Sociala rörelser brukar i allmänhet beskrivas som en typ av kollektivt handlande och som en del av förändringsprocesser i samhället. Det finns en rad exempel på sociala rörelser som har format samhällen och påverkat samhällsprocesser lokalt eller globalt som exempelvis 30-talets svenska arbetarrörelser och statlig arbetsmarknadspolitik (Wadensjö, 2013). En specifik typ av social rörelse gällande bland annat arbetsmobiliteten har uppmärksammats i Öresundsregionen. Vid sekelskiftet var Sverige det land som tog emot flest nordiska arbetstagare. Efter år 2000 var det tvärtom svenska arbetstagare som tog anställningar i andra nordiska länder. Analyser av samtida arbetsmarknadsmönster visar på att aktuella trender kännetecknas av ökande krav på flexibilitet och arbetsrörlighet (Berglund, 2010). Det noteras en tydlig utveckling där människor och företag verkar för ett utbyte av kompetensflöde och angelägen kunskapsöverföring för att kunna ta tillvara eventuellt uppkomna synergier.
I nordiska sammanhang uppmärksammas en dansk arbets- marknadsmodell som sätter begreppet flexicurity i centrum vilket står för flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaden. Modellen foku- serar på olika former av mobilitet på arbetsmarknaden och ut märker sig med relativt svagt anställningsskydd, generös arbetslöshet- försäkring och stora satsningar på arbetsmarknadspolitiska åt gärder
(Berglund, 2010). Statens offentliga utredningar genomförde i studien gällande ”Flyttning och pendling i Sverige” (SOU:2007:35) analyser gällande tillväxtrender i relation till rörlighetens drivkrafter och regionala obalanser på bland annat arbetsmarknaden. Slutsatser skildrar utveckling av den gränslösa nordiska arbetsmarknaden i tre faser. Den första utväxlingen handlade om att arbetslösa människor flyttade till ett land där de kunde få jobb. Fortsättningsvis stimu- lerades flyttandet och arbetspendling mest av löneskillnaderna. Den nuvarande tredje fasen handlar i hög grad om ömsesidigt kompetens- utbyte (Aili-Yrkkö, 2011).
Människor är inte begränsade spatialt. Men begränsningar i spatiala förflyttningar som reseavstånden eller brist på transportmedel kan bidra till marginalisering från arbetslivet. Enligt det Nordiska Ministerrådet, Nordic Council of Ministers (NMR) har den gemen- samma nordiska arbetsmarknaden haft en växande betydelse med ett ökande antal pendlare mellan de nordiska länderna och många svenskar har under olika tidsperioder valt att arbeta på andra sidan av den svenska gränsen (NMR, 2008). Mellan tidsperioden 2001 och 2004 stagnerade arbetspendlingen mellan Sverige och Norge medan den ökade med 85 procent från Sverige till Danmark. Nulägesbeskrivningar visar att Öresundsregionen håller på att integreras genom bland annat 20 000 pendlare till utbildning och arbetsplatser på båda sidor av sundet. Enligt Skåne Analyser har arbetspendling fördubblats jämfört med året 2005 inom framför allt Malmö-Köpenhamnsområdet. Den nuvarande strömmen av pend- lingen går i riktning från Skåne till Sjælland och utgör 97 procent av den totala pendlingen över sundet (Region Skåne, 2012a). Andelen kvinnor uppgår till 41 procent av pendlarna. Analyser av pendlare bosatta i Skåne genomförda utifrån 2010 pendlardata i relation till födelseland visar att 41 procent står för personer födda i Sverige och 36 procent i Danmark. Analyser av näringsgrenar visar att kraftigast ökning har påvisats inom transport, kommunikation och handel. Pendlingen inom vård och omsorgssektor har uppmärksammats för dess stigande ökning under de senaste åren. Det är kvinnor som utgör den största gruppen och var fjärde pendlare är en kvinna. Pendlarna som reser från Skåne till Sjælland bor till stor del i
Malmö (60%) och dess grannkommuner. Andra pendlarbosättnings- platser är koncentrerade till Helsingborg, Landskorona och Lund. Generellt finns de dominerande arbetsplatserna på andra sidan av sundet i Köpenhamnområdet (41%) och Tårnby där Copenhagen International Airport ligger. Faktorer som bedöms av betydelse för pendling är bland annat tillgång och priser på bostäder, antal förvärvsarbetande personer i åldern 20-64 år och pendlingstid. Det bedöms att tre procent av den förvärvsarbetande skånska befolk- ningen pendlar till Sjælland varje dag (Region Skåne, 2012a).
Figur 3. Karta över pendelavståndet i Öresundsregionen
(Källa: Løbner och Sauer Knudsen, 2011).
En regions marknadspotential brukar värderas med hur många arbetsplatser eller invånare som kan nås inom ett reseavstånd på mellan 45-60 minuter (Näringsliv Skåne, 2012). Figur 3 visar en karta över områden i Sjælland, Danmark och Skåne, Sverige. De grön- och rödmarkerade områdena visar ett tidsavstånd mot svarande en timmars resa inom dessa områden från Stortorget i Malmö r espektive Rådhusplatsen i Köpenhamn.
Arbetspendlingen betraktas som en i stort sett positiv faktor för ekonomin, utveckling av näringslivet och arbetsmobiliteten. Tidsrationaliseringen av geografiska rum har minskat avstånden och fått stor betydelse för ökad arbetsmobilitet i Öresundsregionen. Efter Öresundbrons öppnande har persontrafiken över sundet stän- digt ökat. De senaste två åren har pendlingen stigit med 40 procent, pendlandet fördubblats, hamnarna i Malmö och Köpenhamn har slagits samman och en rad multinationella företag har etablerat sig i regionen. I framtiden förväntas kommande resor över sundet och integrationen av arbetsmarknaden att i allt större utsträckning på verkas av efterfrågan och tillgång på arbetskraft. Behov av arbets- kraft på den danska sidan, enligt analyser genomförda av Region Skåne, förutspås att öka. Det förutsetts alltså att utsikter för en fortsatt integration av Öresundsregionen är relativt mycket goda. Samtidigt utgör den danska ekonomin en viktig medverkande kraft för pendlingsflödet och frågan återstår om pendlingen kommer att vara enkelriktad. Prognoser visar att den danska huvudstadsregio- nen inte har utvecklats lika starkt som andra nordiska huvudstads- regioner (Region Skåne, 2012a). Den framtida socioekonomiska utvecklingen kan vara av avgörande betydelse för Skånes och Öresundsregionens framtida utveckling. Den totala arbetsmarknaden i Skåne och Sjælland består av 1,7 miljoner arbetsplatser. Arbetsliv i Norden menar att lösningar på bland annat skattefrågan och arbete med olika nationella system som exempelvis familjepolitik, socialt skydd, mobilitet och undanröjande av gränshinder så som exempelvis beskattningsfrågor skulle kunna påskynda det pågående integrerings- arbetet (Norden, 2011).
En annan del i sammanhanget handlar om att arbetspendling väcker frågor kring hälsa och miljö. Forskning genomfört i norra delar av Sverige visar att många av de människor som spenderar mer än 1 timme på att resa till arbetsplatsen kan påvisa negativa konse- kvenser avseende ekonomi, psykiskt välbefinnande och upplevelse av livskvalitet (Sandow, 2011). Liknande studier har inte genomförts i Skåne men det geografiska läget, demografisk befolkningsstruk- tur, öppnandet av Öresundbron och den utbyggda infrastrukturen har visat sig främja den socioekonomiska pendlingen och den Öresundsregionala integrationen.