Inbandning

Videoapparaternas tillkomst förändrade TV-tittandet märkbart. Tack vare inband-ningsmöjligheterna behöver inte mottagaren ta del av TV-sändningen i realtid, utan kan banda in sändningen och titta på den vid ett senare tillfälle. Ifall inbandnings-apparaturen är försedd med klock- och datumfunktion⁵⁴⁸ behöver mottagaren inte ens vara hemma vid tidpunkten för TV-sändningen, utan kan ställa in apparaten att auto-matiskt slå på/av vid önskvärd tidpunkt. Tekniken möjliggör även tittande på en annan kanal samtidigt som inbandning av programmet på en viss kanal pågår. Även beträf-fande tekniken för inbandning av TV-sändningar har utvecklingen gått snabbt framåt.

Sändningar kan bandas in i digitalt format på CD-/DVD-skivor som sedan kan spelas upp i t.ex. bärbara DVD-spelare eller andra handburna applikationer. Även allt fler digitalmottagare förses med inbyggda hårdskivor för inbandning av TV-sändningar.

Såsom framgick i kap. 2.3.1.1 ovan har frågan huruvida tillverkare av videoapparater med stöd av contributory infringement-doktrinen gör sig skyldiga till indirekt upp-hovsrättsintrång prövats i det s.k. Sony-fallet. Utgången i Sony-fallet som har haft en mycket stor betydelse för de senaste årens upphovsrättsliga tvister föreskriver att in-bandning av upphovsrättsskyddade TV-sändningar utgör time-shifting och uppfyller kriterierna för fair use. En fråga som dock fortfarande inte har prövats i domstol är huruvida inbandningsapparaterna får förses med teknikfunktioner som ändrar på inne-hållet i TV-sändningen, såsom t.ex. att reklampauser automatiskt raderas under in-bandningen. Frågan var avsedd att prövas i målet Paramount Pictures Corp. v.

547 Bestämmelser om skyldighet att betala televisionsavgift finns intagna i 3 kap. L om statens televi-sions- och radiofond.

548 S.k. timer-funktioner.

5. kap. Olika former av TV-sändningar – en upphovsrättslig analys

ReplayTV⁵⁴⁹, men käranden återtog sina yrkanden när ReplyTV såldes och den nya ägaren avlägsnade denna funktion från inbandningsapparaturen.⁵⁵⁰

I Finland är inbandning av TV-sändningar tillåtet med stöd av bestämmelserna om framställning för eget bruk i 12 § URL.⁵⁵¹ Enligt 12 § URL är det tillåtet för var och en att av offentliggjorda verk framställa enstaka exemplar för sitt enskilda bruk.⁵⁵²

Bestämmelsen fick sin nuvarande ordalydelse i samband med ändringen av upphovs-rättslagstiftningen år 1980. Genom att ändra ordalydelsen från ”av offentliggjort verk må enstaka exemplar framställas för enskilt bruk” till ”av offentliggjort verk får envar framställa enstaka exemplar för sitt enskilda bruk”, ville lagstiftaren understryka det enskilda brukets personliga natur och begränsning av området för dess tillämplighet.

Avsikten var att staka ut snävare gränser för det tillåtna antalet kopior.⁵⁵³

Sverige hade tidigare en bestämmelse med identisk ordalydelse som den i den finska 12 § URL, men beslöt i samband med implementeringen av infosocdirektivet att ändra på ordalydelsen. Genom lagändringen (Lag 2005:359) ändrades ordalydelsen enligt följande: ”Var och en får för privat bruk (här framhävt) framställa ett eller några få (här framhävt) exemplar av offentliggjorda verk.”

I och med lagändringen begränsades tillämpningsområdet för bestämmelsen om privatkopiering en aning. Begreppet enskilt bruk har i viss utsträckning ansetts tillåta kopiering inom förvärvslivet. Det har bl.a. ansetts tillåtet att göra en kopia åt sig själv för användning i arbetet. Även framställning av några enstaka kopior åt sina närmaste arbetskollegor har ansetts vara tillåtet.⁵⁵⁴ I förarbetena konstateras att direktivets ordalydelse har en strängare syn på frågan om kopiering för enskilt bruk på arbetsplatsen än vad som är rådande enligt gällande svensk rätt. Av denna orsak bedömde regeringen att uttrycket enskilt bruk bör bytas ut mot uttrycket ”privat bruk” som används i direktivet. Genom denna ändring klargörs att kopieringen var-ken får ha ett direkt eller indirekt kommersiellt syfte.⁵⁵⁵

Såsom nämndes ovan ändrades även uttrycket ”enstaka exemplar”. Infosocdirekti-vet uppställer inga begränsningar på antalet kopior som får göras. Trots detta ansåg

549 Paramount Pictures Corporation v. Replay TV, 298 F.Supp.2d 921 (C.D.Cal. 2004).

550 Se Furtado 2005 stycke 32, fotnot 81.

551 Enligt 48 § har sändarföretaget ensamrätt till en TV-utsändning, vilket innebär att utsändningen inte utan sändarföretagets samtycke får tas upp på en anordning genom vilken den kan återges. I nämnda paragraf finns emellertid en hänvisning till 12 § URL.

552 Ett verk anses offentliggjort då det lovligen gjorts tillgängligt för allmänheten (8 § URL), t.ex.

genom TV-sändning.

553 Se RP 70/1980 s. 4. Jfr KM 1980:12 s. 89 ff.

554 Se SOU 1956:25 s. 181 samt NJA II 1961 s. 115.

555 Se prop. 2004/05:110 s. 108 ff.

5. kap. Olika former av TV-sändningar – en upphovsrättslig analys lagberedningen att det förelåg ett behov av att ersätta uttrycket ”enstaka exemplar”

med ett annat uttryck. En av orsakerna till detta var att det i förarbetena till den äldre bestämmelsen hade uttalats att den övre gränsen för enstaka exemplar kan uppgå till några tiotal exemplar.⁵⁵⁶ Den tekniska utvecklingen har medfört att det går enormt snabbt och enkelt att framställa exemplar. Därför ansåg lagberedningen att ett så stort antal som några tiotal kopior åt gången inte är rimligt med beaktande av att, ett av syftena med infosocdirektivet är att anpassa upphovsrätten till det moderna samhället.⁵⁵⁷ I promemorian föreslogs att begreppet ”enstaka” byts ut mot

”ett fåtal”. Detta motiverades med att den språkliga innebörden av uttrycket ”ett fåtal” innebär avsevärt färre exemplar än vad som uttalades i motiven till gällande bestämmelse.⁵⁵⁸ Regeringen ansåg däremot att uttrycket ”ett fåtal” kan skapa in-trycket att antalet exemplar snarare har utvidgats än begränsats. Därför ansåg rege-ringen att det är lämpligare att använda begreppet ”ett eller några få”.⁵⁵⁹ I proposi-tionen betonas dock att någon exakt gräns för antalet kopior inte kan uppställas, och att vissa typer av verk kan kopieras i större omfattning än andra utan någon skada för rättighetshavarna. Det är rättspraxis som får avgöra var den exakta gränsdrag-ningen går.⁵⁶⁰

I förarbetena till den finska implementeringen av infosocdirektivet ansågs det inte föreligga några behov för att ändra ordalydelsen i gällande bestämmelse.

Enligt 12 § URL får de exemplar som framställts för enskilt bruk inte användas för andra ändamål. Det innebär att ett sådant exemplar inte får användas t.ex. vid offent-liga framföranden. Bestämmelsen i 12 § URL om framställning av enstaka exemplar för enskilt bruk, bör tolkas så att det inte finns någon begränsning för hur många TV-program som är tillåtet att banda in. Med andra ord bör det anses tillåtet att banda in samtliga program som sänds i TV, förutsatt att det sker för privat bruk. Bestämmelsen kan inte heller anses uppställa några tidsbegränsningar för hur länge kopiorna får spa-ras. Det innebär att något förbud mot uppbyggande av privata program- och filmbib-liotek inte finns intaget i upphovsrättslagstiftningen. Ett av kärandes argument i Sony-fallet var att ett sådant här biblioteksbyggande kommer att ha skadliga effekter för rättsinnehavarna.⁵⁶¹

561 Som exempel på en skadlig effekt nämndes att de personer som har bandat in program, inte kommer att titta på reprissändningar. Domstolen ansåg däremot att den höga kostnaden för tomma videokasset-ter (ca $20) medförde att det inte kommer att uppstå något omfattande biblioteksbyggande. Se 480 F.Supp. 429 (1979), s. 467. Naturligtvis är situationen annorlunda idag, eftersom inbandning kan ske direkt på hårdskivor med stor lagringskapacitet. Trots detta torde det vara förhållandevis sällsynt med omfattande ”privatbibliotek”, och sådana bibliotek bör inte anses vara ägnade att åsamka rättsinne-havarna någon betydande skada eller olägenhet.

5. kap. Olika former av TV-sändningar – en upphovsrättslig analys

Bestämmelsen i 12 § URL uppställer inte heller några begränsningar i fråga om den teknik som får användas för exemplarframställningen.⁵⁶² Det innebär att TV-sänd-ningen kan bandas in med hjälp av vilket medium som helst. Personen som har bandat in programmet bör även anses ha rätt att bearbeta materialet, ifall det är nödvändigt för att programmet skall kunna spelas upp i någon annan apparat.⁵⁶³

Exemplarframställning för enskilt bruk inkluderar även en rätt att sprida kopian till den privata sfären. Det är m.a.o. tillåtet att överlåta kopian till den närmaste familje- och vänkretsen. Personen som har bandat in programmet har äganderätt endast till det fysiska exemplaret, medan upphovsmannen har upphovsrätten till verket.⁵⁶⁴ Trots denna omständighet behöver överlåtelsen till den närmaste familje- och vänkretsen inte ske i form av ett fysiskt exemplar, utan verksexamplaret kan överföras i digitalt format till mottagaren så att mottagaren tillgängliggörs en kopia av verket.⁵⁶⁵ Det innebär att exemplaret kan sättas ut på en webbsida eller server under förutsättning att materialet inte är åtkomligt av andra än den närmaste familje- och vänkretsen.

5.1.2.1 Vissa särbestämmelser

Det är inte endast privatpersoner som får banda in TV-sändningar för sitt privata bruk, utan upphovsrättslagstiftningen berättigar även vissa andra former av inbandning.

13 a §. Enligt 13 a § URL får myndigheter, näringsidkare och sammanslutningar för användning i sin interna information framställa enstaka exemplar av verk som ingår i aktualitets- eller nyhetsprogram. Dylika inbandningar kan däremot inte ske i syfte att bygga upp ett programbibliotek, eftersom inbandningen måste användas i den interna informationen en kort tid efter att upptagningen gjorts. Trots att bestämmelsen endast specifikt nämner användning, är en logisk tolkning av bestämmelsen den att inband-ningen bör förstöras efter en kort tid. Motsvarande bestämmelse som tidigare fanns

562 Se prop 2004/05:110 s. 101.

563 Bl.a. vissa handburna applikationer kräver ett viss bildformat, vanligtvis ett visst komprimerings-format, för att innehållet skall kunna spelas upp.

564 Se Koktvedgaard & Levin 2004 s. 131.

565 Se RP 28/2004 s. 28 f.

5. kap. Olika former av TV-sändningar – en upphovsrättslig analys

intagen i 25 g § URL innehöll inget krav på att användningen skulle ske en kort tid efter upptagningen. I samband med överflyttningen av bestämmelsen från 25 g § till 13 a § URL tillfogades begränsningen en kort tid. Avsikten var att framhäva att bestämmelsen tillåter användning av exemplaret endast en kort tid efter upptagning-en.⁵⁶⁶ Med tidsbegränsningen understryker lagstiftaren att bestämmelsen avser endast en tillfällig upptagning för framskjutning av tidpunkten för visningen.⁵⁶⁷ Lagstiftarens intentioner med denna begränsning av tillämpningsområdet bör anses innebära ett för-bud mot uppbyggande av ett programbibliotek. I förarbetena ges däremot ingen väg-ledning för hur lång tid begränsningen en kort tid skall anses fortlöpa.

14 §. Enligt 14 § URL får inom undervisningsverksamhet och vetenskaplig forskning inbandning av TV-program göras med stöd av avtalslicens. Det inbandade verket får dessutom överföras till allmänheten i undervisnings- eller forskningssyfte. Överfö-ringen får dock inte ske genom utsändning i radio eller television.⁵⁶⁸ Enligt 14 § 3 mom. får en inbandning av en TV-sändning även tas in i ett prov som ingår i student-examen eller liknande prov.

15 §. Enligt 15 § URL får på sjukhus, ålderdomshem, i fängelser och andra mot-svarande inrättningar framställas exemplar av offentliggjorda verk som ingår i radio- och televisionsutsändningar. Stadgandet ger rätt till framställning endast för tillfälligt bruk. Exemplaren får endast sparas den tid som framskjutandet av tidpunkten för tittandet förutsätter. Programbibliotek får inte uppbyggas, utan inrättningen är tvungen att förstöra upptagningen efter att den har visats.⁵⁶⁹ I samband med implementeringen av infosocdirektivet i Sverige beslöt man upphäva motsvarande bestämmelse i den svenska URL.⁵⁷⁰

566 Se RP 28/2004 s. 55.

567 Se RP 28/2004 s. 90.

568 Materialet kan överföras till allmänheten bl.a. genom att det placeras ut i ett datanät, för att på så sätt möjliggöra distansundervisning. Se RP 28/2004 s. 55.

569 Se RP 287/1994 s. 74.

570 Motiveringen härför var bl.a. att medieutbudet ständigt ökar och att det i dag finns ett rikt utbud av både TV- och radioprogram under så gott som alla dygnets timmar. Se prop. 2004/05:110 s. 157.

5. kap. Olika former av TV-sändningar – en upphovsrättslig analys

16 c §. Enligt 16 c § URL får Finlands filmarkiv framställa exemplar av sådana verk som har gjorts tillgängliga för allmänheten genom utsändning i radio eller television, i syfte att införliva dem i sina samlingar.

25 f §. Enligt 25 f § URL får ett sändarföretag som har rätt att sända ut ett verk framställa ett exemplar av verket för användning i sina egna utsändningar, s.k. efe-mära upptagningar. Detta får ske högst fyra gånger under ett års tid.⁵⁷¹ Upptagningen får endast göras i utsändningssyfte. Sändarföretaget behöver dock inte själv framställa exemplaret, utan har rätt att låta framställningen ske hos en utomstående.⁵⁷² För användning av verket fler än fyra gånger eller under en längre tid än ett år får sändar-företaget framställa eller låta framställa ett exemplar av verket med stöd av avtals-licens.