3.3 Gällande rätt
3.3.3 Internationella bestämmelser
Enligt det svenska sättet att se på internationella bestämmelser är de, som huvudregel, inte direkt bindande inom landet. En
konven-tion som Sverige ratificerar binder bara Sverige som stat. Genom att ratificera konventionen åtar sig staten att anpassa svensk rätt så att den lever upp till konventionens krav. Det är sedan den svenska regleringen, inte konventionen i sig, som är bindande för myndig-heter och enskilda i Sverige.
EU-rätten har en särställning genom att EU:s regler ofta inte bara binder Sverige som stat utan även är direkt bindande inom landet. Det vill säga, de har direkt effekt. Om nationella regler och EU-regler står i strid mot varandra, är det EU-reglerna som har före-träde.
EU-rätten
Biobankslagen är i sig inte baserad på några EU-regler, utan är ett svensk initiativ. Det finns dock ett stort antal EU-direktiv som ur olika aspekter är relevanta för regleringen av biobanker.
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (2010/C 83/02) innehåller bland annat artiklar som skyddar män-niskans värdighet och integritet, tankefriheten, samvetsfriheten och religionsfriheten och rätten till respekt för privat- och familjelivet. Stadgan slår dessutom fast att var och en har rätt till skydd av de personuppgifter som rör hen. Personuppgifter ska behandlas lag-enligt för bestämda ändamål och på grundval av den berörda per-sonens samtycke eller någon annan legitim och lagenlig grund. Var och en har rätt att få tillgång till insamlade uppgifter som rör hen och att få rättelse av dem.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/98/EG av den 27 januari 2003 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för insamling, kontroll, framställning, förvaring och distribution av humanblod och blodkomponenter och om ändring av direktiv 2001/83/EG (bloddirektivet), Europaparlamentets och rådets direk-tiv 2004/23/EG av den 31 mars 2004 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbet-ning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler (vävnadsdirektivet) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/45/EU av den 7 juli 2010 om kvalitets- och säkerhets-normer för mänskliga organ avsedda för transplantation
blod, vävnader och celler och transplantation och genom förordningar och myndighetsföreskrifter i anslutning till lagarna.
När det gäller läkemedel finns de grundläggande gemenskaps-rättsliga bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direk-tiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemen-skapsregler för humanläkemedel (läkemedelsdirektivet).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/20/EG av den 4 april 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författ-ningar rörande tillämpning av god klinisk sed vid kliniska prövförfatt-ningar av humanläkemedel har föranlett vissa ändringar av läkemedels-lagen. Det har också beaktats i förarbetena till etikprövningsläkemedels-lagen. Direktivet kommer att ersättas av en ny förordning om kliniska läkemedelsprövningar.26 Det är dock ännu inte klart när förord-ningen ska börja tillämpas. Några ändringar i biobankslagen har föreslagits med anledning av förordningen. Förslagen innebär en ut-vidgning av det undantag från lagen som gäller för vissa prover som tas rutinmässigt inom vården, en bestämmelse om tystnadsplikt vid enskilda biobanker och ändrade regler om tillstånd till kliniska läke-medelsprövningar.27
För behandling av personuppgifter gäller Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet), som har införlivats i svensk rätt bland annat genom PuL. Dataskydds-direktivetet kommer dock att upphävas, och i maj 2018 kommer i stället en ny dataskyddsförordning att bli direkt tillämplig i EU:s medlemsstater.
Europakonventionen
Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) har, liksom EU-rätten, en särställning jämfört med andra internationella regelverk. Dels har konventionen införts i svensk rätt i lagform och alltså gäller
26 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG (EUT L 158, 27.5.2014, s. 1, Celex 32014R0536).
som lag inom Sverige. Dels ger den enskilda personer en möjlighet att klaga inför konventionens domstol, Europadomstolen, och att få skadestånd om Sverige inte uppfyller konventionens bestämmelser.
De artiklar i Europakonventionen som har betydelse för bio-banker är främst artikel 6, 8 och 9.
Artikel 6 skyddar rätten till en rättvis rättegång. I denna rättig-het ingår att beslut som rör så kallade civila rättigrättig-heter ska kunna prövas i domstol.
Artikel 8 ger ett skydd för privat- och familjeliv, hem och korre-spondens, vilket inkluderar både varje individs personliga integritet och varje familjs rätt till självbestämmande. Exempelvis skyddas vård-nadshavares rätt att bestämma i frågor som rör de barn de vårdar av artikel 8.
Artikel 9 skyddar tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.
Biomedicinkonventionen och kompletterande rekommendationer
Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna och bio-medicin (biobio-medicinkonventionen) är ett dokument som har stor betydelse för biobanker. Sverige har inte ratificerat konventionen. Den är alltså inte bindande för Sverige, men den har ändå påverkat utformningen av den svenska lagstiftningen på området.
Biomedicinkonventionens syfte är att skydda människors integ-ritet och andra fri- och rättigheter vid tillämpningen av biologi och medicin. Konventionen omfattar dels åtgärder inom hälso- och sjukvårdsområdet, dels forskning på människor. Däremot innehåller den inga regler om forskning på biologiskt material som har tagits från människor.
Biomedicinkonventionen föreskriver bland annat att biologiskt material som har avlägsnats från en människas kropp i samband med en medicinsk åtgärd inte får bevaras eller användas för andra ända-mål än det för vilket materialet avlägsnades, om inte erforderliga procedurer för information och samtycke iakttas.
Konventionen innehåller detaljerade regler om samtycke. Inom hälsoområdet får inga åtgärder vidtas om inte den berörda har gett sitt fria och informerade samtycke och samtycket när som helst får återkallas. Det finns särskilda regler om underåriga och om personer som inte har förmåga att lämna samtycke.
Vid transplantation av organ eller vävnad från levande donatorer kräver biomedicinkonventionen uttryckligt och särskilt samtycke, som ska ha avgivits skriftligt eller inför en offentlig instans. Under-förstått samtycke är alltså inte tillräckligt i dessa fall. Som huvud-regel får transplantation inte ske från personer som saknar förmåga att lämna samtycke.
Till konventionen finns fyra tilläggsprotokoll. Det första förbjuder kloning av människor. Det andra behandlar transplantation. I det tredje, som handlar om biomedicinsk forskning som medför åtgärder på människor, finns bland annat regler om etikprövning och närmare bestämmelser om informerat samtycke. I likhet med huvudkonven-tionen omfattar tilläggsprotokollet bara forskning på människor, inte på biologiskt material som har tagits från människor. Det fjärde till-läggsprotokollet rör genetiska tester för sjukvårdsändamål.
Biomedicinkonventionen kompletteras av Europarådets rekom-mendation om forskning på biologiskt material av mänskligt ursprung (Recommendation on research on biological materials of human origin Rec. [2016]6), som beslutades i maj 2016. Rekommendationen innehåller principer för hur vävnadsprover får samlas in och bevaras för forskningsändamål och hur humanbiologiskt material som har samlats in eller bevarats för något annat ändamål får användas i forskning. Här finns bland annat rekommendationer om konfiden-tialitet, informerat samtycke, strukturerad förvaring av vävnads-prover och forskningspersoners rätt att informeras om forsknings-resultat som kan vara relevanta för deras hälsa.
Helsingforsdeklarationen
Helsingforsdeklarationen har utarbetats av den internationella läkar-organisation World Medical Association. Den är alltså inte en kon-vention mellan stater och deklarationen är inget juridiskt bindande dokument, men den har haft en stor praktisk betydelse för utveck-landet av etiska principer inom medicinsk forskning.
Helsingforsdeklarationen är tillämplig på forskning som avser människor. Den innehåller också riktlinjer om forskning där person-uppgifter eller identifierbara vävnadsprover från människor används.
I deklarationen anges bland annat att om identifierbara väv-nadsprover eller personuppgifter ska få användas i forskning, måste
samtycke normalt inhämtas för att samla in, analysera, bevara och använda proverna. Om det är ogenomförbart att inhämta samtycke, kan forskningsprojektet i stället genomföras med stöd av godkän-nande från en etikprövningsnämnd.
Deklarationen innehåller också principer som gäller forsknings-personer som är oförmögna att lämna giltigt samtycke och sär-skilda riktlinjer för forskning som kombineras med sjukvård.
Barnkonventionen
FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) har ratificerats av Sverige men inte gjorts till svensk lag. Barnkonven-tionen är alltså inte direkt tillämplig i Sverige, men den svenska staten har åtagit sig att utforma svensk lagstiftning så att den upp-fyller konventionens krav.28
Barnkonventionen stadgar bland annat att barnets bästa ska kom-ma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. Konventions-staterna åtar sig att till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och utveckling, erkänner barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård och rehabilitering och förpliktar sig att skydda barnet mot alla former av övergrepp, vanvård och för-sumlig behandling.
Konventionsstaterna ska också tillförsäkra de barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.
Genom barnkonventionen tillerkänns varje barn också en rätt att så långt det är möjligt få vetskap om sina föräldrar.
28 Barnrättighetsutredningen har föreslagit att barnkonventionen ska bli svensk lag från och med den 1 januari 2018, se Barnkonventionen blir svensk lag, SOU 2016:19. Förslaget bereds just nu inom Regeringskansliet.