K ODVÄXLING OCH KODBLANDNING

Beträffande kodväxling och eventuell kodblandning (kodglidning) tillstod fem fp att de växlar mellan dialekt och riksspråk (nr 1, 5, 10, 12, 14), en mera sällan (nr 11), medan de övriga ej ansåg sig växla och följaktligen anser sig vara dialekttalande genomgående. För säkerhets skull ställdes också frågan om informanten kunde hålla isär dialekt och riksspråk, vilket nio fp ansåg sig kunna och endast en fp inte kunna göra. Samma nio informanter som ansåg sig kunna hålla isär koderna tillstod emel­

lertid att de blandar dialekt och riksspråk, däremot ej den informant som inte ansett sig vara i stånd att skilja mellan dem.

Sex informanter (nr 1, 5, 10, 11, 12, 14) medgav att att de växlar beroende av person och situation och alla dessa utom nr 1 också enligt ämne. I samband med dessa frågor förekom värdefull biinformation, t.ex. från nr 10 som vid osäkerhet, rädsla och vid oväntade frågor först tog till dialekten i motsats till riksspråk vid för­

beredda framträdanden som exempelvis mötesledare. Fp nr 11 ansåg att kodväxling enligt situation sker tämligen omedvetet och att riksspråkliga fackord måste använ­

das i en del arbetssituationer. När det gällde dialektbruk med person testar samme informant alltid mottagarens förståelse. Fp nr 5 använde alltid riksspråk när ämnet rör religion. Fp nr 14 med ett geografiskt vidsträckt arbetsfält anförde att "man måste växla på annan ord för att bli förstådd". Att bli förstådd var också det viktigaste, när det gällde person, ansåg fp nr 1. Hur svaren fördelar sig avseende med vem man talar dialekt respektive riksspråk framgår av sammanställningen i följande tabell.

Tabell 15. Språkval dialekt/riksspråk avseende samtalspartner

Informant Dialekt Riksspråk

Nr 10 make, ortsbor arbetskamrater, habiliteringspersonal i Umeå Nr 5 hustru, barn, by- o.ortsbor ("inte ens med prästen")

Nr 8 make, ortsbor som affårsidkare följde man kunden Nr 12 far, sambo, de som förstår (vet inte om jag talar "rent" riksspråk) Nr 14 bjurholmsbor i Umeå, med arbetskamrater

Om vi sedan går över till situationer, knutna till dialekt respektive riksspråk ansågs dialekten otänkbar i formella situationer (fp nr 10), i radio eller TV i Umeå (nr 11), i telefon (nr 8), på lasarettet i Umeå eller "annan ort" (nr 3, 4), samt med överhetsper­

soner (dvs. i formell situation, nr 15).

Omvänt otänkbara situationer för riksspråk ansågs vara jaktlaget (nr 3, 4, 10, 12, 14), auktioner (nr 3, 4), byns vattenförening (nr 8), samvaro med äkta bjurholmare

(nr 11) eller i byn, med kompisar (nr 12). Dessa uttalanden tyder på att framför allt jaktlaget är en domän knuten till dialektbruk, även om användandet hade minskat (enligt fp nr 14), eftersom folk från andra orter numera ingick i jaktlaget. Ytterligare en variant på samma fråga utgjordes av fråga 19, där 12 situationer (= domäner) och en öppen variant fanns föreslagna för markering av dialekt eller riksspråk. Fördel­

ningen av svaren framgår av sammanställningen nedan.

Tabell 16. Språkval dialekt (D) resp. riksspråk (R) avseende situation

Situation Kod Informant nr

Byastugan D 1,3,4,5,8, 10, 11

Jaktlaget D 1,3, 10, 11, 12, 14

Apoteket (i Bjurholm) D 1,3,4, 11, 12, 14

Apoteket (i Bjurholm) R 10

Apoteket (i Bjurholm) DR 5,8

Bybön D 1, 5, 8, 10, 11 (= diskussion)

Bybön R 3, 4 (10 = mötesledn.)

Symöte D 3,4, 8, 10

Vävstuga D 8, 10

Bagarstuga D 10

Doktorn (läkarmottagning) D 1, 11, 12, 15 Doktorn (läkarmottagning) R 3,4, 10 Doktorn (läkarmottagning) DR 5

F örsäkringskassan D 1,3,4, 12, 15

F örsäkringskassan R 10

F örsäkringskassan DR 5,8

Kommunkontoret D 11, 12, 15

Kommunkontoret R 3,4, 10

Kommunkontoret DR 5,8

Banken D 1, 11, 12

Banken R 10

Banken DR 5, 8 (3, 4 = D/R beroende på tjänsteman)

Förklaring: DR avser en biandkod med begriplighet som riktmärke.

Vilka tendenser går att utläsa ur dessa svar? Det är tydligt att vissa informanter an­

vänder sin dialekt även utanför byanätverket, så t.ex. nr 1, 11 och 12, alla ur samma familjenätverk. (Nr 11 har också uppgivit att han försöker tala dialekt så långt möj­

ligt är.) Vidare har nr 15 uppgivit att hon alltid talar dialekt, dvs. aldrig växlar, lik­

som nr 3, 4 och 8. Som vi ser håller uttalandena inte streck vid en närmare precise­

ring. Informanterna nr 3 och 4 använder riksspråk på bybönen, på kommunkontoret och hos doktorn, medan de växlar alltefter tjänsteman på banken. Vidare använder sig Q) nr 5 och 8 av en "biandkod" på apoteket, försäkringskassan, kommunkontoret och banken, nr 5 även hos doktorn. Den sistnämnde tillstår en "omedveten anpass­

ning", medan nr 8 anför "att göra sig förstådd" som ett vägande skäl. Fp nr 14 och 15 tillstår likaså att de "blandar" ibland för bättre förståelse, liksom fp nr 11 som betonar att det vid affärskontakter inte går att bruka "urdialekten" utan ett slags re­

gionalspråk som innebär ett närmande till mottagaren, enligt dennes språk och vill­

kor. Detta sker först efter ett slags "testning", där gränserna tänjs, allt enligt infor-manten själv.

Intressant att notera är att apoteket på centralorten är en dialektdomän i större ut­

sträckning än andra offentliga institutioner såsom försäkringskassan och kommun­

kontoret, vilka upplevs som mer formella. Detta beror sannolikt på hur personalen rekryteras. De informanter som tillstår växling D/R, t.ex. nr 10, använder riksspråket i arbetssammanhang och på centralortens institutioner helt konsekvent, vilket var förväntade diglossiförhållanden, dvs. en funktionell fördelning mellan de båda ko­

derna. Fp nr 5 tillstår att han endast kan bruka "gammola", dvs. de genuina dialekt­

orden med hustrun, när de är ensamma.

Fråga 20 gällde samtalsämnen som man bara kan tala om på dialekt respektive riksspråk. Hur svaren fördelar sig framgår av tabellen nedan.

Tabell 17. Språkval dialekt (D) resp. riksspråk (R) avseende ämne.

Amne Kod Informant nr Orsak

Bygdehistorier D 3,4, 8, 10, 14, 15

Byahistorier D 11, 12

Jordbruk/jordbruk förr D 3 , 4 , 5

Korna D 10

Natur (t.ex. og, skola) D 5 Övernaturliga väsen D 5

(t.ex. vittra, skrömta)

Jakt D 12

Känslor D 10 D = kärnfull, mustig

Religiösa ämnen R 10

Styrelseangelägenheter R 10 Affärsangelägenheter DR 11

Politik, ekonomi R 12

Fackuttryck R 14

Som vi ser är det bara nio informanter som gett exempel och svaren är knapphän­

diga. Frågan var kanhända inte lätt att besvara utan betänketid. Ämnen som rör när­

miljön såsom natur, jordbruk, jakt och lokalbundna historier behandlas naturligtvis på dialekt. Fp nr 11 har svarat helt i enlighet med sin språkbruksfilosofi; han använ­

der sig av en biandkod t.o.m. i sitt yrkesliv. Hos Q) nr 10 är dialekten tydligen djupt rotad, eftersom hon anger känslofunktionen. I ett annat sammanhang poängterar samma informant att när hon tänker "riktigt starkt" kommer dialekten, varefter hon översätter till riksspråk.

Fråga 21 gällde hur mycket (eller litet) dialekt som dessa informanter använder under en "normaldag". Här fick fp stryka under lämpligt alternativ: a) Mest dia­

lekt/lite riksspråk b) Lika mycket dialekt som riksspråk c) Knappast någon dia­

lekt/mest riksspråk. Dessutom fanns utrymme för att ange orsak. Även på denna fråga erhölls endast nio svar (nr 3, 4, 5, 8, 10, 11, 12, 14 och 15). Alla har markerat alternativ a), Q) nr 11 dock med reservationen mest dialekt och lite regionalspråk med tanke på sitt geografiskt utbredda arbetsfält och nr 10 med förtydligandet att hon bara använder riksspråk i arbetet.

Fråga 22 avsåg kodväxling inne i en mening (intra-sentential code-switching) och löd: Händer det att Du börjar säga något på dialekt och sedan övergår till riksspråk?

Ja/Nej. Om ja, vad kan det bero på? Här finner vi jakande svar från Q) nr 3, 4, 10, 11, 12, 14 och 15 samt "vet ej" från nr 8 tillsammans med intressanta uttalanden, t.ex. från nr 10: "Jag övergår inte om jag är väl förberedd, då blir det riksspråk. Blir jag däremot osäker tar jag till dialekten. När jag håller tal använder jag både dialekt och riksspråk." Fp nr 11 kan tänka sig att det händer "när jag avtestar mottagaren".

Fp 3 och 4 angav "om folk utifrån inte förstår", vilket egentligen avser kodväxling efter person. Samma sak gällde för nr 14 och 15 "när man inser att man talar med fel person". Fp nr 12 ansåg att växling kunde förekomma "när man inser att det låter för brett", dvs. en slags anpassningsstrategi. Hur en sådan autentisk språksituation ser ut är det en önskedröm att kunna fånga för en fältarbetare som alltid brottas med "the observer's paradox", dvs. svårigheten att dokumentera autentiskt tal utan att infor-manten känner sig observerad.