Våld eller hot mot tjänsteman

Brotten i 17 kap. brottsbalken har det gemensamt att de ska utgöra ett skydd inte bara mot angrepp på eller hot mot en enskild person, utan också mot allmän verksamhet. Många av bestämmelserna är dessutom kvalificerade varianter av brottstyper som regleras i andra delar av brottsbalken. Brotten mot allmän verksamhet i 17 kap.

brottsbalken anses därför vara mer straffvärda än motsvarande gär-ningar i andra kapitel.

Av 17 kap. 1 § brottsbalken framgår att den som med våld eller hot om våld förgriper sig på någon i hans eller hennes myndighets-utövning eller för att tvinga honom eller henne till eller hindra honom eller henne från åtgärd i myndighetsutövningen döms för våld eller hot mot tjänsteman. Detsamma gäller för den som häm-nas för sådan åtgärd eller som förgriper sig mot någon som tidigare har utövat myndighet.

För att ansvar ska dömas ut förutsätts att någon har utövat våld på person eller har framställt hot om våld på person som utför

myndighetsutövning. Begreppet våld på person innefattar dels misshandel, dels sådana former av betvingande som innebär att den utsatte praktiskt taget fullständigt berövas sin kroppsliga rörelse-frihet. I den mån gärningen inte är sådan att den kan bedömas inne-fatta våld på person och gärningen inte heller anses vara ett sådant betvingande som ska omfattas av bestämmelsen, kan personen inte dömas för våld mot tjänsteman. I stället kan gärningen utgöra våld-samt motstånd. Att enbart tränga undan en tjänsteman eller rycka något från honom eller henne i syfte att hindra eller framtvinga en tjänsteåtgärd är normalt straffbart endast som våldsamt motstånd (se 17 kap. 4 § brottsbalken; se Berggren m.fl., kommentaren till 17 kap. brottsbalken samt Ulväng m.fl. (2012) s. 216 f.).

Med hot om våld avses att någon genom tal eller handling fram-för hot om sådant våld som nyss angetts. Hotet måste ha kommit till den hotades kännedom och så snart det gör det har hotet full-bordats. Om det hot som framförs inte avser våld på tjänstemannen utan på t.ex. tjänstemannens anhöriga eller på egendom som tillhör denne kan inte dömas till ansvar för hot mot tjänsteman utan i stället för förgripelse mot tjänsteman (17 kap. 2 § brottsbalken). För att ansvar för våld eller hot mot tjänsteman ska kunna dömas ut förut-sätts även att det våld som utövas eller det hot om våld som framförs har ett visst samband med den myndighetsutövning som tjänstemannen utför, står i begrepp att utföra eller har utfört.

Straffet för våld eller hot mot tjänsteman är fängelse i högst fyra år. Om brottet är ringa är straffskalan böter eller fängelse i högst sex månader (se dock vårt förslag nedan i avsnitt 7.4.5.7 angående förändring av brottets gradindelning och införande av kvalifika-tionsgrunder).

I nuläget är försök och förberedelse till våld eller hot mot tjänsteman kriminaliserat i fall där fullbordat brott inte skulle ha bedömts som ringa. Motsvarande gäller såväl misshandel som grov misshandel. Kriminaliseringen vad gäller försök och förberedelse till våld mot tjänsteman motsvarar följaktligen den som gäller våld riktat mot andra personer. När det gäller stämpling är krimina-liseringen av misshandel emellertid mer omfattande än den för våld mot tjänsteman, då stämpling till grov misshandel är straffbart. Vad gäller hot mot tjänsteman har kriminaliseringen gjorts mer om-fattande än för personer i övrigt, då försök och förberedelse till olaga hot inte är straffbart.

Antalet anmälda brott om våld eller hot mot tjänsteman under perioden 1998–2013 framgår av tabell 4.3.

Tabell 4.3 Antalet anmälda brott avseende våld respektive hot mot tjänsteman i hela landet perioden 1998–2013

År 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2013

Våld mot

tj.man 4063 3879 3929 5504 5337 5777 5168 5189 4605 Hot

m.m.

mot

tj.man 4087 3970 4454 5504 5337 5777 6305 5911 5350

Det finns inte någon forskning i Sverige som visar på hur vanligt förekommande det är att våld eller hot mot tjänsteman utförs inom organiserad brottslighet. Den tillgängliga forskningen har i stället undersökt hur utbrett problemet med ”otillåten påverkan” är mot myndighetspersoner i stort samt hur ofta förekommande ”otillåten påverkan” är mot poliser från individer inom organiserad brottslig-het.³

I den utredning som Brå gjorde om påverkan mot myndighets-personer⁴ angav tolv procent att de någon gång under den tids-period om ungefär ett och ett halvt år som undersökningen avsåg hade utsatts för allvarliga trakasserier, hot eller våldsamma situa-tioner av någon art. Syftet med påverkan uppfattades av tjänste-männen vara att åstadkomma passivitet eller aktivitet till egen för-del eller för att hämnas för hänför-delser som redan hade ägt rum (Brå 2005:18 s. 47 ff.).

Av rapporten framgår att tjänstemän har uppgett att de utsätts för försök till mordbrand i hemmet, bostäder blir beskjutna och privatbilar blir utsatta för skadegörelse. Likaså framgår att det

3 Med ”otillåten påverkan” avses i det här sammanhanget allvarliga trakasserier, hot samt våldssituationer mot person och egendom, som utöver att vara ett stort arbetsmiljöproblem riskerar att påverka den enskilde tjänstemannens myndighetsutövning och som i förläng-ningen kan utgöra ett hot mot demokratin. Med otillåten påverkan avses också korruption i form av otillbörliga erbjudanden (Brå 2005:18 s. 7).

4 De tillfrågade var kustbevakningstjänstemän, tulltjänstemän, tjänstemän inom Skatteverket, poliser, åklagare, domare, nämndemän och tjänstemän inom Kronofogdemyndigheten (indrivningsverksamheten).

kommer att tjänstemän hotas till livet eller att bombhot framförs.

Det händer även att myndigheter får tips och underrättelseinforma-tion om att tjänstemän ska undanröjas eller liknande hot. Allvarliga trakasserier kan bestå av upprepade telefonsamtal, obehagliga brev och ständigt återkommande okynnesanmälningar. Vidare förekom-mer också subtila, men allvarliga, trakasserier såsom att någon

”råkar” befinna sig på den plats där tjänstemannens privata bil står parkerad, att personer på motorcyklar åker runt privatbostaden, att tjänstemän blir fotograferade, att myndigheters verksamhet, tjänste-män och deras anhöriga kartläggs, att tjänstetjänste-män får oönskade varor hemskickade och att uppgifter om tjänstemän läggs ut på internet (Brå 2005:18 s. 100 ff.).

I en senare rapport där Brå har undersökt hur Polisen och dess tjänstemän utsätts för otillåten påverkan av just individer inom den organiserade brottsligheten framgår att sju procent av poliserna uppgav sig ha utsatts för någon eller några former av negativ på-verkan under den tidsperiod som frågorna avsåg och att påpå-verkan tog sig uttryck i hot, trakasserier, våld, skadegörelse, otillbörliga erbjudanden och annan negativ påverkan (Brå 2009:7 s. 26 f.).

Av de nämnda rapporterna framgår alltså att sätten att försöka utöva påtryckningar är många, men att alla beteenden inte är sådana som ryms under bestämmelsen om våld eller hot mot tjänsteman.

Eftersom det i inte ringa grad förekommer otillåten påverkan på ett sätt som kan vara systemhotande finns det dock anledning att se särskilt allvarligt på gärningar som omfattas av bestämmelsen om våld eller hot mot tjänsteman. Det är också ett av flera skäl för att det bör övervägas om det straffbara området för våld eller hot mot tjänsteman bör utökas så att det även omfattar stämpling till sådant brott.

Förfältskriminalisering av våld eller hot mot tjänsteman Vårt förslag och vår bedömning: Straffansvaret för försök och förberedelse till våld och hot mot tjänsteman av normalgraden ska kvarstå. Försök, förberedelse och stämpling till grovt våld eller hot mot tjänsteman ska kriminaliseras.

Som framgått ovan finns det i dagsläget ingen uppdelning av våld eller hot mot tjänsteman i brott av normalgraden och grovt brott.

Vi lägger emellertid nedan fram ett förslag som innebär att en sådan gradindelning införs (se avsnitt 7.4.5.7). Förutsatt att vårt förslag genomförs skulle det nya brottet av normalgraden få en straffskala som omfattar böter till fängelse i högst ett år och det grova brottet en straffskala omfattande fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

När det gäller kriminalisering av stämpling till våld och hot mot tjänsteman är det vår uppfattning att kriminaliseringen inte bör göras mer omfattande än att avse det grova brottet. Det grova brottets straffskala skulle ligga på en sådan nivå att en kriminali-sering av stämpling i sig framstår som rimlig. Med hänsyn till att kriminaliseringen av stämpling bör förbehållas allvarliga brott bör emellertid stämpling till brott av normalgraden inte kriminaliseras.

Våld eller hot mot tjänsteman är ett brott som är konstruerat på så vis att när det fullbordas innebär brottet i regel, åtminstone när det gäller mer allvarliga gärningar, någon form av skadlig följd i form av smärta, psykiskt besvär, oro eller liknande, vilket gör att brottets konstruktion i sig inte talar mot en kriminalisering på stämplingsstadiet. Även brottets konstruktion, nämligen att det är ett skadebrott, är därmed något som närmast talar för att en krimi-nalisering av stämpling kan vara befogad.

Det skulle möjligen, med hänsyn till hur förfältsgärningar är kriminaliserade i relation till olaga hot respektive misshandel, kunna ifrågasättas om skälen för att kriminalisera stämpling till grovt hot mot tjänsteman är lika starka som skälen för att krimina-lisera stämpling till grovt våld mot tjänsteman. Med hänsyn till att våld och hot mot tjänsteman på ett annat sätt än olaga hot syftar till att bereda skydd mot angrepp på den offentliga tjänste- och makt-utövningen menar vi emellertid att det är rimligt att kriminalisera också stämpling till grovt hot mot tjänsteman. I sammanhanget har beaktats att försök och förberedelse tidigare har kriminaliserats utan att det gjorts någon åtskillnad mellan de olika formerna av brottet.

Enligt utredningens mening finns, vid en sammanvägd bedöm-ning av de faktorer som vi har ställt upp för att avgöra om en viss förfältskriminalisering är befogad eller inte, skäl som talar för att en kriminalisering av stämpling till såväl grovt våld mot tjänsteman

som grovt hot mot tjänsteman ska införas. Vi menar därmed att det straffbara området för våld och hot mot tjänsteman ska utökas till att även omfatta stämpling till sådant brott som är grovt.

I sammanhanget bör påpekas att förberedelse till våld eller hot mot tjänsteman av normalgraden är straffbar i dagsläget. Som fram-gått ovan är det enligt utredningens mening tillräckligt att krimina-lisera stämpling till grovt våld och hot mot tjänsteman. Vi har emellertid inte funnit tillräckligt starka skäl för att avkriminalisera förberedelse till våld eller hot mot tjänsteman (jfr våra allmänna överväganden om avkriminalisering nedan i avsnitt 4.5.10), särskilt inte med beaktande av den ventil vi föreslår nedan i avsnitt 4.5.9.

De överväganden som vi nu har redovisat bygger på vårt förslag till gradindelning av brottet (se nedan i avsnitt 7.4.5.7). Det kan emellertid framhållas att det även om vårt förslag om gradindelning inte skulle genomföras skulle finnas skäl att kriminalisera stämpling åtminstone i relation till vissa av de gärningar som omfattas av brottet. Den nuvarande straffskalan är angiven till fängelse i högst fyra år. Om man bortser från den nedre delen av straffskalan måste straffvärdet anses ligga på en sådan nivå att en kriminalisering av stämpling i sig framstår som rimlig. Däremot kan det ifrågasättas om det verkligen finns ett behov av en kriminalisering av stämpling (och även av förberedelse) till mindre allvarliga gärningar. Med beaktande av den ventil vi föreslår (se avsnitt 4.5.9) måste emellertid en kriminalisering av stämpling anses vara befogad även i relation till den nuvarande bestämmelsen om våld eller hot mot tjänsteman.

Detta gäller, bl.a. mot bakgrund av att det – enligt vår uppfattning – saknas skäl att särbehandla stämpling i förhållande till förbere-delse i den utsträckning som i dag sker.

Om den ventil vi föreslår inte skulle införas blir det straffbara området mycket omfattande om det utökas till att även omfatta stämpling till våld och hot mot tjänsteman. Det finns visserligen andra brott som har ett lägre abstrakt straffvärde än våld och hot mot tjänsteman och ändå är kriminaliserade på stämplingsstadiet (t.ex. stämpling till penningtvättsbrott av normalgraden), men det är enligt vår mening inte rimligt att använda förekomsten av sådana långtgående kriminaliseringar som ett skäl för att generellt ut-sträcka ansvaret för förberedelse och stämpling till den nivån. Detta gäller inte minst som de nyss nämnda kriminaliseringarna delvis har en bakgrund i internationella åtaganden.

4.5.5 Förgripelse mot tjänsteman