Lärarlagen upplevde att det var en stor pedagogisk utmananing att på kursens korta tid väva samman djupa teman som handlar om professionella färdigheter, yrkesansvar, lagstiftande skyldigheter och organisering av omvårdnadsprocesser i två skilda länder. Förutom det breda kunskapsomfånget upplevde lärarlagen skillnader i peda- gogiska angreppssätt. Mycket energi har lagts på att integrera båda lärosätens pedagogiska traditioner och förhållningssätt.
Dansk omvårdnadspedagogik, utöver studentens egen inläsning, har till stor del baserats på personens aktiva deltagande under klassrumsundervisningen, deltagande i relaterade grupprocesser och bearbetning genom diskussioner kring de inlästa kunskaperna. Svensk pedagogik, förutom studentens egen inläsning, har utgått från studenternas deltagande i undervisning som traditionellt fokuseras på föreläsningar, redovisningsseminarier och lärarstyrd träning i klinisk träningscenter. Inom ramen för Malmöprogrammet har studenter- nas kunskapsinhämtning prövats praktiskt genom examinationer av kliniska färdigheter och teoretiska kunskaper har examinerats indivi- duellt, oftast genom salstentamen. Den danska modellen har placerat i centrum seminarieredovisningar där studentens förmåga till kritisk reflektion står i fokus. De kliniska färdigheterna i Danmark lärs ut och utvecklas främst under ansvar av den kliniska verksam heten där kompetensen och aktuella tekniker håller på att kontinuerligt uppdateras.
Vidare uppmärksammades av de deltagande lärarlagen en viss skill- nad i de institutionella organisationslogikerna både i Sverige och i Danmark. Den svenska institutionen upplevdes av danska partners som delvis mycket rigid och utredningsbenägen vilket gjorde att flera genomförandeprocesser tog mycket längre tid i Sverige än i Danmark. Den danska institutionen var mer pragmatiskt inställd och benägen att prova nytt både administrativt och pedagogiskt vilket av den svenska sidan kunde upplevas som strukturlöst och regelmässigt oöverskådligt.
Lärarna utryckte den gränsöverskridande överbryggningen som en typ av möten i någon slags utväxlande transkulturalitet. Vidden i att överkomma de strukturella och institutionsbundna barriärer kan återges genom vanligt förekommande iakttagelse här uttryckt av en dansk lärare:
Det trans-kulturelle - Danmark og Sverige er så tæt/ nære hinanden og dog så forskellige. Det spænder fra værdier, normer og hold- ninger i uddannelses- og undervisningstilrettelæggelse, sprog, organisation.
Trots de förekommande skillnaderna, eller just tack vare dessa, har lärarlagen varit mycket nöjda med att de uppnådda resultaten. De har kunnat utveckla en innovativ framåtblickande praktik som inte fanns innan och samtidigt genomfört en tillämpning av denna med hjälp av att kunna korsa nationella gränser, kliniska verksamheter och respektive campusorganisationer.
Den gemensamt genomarbetade studiehandledningen och under- visningsscheman underlättade studenternas vardagliga pendlande och kunskapsinhämtning från båda länders teoretiska kliniska praktik tillämpningar. Pedagogisk närvaro i båda ländrenas praktik skapade ett utrymme för samverkan och strukturerat samarbete i tvär internationella och kulturellt samblandade lärar- och student- grupper. Exempel på lärarnas röster sammanfattar den här dimen- sionen så här:
De teoretiske områder har taget udgangspunkt i det kursus- indhold som de studerende skullet arbejde med i deres ordinære uddannelse, et forsøg på at kombinere det danske og svenske teoriindhold og så vinklet i retning af de udfordringer der kom- mer til at præge sundhedsvæsenet i Region Øresund i fremtiden. Der har været købt eksperter fra klinikken til at formidle deres nyeste viden, hhv. erfaringsbaseret, udviklings- og forsknings- baseret viden.
Lärarna uppmärksammade att initialt vid kursstarten var studenterna något oroliga för språkförståelsen. De inledande kursperioderna foku- serade därför på att stärka gruppdynamiska processer i studenternas arbetsgrupper. Som effekt lättade studenternas oro direkt efter några dagar när de kände att de har fått mer kontakt med varandra såväl i sina respektive basgrupper som i klassrummet. Första kursgruppen socialiserade med varandra i mycket hög omfattning. Studenterna träffades över landsgränserna på fritiden och skapade ett gemensam Facebookkonto där även lärare bjöds in.
De studenter som redan hade etablerade kliniska kontakter orga- niserade på eget initiativ extra studiebesök för sina kurskamrater. Erfarenhetsutbyte ägde rum på liknande sätt inom andra sfärer än klassrummet och flera av aktiviteter har organiserats utanför kursens ramar. Dessa nybildade vänskapsrelationer och nätverken i arbetsgrupperna för den första kursen höll fortfarande ett år efter att kursen har avslutats och man hjälpte och ställde upp för varandra i livets krissituationer. Kursgrupp två uppnådde också positivt sam- arbetsklimat i sina grupper men deltagarna lade inte så mycket av sin tid på att planera och ta del av ett gemensamt umgänge över campus- och landsgränser. Båda kursgrupperna uppnådde ett välfungerande arbetsklimat och man stöttade varandra i genomförandet av kursens arbetsuppgifter.
En analys av summativ utvärdering genomfört under sista kursdagen har påvisat ett mycket positiv omdöme av såväl studenterna, lärare och de inblandade kliniska verksamheterna. Med tanke på de utmaningar som en helt ny studiesamläsning över två campuskulturer medför har lärarlagen upplevt och betraktat genomförandet av utbildningen som
en stor pedagogisk framgång. Lärarna har med stor tillfredställelse kunnat konstatera att den totala prestationsgraden var hög, kunde bemöta förväntningarna samt att lärprocesserna kunde genomföras i skiftande pedagogiska former och inom nyskapade lärandemiljöer (se Bilaga 5). Som stöd för lärprocesser fanns bland annat egna studier, föreläsningar, diskussionspaneler, lärande i trojkor eller i par samt lärande examinationer organiserade i form av projektarbeten och fältstudier. Basgrupper och samläsningspar bildade av både svenska och danska studenter skapade en stabil förutsättning för att studenterna skulle kunna hjälpa varandra språkligt genom att både läsa in hemspråkets litteratur, förklara oklarheter under studiebesök och förklara otydligheter under vistelser på praktikplatser.
Den summativa utvärderingen av kursmålen utifrån GOVA systemet och den av studenterna upplevda svårighetsgraden visade sig dock vara svårtolkad i förhållande till antal arbetstimmar som studen- terna rapporterade att de hade använt. Nästan tre fjärdedelar av studenterna i den första kursgruppen och drygt en fjärdedel i den andra uppgav att de har lagt mer än 30 timmar i veckan på sina heltidsstudier (se Tabell 3). Danska lärare har uppmärksammad en lägre svensk närvaro på vissa föreläsningar vilket kunde tolkas som ett resultat av den högskolefriheten som är lagstiftat i Sverige samt personliga prioriteringar. Generellt sätt så har ändå alla studenter del- tagit i den undervisning som var obligatorisk och i de grupp rocesser för projektarbeten som har angivits. Samstudier och vistelser på två lärosäten gjorde att alla deltagande har fått längre arbetsdagar på grund av bland annat pendling.
Lärarnas uppfattning i sin helhet var att de svenska och danska studentgrupperna skildes åt vad gäller läsvanor, synsätt på lärande, erfarenhet av samläsning genom grupparbeten och personlig motiva- tion. Detta har gjort att kursansvariga lärare upplevde att det lärar- stöd som studentgrupperna har fått inte har motsvarat de egentliga stödbehoven som vissa av studenter har haft och båda kurserna har fått en utökad handledning och lärarstöd. Kursgruppen med mindre antal självrapporterade arbetstimmar visade en högre frekvens av kompletteringsuppgifter och önskade mer tid i lärarstöd. Flera med- lemmar i den aktuella kursgruppen föredrog även mer praktiska än
teoretiska tillämpningsuppgifter och önskade mer lärarhandledning och personlig lärarkommunikation. Detta tolkades av lärarlagen som en kompensationsstrategi för att utfylla brister av egen material- inläsning. Det framkomna mönstret har visat att det för denna typ av verksamhet är det ytterst viktigt att tydligt markera kurskraven, indi- videns skyldigheter och vad som förväntas av den enskilde studenten. Ett oväntat resultat som framkom och diskuterades i lärargruppen var de skillnader som uppdagades genom formativa utvärderingar, check outs, summativa individuella utvärderingar i klassrummet, externt genomförda intervjuer samt GOVA enkäter. GOVA påvisade ett generellt sämre utslag än övriga utvärderingar. Slutsatser drogs att GOVA enkäterna var svårtolkade då de dels hade lägre responsnivån motsvarande 72,2 % kurs 1 respektive 51,4 % kurs 2 i jämförelse med 98 % närvaro vid en summativ klassrumsutvärdering. GOVAs frågeenkäter är utformade som en generell utvärdering snarare än för att passa en specifik kurs. Vidare sammanföll GOVA undersökningen tidsmässigt under samma period som slutexaminationer vilket kunde influera mot något mer negativ svarskaraktär hos resultatosäkra eller stresskänsliga studenter.
Ytterligare aspekt som lärarna uppmärksammade handlade om att både medlemmar i svenska och danska lärarlagen och studenterna i båda klassgrupperna har kunnat berika varandra genom kontinuerligt erfarenhetsutbyte och diskussioner kring den egna praktikens teori och tillämpning. De flesta studenter lyfte fram just utbyte av åsikter och diskussioner i basgrupper som en viktig faktor för att kunna föra en pågående dialog kring yrkesfunktioner i Sverige och Danmark, olikheter i patientansvar, jämställdhetsfrågor, genusfrågor mm. Vissa studenter upplevde sig ifrågasatta ibland i saker som verkade vara självklara för dem själva. Många gav uttryck åt sin förvåning och samtidigt har de flesta uppgett att de upplevde utvidgade vyer och uppskattade de nya möjligheterna till diskussionerna och att kunna föra olika former av dialoger. Detta uttrycktes av vissa studenter i check outs så här:
Det är så bra att få argumentera för saker som jag tycker är rätt och mer självklart för oss svenskar och komma på och förklara varför en tycker som en tycker.
Jag har lært om svensk menniske syn og forhold til sundheds- væsenet. Samtidigt har jag lært mig om systemets opbygning… spænende! Vi har i gruppen gjort interessante posters.
Den typen av lärprocesser uppskattades av de flesta studenter men det fanns någon av studenterna som upplevde vardagsinteraktioner som utmanande, var trötta på grupprocesser och önskade mer före- läsningar. En kommentar uttryckte detta så här:
Jag har saknat ordentliga föreläsningar under veckan. Grupp- aktiviter är roligt och bra men också utmattande. Vi har mycket engagerade lärare men det blir gärna luddigt att arbeta i grupp.
Det var omöjligt att ta hänsyn till alla individuella förväntningar men lärarna upplevde att det övergripande pedagogiska arbets klimatet i klassrummet var mycket positivt och studenterna trivdes i de utma- ningar som de fick möta. En student utrycker situationen på följande sätt
Jag har haft det rigtig sjovt denne uge. Jag glæder mig til at møde i skole, diskutere, lære….
Mycket tid har lagts från båda lärosäten på att samordna och matcha den teoretiska undervisningen med handledning på klinik vilket har utfallit mycket väl i förhållande till lärandemålen, nätverksarbete och organisering av kursinnehållet. Innan varje praktik- och askultations- period genomfördes möten med praktiksamordnaren, klinik ansvariga och med kliniska handledare. Dessa möten skapade tillfällen för gemensam dialog kring pedagogiska angreppssätt, aktualisering av lämpliga handledningsmodeller och diskussioner kring hur man på bästa sätt kan stötta samt uppmuntra studenternas reflekterande för- hållning kring klinisk praktik. Kritisk reflekterande praktik definiera- des i det här fallet utifrån studenternas beaktande av både teori och analys av kliniska värden i förhållande till de syftade kunskaperna och yrkeshandlingarna. Bland annat användes strukturerade fall- studier, fallanalyser och analyser av kliniska organisationsmodeller i både Sverige och Danmark.
VFU-uppföljningen har under själva utbildningsperioden och efteråt genomförts fortlöpande i kontakt mellan projektledning, klinik- platssamordnaren på Skånes Universitetssjukhus (SUS), Malmö Stad och klinisk ledning. I Danmark tillämpades uppföljning via projekt- ledningen och praktikplatssamordnaren. De pågående dia logerna med kliniker i Sverige och Danmark var viktiga för genomgång och feed- back till kursmålen och för att få en gemensam bild av studenternas prestationer. Kursansvariga lärare uppfattade att just av nämnarnas goda vilja och samverkan med arbetslivet har i hög grad bidragit till att de lokala och regionala arbetsgivarna ställde upp med kursens kliniska platser trots att den verksamhetsförlagda undervisningen påvisas som en mycket trång sektor. I Sverige har under projektets gång Region Skåne initierat stora organisatoriska förändringar, klinik förflyttningar och bildandet av Skånes Universitetsjukhus (SUS). Malmö stad genomförde samman slagningar och omorgani sering av kommunala delområden. Trots den hårda arbets belastningen har både de svenska och danska lärarlagen upplevt att verksamhets- ansvariga och kliniska medarbetare helhjärtat ställt upp och stöttat studenterna i den verksamhetsförlagda undervisningen. Det positiva bemötandet har gällt båda sidor av sundet och studenterna själva kände sig mycket välkomna och väl omhänder tagna på klinikerna. Flera kliniska representanter deltog även i respektive kursens examinations seminarium vilket i hög grad bidrog till realistiska och verklighetsnära dialoger. Verksamheterna såg sam arbetet och pionjär- kurserna som något positivt och framtidsinriktad. Informationen om det pågående projektet har kommunicerats i flera sammanhang bland annat inom klinikerna och övergripande inom Region Skåne och i yrkesmässiga vårdsammanhang (se Bilaga 6).
Sammanfattningsvis har det dagliga projektarbetet i genomförandet av aktiviteter skilt sig åt från den gängse normen. Projektmedarbetare bestående av danska och svenska lärarlag var ställda inför situationer som var nya både för den akademiska ledningen men också för projek- tets medarbetare. Merparten av handlingarna byggde på ny skapande och att kunna ta vara på gemensamma styrkor och erfarenheter utifrån de enskilda utbildningsprogrammens kompetensområden. Man fick till exempel i hög grad samverka med varandra för att kunna förhålla sig till externa tillämpningar av undervisningspraxis.
Det gällde en rad rutiner och normer i det vardagliga undervisnings- arbetet, didaktiska förhållningssätt och regelverk gällande utanför den egna institutionen.
Lärarlagen var överlag mycket nöjda med det pedagogiska utvecklings arbetet, samarbetet över campusgränser och effekter av lärande som påvisades. Det menade man skapade ett mervärde för både utbildningsprogrammen, studenterna och utveckling för lärarna själva. Det uttrycktes bland annat i följande lärarutsaga:
Til trods for rigtigt mange ligheder, har kurset åbnet øjnene for rigtigt mange forskelle kulturelt set. Spændende!
D EL I V