S PRÅK OCH KULTUR

5.5.1 Dialekt, dialektgränser och dialektförändringar

Såsom tidigare påpekats har jag via enkätfrågor (bilaga VII, nr 26 och 27) och bandinspelade intervjuer (jfr kap. 9) låtit ett antal informanter uttala sig om sin dia­

lekt, om dialektskillnader och dialektgränser samt om förändringar i bruket av dia­

lekt. Vi låter fler informanter avge vittnesbörd:

SS, man, född 1949, Bjurholm:

- I Örträsk är det annan dialekt, i Fredrika likaså och mot Vännäs är det annan dia­

lekt.

- Stennäs och Bredträsk har annan dialekt (byar någon mil från länsgränsen i syd­

väst).

- Mot Nordmaling är det ingen stor skillnad.

- Mot Skivsiö (by i nuvarande Vindelns kommun) är det ingen skillnad.

-1 Näsland och Storarmsjö talas riktig dialekt.

- Dialekten håller på att tunnas ut, det är en generationsfråga.

- Gamla dialektord försvinner för att samhället förändras.

- Stor inflyttning till Bjurholm (centralorten).

TO, man, född 1942, Storarmsjö, Bjurholm:

- Men däremot när he kömme de här "walkie-talkie" här man börj å hadd, då försökt allihop å "prata fint"... försökt å ha lite mer vårdat språk.

MO, kvinna, född 1946, Storarmsjö, Bjurholm:

- Ja tror ju att dämm ha prata mer "grovbondska" förr än va vi gör nu.

BH, man, född 1962, Näsmark, Bjurholm:

- Dänn oLa ja tro att dämm föLj ve ä'Lva - kömm du nu på Mjösjöby... hä ha ve LögdeäLven å göra, Fredrika å... Du tyck ju Åsele å Vilhelmina dämm sett ju ihop.

- He ä samma språk ut etter ån (= Öreälven).

- He ä nalta breare språk öppi Örträsk... män senn då ömm du fer härifrån å bortåt Bastuträsk (by i Bjurholms kommun nära gränsen mot Vindeln) så tyck ja ju hä ä samma språk.

- (Dialektn) men den spä'es ju ut, hä våL ju minner å minner. Vi använn'en ju te normalspråk... hä kömm pojka dell å ärv.

IN, kvinna, född 1933 och AN, man, född 1929, Skivsjö, Vindelns kommun:

- Ja säj att bjurholmarna dom bre ut'e å här drar dom ihop dom. AN: Ve bräj ut'e

Figur 3. Karta över Bjurholms kommun.

Orter: 1.Stennäs, 2.Bredträsk, 3.Mjösjöby, 4.Karlsbäck, 5.Balsjö, 6.BJURHOLM, 7.Agnäs, 8.Näsmark, 9.Näsland, 10.Öreström, 1 l.Storarmsjö, 12.Bastuträsk, 13.

Lillarmsjö, 14. Vitvattnet.

Enligt dessa uttalanden utgör alltså dialekten ett levande inslag i bygden, vilket jag också anser mig kunna konstatera efter tjugo år som deltagande observatör. Men den är också utsatt för förändringar. Vidare är uttalandena beträffande dialektskillna­

derna tämligen enstämmiga. Det råder tydligen klara uppfattningar hos lokalbefolk­

ningen om dialektgränserna men mera sällan vari de består.

Med dialekt avser jag den genuina varieteten eller språkarten i Dahlstedts språk-artskontinuum (GD, jfr ovan avsnitt 5.3) med lokal spridning, "det lilla språket" som vi sett och som kan te sig tämligen obegripligt för utomstående. Det är en språkart som utmärks av dialektalt ordförråd med egen morfologi och fonologi samt speciella syntaktiska konstruktioner. Skillnaden gentemot nästa språkart, utjämnad dialekt

minner.

(UD), skulle innebära att de ord som för talaren är medvetet dialektala byts ut mot regionala eller riksspråkliga, liksom böjningsformerna. Uttalet torde vara fast rotat, åtminstone hos vuxna. Dialektord med vidare spridning inom det norrländska språk­

landskapet borde vara mer resistenta mot utjämning.

I språkanpassningen mot en mer riksspråklig kod ingår också en många gånger subtil kodväxling, oftast enligt person, situation och ämne, innehållande såväl dia­

lektala som riksspråkliga drag i växling. Här är det endast frekvensen som avgör hur talprovet skall klassificeras. Jag tror mig våga påstå att genuina dialektmiljöer är levande litet varstans i Västerbotten eller har så varit intill nyligen, men att de dia­

lektala nätverken är synnerligen utsatta och sårbara, speciellt i avfolkningsbygder.

När det gäller dialektbevarande är identitets- och attitydfrågorna av centralt intresse.

Ovanstående uttalanden ger vidare sken av att det föreligger mer eller mindre klara dialektgränser. Ur kommunikationssynpunkt avspeglar de ytterst ett "vi -dom"-perspektiv med orientering mot skilda centralorter (jfr Levander 1909), vilket håller på att slätas ut p.g.a. modern mobilitet, främst bilismen. I dag åker bjurholms-borna till Umeå för större inköp, medan man förr begav sig till Nordmaling (tidigare lastageplats) med häst och vagn. Med förändrade och vidgade kommunikationssitua­

tioner för de dialekttalande följer också språklig anpassning i syfte att bli förstådda.

Att människor drar upp geografiska och sociala gränser mellan byar bekräftas av ortsboöknamnen. Bjurholmsborna benämns av andra bjurholmsvipen eller stryp-holmare, folket i Öredalen öredassara (men enligt nutida talesätt också Backbalara, av bybor söder om Balberget), Öreströmsborna gråblusa eller mösseka, Karlsbäcks-borna fåra i Kallsbäck att jämföras med Mjösjökalva, ÖrträskKarlsbäcks-borna Gapaörträska som vi tidigare sett, Fredrikaborna Småluswiskara och Nordmalingsborna Nordma-lingstj är etrattar eller Plutmalinga (jfr Edlund 1984).

Liksom språk förändras över tid är också dialekter föränderliga, t.ex. under en mansålder, även om dialekten varit förstaspråk, är fast förankrad hos individen och utgör en del av dennes identitet. Samhället förändras och vissa dialektord faller ur bruk, kanske främst för att de inte behövs i dagligt tal. Dialekten ("grovbondskan" jfr ovan) tunnas ut eller späds ut från generation till generation.

Informanterna anser vidare att centraliseringen av skolväsendet och nedlägg­

ningen av byskolorna också inneburit något av ett hot mot dialekten för det uppväx­

ande släktet. Frågan blir då om det existerar några motkrafter, eftersom centralise­

ringstendenser också kan medföra reaktioner och åstadkomma revitalisering, t. ex.

bland etniska grupper i exil (jfr Flodell 1991; 1997). Vissa av enkätsvaren (se kap. 7) ger vid handen att dialekterna motarbetades på 50- och 60-talet men i dag verkar ha ett uppsving hos lokalbefolkningen.

I Bjurholm finns ett starkt hembygdsintresse vilket manifesteras genom årligen återkommande hembygdsdagar och också resulterat i att byarnas historia dokumente­

rats. Här spelas också bygdeteater på dialekt, t.ex. av Näslandsamatörerna.

5.5.2 Lokal kultur och livsstil

I Bjurholm möter vi ett småskaligt, föga industrialiserat men fortfarande vitalt lokal­

samhälle, som präglas av överlevnadsanda trots att invånarantalet halverats sedan 1940-talet. I byarna existerar sammanhållning och hembygdsrörelsen är stark. Det råder en lokal kultur som på individ- och gruppnivå motsvaras av en lokal identitet som bygger på samhörighet och kontinuitet. I denna lokala kultur ingår också en rural livsstil som för de arbetsföra kombineras med betalt arbete på centralorten eller annan ort med de språkliga konsekvenser som mobiliteten medför. Denna lokala kultur står i sin tur i ett hierarkiskt förhållande till regional och nationell kultur och i motsatsförhållande till det urbana storstadssamhällets med sin dominanskultur och sin splittrade närmiljö, där människor kanhända inte på samma sätt har en geogra­

fiskt grundad kulturell anknytning (jfr figur 4 nedan). En bra parallell till Dahlstedts språkartskontinuum återfinns i den kulturmodell (tankemodell) som etnologen Ulla Brück (1984:72) skisserat för lokalsamhället och som framgår av figur 4.

Figur 4. Kulturell hierarki i lokalsamhälle-storstadssamhälle.

Nation dl kultur Dominanskultur

Regional kultur 1

i Lokal Jultur

1

Splittrad och fragmentarisk närmiljö Lokalsamhälle Storstadssamhälle (industrisamhälle) Källa: Brück 1984:72.

Den vänstra kolumnen avser landsbygden, där vi finner att de olika kulturnivåerna väl korresponderar med Dahlstedts fyra språkarter, dvs. nationell kultur med Neutralt riksspråk (NR), regional kultur med Regionalt riksspråk (RR) och lokal kultur med Utjämnad och Genuin dialekt (UD respektive GD). Den högra kolumnen avser urba­

niserade kulturmiljöer.

Stad och landsbygd har också olika livsstilar och livsmönster. Här anser jag att Inge Lise Pedersens (1994) skisserade "Life modes" passar väl in, inte bara på danska utan också på svenska förhållanden, eftersom den tidigare strikta socioeko-nomiska klassindelningen tenderar att vara överspelad. Pedersen skiljer mellan tre livsstilar: a) den rurala, b) den urbana och c) den sammansatta. Den rurala livsstilen representeras av familjejordbrukaren. Här existerar ingen strikt uppdelning mellan arbete och fritid och familjesammanhållningen utgör basen för kontinuiteten. Man orienterar sig mot närmsta samhälle eller stad och deltar i lokala aktiviteter. Likaså är vänkretsen lokal. Ideologin präglas av frihet och oberoende men också av hårt ar­

bete, uthållighet och ansvar, samtidigt som man är villig att försaka. En naturlig samarbetsvilja finns. Sina skulder betalar man och försöker vara självförsörjande.

Jag har funnit många exempel på denna livsstil i Bjurholmsbygden, speciellt bland

de äldre informanterna, men den består också hos det fatal unga som driver familje­

jordbruken vidare.

Den urbana livsstilen är knuten till industriproduktionen och kan delas upp dels i en arbetarlivsstil, dels i en karriärlivsstil som vi finner i det privata näringslivet. För industriarbetaren råder en strikt uppdelning i arbete och fritid; det är den senare som ger livet mening. Det dagliga livet är uppdelat i arenor med rollväxling. Solidaritet med arbetskamrater (kontra chefer) ingår som en viktig ingrediens. För karriäristen däremot råder ingen skarp uppdelning arbete-fritid; han går upp i arbetet men känner sig ändå fri. Familjeliv och fritid ordnas så att det gagnar karriären. Ideologin präglas av engagemang, strävsamhet och personlig framåtanda. Några renodlade exempel på industriarbetarlivsstil har jag inte påträffat i Bjurholmsbygden, eftersom den är föga industrialiserad. Däremot torde det finnas en och annan karriärlivsstil inom den småskaliga fria företagsamheten.

Den sammansatta livsstilen slutligen omfattar personer som kombinerar betalt ar­

bete med rural livsstil. Sådana anställda står högt i kurs hos arbetsgivarna, eftersom de är trygga, stabila och främjar produktionen; de sägs sällan vara sjuka, de klagar sällan över arbetsbördor och är inte särskilt intresserade av fackliga frågor. I denna kategori finner vi förmodligen den moderne "bonden" i norrländsk tappning med en småbrukartillvaro i ryggen. I Bjurholmsområdet finns många exempel på denna livsstil, också bland mina informanter.

6. DIALEKTUNDERSÖKNINGEN