S VENSKÄTTLINGARNAS MENTALA KULTUR

Här och var i enkätsvaren har det framgått att det föreligger mentalitetsskillnader, speciellt mellan svenskättlingar och "landets folk" men också i förhållande till andra invandrargrupper. Egenskaper som korrekthet, pålitlighet, ärlighet, artighet, ordent­

lighet, renlighet, tystlåtenhet, tålamod, arbetsamhet och hjälpsamhet skulle enligt en rad informanter känneteckna svenskar och svenskättlingar i denna mångkulturella miljö. Därför kommerjag i det följande att redovisa resultatet av 1997 års undersök­

ning (också i Obera, Misiones) som just fokuserade de etiska koncept och värde­

ringar som ingår den mentala kulturen, men då med begränsningen till endast svensktalande svenskättlingar. Avsikten med detta material är att det skall kunna jämföras med en av professor Astrid Stedje vid samma tidpunkt och på samma ort utförd undersökning bland tysktalande tyskättlingar. Jämförelsematerial bland tysk­

talande föreligger nämligen i form av en liknande undersökning gjord i Brasiliens sydligaste delstat Rio Grande do Sul (se Tornquist 1997).

4.4.1 1997 års undersökning: material och metod

Undersökningen, som delvis kan ses som en förstudie till 1999 års, refererad ovan, bestod av enkätfrågor och bandinspelade djupintervjuer enligt frågeformulär (se bilaga V) bland 12 svensktalande, kvinnliga informanter, födda mellan 1904 och 1946, representerande svenskättlingar i andra och tredje generationen. I två fall ut­

görs informanterna av mor och dotter (97:5MN och 97:4NL, respektive 97:7AJ och 97:9MF). En fullständig informantöversikt framgår av bilaga VI. (I detta samman­

hang bör påpekas att tre informanter är desamma 1997 och 1999: informanten 97:2FB är identisk med K3 1999, 97:3 AHT med K15 1999 och 97:4 NL med K24 1999. För övrigt föreligger släktskap (mor-dotter) mellan 97:6 AH och Kil 1999, mellan 97:10 IH och K10 1999, mellan 97:8 HK och K19 1999 samt mellan 97:1 EZ och K26 1999. Dessutom är 97:11 MB och Ml 1999 syskon.)

Urvalet av informanter för denna studie kan givetvis diskuteras. Att det delvis överlappar med 1988 och 1999 års undersökningar kan både ses som en för- och nackdel, beroende på syftet. Vid longitudinella undersökningar torde det vara efter­

strävansvärt, och att släktskap i ett flergenerationsperspektiv föreligger kan vara positivt, om jämförelser eftersträvas såsom i detta fall. Som vi ser är ålderssprid­

ningen betydande mellan dessa båda generationers svenskättlingar: 1900-talets fyra första decennier är representerade med två till tre informanter vardera.

Enkät- och frågeformuläret (se bilaga V) var uppdelat i fem avdelningar (A-E) med följande rubriker: A. Svenskättlingar som grupp (etnicitet), B. Uppfostrings-principer, C. Personupplysningar, D. Härstamning och E. Språk. Frågorna inom avdelningarna A, C, D och E ställdes på svenska enligt formuläret och de skriftliga svaren fyllde jag själv i, eftersom någon utbredd skrivkunnighet på svenska inte kan förväntas, men också av tidsbesparande skäl. Inom avd. B, som hade karaktären av kvalitativ djupintervju, bandinspelades däremot frågorna och svaren. För att frågorna skulle uppfattas rätt eller när det svenska ordförrådet tröt fick vi ibland ta till spans­

kan. Här var det dock inte språkformen utan innehållet som stod i fokus. Intervjuerna skedde som regel i informantens hemmiljö men också på annan avtalad plats, t.ex. i skolan Instituto Carlos Linneo.

4.4.2 Resultat. Svenskättlingarna och de andra

På fråga 1 vad det innebär att vara svenskättling (vilket kunde uppfattas personligt eller socialt) varierade svaren. Fem intervjupersoner avgav svar som hänför sig till personlig identitet ("jag känner mig svensk"), två i nationellt jämförande avseende ("jag känner mig mera svensk än argentinare"), medan ytterligare tre åberopade familjetraditionen och de starka rötterna. De båda yngsta informanterna (födda 1945 resp. 1946) betonade glädjen och stoltheten över språkbevarandet och familjetradi­

tionen.

Fråga 2 (a-g) gällde hur svenskättlingarna avgränsar sig gentemot andra folk­

grupper. Att det är fråga om skillnader i jämförelse med "landets folk" tillstod de flesta. Skillnaderna rör kultur, språk och levnadssätt (mat, klädsel, hemkultur). Vissa

informanter betonade dock att nuförtiden respekterar man varandra, eftersom folk­

blandningen är stor. Två meddelare anlade ett "utifrånperspektiv": svenskättlingarna respekteras bl.a. för sin samarbetsförmåga och anses vara allmänt omtyckta. Här nämndes också ansvarstagandet för arbetsuppgifter som ett karakteristikum.

Hur såg man på de andra folkgrupperna? "Äkta" brasilianare eller argentinare an­

sågs vara bra folk, medan uppblandningen med "negrer" var negativt. När infor-manterna ombads att precisera jämförelserna med andra folkgrupper visade det sig att avståndet var störst till paraguajarna ("de står långt ifrån oss", "är opålitliga",

"dem umgås man ej med", "dem fick man inte gifta sig med"). Gentemot tyskarna rådde det, enligt tre informanter, ingen större skillnad: några karakteriserade dem som "bra folk" som höll på sitt språk, hade annan matkultur men visade starkare sammanhållning än svenskättlingarna. Endast fyra informanter kommenterade po­

lacker och ukrainare: de höll ihop, hade sina seder och ville behålla sina rötter samt att många bland dem var fattiga men arbetsamma.

Mest hemma kände sig fem av de tillfrågade med svenskättlingarna, "vårat folk".

Avseende gången tid och i andra hand nämndes tyskarna, speciellt de protestanter som tillhörde Olaus Petri-församlingen, p.g.a. "samma mentalitet". En informant uttryckte det på spanska som los gringos 'utlänningarna', med vilka hon hade det lättare att befinna sig på samma våglängd. En annan informant ansåg diplomatiskt att

"det var likadant med alla", ytterligare en att hon mest umgicks med spansktalande.

Som barn hade två informanter blivit varnade för paraguajare, ytterligare två för

"mörka", andra för "dom blåa", opålitliga "svartingar", "sämre folk", oärliga perso­

ner eller "drängarnas barn" (oftast paraguajska mestiser, min anm.). På denna fråga avstod två informanter från svar. Åtta av de tillfrågade hade dock fått gifta sig med vem de ville, medan det funnits restriktioner för tre av de äldre, på så sätt att gifter­

mål med paraguajare inte var önskvärt. Däremot kunde man anställa dem som drängar.

På frågan om eventuella öknamn på etniska grupper visade det sig att den pejora-tiva beteckningen bambujés för "landets folk" (se Thesleff 1912:18; Flodeli 1986:91) fortfarande var levande hos 9 av de 12 informanterna (jfr avsnitt 4.2.2). De äldsta, men även tre av de yngre informanterna betonade att det hade gällt brasilia­

nare men att det numera var bortlagt. Två av informanterna refererade till äldre släk­

tingar som använt ordet om folk som "bodde /på gatan/ i kåkar/ av palmblad", en annan till "det mera mörka folket" och ytterligare två informanter till en och samma emigrant som också kallat de färgade brasilianarna "dom blåa".

En av de yngre informanterna anförde exemplet polaco 'polack' som beteckning för en ljushyllt person, således avseende inte bara etniska polacker utan också ukrai­

nare och andra slaviska minoriteter, t.o.m. blonda svenskättlingar. I Sydbrasilien används enligt uppgift port. alemäo 'tysk' med samma konnotation, dvs. det beteck­

nade nödvändigtvis inte folkgruppen utan rastypen, således en etnisk kategori (jfr Hylland Eriksen 1998).

Vissa av informanterna avstod från att svara på en del av dessa frågor, andra av­

gav diplomatiska svar, men vid närmare precisering framkom det likväl att man inte ville ha samröre med vissa folkgrupper.

Dock förekom reservationen att det visst kunde finnas bra folk också bland dem lika väl som det fanns svenskättlingar som inte skött sig. Åtskilliga informanter beto­

nade att det nuförtiden rådde stor uppblandning mellan folkgrupperna. Svaren hade med all säkerhet sett annorlunda ut t.ex. 1930-40, då de etniska grupperna, även den svenska, var slutna och endogami snarare regel än undantag (se Flodell 1986).

De skillnader mellan folkgrupper som exemplifierats ovan hos ett begränsat antal svenskättlingar (12 Q)) måste ses i ett tidsperspektiv. Benämningarna har med säker­

het myntats på ett tidigt stadium, redan hos emigrantgenerationen vid mötet med andra folkslag i Brasilien (se t.ex. emigrantbreven i avsnitt 2.2). Bland tyskättling­

arna i Sydbrasilien existerar enligt Tornquist (1997:92ff.) i stort sett samma uppdel­

ning: man skiljer mellan vita (med invandrarbakgrund av nord- eller mellaneurope-iskt ursprung) och brasilianare (samlingsbeteckning för icke-invandrade icke-tys-kar), motsvarande "landets folk" bland svenskättlingarna ovan. Inom den kategorin görs ytterligare en uppdelning enligt hudfärg (caboclos/Schwarzen/Blauen) med motsvarigheten "mörka"/"svartingar"/"dom blåa" bland svenskättlingarna. De sist­

nämnda skulle enligt Tornquist (1997:94) avse blandning mellan portugiser och fargade/indianer. F.ö. kallas ättlingarna till de färgade slavarna afro-brasilianare.

Vidare förekommer gringos här endast syftande på italienare och Pollack/polones avseende vita, icke tysktalande med negativa konnotationer. Av detta framgår att tyskar och svenskar i stort sett gjort samma uppdelning i vita och färgade, att man sett negativt på rasblandning och därför hyst motvilja mot blandäktenskap.

4.4.3 Etiska koncept

Frågeformulärets avdelning B bar titeln Uppfostringsprinciper och innehöll frågorna 3-8 med många delfrågor (se bilaga V). Den hade formen av en djupintervju som togs upp på band under i genomsnitt ca 30 minuter. Det generella intrycket av de spontana svaren är att de blev vaga. Men det skall medges att frågorna som regel inte var lätta att besvara. De krävde eftertanke och innehöll många aspekter som infor-manterna inte hade reflekterat över. Vissa kompletterade sina svar flera dagar efteråt, speciellt när det gällde ord och uttryck som modern använt.

Frågeformuläret var inte heller idealiskt utformat utan utgick från att modern varit i livet tills informanten nått vuxen ålder. Flera av informanterna hade blivit moder­

lösa under tidiga barnaår, varför faderns eller annan vårdnadspersons rättesnören blivit rådande i hemmet. Vidare far vi inte glömma att samhället varit och fortfa­

rande är patriarkaliskt på ett helt annat sätt än i nutida Sverige, vilket framkommer här och var i svaren.

Inspelningarna har avlyssnats och är genomgångna, men dessa 12 informanters svar måste jämföras med svaren från Astrid Stedjes 12 tyskättade meddelare i Misio-nes för att det egentliga syftet med undersökningen skall kunna uppnås. Detta har inte låtit sig göras intill dags dato. Ytterligare koppling finns till Margareta Torn-quists undersökningar bland tyskättlingar i Sydbrasilien (Tornquist 1997).

Däremot har det inspelade materialet hittills utgjort underlag för en C-uppsats och två B-uppsatser inom nordiska språk vid Umeå universitet. Intervjuerna med

föl-jande informanter är därför utskrivna: Arg 97:7 och 97:9 (se Rosenfors 1999), Arg 97:6 och 97:3 (se Lundberg-Prat 1999) samt Arg 97:1 och 97:10 (se Öberg 2000).

För persondata se informantöversikten (bilaga VI).

På fråga 3b, angående de viktigaste egenskaperna som modern poängterat före­

kommer i fem fall det övergripande svaret ordentlig, vilket kan avse såväl yttre för­

hållanden (att konkret hålla ordning) som moraliskt beteende i allmänhet. De övriga svaren framgår av följande tabell.

Tabell 13. Viktiga egenskaper Informant

Egenskap

AH IH HK MN EZ F

B AJ E

P MB AHT MF NL Summa

Flitig X X X X X X X X X X X X 12

Ärlig x X X X X X X X X X X 11

Lydig X X X X X X X X X 9

Tacksam X X X X X X X X X 9

Förnöjsam X X X X X X X X 8

Sparsam X X X X X X 6

Ordentlig X X X X X 5

Snäll X X X 3

Ense X 1

Renlig X 1

Hjälpsam X 1

Flitig är den egenskap som nämnts av alla informanterna. Under den rubriken har jag också fogat beteckningar som "arbetsam" och att "inte slå dank"eller "gå sysslolös.

Det hårda arbetets lag som varit gällande under nybyggartiden hade tydligen fortsatt att råda. I hemmen skedde arbetsfördelning alltifrån tidiga barnaår. Flickorna fick hjälpa till inomhus med hemmets skötsel, pojkarna utomhus med jordbrukssysslor.

Vissa av informanterna (t.ex. HK, EZ och AJ) betonade att de minsann också fått utföra manssysslor.

Ärlighet är vidare en egenskap som nämnts av alla utom en men utan några när­

mare kommentarer. Därnäst kommer lydig som satts främst av fem informanter. Det är naturligtvis en egenskap som varit viktig i de flerbarnsfamiljer där dessa infor­

manter vuxit upp, liksom att "hålla sams" sinsemellan, vilket fått rubriken ense. Alla informanter (utom NL) har vuxit upp med 4-9 syskon.

Egenskapen snäll (3 inf.) var då liksom nu ett honnörsord inom barnuppfostran, men detta inkluderar också "att vara korrekt" och att "uppföra sig väl". Ensamföre­

komsten hjälpsam avsåg hjälpsamhet mot äldre personer. Märkligt nog betonas ren­

lighet här av endast en informant.

Viktigt har det också varit med tacksamhet (9 inf.), vilket hänger samman med att

"känna ödmjukhet" eller att vara förnöjsam (8 inf.). Att sparsamhet varit en dygd i nybyggarhemmen (6 inf.) är inte förvånande, eftersom det där aldrig rått något

mate-riellt överflöd. Tabell 13 inkluderar inte ett svar som avsåg "att ägna sig åt studier"

(AHT f. 1936) och möjligtvis kunde ha rymts under beteckningen flitig. Här ser vi förlängningen av en bildningstörst som gått i arv alltifrån 1890-talets utvandrare till den tredje generationen (jfr Flodell 1986:169, not 30).

Vilka av de egenskaper som informanternas mödrar betonat hade informanterna själva fört i arv till sina barn? Här varierar svaren alltifrån "allt" (2 inf.), "nästan alla mina principer: arbetsamhet, framåtanda", till "att vara hygglig och lära sig arbeta".

Än en gång poängterades värdet av studier för det uppväxande släktet (MB, AHT).