Olaga tvång

Av 4 kap. 4 § brottsbalken framgår att den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar annan att göra, tåla eller underlåta något, döms för olaga tvång.

Även den som med sådan verkan utövar tvång genom hot att åtala eller ange annan för brott eller genom hot om att om annan lämna menligt meddelande döms för olaga tvång om tvånget är otillbör-ligt.

Bestämmelsen är avsedd att ge ett allmänt skydd för individens handlingsfrihet genom att straffbelägga handlande som innebär att någon tvingas att göra, låta bli eller tåla något mot dennes vilja.

Tvånget kan vara relativt eller absolut på så sätt att personen vid relativt tvång får anses ha valfrihet att göra eller inte göra det som

gärningsmannen vill att personen ska göra. Vid absolut tvång ges offret inte någon valmöjlighet utan tvingas fysiskt till något.

Tvånget kan bl.a. utövas genom misshandel eller annat våld mot person, genom hot om brottslig gärning eller genom hot om att åtala eller ange någon för brott om tvånget sker på ett otillbörligt sätt. Det finns många brottstyper som är kvalificerade former av olaga tvång och som konsumerar olaga tvång, t.ex. människorov, människohandel, äktenskapstvång, våldtäkt, sexuellt tvång, rån och utpressning. Annan misshandel än grov misshandel är subsidiär till olaga tvång (Jareborg m.fl. (2010), s. 49).

Straffskalan för brott av normalgraden är böter eller fängelse i högst två år. Om brottet är grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas, om gärningen innefattat pinande till bekän-nelse eller annan tortyr. (Se dock förslag från Utredningen om skärpta straff för allvarliga våldsbrott innebärande att straffmini-mum för grovt olaga tvång bör höjas till fängelse i nio månader (SOU 2014:18 s. 178) samt vårt förslag nedan i avsnitt 7.4.5.2 angå-ende kvalifikationsgrunder för grovt olaga tvång.)

Försök och förberedelse till grovt olaga tvång är i dagsläget straffbart. Det är framför allt alla former av tortyr som är avsedda att motverkas med en kriminalisering av förstadier till olaga tvång.

Det finns inte någon långvarigt insamlad statistik över antalet anmälda brott inom brottskoden olaga tvång, avlyssning m.m. Det går därmed inte att uttala sig om ifall antalet anmälda brott inom denna kategori har ökat eller inte och inte heller vad orsakerna till det i så fall skulle bestå i. Den tillgängliga officiella kriminalstatisti-ken framgår av tabell 4.1 (den brottskod där olaga tvång ingår började användas år 2010, varför statistik för det året kan vara missvisande och inte kan redovisas för åren innan dess).

Tabell 4.1 Antalet anmälda brott avseende olaga tvång, avlyssning m.m. i hela landet perioden 2010–2013

År 1998 2000 2002 2004 2006 2010 2011 2012 2013

Antal - - - - 179 2574 2566 2644

När det sedan gäller frågan om brottets förekomst inom organise-rad brottslighet finns det inte någon tillgänglig statistik som visar att denna brottstyp vanligen utförs av individer som tillhör krimi-nella nätverk eller grupperingar. Inte heller finns det statistik som visar på en stor ökning i antalet anmälda eller lagförda brott. Av den officiella kriminalstatistiken som tillhandahålls av Brå framgår emellertid att under de senaste tio åren det årligen har varit om-kring femtio lagföringsbeslut där olaga tvång har varit huvud-brottet. Det tyder på att olaga tvång är en relativt sällsynt före-kommande brottstyp, i vart fall som huvudbrott.

Även om det inte finns någon forskning om just grovt olaga tvång finns det anledning att tro att brottet förekommer inom organiserad brottslighet. Det gäller inte minst sådana fall som skulle ha klassificeras som utpressning om gärningen hade lett till en förmögenhetsöverföring.

Ska stämpling till grovt olaga tvång kriminaliseras?

Vårt förslag: Stämpling till grovt olaga tvång ska kriminaliseras.

Grovt olaga tvång¹ har ett abstrakt straffvärde som omfattar fäng-else i lägst sex månader och högst sex år. Brottet betraktas alltså som allvarligt av lagstiftaren. Brottets straffskala måste anses ligga på en sådan nivå att en kriminalisering av stämpling i sig framstår som rimlig.

Vidare framstår det vid en mer konkret bedömning som alldeles tydligt att det finns fall av grovt olaga tvång som är så straffvärda att ett ingripande på stämplingsstadiet framstår som motiverat från straffvärdesynpunkt. Bl.a. kan fråga vara om gärningar som inne-fattar tortyrliknande inslag. Vid kriminaliseringen av försök och förberedelse till grovt olaga tvång har det framför allt varit alla former av tortyr och annat sådant kvalificerat tvång som lagstif-taren har avsett att motverka. När det gäller vilka omständigheter

1 Den grova formen av olaga tvång har i dagsläget inte någon egen brottsbeteckning, men vi föreslår nedan i avsnitt 7.4.7 att flera brottstyper som saknar egen beteckning ska erhålla en sådan. I betänkandet kommer vi att använda oss av de brottsbeteckningar som vi föreslår ska införas.

som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om ett olaga tvång ska bedömas som grovt, se vårt förslag nedan i avsnitt 7.4.5.2.

Även brottets konstruktion, nämligen att det är ett brott som kräver att tvånget faktiskt kommer till stånd, medför att brotts-typen som sådan inte kan anses ha sådan karaktär att ett stämp-lingsansvar av den anledningen framstår som olämpligt.

Vid en jämförelse mellan stämplingsbrottets tillämplighet i relation till andra brottstyper kan vidare noteras att många brotts-typer som är kriminaliserade på stämplingsstadiet, såsom grovt häleri och penningtvättsbrott (både av normalgraden och grovt brott) framstår som mindre allvarliga än de brott som omfattas av bestämmelsen om grovt olaga tvång. Från ekvivalenssynpunkt framstår det därför som rimligt att även stämpling till grovt olaga tvång ska vara straffbart.

I sammanhanget bör även beaktas att olaga tvång i inte obetyd-lig utsträckning kan ses som ett parallellbrott till utpressning i de fall där det i och för sig finns en legal fordran i botten, men där de indrivningsmetoder som tillämpas är allt annat än tillbörliga. Som kommer att framgå nedan anser vi att stämpling till grov utpress-ning ska kriminaliseras och mot bakgrund av att tvångsmomentet straffvärdemässigt bör vara dominerande bör det förhållandet att tvånget, vid olaga tvång, syftar till att genomdriva en i och för sig giltig fordran inte påverka bedömningen i någon nämnvärd ut-sträckning.²

Även vid en jämförelse mellan de olika förfältsbrotten anser vi att det framstår som rimligt att utöka kriminaliseringen till att omfatta också stämpling till grovt olaga tvång. Redan nu är försök och förberedelse till grovt olaga tvång kriminaliserat och som vi framhållit ovan i våra allmänna överväganden menar vi att stämp-ling till brott generellt inte bör betraktas som en mindre allvarlig osjälvständig brottsform än förberedelse till samma brott.

Brottstypens karaktär är vidare sådan att brottet kan planeras i förväg och dessutom begås i en kontext där det förekommer olika

2 Släktskapet mellan olaga tvång och utpressning gör att det i och för sig också skulle kunna övervägas om inte försök till olaga tvång av normalgraden borde kriminaliseras (försök till utpressning är straffbart). Enligt vår mening är det emellertid främst vid grova brott, där det förekommer allvarligare former av tvång, som tvångsmomentet överskuggar det ekonomiska momentet. Vid mindre allvarligt tvång är det rimligt att skillnaderna mellan brottstyperna ges visst genomslag. Vi har därför valt att inte lämna förslag till en utökad kriminalisering i relation till olaga tvång av normalgraden.

former av samarbete och arbetsfördelning. Med hänsyn till detta framstår tillämpningsområdet för ett stämplingsansvar som reellt, inte minst inom ramen för mer organiserad brottslighet.

Sammantaget menar vi att det finns skäl för en utökad krimina-lisering av det straffbara området för grovt olaga tvång. Vi föreslår därför att även stämpling till sådant brott ska kriminaliseras.

4.5.3 Utpressning