2.1 Utredningens uppdrag
Direktiven för vårt uppdrag beslutades vid regeringssammanträde den 21 februari 2013 (dir. 2013:19). Av direktiven framgår att utredningens övergripande uppdrag har varit att överväga om det går att skärpa den straffrättsliga regleringen så att organiserad brottslighet kan bekämpas mer effektivt. Mer konkret har det varit fråga om att överväga om kriminaliseringen av olika förstadier till brott är tillräckligt omfattande, om straffskalan för förberedelse och stämpling till brott bör ändras, om det finns omständigheter som är särskilt vanligt förekommande vid organiserad brottslighet och som bör lyftas fram som omständigheter att särskilt beakta vid brottsrubricering samt om kriminaliseringen av underlåtenhet att avslöja brott bör ändras på något sätt.
Den 5 december 2013 erhöll utredningen ett tilläggsuppdrag avseende vapenbrott (dir. 2013:112). Uppdraget gällde bl.a. att undersöka vilka åtgärder som krävs för att höja straffminimum för grovt vapenbrott till fängelse i ett år och införa en särskild straff-skala för synnerligen grovt vapenbrott. Utredningens uppdrag i den delen redovisades den 14 februari 2014 i delbetänkandet Skärpta straff för vapenbrott (SOU 2014:7). Uppdraget, såvitt nu är av intresse, har gällt att överväga om grovt vapenbrott bör kriminali-seras på försöks-, förberedelse- och stämplingsstadiet.
2.2 Utredningens arbete
Utredningsarbetet har bedrivits på sedvanligt sätt med tretton manträden, varav två tvådagars internatsammanträden (tre sam-manträden avsåg den del av arbetet med tilläggsuppdraget som redovisades den 14 februari 2014).
I våra direktiv har angetts att utredningen vid behov ska sam-råda med berörda myndigheter och organisationer. Detta samråd har till övervägande del skett genom att de närmast berörda myn-digheterna och organisationerna funnits representerade i expert-gruppen. Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Rikspolis-styrelsen (genom Polismyndigheten i Västra Götalands län), Brotts-förebyggande rådet (Brå) och Sveriges advokatsamfund har varit representerade i expertgruppen. Därutöver har en expert från all-män domstol deltagit i utredningens arbete. På detta sätt har kun-skaper, erfarenheter och synpunkter under arbetets gång inhämtats som underlag för utredningens analyser och överväganden.
Samråd har skett med Egendomsskyddsutredningen (Ju 2012:
10), Utredningen om skärpta straff för allvarliga våldsbrott (Ju 2013:04) och Narkotikastraffutredningen (Ju 2013:11).
Den 20 mars 2014 träffade utredaren och sekreteraren kammar-åklagaren Ashraf Ahmed, Internationella åklagarkammaren i Stock-holm, för att få hans synpunkter på brottsutredningar som rör organiserad brottslighet. Ashraf Ahmed har bl.a. deltagit i utred-ningen i det s.k. Södertäljemålet (Södertälje tingsrätts dom i mål B 2376-12 som varit under prövning i Svea hovrätt (mål B 8076-13;
dom har meddelats den 1 september 2014). Samma dag anordnade utredningen även, i samarbete med Stockholms universitet, ett seminarium i straffrätt som särskilt behandlade frågan om gradindel-ning och straffmätgradindel-ning.
2.3 Avgränsning av uppdraget
Vårt uppdrag har dels varit styrt till överväganden om bl.a. en ut-ökad kriminalisering i förfältet av samt kvalifikationsgrunderna för vissa angivna brott, dels öppet genom att det i direktiven över-lämnats till utredningen att även lämna förslag för andra brotts-typer än de angivna. Det har medfört att vi lämnar förslag till änd-ringar för vissa andra brott än de som särskilt har angetts i våra
direktiv. Eftersom utredningstiden har varit begränsad och då en stor mängd brottstyper är vanliga inom organiserad brottslighet har vi emellertid ansett oss nödgade att avgränsa uppdraget till några mer centrala brottstyper.
För några brottstyper har det dessutom pågått utredningar del-vis parallellt med vår utredning, varför vi har valt att inte gå in närmare på vissa av de brott som behandlas inom ramen för de utredningarna (t.ex. Egendomsskyddsutredningen, Utredningen om skärpta straff för allvarliga våldsbrott och Narkotikastraff-utredningen). Vi har emellertid löpande samrått med och har hållit oss informerade om det arbete som bedrivits inom nämnda utred-ningar och inom Regeringskansliet och utredningsväsendet i övrigt.
Det sagda innebär att vi (med några undantag) har valt att kon-centrera utredningens arbete kring brottsbalksbrotten och att vi således – med några få undantag – har avstått från att utreda och lämna förslag på specialstraffrättens område. Detta innebär inte i sig något ställningstagande i fråga om det finns anledning att över-väga sådana förändringar som vi föreslår även för andra brott än de vi behandlar i detta betänkande eller inte.
En fråga som inte tas upp i direktiven, men som har varit uppe till diskussion under utredningstiden är frågan om deltagande i kri-minell organisation bör kriminaliseras. Vi har vid samrådsmöte med framför allt Åklagarmyndigheten fått information om att det fak-tum att den svenska lagstiftaren har valt att inte kriminalisera del-tagande i kriminell organisation innebär svårigheter bl.a. i polis och åklagares internationella samarbeten. Samtidigt är det lätt att se svårigheter med en sådan kriminalisering.
Frågan om att kriminalisera deltagande i en kriminell organisa-tion har varit föremål för överväganden tidigare, nämligen efter att rådet i Europeiska Unionen i december 1998 beslutade att anta en gemensam åtgärd om att göra deltagande i en kriminell orga-nisation i Europeiska unionens medlemsstater till ett brott (se mer om detta i avsnitt 3.1.1 nedan). De krav som ställdes enligt konven-tionen var att varje medlemsstat skulle åta sig att se till att de hand-lingar som beskrevs i konventionen bestraffas med effektiva, pro-portionerliga och avskräckande sanktioner. Regeringen uttalade i samband med att konventionen skulle antas att reglerna om med-verkan, förberedelse och stämpling till samt underlåtenhet att avslöja brott lever upp till de krav som framgår av konventionen.
Sammantaget gjordes bedömningen att några lagstiftningsåtgärder inte var nödvändiga för att uppfylla konventionens krav (skr.
1998/99:60 s. 265 och prop. 2002/03:146 s. 32).
Även om vi enligt våra direktiv har varit oförhindrade att ta upp sådana närliggande frågor som har samband med de frågeställningar som ska utredas menar vi att just frågan om kriminalisering av del-tagande i kriminell organisation dels har övervägts tidigare och inte ansetts passa in i svensk lagstiftning, dels är så komplicerad att det inte finns utrymme att på ett fullgott sätt utreda frågan inom ramen för förevarande uppdrag. Vi har således valt att inte utreda frågan om deltagande i en kriminell organisation bör kriminaliseras.