Utgångspunkter

Syftet med den här uppsatsen är som tidigare nämnts att studera lärares egna kulturella tillhörighet, och på så vis fördjupa mina analyser kring teman som socialisation och

didaktik relaterat till i synnerhet genus och jämställdhet (Syfte och frågeställningar,

1.3.). Det finns också en strävan som är mer politisk och uttalat feministisk. Jag vill tydliggöra eventuella kopplingar mellan lärares egen socialisation och deras didaktiska ställningstaganden i förhållande till styrdokumentens riktlinjer och mål för ökad jämställdhet. På det viset kan jag kanske visa hur betydelsefulla lärares personliga ställningstaganden är, i samband med skolans genus- och jämställdhetspedagogiska

strävan. Mina utgångspunkter inför den här studien påverkar såväl upplägget och genomförandet som analysen av materialet. Därför ska jag redogöra för dem nedan.

2.1.1. En empirisk undersökning

Den studie jag har genomfört fokuserar begrepp som socialisation och didaktik5. Jag vill undersöka och analysera hur personliga och kulturellt betingade ställningstaganden i fråga om genus och jämställdhet, får didaktiska konsekvenser i lärarnas vardag. Det innebär att undersökningen behöver göras på sådant sätt att människors kommunikation och samspel kan betraktas som centrala, för att på ett trovärdigt sätt kunna tolkas och analyseras. Jag har valt att genomföra kvalitativa forskningsintervjuer, då de har till syfte att undersöka just hur och varför människor uppfattar sina liv och sin omvärld som de gör (Kvale, 1997, Thomsson, 2002, Widerberg, 2002). Jag har via

intervjumaterialet fått ta del av hur intervjupersonerna själva tolkar sina

socialisationsprocesser och sin tillhörighet i genuskulturer, hur de talar om genus och jämställdhet samt, hur de själva uppfattar sin praktik i klassrummet ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv. Det handlar om berättelser som bara de kunnat bidra med.

2.1.2. Kvalitativ forskningsansats

Olika vetenskapsuppfattningar leder till olika forskningsfrågor, metodval, tolkningar och resultat. Hela tiden är det forskningens syfte, som bör avgöra den inriktning och metod som forskaren väljer. Frågan om vad för slags kunskap som eftersökes och hur forskaren närmar sig sitt problem, är avgörande för den analys som en undersökning leder till. Många författare inom forskningsmetodologi och vetenskapsfilosofi har efter hand snarare undersökt sambandet mellan kvalitativ och kvantitativ metod, än det som skiljer dem åt(Alvesson & Sköldberg, 1994, Bjereld, Demker, Hindfors, 2002, Allwood et al., 2004). Jag anser, trots det, att beskrivningen av de båda ansatserna ändå behöver

5

göras i jämförelse med varandra, då jag hävdar att min forskningsansats i första hand är kvalitativ.

Min undersökning söker svar på problem som har att göra med intervjupersonernas subjektiva tolkningar och val, åsikter, förhållningssätt, upplevelser och

meningsskapande handlingar och vanor. Alltså frågor som undersöker innebörden av det som sägs i intervjusituationen. Genom att i samspel med intervjupersonerna skapa ett empiriskt material, och utifrån min egen teoretiska och praktiska förförståelse

analysera deras berättelser, kan mina eventuella slutsatser öka förståelse för de fenomen som den här undersökningen handlar om. Den kvalitativa forskningens ontologi6 och

epistemologi7 utgår ifrån att människan är helt och hållet unik, och att det i sig kräver att undersökningsmetoderna anpassas till människan som studieobjekt. Jag själv som forskare måste även vara synlig i texten, då mina analyser i sig ju är en unik människas tolkningar (Kvale, 1997, Widerberg, 2002).

Om jag istället valt att göra en kvantitativ undersökning så hade mitt syfte och mina frågor blivit helt annorlunda. Jag kommer härunder att beskriva kvantitativ forskning i sin allra strängaste form, för att tydliggöra vad jag menar. Kvantitet handlar om att fastställa mängder. Därför blir exempelvis enkätfrågor som kan besvaras med på

förhand formulerade svarsalternativ för att sedan sammanställas matematiskt, ett viktigt redskap. I det sammanhanget är inte olika människors personliga tolkningar det som intresserar forskaren, utan istället antalet lika svar inom respektive svarsalternativ. På så vis kan kategorisering och strukturering av svaren ur ett generellt perspektiv låta sig göras. Däremot får forskaren inte veta hur de enskilda personerna egentligen tolkar innebörden av frågan, och varför deras tolkning blir just så. Det är inte heller syftet med en kvantitativ undersökning av enkättyp. Allt material som samlas in ska på ett objektivt sätt analyseras utifrån kriterier som reliabilitet8 och validitet9 för att skapa en

6 Världsbild 7 Kunskapssyn 8

generaliserbar sanning och vetenskap. Att nyfiket lyssna, och efter hand upptäcka nya

intressanta infallsvinklar att analysera för att förstå innebörder av människors liv, är enligt kvantitativ forskningsmetod underordnat av att nå standardiserade och objektiva forskningsresultat.

Begreppen objektivitet, reliabilitet och validitet har utvecklats inom den kvantitativa forskningen för att motivera och legitimera dess kunskapsanspråk. Den kvalitativa forskaren måste naturligtvis också vara saklig och tillförlitlig, men begreppen passar dåligt med kvalitativ forsknings angreppssätt och metoder, såväl som dess

kunskapsanspråk och motivering. Genom att istället fortlöpande dokumentera och

reflektera över de val som görs och genomgående motivera sina tolkningar under

forskningsprocessen, kan den kvalitativa forskaren bjuda in läsarna att värdera forskningen och dess kunskapsanspråk. I detta sammanhang måste frågan om

forskningsetiska riktlinjer vara central i förhållande till angreppssätt och metodval. Den

bör löpa som en röd tråd genom hela den kvalitativa forskningsprocessen (Widerberg, 2002).

2.1.3. Abduktiv förståelse- och förklaringsansats

När jag började den här undersökningsprocessen hade jag ingen uttalad teori som jag ville prova eller utgå från. Ändå var jag givetvis inte helt teorineutral eftersom jag har både pedagogiska examina och en nästan tioårig praktisk erfarenhet av arbete främst i kommunal grundskola, men även av förskolearbete under ett år. Mitt forskningsområde är en slags fortsättning på den uppsats som jag skrev under min lärarutbildning 1996, om lärares kulturella tillhörighet i en hegemonisk majoritetskultur. Samtidigt har forskningsområdet fördjupats och avgränsats, utifrån min nuvarande erfarenhet och teoretiska kunskap. Utifrån den här bakgrunden har jag formulerat och ställt delvis nya forskningsfrågor, och även tillägnat mig andra metoder utifrån ett nytt syfte. Mitt empiriska material har jag tolkat enligt en modell i tre steg som Kvale (1997) har

9

utvecklat. Tolkningsmodellen går från intervjupersonernas förståelse till min tolkning av deras berättelser, för att slutligen kopplas till lämpliga teorier (Kvale, 1997). De vetenskapliga teorier som jag har använt för att tolka mitt empiriska material, har jag delvis tillägnat mig under själva tolkningens gång. Det var också möjligt för mig att använda och inspireras av de teorier och metoder som jag tidigare kommit i kontakt med, som ett resultat av min egen förförståelse. Därmed skulle jag vilja beskriva min förståelse- och förklaringsansats som abduktiv.

Alvesson och Sköldberg (1994) beskiver skillnaden mellan induktion och deduktion som förklaringsmodeller enligt följande:

En induktiv ansats utgår från en mängd enskilda fall och hävdar att ett samband som

observerats i samtliga fall också är generellt giltigt. Ansatsen innebär alltså ett riskfyllt språng från en samling enskildheter till en allmän sanning. […] En deduktiv ansats utgår tvärtom från en generell regel och hävdar att denna förklarar ett visst enskilt fall av intresse. Denna ansats är mindre riskfylld – till priset av att den verkar förutsätta vad som skall förklaras: att den allmänna regeln alltid gäller, följaktligen även i det aktuella fallet (Alvesson & Sköldberg (1994) s. 41)

Författarna pekar på svårigheterna med att i all forskning antingen helt utgå från teori eller helt bortse ifrån den. Abduktion blir istället ett bra alternativ för att beskriva hur de flesta forskningsprocesser faktiskt går till, då en sådan förståelse- och

förklaringsansats bejakar både empiriska fakta och teoretisk förståelse. En

alternering av teori och empiri där båda successivt omtolkas i skenet av varandra, är istället en mer realistisk och möjlig väg att gå om det är mänsklig förståelse och olika fenomens innebörd som är det aktuella forskningsområdet (Alvesson & Sköldberg, 1994). Min målsättning med den här undersökningen har inte varit att skapa en ny teori. Istället har jag försökt att besvara mina frågeställningar och sedan finna en möjlig teoretisk förklaring till mitt empiriska material, för att successivt också fördjupa betydelsen av resultaten.