Det inominstitutionella perspektivet har framför allt haft ett symbol- värde genom att den har legitimerat organiseringen av projektet. Dess djupverkan kan exemplifieras bland annat genom strävan att utbildningen utformas mer i enlighet med hemorganisationens förväntningar och krav än utifrån andra argument. I dessa inom- institutionella processer har bland annat projektverksamhetens fokus lagts på administrativa frågor och frågor kring hur framtida strate- gier och tillgång till resurser måste hanteras samt hur samverkan med partnerslärosättet skall organiseras. Det har varit dess överens- stämmelse med institutionaliserade föreställningar hos betydelsefulla kollektiva aktörer, utbildningsanordnarens image, arbetsmarknaden och respektive grundutbildningarnas omgivning som har drivit pro- jektets existens, kapacitet och dess genomförande. I projektarbetet
har det visat sig genom bland annat processer som handlade om att institutionalisera kursplanen genom beslut i beredningsgrupper, utbildningsnämnden och att ändå kunna behålla projektfriheten bortom vardagens rutinerade tillvaro och projektpraktikens for- mella integritet i samverkan med både interna och externa partners. Den danska sjuksköterskeutbildningen är nationellt samordnad vilket innebar ett arbete med beredning som kunde möta nationell kvalitets säkring, förordningar och studentsäkerheten vid exempelvis studiegång och tillgodoräknanden som gällde i Danmark.
Ett annat perspektiv som framträdde i samband med uppnående av resultat utifrån det inominstitutionella perspektivet handlade om dimensioner kring beslutsfattande. Både Ellström (1992) och Czarniawska (2000) har berört beslutsfattande utifrån vad kan förstås som rituella det vill säga att de bygger på en befäst lednings- funktion och dess legitimitet. Det innebär att beslutsfattande snarare brukar formas genom ett institutionsorganisatoriskt underlag än rationellt uppbyggda motiv. Beslut och handling kan i sådana fall vara löst kopplade till varandra och målen identifieras utifrån de inre organisatoriska processerna och existerande mål- och styrdokument. Beslutsfattande i relation till projektverksamhetens verkställighet var starkt kopplat till den berörda institutionen och dess ledningsmiljö. Den interna inominstitutionella miljön på fakulteten har förändrats fortlöpande sedan projektets början. Ledmotivet för denna föränd- ring har varit en önskad koncentration av discipliner, fördjupat arbete med akademisk utveckling och akademisk institutionalisering. Denna satsning har legat i linje med andra högskolor och institutioner i Sverige (Sörlin & Gundelach, 2007). Följaktligen har fakultetens verksamheter under projekttiden reorganiserats, nya institutioner byggts upp, nya institutionsgränser har skapats och ny ledning har tillsatts. Fakultetens reorganisering innebar framför allt att det skapades nya ekonomiska villkor samt en organisatorisk inten- tion att betrakta respektive institution som en mer sammanhållen decentrali serad inrättning med medföljande decentralisering av makt befogenheter från dekanen till prefektnivån. Inte minst med tanke på arbete med akademisering har det tillkomit nya funktions- grupper exempelvis pedagogiska utvecklare, studierektorer, program-
ansvariga institutionsråden mm. Fakulteten kom med andra ord in i en stark förändringsprocess där ny ledning tillsattes, nya institutioner byggdes upp och ett intensivt kvalitetsarbete sattes igång på såväl den övergripande högskolenivån, fakultetsnivån och institutionsnivån. Det nya inominstitutionella sammanhanget satte sin prägel på projektverksamheten då fakultetens alla verksamheter och enheter fokuserade på att utveckla en strategisk förhållning till den pågående förvandlingen och att bygga upp en arbetskultur av samförstånd inom nya hierarkiska ordningar. En av de högsta prioriteringar handlade om att utveckla fakultetens strategiska satsningar med medföljande ned- läggningar eller utveckling av ämnen och program. Institutionernas minskade ekonomiska utrymme tvingade utbildningsverksamheterna inom respektive program att finna nya former för genomförande av sina utbildningar. Många av de förändringar som gjordes handlade om ökad kontroll över utgifterna, genom till exempel avveckling av program, utveckling av nya styrsystem, delegationsordningar mm. Under den pågående förändringsprocessen har institutionsledningen haft svårigheter att ta hänsyn till projektets delverksamhet och dess specifika särart. De rådande institutionella satsningarna som genom- fördes fokuserade främst på den nya styrningens mål, strategisk planering och uppbyggnad av ansvarsförhållanden. De uppkomna organisatoriska miljövillkoren har fått stor betydelse för projektets handlingsramar i relation till kvalitetsfrågor främst avseende fortsatt etablering av de uppnådda resultaten.
Då projektet handlade om utvecklingsfrågor som var tätt samman- bundna med existerande utbildningsprogram både i Sverige och Danmark har den nya institutionella ledningen fått en stark roll och inflyttande över bemanning av arbetsgrupper, aktivitetsgenom- förande, inriktningsmålen och samarbetsklimatet med partners- institutionen. Arbetsgrupperna för studentutbyten avvecklades och det fortsatta projektarbetet inriktades på att fullfölja de pågående gemensamma utbildningsaktiviteterna. Beslut som inte överens- stämde med den nya institutionens normer ifrågasattes eller revs upp. Under den pågående omvandlingsperioden har projektet arbetat med bland annat utveckling av utbytesinsatser över nationella gränser och utveckling av kliniska praktikutbyten. Dessa aktiviteter har ibland
kommit att betraktas som en form av konkurrerande verksamhet till grundutbildningens befintliga åtaganden och internationalisering av dess tillgång till kliniska platser. Den pågående situationen och institu tionella hinder uppenbarade för såväl projektverksamheten som partnersorganisationer att det kan bli allt svårare att i det aktuella delprojektet klara av de övergripande effektmålen och att i förlängningen även kunna framtidsförankra de uppnådda eller för- väntade effektresultaten.
Den svenska sidan levde upp till avtalets formella villkor men har tagit strategiska beslut för att avsluta en fortsatt utveckling. Det med- förde att under projektets fas tre och fyra har partnerskapet upplevts vara i obalans då den svenska institutionsledningen visade nedåt- gående engagemang och ovilja till fortsättning samtidigt som den danska institutionen utvecklade framtidsvisioner och strategier för ett fortsatt framåtskridande. Den ifrågasatta projektlegitimiteten har skapat svårigheter på genomförandenivån genom osäkerhet gällande handlingskraften vilket medförde konsekvenser för dialogklimatet gentemot de i projektorganisationen ingående partners både lokalt och centralt. Som följd har partnerskapet och samarbetsförlopp från att har bedrivits genom organisatoriska strukturer i hemorganisa- tionen, successivt koncentrerats kring mer personliga individbundna samverkansprocesser. Projektets mål och syfte kunde ömsesidigt bearbetas men verksamheten lokalt i Malmö har upplevts som skev på grund av samarbetspartners olika förutsättningar för stöd.