Maja från Lönngårdsskolan

Citatet i uppsatsens inledning är Majas ord, hämtade från intervjun som jag genomförde med henne. På många vis beskriver just de där korta meningarna hennes sätt att se på genus och könsroller, som något som individerna själva väljer men som ändå styrs av de biologiska skillnaderna. Som barn och fram till puberteten valde hon själv helt enkelt att vara pojke som sina äldre bröder, men ju äldre hon blev desto mer insåg hon på ett dramatiskt sätt att hon inte kunde stoppa biologin. Jag antar att Maja ganska tidigt i livet förstod att kvinnligt genus kunde innebära underordning i förhållande till det manliga. Att positionera sig som pojke eller pojkflicka blev enligt henne ett sätt att öka sitt handlingsutrymme. Majas sätt att experimentera med sin genustillhörighet under uppväxten, kan ha präglat henne så att hon vågar förhålla sig mer flexibel till sin egen kvinnlighet som vuxen. Kanske är hennes uppfattningar om normalitet och

gränsöverskridanden i genus, tillåtande ur ett sociokulturellt perspektiv? Jeanette

Hägerström (2003) betraktar genus, etnicitet och samhällsklass som sociala kontextuella

konstruktioner. Det innebär enligt hennes uppfattning att kategoriseringar utifrån dessa

konstruktioner hela tiden reproduceras och skapas beroende av den omgivande

kontexten. Kategorierna är alltså inte statiska och oföränderliga, något som Maja redan tidigt i livet fick erfara. (Hägerström, 2003, Maja, intervju nov-2006)

Maja är född 1967. Hon och hennes man har tre döttrar. Den äldsta är född 2000 och de har också ett tvillingpar som är födda 2002. Familjen äger ett hyreshus i en närliggande kommun till Landsbygdskommunen, där de disponerar det övre våningsplanet och hyr ut de resterande två lägenheterna. Sommaren spenderar de tillsammans med Majas svärföräldrar och svågerns familj i en stor villa vid havet. Där delar släkten och deras vänner huset som ofta rymmer många gäster. Förutom sommarhuset i Sverige, har Maja och hennes familj även del i en lägenhet i Sydeuropa, vilken de delar med hennes svåger och svägerska. Hon beskriver sin och makens ekonomi som god. Majas man är

akademiker och arbetar för tillfället med sin egen forskning, vid sidan av sitt vardagliga arbete. Hon och hennes man har ett uttalat avtal vilket går ut på att Maja tar det största ansvaret för hushåll och barn, under tiden som han forskar vid sidan av sitt vardagliga arbete. Men Maja beskriver i vårt samtal, praktiken som lite annorlunda. I de flesta fall är det hon som veckohandlar och hämtar barn, medan maken nästan alltid tar ansvar för matlagningen. Tvätten är ett gemensamt ansvar och under helgerna kan Maja vila, då hennes man tar ett större ansvar för hushållet. Hon säger: ”Vi gör jättemycket

tillsammans, för vi vill vara ihop.” Under en kväll i veckan läser Maja en språkkurs via

ett studieförbund. Det har alltid varit viktigt för henne att motionera, så tre dagar i veckan cyklar hon knappt fyra mil till och från Lönngårdsskolan. När Maja talar om genus och jämställdhet knyter hon ofta sina resonemang till det faktum att kvinnan är den som föder barn, men menar att det egentligen är den enda skillnaden mellan män och kvinnor. Genom att lära sig uppfostra och ta hand om barn följer även andra

kunskaper som betraktas som typiskt kvinnliga. Hon går så långt att hon, utan att kunna bevisa det utifrån några teorier, menar att dessa kunskaper till slut blir genetiska och mer instinktiva hos kvinnor. Kanske om 100 år kan samhället bli jämställt, säger hon. Då har männen kanske använt sina möjligheter och rättigheter att ta hand om sina barn. Då kommer också deras förhållningssätt att se annorlunda ut. Det ligger inte i kvinnan, utan i själva uppgiften förtydligar Maja.

Efter sin äldsta dotters födelse stannade Maja bara hemma från arbetet under fyra månader, då arbetet tillät att dottern följde med till kontoret. Men när så hennes

tvillingar var ett år, och Maja ville börja arbeta som lärare igen, fick familjen ingen plats i förskolan till sina tre barn. Hennes man hade en betydligt högre lön än hon, och det var bara självklart att Maja skulle stanna hemma med barnen. Hon upplevde då att de

kommunala företrädare som hon fick kontakt med inte hade någon som helst förståelse för att hon också ville arbeta, och följaktligen var i behov av förskoleplatser till sina barn. Så Maja stannade hemma, delvis mot sin vilja. Hon säger:” Under de där två åren

Jag förmodar att Maja är ganska trygg i sin kultur, men samtidigt skymtar situationer fram där hon känt sig orättvist behandlad på grund av sin könstillhörighet. Hon är väl medveten om att hennes ekonomiska och kulturella kapital innebär både makt och status i samhället. Hon uttrycker då och då under intervjun hur privilegierad hon tycker att hon är. I hennes kulturellt präglade förhållningssätt tycker jag mig se att utbildning och ett flexibelt tänkande vad det gäller människor och samhälle ingår. Jämfört med Sanna, som jag tidigare har beskrivit, tolkar jag Majas möjligheter som betydligt större att själv påverka sitt genuskontrakt. På olika nivåer beskriver detta begrepp som Hirdman (1988) formulerat, hur män och kvinnor ska vara mot varandra i livets alla skeden, i arbete, kärlek, språk och gestalt. Genuskontrakten innehåller exempelvis generella tankestrukturer om manliga och kvinnliga olikheter utifrån kulturell

tillhörighet. De är osynliga kontrakt som handlar om konkreta föreställningar, vilka i sin tur präglar människors identitetsskapanden. För Sannas del, kan hennes

arbetarklassbakgrund hemifrån med ett traditionellt könsrollmönster i bakgrunden, påverka henne då hon formar sin identitet som kvinna. I Majas fall är det kanske mer kulturellt accepterat än för Sanna, att exempelvis lämna sina små barn i kommunala förskolor, för att kunna ägna sig åt sin yrkeskarriär på heltid. Att göra allt för sin familj och därmed offra sin individuella utveckling, är troligtvis inte något som höjer Majas kvinnliga status i den kontext som hon befinner sig i (Hirdman, 1988, Maja, intervju nov-2006, Sanna, intervju-2006)

Maja valde att läsa fyraårig teknisk linje under sin gymnasietid, eftersom hon var tekniskt och naturvetenskapligt intresserad, men ville efter en tid byta linje till en naturvetenskaplig linje istället. Hennes föräldrar tillät inte det, så hon stannade kvar. Maja ville bli medicintekniker efter gymnasiet, och i hennes gymnasieklass var hon en av fyra flickor i en klass med 26 elever. När hon avslutat sin gymnasieutbildning flyttade hon genast till Västkusten, där hon några år senare började på lärarhögskolan för att bli grundskollärare år 1-7 i matematik, naturorienterande ämnen och engelska. 1995 var hon klar med sina lärarstudier, men fick genast arbete på Telia som

projektledare, för att etablera Internet som tjänst att sälja på företaget. Hon stannade i sju år i den så kallade IT-branschen, ofta i olika typer av ledarskapsfunktioner, och fick via sitt arbete möjlighet att ta del av utbildning på universitetsnivå i marknadsekonomi.

Förutom sin lärarutbildning har Maja hela tiden vidareutbildat sig på egen hand på universitet och högskola, exempelvis med kurser som Språkets ontogenes,

Humanekologi, Engelsk didaktik och Fotbollen i samhället. Hon har även fungerat som

handledare för lärarstudenter och på så vis deltagit i seminarier kring exempelvis interkulturalitet. Under tre och ett halvt år har Maja nu arbetat i Mellanbyn som lärare, de senaste tre terminerna i Lönngårdsskolan som klasslärare i år fyra och år sex.

Just frågor kring kultur och språk har alltid intresserat Maja, möjligen som ett resultat av hennes egen uppväxt. Hennes mor är finska och kom till Sverige tre år gammal, som ett så kallat krigsbarn, för att sedan adopteras av svenska föräldrar. Fadern är indonesisk och växte från femton års ålder upp i Holland under 1950-talet. Efter en tid i USA flyttade han till Sverige och gifte sig med Majas mor 1961. Sedan ett år tillbaka hade SAF tillsammans med LO beslutat att inom en femårsperiod slopa de så kallade

särskilda kvinnolönerna. Föräldrarna fick fyra barn tillsammans, två flickor och två

pojkar som växte upp i familjens villa. Den låg i ett område som kan betraktas som en villaförort mellan två större städer. Då Maja var fyra år, infördes särbeskattning av arbetsinkomster, det vill säga att hennes föräldrars inkomster nu beskattades

individuellt, var för sig, istället för att som tidigare räknats samman och sambeskattats. Maja menar att hennes familj med förhållandevis många barn och utländska föräldrar, verkligen utgjorde ett undantag i bostadsområdet. Av sina föräldrar lärde hon sig att vara stolt över att vara annorlunda. Majas mor var hemma med barnen tills det yngsta syskonet var tre år och började förskolan. Då började hon studera och senare inledde hon även sin yrkeskarriär. Sedan 1980 gällde en ny jämställdhetslag mot diskriminering i arbetslivet och svenska kommuner och landsting undertecknade jämställdhetsavtal samma år. Fadern drev en egen taxifirma och hemmet var ofta fullt av vänner och släktingar från olika håll i världen. Maja menar att gästernas etnicitet och samhällsklass spelade liten roll i hennes barndomshem. Idag är föräldrarna skilda sedan många år och modern är omgift med en annan man. Fadern lever i Holland och kommer till Sverige mest under sommaren. Maja kommenterar sin mans uppväxt som mer konventionell, och menar att han ibland inte ser på vardagshändelser på samma reflekterande sätt som hon, som ett resultat av deras olika erfarenheter under uppväxten (Wahl, Holgersson, Höök & Linghag, 2001, Maja, intervju nov-2006). Sedan den här intervjun genomfördes

har Maja lämnat sin anställning som lärare. Hon arbetar för närvarande istället i ett privat företag med andra arbetsuppgifter.

Majas uppväxt kan sägas vara annorlunda i jämförelse med andra barns från samma bostadsområde under 1970-talet. Hon har erfarenhet av att på olika sätt stå vid sidan av den hegemoniska majoritetskultur utifrån etnicitet och samhällsklass, som omgav hennes familj. Trots det, eller kanske tack vare det, har detta inte inneburit att Maja har befunnit sig i ett underläge där anpassning till rådande värderingar och normer, varit hennes enda chans att hävda sig i samhället. Hon uttrycker istället stolthet över sitt ursprung och menar att hon formats till en mer tolerant och mer fördomsfri person, än hon skulle varit utan sina erfarenheter. Kanske var även hennes val av

gymnasieutbildning och drömmar om ett tekniskt yrke, ett uttryck för en slags frihet från förväntningar styrda av hennes könstillhörighet. På något vis har Maja genom att överskrida gränser för det som betraktas som manligt och kvinnligt utifrån

majoritetskulturens synfält, vunnit både självförtroende och omvärldens respekt.

Hennes främsta individuella mål var inte att vara en normal tjej. Istället har hon utmanat och ifrågasatt genussystemet genom sitt sätt att resonera och agera.

Majas förhållningssätt kan kopplas till Hirdmans(1988) uppfattning att genussystemet och därmed könshierarkin kan diskuteras, ifrågasättas och försvagas då individerna överträder gränserna för manligt och kvinnligt genus. På så vis försvagas en av de bärande principerna i systemet, nämligen isärhållandets logik och praktik. Den manliga normen och makten kan därmed även framstå som illegitim, nödvändig att försvaga och omförhandla. Hägerström (2003) och Ambjörnsson (2004) är inne på samma

resonemang och de konstaterar att det just är kombinationer av kulturell tillhörighet i genus, samhällsklass och etnicitet, som styr personers möjlighet att gör val som avviker från de gängse normerna i samhället. Majas val av en mer flexibel genusposition i jämförelse med Sannas, kan kanske förklaras utifrån ovanstående resonemang. I tolkningarna av de två lärarnas privata arenor är också generationsperspektivet viktigt att uppmärksamma. Det skiljer tio år mellan de båda kvinnorna. Maja har bland annat en praktisk erfarenhet av att både arbeta och vara förälder, vilket Sanna saknar. Vardagens

praktiska logik leder självklart till olika ställningstaganden och förhållningssätt. Dessa

skapas och omskapas kontinuerligt, utifrån vars och ens kulturella tillhörigheter och livsbetingelser. Socialisationsprocessen pågår ständigt och just föränderligheten öppnar för nya tolkningar och teorier (Hirdman, 1988, Hägerström, 2003, Ambjörnsson, 2004, Maja, intervju nov-2006, Sanna, intervju nov-2006).