Aktuell högskoleinriktad forskning påvisar hur den ökande förändrings takten i samhället får avgörande betydelse för utbildnings- verksamheten (Braunerhjelm m fl., 2009) och för hur tillgång till utbildning hjälper människor att forma sina liv (Kezar, 2014). Högre utbildning blir också ett av de centrala medlen för att människor skall kunna möta en tid i snabb förändring (Hellgren & Sverke, 2008). Rowe och Fudge (2003) genomförde en studie av svenska nationella utvecklingsstrategier och dess lokala tillämpning. Studien belyser flera exempel kring situerade och sociokulturella perspektiv på hög- skoleverksamheten där social kontext och närmiljö lyfts fram som medkonstituerande element för hållbar lokal och regional utveckling. I och med de existerande sammanhangsramar kan kunskap om for- mella, sociala och funktionella system som omger akademisk miljö förstås utifrån samspel mellan tre nivåer: övergripande nationell nivå, arbetsplatsens arena samt extern relevans utifrån de effekter en verksamhet kan ha i förhållande till de berörda interna och externa aktörer. Figur 2 återger exempel på de omvärldsvillkor som direkt eller indirekt påverkar genomförande av projektinsatser som genomförs och relaterar till skapande, planering och genomförande av högre utbildning.
De ingående dimensionerna definierar både akademins och utbild- ningens situationella verkligheter, hur skapande av funktioner äger rum och hur dess ändamål utformas. Utgångspunkten är att de problem som uppstår inom respektive dimension är olika och därmed kan även förutsättningar för att hantera dessa också vara olika. Utifrån intersektoriellt perspektiv ingår förutom de struk- turella ramarna individuella konstruktioner, meningsskapande och aktörernas uppfattningar om hur något kan förändras, uppfattningar gällande institutionella och organisatoriska omständigheter och pragmatiska tillämpningar (Barnett, 2000; Berglund, 2010; Kairos Future, 2009).
*! !"" * $""! ! "# " !( " * $" ! ("" $""! ) ! " ! ) )* #" !" "! * " #"# "! !! * & ! * " " ! " " !"# " " #"% !"# " !! "! " !"( ! " ! * "! ! $ ' ! "
Figur 2. Schematisk sammanställning av den högre utbildningens situationella verklighet.
Utifrån resonemang kring sammanhangsmarkering kan olika utvecklings projekt inom högskolan betraktas både utifrån dess ratio- nella och institutionella villkor. För att till exempel kunna utveckla en ny kurs- eller ny utbildningsinriktning och även säkerställa dess upp- sättning av resurser eller att bryta hierarkiska strukturer samt kunna stimulera till nya arbetsmetoder, är det väsentligt att arbetet får det stöd av de strukturella ordningar som fordras. Dessutom genom att exempelvis ta hänsyn till de influerande yttre och inre förhållanden kan krav som bör vara uppfyllda avgränsas och bearbetas för att en utbildning blir en positiv framtidsinvestering.
Malmö högskola arbetar med att satsa på det gränsregionala internationella samarbetet i Öresundsregionen (Malmö högskola, 2013). Engagemang i gränsöverskridande utveckling tvärs över sundet byggs upp genom det politiska samarbetet med nyckel- aktörer i Öresundregionen, medverkan i Öresundskommittén och Öresundsregionala projektinitiativ. Spännviden i projekten handlar
om både lokala exempel och bredare insatser för hållbar samhälls- utveckling och utveckling av urbanisering. Här kan förutom det aktu- ella projektet omnämnas bland annat gränsöverskridande insatser i arbete med utveckling av målbilder för framtidens miljöfrågor under arbetsnamnet Sustainability in Öresundsregion, pedagogiska insatser för projektet Öresundsklassrummet, Öresund Media Plattform och Urban Transitons.
Även den existerande undervisningspraktiken uttrycker paralleller till tankar om sharing, matching och learning genom utbildnings- programmens rationellt motiverade öppna syften (Pettersen, 2008). Kritiker som Ankarloo (2012) framhåller utifrån centrala begrepp kring Marx analyser om varuproduktion att högre utbildning kan förstås dels som ett skapande av kunskap och som en pågående produktions process. Han framhäver kapitalismens logik som den nya formen för den arbetsprodukt som skapas inom högre utbildning. Dessa två processer, kunskapsproduktionen och själva utbildnings- processen, handlar om att eftersträva en viss kapitalackumulation. Utfallets bruksvärde för den enskilde individen och för samhället avyttras genom ett socialt erkännande och det som i dagligt språk kallas ekonomisk tillväxt. Den skapade effekten innebär att det abstrakta bytesvärdet dominerar över det konkreta bruksvärdet. Andra aspekter som berörs inom utbildningssociologi är utbildning- ens rituella funktion. Den berör individuell meritering specifikt utifrån olika typer av kunskap och formering av identitet utifrån dels ratio- nella och dels rituella aspekter främst genom den formella legitimi- teten som ges genom tillträde till en specifik profession (Abrandt Dahlgren m fl., 2006). Tillträde till en professionell verksamhets arena genom exempelvis högskoleexamen och yrkeslegitimation betraktas som en personlig och social positionering. Att ta del av och finnas i en utbildning kan alltså förstås som en position i det civila och professionella samhället (Pettersen, 2008).
Sammantaget med utgångspunkt i utbildningssociologiska resone- mang dras här slutsatsen att växande krav från omgivande sam- hället inte har bemötts med ökad tillgång till högskolans resurser. Den produktion som skapas inom högre utbildning underkastas
ett abstrakt värde för avyttring och utbildningens processer och dess produkt blir en del av samhällets både konkreta och abstrakta värde. Utbildning ses som en institution med syfte att producera för arbetslivet gångbara kunskaper och för den enskilde individen som en meritering eller ett sätt att nå status och position i samhället. Det är inte ovanligt att en rad olika intressen och aktörer finns med och influerar utbildningar och kurser då det förutsätter ett samspel mellan olika former av rationalitet där aktuella utvecklingstendenser genererar utbildningslogiker som alltmer liknar en marknadsplats. De primära och sekundära ramarna inom den högre utbildningen skapar situationella verkligheter med ökad fokusering på menings- skapande samspel. Dessa verkligheter rymmer en dubbelhet då det kan vara svårt att se dess omdelbara verkan gentemot det framtida subjektiviserade respektive objektiverade nyttovärdet.