Rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten

Tillgängliggörande av ett verk kan ske på fyra olika sätt: 1) genom överföring av verket till allmänheten, 2) genom offentligt framförande av verket, 3) genom spridning av exemplar av verket, samt 4) genom offentlig visning av verket (2 § 3 mom. URL).

Enligt punkt 1 kan ett verk överföras till allmänheten på trådbunden eller trådlös väg.

Alla former av distansöverföring omfattas av punkten. Ett levande framförande som överförs med hjälp av mikrofoner och kameror till en publik som inte är fysiskt närvarande vid platsen för framförandet, och som sålunda inte skulle kunna följa med framförandet utan överföringen, betraktas som överföring av verket till allmänheten.⁴³⁵ Ifall det även finns publik vid själva platsen för framträdandet betraktas situationen som

433 Se direktiv 98/84/EG artikel 2 b.

434 Förbudet förutsätter inte att åtgärderna vidtas i kommersiellt syfte, utan även tillverkning av avkod-ningssystem för eget bruk och användning av avkodavkod-ningssystem för att koppla bort ett skydd är förbjudet.

Se RP 146/2000 s. 8. I Sverige är personligt innehav och användning av avkodningsutrustning däremot inte kriminaliserat. Det har dock framlagts förslag att privat olovlig användning och anskaffning skall kriminaliseras. Enbart innehav föreslås dock inte kriminaliseras. Se Ds 2007:14 s. 28 f.

435 Se RP 28/2004 s. 81.

3. kap. Regleringen inom området

både överföring av verket till allmänheten och offentligt framförande av verket.⁴³⁶ Till överföring av verket till allmänheten omfattas också on demand-överföring. Med on demand avses att enskilda medlemmar av allmänheten får tillgång till verket från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.⁴³⁷

Med offentligt framförande av ett verk avses situationer där verket görs tillgängligt att höras eller ses av en närvarande publik. Framförandet kan ske i formen av en levande föreställning eller spelas upp för publiken från en upptagning med hjälp av tekniska hjälpmedel, såsom t.ex. en videoprojektor.⁴³⁸ Lagtexten definierar däremot inte närmare vad som avses med offentlighetskriteriet.⁴³⁹ I förarbetena till lagen betonas att frågan måste avgöras från fall till fall och att de i rättspraxis etablerade gränsdragningarna är tillämpliga även efter lagändringen.⁴⁴⁰

Det finns en hel del rättspraxis på området; exempelvis HD 1968 II 81, HD 2002:20 och HD 2002:101.

HD 1968 II 81. Ett bussbolag hade i fyra av sina bussar installerat högtalare via vilka det för passagerarna hade spelats upp musik från radio, utan tillstånd från de fin-ländska tonsättarnas intresseorganisation Teosto. Förfarandet ansågs utgöra offentligt framförande och bussbolaget dömdes att betala ersättning till Teosto.⁴⁴¹

HD 2002:20. Ett bostadshotell med 14 rum hade i varje hotellrum installerat en TV, via vilken gästerna kunde följa med TV-sändningar. Vid prövning av frågan huruvida detta utgjorde offentligt framförande konstaterade domstolen att den avgörande fak-torn var att kretsen av gäster inte var begränsad på förhand, utan vem som helst hade tillgång till rummen mot erlagd avgift. Därför ansåg HD att situationen uppfyllde kriterierna för offentligt framförande. (Jfr upphovsrättsrådets utlåtanden 1996:8, 2000:6 och 2003:3).⁴⁴²

436 Se Haarmann 2005 s. 122.

437 Se RP 28/2004 s. 81.

438 Se RP 28/2004 s. 82.

439 Noterbart är dock att det enligt URL 2 § 4 mom. är fråga om offentligt framförande även i en sådan situation där framförande sker inför en större sluten krets i förvärvsverksamhet.

440 Se RP 28/2004 s. 83. Jfr KM 1953:5 s. 47 var det konstateras att avgörandet måste ske in casu.

441 Domstolen gav inga närmare motiveringar för varför situationen skulle anses vara offentligt framfö-rande.

442 Upphovsrättsrådet har enligt 55 § URL i uppgift att biträda undervisningsministeriet vid handläggning-en av ärhandläggning-endhandläggning-en som angår upphovsrätt samt att avge utlåtandhandläggning-en i ärhandläggning-endhandläggning-en som gäller tillämpninghandläggning-en av ifrågavarande lag. Upphovsrättsrådets utlåtanden har karaktären av rekommendationer, vilket innebär att de binder varken den som har begärt utlåtandet eller motparten juridiskt.

3. kap. Regleringen inom området

HD 2002:101. Domstolen prövade frågan om musik som spelades via radio samt kassett- och CD-spelare i en taxibil skall anses vara offentligt framförande. Majorite-ten av HD:s medlemmar ansåg att uppspelning av musik i en taxibil uppfyllde krite-rierna för offentligt framförande. Den omständigheten att antalet passagerare per skjuts hade varit mycket begränsat, hade ingen avgörande betydelse. Den avgörande faktorn var att kretsen av passagerare inte var begränsad på förhand, utan möjligheten att åka med taxibilen stod öppen för vem som helst.

Minoriteten av HD:s medlemmar ansåg däremot att bl.a. storleken av den grupp som tar del av musiken och vilken betydelse musiken har för näringsidkaren och kunderna bör tas i beaktande vid avgörandet om situationen skall anses uppfylla kriterierna för offentligt framförande. Minoriteten betonade att taxiresor ofta är korta och hektiska samt att antalet passagerare i medeltal är 1–2 personer. För kunden är tillgången till skjuts och att den genomförs i enlighet med beställningen av avgörande betydelse.

Faktorer såsom bilmärke och möjlighet att lyssna till musik under skjutsen är av sekundär betydelse, och kunden kan inte påverka dessa faktorer vid beställning av taxiskjuts. Ljudåtergivningsförhållandena är ofta dåliga för kunderna och ofta stängs musiken av. Möjligheterna att lyssna till musik är främst av betydelse för chauffören under den tid han väntar på nya kunder. Minoriteten av HD:s medlemmar ansåg med stöd av ovan nämnda argument att uppspelning av musik i taxibilar inte uppfyllde kriterierna för offentligt framförande.⁴⁴³

Från svensk rättspraxis kan nämnas bl.a. NJA 1967 s. 150 (danstillställningar som en förening arrangerade för sina medlemmar ansågs offentliga i och med att medlemmar-nas antal inte var begränsat och inga särskilda kvalifikationer krävdes för medlem-skap)⁴⁴⁴; NJA 1980 s. 123 (musik som gjorts tillgängligt för hotellgästerna på hotell-rum via radio- och TV-apparater ansågs vara offentligt framförande)⁴⁴⁵; NJA 1986 s.

702 (musik som spelades upp för kunder i en butik som sålde TV- och radioapparater i demonstrationssyfte av apparaternas ljudåtergivning ansågs vara offentligt framfö-rande)⁴⁴⁶; NJA 1988 s. 715 (radiomusik som hade spelats upp för patienter och perso-nal ansågs utgöra ett offentligt framförande).

Det har inte tidigare funnits någon enhetlig linje på det internationella planet kring frågan om sändningar som görs tillgänglig för gästerna på ett hotell via TV-apparater på hotellrummen skall anses vara offentligt framförande.⁴⁴⁷ I ett avgörande från EG-domstolen år 2006 skall en TV-utsändning som görs tillgänglig för hotell-gästerna via TV-apparater på deras rum anses som överföring till allmänheten.⁴⁴⁸

443 Domen finns översatt till svenska i NIR 2003 s. 156 ff. Jfr upphovsrättsrådets utlåtande 1997:5 där rå-det prövade samma ärende. Även i upphovsrättsrårå-det gick åsikterna isär.

444 Antalet medlemmar och hur många personer som hade deltagit i tillställningen saknade självständig betydelse, se Karnell 1973 s. 282.

445 För närmare kommentarer kring rättsfallet, se Rosén 2003 s. 112 ff.

446 Jfr Strömholms genomgång av olika nyttjandeformer av musik inom musik- och radiohandeln och huruvida nyttjandet utgör avgiftspliktiga framföranden. Se Strömholm 1984 s. 151 ff.

447 Se Koktvedgaard & Levin 2004 s. 143 f.

448Sociedad General de Autores y Editores de España (SGAE) mot Rafael Hoteles SA, mål C-306/05. För närmare kommentarer kring avgörandet, se Axhamn 2007 s. 148 ff.

3. kap. Regleringen inom området

Punkt 3 omfattar alla former av spridning av exemplar av verket. Hit hör bl.a. försälj-ning, uthyrning och utlåning. Med spridning i punkt 3 avses endast spridning av fysiska exemplar av verket.⁴⁴⁹ När ett exemplar av ett verk med upphovsmannens samtycke första gången har sålts eller på annat sätt varaktigt överlåtits inom EES konsumeras spridningsrätten.⁴⁵⁰ Alla rättshandlingar omfattas däremot inte av konsumeringen. Upp-hovsmannens rätt att göra exemplar av ett verk tillgänglig för allmänheten genom uthyr-ning konsumeras inte (19 § 2 mom. URL).⁴⁵¹ Motiveringen att uthyrning faller utanför konsumeringen är att man på så sätt har velat ge upphovsmännen en del av eventuella hyresintäkter.⁴⁵² Även för utlåning finns särskilda bestämmelser.⁴⁵³ Uthyrning och utlå-ning spelar en mycket viktig roll för upphovsmän, och redan år 1992 antogs ett EU-direktiv som reglerar dessa rättshandlingar.⁴⁵⁴ För att skapa mera klarhet och överskåd-lighet har direktivet kodifierats genom direktiv 2006/115/EEG.⁴⁵⁵ Konsumtionen är territoriellt begränsad till EES-området. Enligt 19 § 5 mom. 2 punkten URL får dock ett exemplar av ett verk som har sålts eller på annat sätt varaktigt överlåtits utanför EES-området, säljas eller på annat sätt varaktigt överlåtas om exemplaret har anskaffats av en enskild för eget bruk. Med stöd av nämnda bestämmelse får t.ex. böcker som har köpts utomlands spridas vidare till antikvariat.⁴⁵⁶

Den fjärde och sista formen av tillgängliggörande av ett verk är visning av verket.

Bestämmelsen omfattar endast sådan visning som sker utan användning av tekniska hjälpmedel.⁴⁵⁷ Med visning avses att verket görs tillgängligt för att direkt iakttas av en

449 Se Tómasson 1997 s. 350.

450 Bestämmelser om konsumering av spridningsrätten finns intagna i 19 § URL.

451 Alster av byggnadskonst, konsthantverk eller konstindustri får dock hyras ut till allmänheten.

452 Se Koktvedgaard & Levin 2004 s. 133.

453 Enligt 19 § 4 mom. URL har upphovsmannen rätt till ersättning för utlåning av exemplar av verket till allmänheten. För alster av byggnadskonst, konsthantverk eller konstindustri har upphovsmannen däremot ingen rätt till ersättning vid utlåning.

454 Rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter inom det immaterialrättsliga området.

455 Den kodifierade versionen ändrade emellertid inte den tidigare direktivtexten sakmässigt, utan kodifie-ringen var endast av formell karaktär. Se KOM (2006) 226 s. 2.

456 Se RP 28/2004 s. 101.

457 Visas verket med hjälp av tekniska hjälpmedel för en närvarande publik är det fråga om offentligt framförande av verket. Se RP 28/2004 s. 83.

3. kap. Regleringen inom området

närvarande publik. Om verket visas åt en publik som inte är fysiskt närvarande på själva visningsplatsen, t.ex. via en TV-sändning, är det inte fråga om visning utan kategori-seras som överföring av verket.⁴⁵⁸