Kriminella nätverk och grupperingar i Sverige

Som framgått ovan finns det ingen legaldefinition av vad som avses med organiserad brottslighet. Det finns dock olika former av kriminella grupperingar där brott begås i organiserad form. Under 1990-talet var det framför allt de kriminella mc-gängen som för-knippades med organiserad brottslighet. Det finns emellertid en mängd andra mer eller mindre organiserade kriminella grupperingar

som utför brott, antingen i organisationens namn eller med organi-sationen som täckmantel eller påtryckningsmedel.

När vi i förevarande betänkande hänför oss till kriminella nät-verk och grupperingar avses såväl t.ex. mer välorganiserade krimi-nella mc-gäng som t.ex. löst sammansatta territoriella nätverk och ad hoc grupperingar. Vi har dock genomgående i betänkandet valt att samlat benämna de grupper som ytterst är föremål för våra bedömningar kriminella nätverk och grupperingar oavsett samman-sättning, grad av organisering och oavsett i vilken utsträckning sammanslutningen är bestående över tid.

Broderskapsgrupperingar

De kriminella gäng som brukar inordnas under benämningen broderskapsgrupperingar har en tydlig kriminell identitet med syn-liga symboler och attribut som tatueringar eller emblem som fun-gerar som ett varumärke. Kriminalitet är en livsstil för medlem-marna och gängen är ofta hierarkiskt uppbyggda med utpekad ledare, ”president”, och underordnade specialister i olika befatt-ningar. Många av dessa organisationer finns inom mc-gäng-kulturen, ”outlaw motorcycle gangs”, där medlemmarna väljer att ställa sig utanför samhällets lagar och övriga normer för att i stället följa sina egna regler. För medlemmarna i ett kriminellt mc-gäng (i fortsättningen bara ”mc-gäng”) är brödraskapet inom gänget i regel det viktigaste. Allt annat är av underordnad betydelse, åtminstone till en början.

I början av 1990-talet kom mc-gängen på allvar till Sverige.

Enligt Rikskriminalpolisens bedömningar har det skett en fördubb-ling av antalet personer inom mc-miljön under 2000-talet. Mc-gängen ägnar sig åt allt från utpressning i samband med indriv-ningsverksamhet till narkotika- och vapenhantering samt förmed-ling av svart arbetskraft. Medlemmar i mc-gängen begår oftast brott i olika konstellationer utanför gängen och det är framför allt när det uppstår konflikter mellan personer inom den kriminella världen som broderskapsgängen uppträder som en homogen grupp.

I övrigt ger medlemskapet i gänget en ökad självkänsla och ett varu-märke som ger skrämselkapital vid utförande av brott som medlem-men utför ensam eller inom ramedlem-men för en tillfälligt sammansatt

grupp (Brå; Brottslighet och trygghet i Malmö, Göteborg och Stockholm – En kartläggning s. 88). Den synliga våldsbrottslig-heten förefaller ha minskat i anslutning till moderorganisationerna i takt med att supportergäng bildats. Dessa supportergäng fungerar i stället som moderorganisationernas ”muskler” och utför brott på uppdrag av moderorganisationen.

I allmänhet förekommer det mer organiserad brottslighet i stor-städerna, men även mindre städer berörs allt mer av problemet med broderskapsgrupperingar. Det är särskilt mc-gängen och deras supportergäng som börjar etablera sig på mindre orter. Enligt Riks-kriminalpolisen rekryterar supportergängen medlemmar bland yngre grovt kriminella män (SOU 2010:15 s. 42).

Fängelsegäng

Fängelsegäng är dels sådana gängbildningar som uppstår spontant under anstaltstiden, som gäng med personer från gemensam hem-ort, ungdomsgäng eller gäng som förenas av att de har ett gemen-samt ursprung, dels gängbildningar där medlemmarna utgörs av mera etablerade kriminella gäng. Enligt Brå förefaller problemet med ny-bildade fängelsegäng inte vara lika stort längre, utan det är snarare individer från redan etablerade kriminella nätverk eller grupperingar som försöker gruppera sig under anstaltsvistelsen. De etablerade gängen är ofta mer organiserade och har en fastare struktur än de först nämnda spontana gängbildningarna (Gustavsson m.fl. s. 8).

Det var tidigare relativt vanligt med gängbildningar vid landets kriminalvårdsanstalter. I en undersökning år 2001 framkom att det vid 33 av de 49 anstalterna förekommit medlemmar i någon spontan och/eller etablerad gängbildning. Av de 33 anstalterna var 26 slutna och sju öppna anstalter. Vid kvinnoanstalterna förekom inte några medlemmar i kriminella gängbildningar (Gustavsson m.fl. s. 9).

Etniska grupperingar

I Sverige finns det i dag flertalet kriminella nätverk vars huvudsak-liga sammanhållande faktor är den gemensamma etniciteten eller släktskapet. Språk och kultur förenar människor i samhället, vilket även gäller inom den organiserade brottsligheten. Av den

anled-ningen är det vanligt att vissa kriminella nätverk består av i huvud-sak en gemensam etnicitet. Kring dessa personer finns det sedan ofta individer i nätverket av olika ursprung, även om nätverk som helt består av personer med gemensamt ursprung också förekom-mer. Inom de etniska grupperingarna finns ofta en tydligare hierar-kisk ordning, liknande en familjestruktur (Tullverket, Lägesbild organiserad brottslighet 2011, s. 8).

Inom den gemensamma etniciteten finns även släkter som en ytterligare sammanhållande faktor för nätverket. Det som karak-täriserar dessa nätverk är att de är mycket slutna och att lojaliteten mellan individerna är stor. Rekrytering sker ofta inom den egna släkten och man kan därmed säga att kriminaliteten går i arv.

Vidare är det svårt att genom olika samhällsinsatser bryta krimi-nella mönster hos unga individer eftersom tongivande och norm-sättande kriminella personer finns i barnets eller ungdomens direkta närhet. Sådana omständigheter ökar sannolikt risken för att dessa ungdomar på sikt etableras som grovt kriminella genom släk-tens kriminella verksamhet (Polisens lägesbild av grov organiserad brottslighet 2012, s. 4).

Ursprungen i de kriminella nätverken representerar i stort sett det svenska samhället. Det finns även kriminella nätverk med kopplingar till utlandet och de är betydligt vanligare i dag jämfört med för några år sedan. Det finns kriminella nätverk från varje världsdel i Sverige, med en övervikt av kriminella nätverk från det europeiska närområdet (Polisens lägesbild av grov organiserad brottslighet 2012, s. 4).

Territoriella nätverk och ungdomsgäng

Kriminella strukturer som baseras på gemensam uppväxt eller bostadsområde benämns territoriella nätverk. Dessa nätverk bygger sin makt, kontroll och status i bostadsområdet på våld. Våldet är kraftigt och används för att bestraffa, skrämma och kränka andra i syfte att bygga ett våldskapital. När de territoriella nätverken har verkat i området under en längre tid har de befäst sin kriminalitet och utvecklat den, exempelvis genom att den brottsliga verksam-heten övergår till att vara av mer dold karaktär, att metoderna

för-finas och/eller att den kriminella verksamheten utökas geografiskt (Polisens lägesbild av grov organiserad brottslighet 2012, s. 4).

Medlemmarna i dessa grupperingar är i huvudsak mellan 15 och 30 år. Etnisk bakgrund förefaller inte vara någon viktig faktor vid sammansättningen av ett territoriellt nätverk. I stället är det av betydelse var man bor och vilket rykte man har. Segregering och känslor av utanförskap är viktiga förutsättningar för att de territo-riella nätverken ska kunna växa sig starka, rekrytera och bibehålla sitt direkta inflytande över människorna i ett område. De krimi-nella individerna i de territoriella nätverken blir normsättande för de boende i området och då särskilt för barn och ungdomar vilket i vissa fall sker medvetet och strategiskt för att stärka sin makt i området.

De territoriella nätverken är utspridda över hela landet i såväl storstäder som i mellanstora städer och är av den anledningen att anse som en nationell angelägenhet. Även om de territoriella nät-verken i huvudsak verkar och påverkar lokalt har de ofta internatio-nella förgreningar. De vanligaste brotten som begås av gruppe-ringarna är stölder, rån och våldsbrott. Även narkotikabrott är vanligt förekommande.

När det gäller ungdomsgäng finns det inte så mycket forskning kring denna, men i anslutning till att en ung person blir placerad på ett särskilt ungdomshem genomför Statens institutionsstyrelse en kartläggning av den unges levnadsförhållanden. Utifrån den manual som används tillfrågas den unge: ”Tillhör du något gäng som begår brottsliga eller andra av samhället ej accepterade handlingar?”. Av de omkring 580 ungdomar som besvarade frågan 2011 svarade 9 procent att de tillhörde ett gäng (SiS, Institutionsvård i fokus nr 13 2012 s. 49). Jämfört med tio år tidigare är det en minskning med nio procentenheter (SiS, Årsrapport ADAD 01 2004:3 s. 47).

Trenden de senaste åren är alltså att allt färre unga uppger att de är med i gäng. Enligt Rikskriminalpolisen finns det dock en klar trend sedan 2006 att allt fler yngre blir medlemmar i kriminella gruppe-ringar (SOU 2010:15 s. 43 f.).

Politiskt extremistiska grupperingar

I Sverige finns det politiska grupperingar, exempelvis vit makt-respektive de autonoma rörelserna, som har valt att ställa sig utan-för det demokratiska samhället och som ser våld, skadegörelse och andra brott som legitima redskap i sin politiska kamp. Större delen av dessa rörelser är inte brottslig utan de använder sig av lagliga metoder för att uppnå sina syften, såsom opinionsbildning, demon-strationer, konserter, fester och andra evenemang.

Vit makt-rörelsen kämpar för den vita rasens överlevnad och vill till varje pris bekämpa det judiska inflytandet i samhället. Idealsam-hället enligt vit maktmiljön är ett etniskt och kulturellt homogent samhälle under ett upplyst diktatoriskt ledarskap. Rörelsens brotts-liga verksamhet är normalt sett oöverlagd och defensiv. Angrepp som planeras är ofta motattacker på autonoma grupperingar. Vit makt-rörelsen kan även angripa enskilda som inte tillhör de auto-noma grupperingarna. Då gäller det främst brott där avsikten är att skrämma eller skada en person på grund av dennes hudfärg, etni-citet eller sexuella läggning (Brå rapport 2009:15 s. 34 f. och 54 ff.).

Autonoma grupperingar har en socialistisk grundsyn och säger sig kämpa för ett klasslöst samhälle. Den ideologiska inspirationen kommer framför allt från anarkismen och syndikalismen. De ägnar sig åt våldsamma attacker mot politiska meningsmotståndare, så-som vitmakt-grupperingar, men även åt skadegörelse genom att aktivister angriper olika typer av företag. Fråga kan exempelvis vara om att djurrättsaktivister attackerar pälsaffärer och verksamheter som hanterar kött. Även inrättningar som ansvarar för migrations-politiken, såsom Migrationsverket, är måltavla för vissa av dessa aktivister i protest mot landets invandrar- och flyktingpolitik (Brå rapport 2009:15 s. 36 ff. och 54 ff.).

Denna utredning kommer inte särskilt att behandla politisk brottslighet och därför kommer dessa grupperingar inte att analy-seras ytterligare i utredningen. De förslag som lämnas nedan kom-mer visserligen vara generellt tillämpliga, dvs. tillämpliga också i relation till politiskt motiverad brottslighet, men de kan inte anses ha några konsekvenser för opinionsbildning som måste betraktas som legitim.

Ad hoc-grupperingar

Ofta beskrivs organiserad brottslighet som ett enhetligt fenomen med innebörden att en strukturerad och sammanhållen organisa-tion under lång tid begår brott inom något som nästan kan liknas vid ett legalt företag med utsedd ledare och anställda. Mycket forskning tyder på att brottsligheten i stället i huvudsak bedrivs i lösare nätverk, vilka brukar kallas ”ad hoc-grupperingar”.

Dessa tillfälliga nätverk håller som regel en låg profil, har ingen utåtriktad kriminell identitet och deltagarna rekryteras utifrån vilka behov som finns i just det aktuella kriminella projektet (Tullverket, Lägesbild organiserad brottslighet 2011, s. 8). I dessa grupper är det inte samhörigheten i gruppen som är det viktigaste och det finns normalt sett inga initieringsritualer för att antas till gruppen.

Det är i stället tilliten till den person som tagit med personen i gruppen som är viktig (Larsson s. 149). Ofta finns en fast kärna av personer som känner varandra och som driver de kriminella projek-ten. Sen kan de ”anställda” komma in i och lämna projekten under tiden de pågår. Ad hoc-grupperingarnas primära fokus är det affärs-mässiga i kriminaliteten till skillnad mot broderskapsgrupperingar (mc-gäng och etniska grupper) som ser sammanhållningen och gemenskapen i gruppen som det viktigaste att värna om. (Brå, Brotts-lighet och trygghet i Malmö, Göteborg och Stockholm s. 70 f.).