem under andra hälft. Dock var det inte mästersmederna som förfö11 till ett osedligt festande och drickande, utan gesällerna. Reaktionen kom inte bara från brukspatronen utan även från mästarna. Utvecklingen hör uppenbart samman med upplösningen av hus-hållet som såväl arbets- som socialisationslag: vid mitt var så gott som samtliga gesäller gifta och levde utanför mästarhushållet.63 Detta innebar att man måste finna delvis nya former för skolning och övervak-ning av den yngre arbetskraften. Även om mästaren i många fall kan sä-gas ha förlorat sin ställning som husbonde förblev han den som inför bruksledningen ansvarade för såväl arbete som arbetare. Detta innebar vilket Carl Rinman understryker, att mästersmederna skulle agera som goda förebilder för sina underställda genom att visa upp “ett
anstän-digt uppförande, ordentligt och Vid sidan av
denna moraliska fostran är det viktigt att påpeka den roll som bruksskolor och brukskapell tidigt fick.65
1 Bergslagen antyds också liknande förändringar. Från Nora och Linde bergslagar var det under andra hälft vanligt med klagomål över att gruvarbetare och tjänstefolk söp och levde om på gruv- och backar.66 Vid samma tid målade dock bergmästaren upp bilden av bergs-mannen i Nora som en dygdig man som levde för sitt arbete och dåligt
Medick 1981, s 64f.
Magnusson 1988, kap 10.
Franzén 1991, 13f. Amjömsson 1988, s 71ff. Se även Horgby 1986, s 237ff.
1992, 52f.s Rinman 1829, 254.s
s 215ff.
Tryckt i Johansson 1904-27, s 538f.
85 tålde Utifrån Sabeans resonemang torde också ett nyktert leverne ha varit av betydligt större vikt för bergsmännen, vilka inte sällan var be-roende av kredit för sin verksamhet. När en ny brukare, vid bergstinget, antogs på ett hemman, försäkrade sig såväl ting som förläggare om hans kunskaper och hederliga vandel.68 Även för flyttande smeder var detta betydelsefullt eftersom brukspatronen inte undlät att notera eventuella brister i vare sig kunnandet eller uppförandet på den obligatoriska orlovs-sedeln som smeden skulle föra med sig vid flyttning från ett bruk till ett annat. Så förde t.ex. smeden Lars Harström år 1837 med sig en sedel från Älvkarleö bruk till Tolvfors bruk där det framkom att han hemfallit åt fylleri. Han hade vidare ett “häftigt sinnelag samt någon fallenhet för sturskhet”.69 Dessa nya kulturmönster förefaller således främst höra hemma hos dem där hushållet inte längre fungerade som en produktions-enhet, en grupp som dock, i det frambrytande kapitalistiska samhället, var långt ifrån homogen.
1 sin studie av hantverksarbetarna i Eskilstuna fristad visar Lars Mag-nusson, hur dessa var angelägna att markera sin särart genom att kultu-rellt distansera sig från såväl landsbygdens som fabrikernas arbetare.70 1 takt med att proletariseringen på landsbygden ökade och industriproduk-tionen expanderade under andra hälft blev det san-nolikt även för stång- och manufakturbrukens arbetare viktigt att markera sin kulturella särart. Smedshustrurnas protester i Ramnäs på
mot att de inte, likt stadens borgar- och tilläts att bära sidenmössor kan ses som ett tidigt uttryck för en sådan kulturell marke-ring. Dock riktade den sig inte i första hand mot stadens eller lands-bygdens proletärer utan var ett sätt att visa att de inte var tjänstefolk, vilka enligt överfödsförordningen 1720 förbjöds att bära dylika
Särskilt angelägna torde sådana kulturella praktiker sedan ha blivit när brukssamhällena under andra hälft växte i storlek och då pro-duktionen alltmer tog sig fabriksliknande former. Samtidigt torde också banden till det agrara omlandet ha minskat högst betydligt. Ett sätt att möta nya situationen var en ökad kulturell slutenhet. Barbro Bursell har visat att ramnäsarbetarna under denna period snarast utgjorde ett so-cialt stängt samhälle med väldigt få kontakter utåt.72 Sannolikt är det i
Bergenskiöld 1875, 58f.
1992, 21.
Tolvfors BA, orlovssedlar, vol B3: Gävle kommunarkiv.
Magnusson 296.
Montelius 1959, 140.
Bursell 1974. 194.
detta sammanhang som den så kallade bruksandan skall förstås. Bruket som helhet ansågs stå för värden som innebar att dess arbetare inte drabbades av proletariseringens stormvåg.
En central del av denna mentalitet var också den patriarkala ideologin.
Utformandet av denna kan ses som en följd av brukspatronernas och fabrikörernas konfrontationer med såväl hushållskulturen som den ple-bejisk kulturen. Bindningen till brukspatronen och bruket, inte hushålls-gemenskapen eller marknaden var vad som individen och den-nes plats i samhället. Bruket sågs som ett stort aukoritärt hushåll med brukspatronen som den självklare husbonden.73 Bruksandan medverkade därmed troligen till att brukens arbetare relativt sent organiserades i fackföreningsrörelsen. Det var dessutom den lägre utbildade arbetskraften och inte smederna som gick före i denna utveckling.74
Möjligvis hade bruksandan än vidare kulturella implikationer. Maths Isacson har nyligen velat se den utvecklade samhällsplanering och den samförståndsanda som skapades inom dessa brukssamhällen, som grunden för folkhemstanken och den svenska modellen.75 Han har emellertid fått mothugg på denna punkt ifrån Ulf Magnusson, som poängterar just det faktum att bruksandan var ett mycket sent fenomen som snarast uppträdde efter att “det klassiska järnbruket” hade ersatts av de modernare
ken.76
De konflikter som här har diskuterats var av olika natur. Motsättningen mellan hushållsproduktion och kapitalistisk varuproduktion står mellan två olika sätt att organisera produktionen. Den berör fogningen av dessa två produktionssätt, vilket innebär att konflikten ofta tar formen av en struk-turkonflikt. Det innebär också att motsättningen ofta hade en rumslig di-mension, som en konflikt mellan olika delar av ett nätverk. Inom den svenska järnhanteringen syns dessa konflikter tydligast som en
Se diskussionen om under i Harnesk 1990, ss 72-87. 1 ett samhälle där i allt snabbare takt förlorade sin tidigare ställning som den viktigaste sociala gruppen blev det kanske nödvändigt att förklä en ny tär ideologi i hushållets sprakdräkt. Det var ett sprak som alla förstod. Denna “ny-partiarkalal’ våg som infördes bruken under den andra hälften av är resultatet av detta. Se vidare Magnusson, U. 1992 kommande, och Amussen 1988,
34ff.
Lindström 1979, Isacson 16ff.
Magnusson 1992.
87 ning mellan hanteringens agrara och industriella delar, dvs. mellan ena sidan kol-, och täckjärnsproduktion samt den andra sidan
och manufaktursmidet.
Vid sidan om denna konflikt mellan hushållsproduktion och kapitalism, genererar de nya produktionsformerna också egna motsättningar. Under köp- och förlagssystemen koncentrerades dessa till produktionens änd-punkter. Försnillningen och konflikterna kring denna var det viktigaste uttrycket för denna motsättning. De olika konfliktsformerna förefaller i detta sammanhang att vara nära relaterade till varandra, försnillningen le-gitimerades av hushållskulturen.
1 takt med att hushållet förlorade sin roll för produktionen skapas dock nya interaktionsformer där lönearbetaren, den kollektivt producerande individen, stod i centrum. Den plebejiska kulturen var en ny motkultur som följde på denna uppluckring av hushållet. Delvis som ett sätt att möta detta motstånd, utvecklades tydliga patriarkala maktteknologier vid bru-ken. Patriarkalismen och den så kallade bruksanadan fyllde dock samti-digt en funktion för bruksarbetaren som ett sätt att särskilja honom från det framväxande industriproletariatet. Brukens förvandling till industrier gjorde det dock alltmer ohållbart att upprätthålla denna skillnad. En ny grund för motstånd lades i och med fackföreningsrörelsens intåg i bruks-samhällena.