• No results found

Enligt Eurostats Labour Cost Index för näringslivet steg de svenska arbets-kraftskostnaderna13 med knappt 3 procent under de tre första kvartalen 2007 att jämföra med 1,6 procent 2006 (se tabell 2.2). Lönerna steg dock med 3 procent 2006 och enligt preliminära beräkningar med 2,5 procent de tre första kvartalen 2007. De definitiva beräkningarna för löneökningstakten 2007 kommer

troligen att revideras uppåt (se vidare avsnitt 3.3, Utfall enligt konjunkturlöne-statistiken).

Att ökningstakten blev så låg för arbetskraftskostnaderna 2006 berodde på att en tillfällig avgiftsbefrielse för arbetarnas ålderspensionsavgifter (på 3,5 procent av lönesumman) infördes detta år. Avgiften för arbetarnas ålders-pensionsavgifter återinfördes 2007, men effekten på arbetskraftskostnaderna motverkades delvis av att tjänstemännens ITP-avgifter sänktes och av att arbetsgivaravgifterna för personer under 25 år halverades från 1 juli 2007 (se avsnitt 3.5).

Tabell 2.2 Arbetskraftskostnader per timme inom näringslivet Procentuell förändring från föregående år respektive årsgenomsnitt

Genomsnitt 1997–2001

Genomsnitt 2002–2006

2002 2003 2004 2005 2006 20071

Tyskland 2,3 1,7 2,3 2,7 1,1 0,8 1,7 0,7

Storbritannien 5,1 4,6 4,7 4,5 6,8 3,5 3,4 5,6

EU-153 3,3 3,1 3,7 3,4 3,0 2,8 2,5 2,7

USA 3,7 3,4 3,6 3,8 3,8 3,1 2,9 3,1

Sverige 4,6 3,3 3,4 4,9 3,1 3,3 1,6 2,8

1. Baserat på de tre första kvartalen 2007

2. Avser samtliga euroländer exklusive Grekland, Luxemburg och Slovenien. Vägt med TCW-vikter 3. Avser EU-15 exklusive Grekland, Luxemburg och Sverige. Vägt med TCW-vikter

Anm. Data för Italien 2007 är baserade på uppgifter från OECD.

Källa: Eurostat, Labour Cost Index, OECD, Bureau of Labor Statistics, Medlingsinstitutet

Därmed kom ökningstakten för arbetskraftskostnaderna i Sverige 2006 att ligga väsentligt lägre än i EU15-området och USA. För 2007 tyder beräkningarna på

13 Löner, avtalade och lagstadgade kollektiva avgifter, löneskatter, se vidare avsnitt 3.5 i kapitlet om lönestatistik.

obetydligt högre ökningstakt i Sverige än i EU15-området och något lägre än i USA. I Tyskland beräknas ökningen av arbetskraftskostnaderna ha stannat vid 1,7 procent 2006 och vid 0,7 procent 2007. I flera övriga euroländer och i Danmark och Storbritannien har ökningstakten 2007 varit betydligt högre än i Tyskland och även högre än i Sverige.

Med tiden har ökningen av arbetskraftskostnaderna i Sverige konvergerat allt-mer mot vad som gäller i EU15-området. För åren 1997–2001 var öknings-takten för arbetskraftskostnaderna i Sverige i genomsnitt ca 1,3 procentenhet högre per år än i EU15-området. Under åren 2002–2006 hade skillnaden krympt till i genomsnitt 0,2 procentenheter, men jämförelsen är starkt påverkad av den tillfälligt mycket låga ökningstakten för 2006. För de fyra första åren uppgick skillnaden i genomsnitt ändå inte till mer än 0,5 procentenhet.

Trots att arbetskraftskostnaden ökat snabbare i Sverige än i EU15-länderna har konkurrenskraften kunnat bibehållas tack vare att den svenska kronan för-svagats mot euron, den danska kronan och framför allt pundet sedan 1996.

Räknat i gemensam valuta har ökningstakten för perioden 1996–2007 som helhet varit ungefär densamma i Sverige och i EU15-länderna (se diagram 2.6). Det är emellertid framför allt dollarn som uppvisar dramatiska växel-kursförändringar under den redovisade perioden, med en markant förstärkning fram till 2001, följd av en avsevärd försvagning fram till 2004. Efter en mycket kraftig förbättring av den svenska konkurrenskraften gentemot USA fram till 2001 har denna därefter försämrats avsevärt fram till 2004 till följd av valuta-förändringar. Med undantag av år 2005 har dollarn därefter åter försvagats (se avsnitt 2.6). Det innebar att räknat i gemensam valuta försämrades konkurrens-kraften mot USA under 2007 vad gäller arbetskraftskostnaderna.

Diagram 2.6 Arbetskraftskostnader i svenska kronor Index 1996=100

Källa: Eurostat, Riksbanken, Medlingsinstitutet

I tabell 2.3 belyses arbetskraftskostnadernas utveckling i de nya EU-länderna inklusive Bulgarien och Rumänien, som blivit medlemmar fr.o.m. 2007.

Ökningstakten är genomgående avsevärt högre än i EU15-länderna, dels

beroende på att en fortgående höjning av produktivitetsnivån möjliggjort en högre levnadsstandard i dessa länder dels på en högre inflationstakt. Öknings-takten för arbetskraftskostnaderna har dock för de flesta länder varit lägre under perioden 2002–2006 än under slutet av 1990-talet. I de baltiska länderna synes dock ökningstakten åter ha accelererat 2006 och under 2007 uppvisar de flesta av de nya EU-länderna en stigande ökningstakt. Polen är det största av dessa länder och för Sveriges del den viktigaste handelspartnern (se avsnitt 2.1). Där har utvecklingen av arbetskraftskostnaderna mellan 2001 och 2005 varit mer jämförbar med den i flertalet EU15-länder, men har därefter åter accelererat över den i EU-länderna. Som framgår av avsnitt 2.5, Arbetskrafts-kostnadens nivå, utgjorde arbetskraftskostnaderna i de nya EU-länderna år 2004 alltjämt en bråkdel av vad som gäller i Sverige och även i

EU15-länderna. De kraftiga ökningarna av arbetskraftskostnaderna efter 2004 innebär att Estlands arbetskraftskostnader, som 2004 motsvarade 14 procent av de svenska arbetskraftskostnaderna, kan beräknas ha stigit till att motsvara ca 21 procent 2007.

Tabell 2.3 Arbetskraftskostnader per timme inom näringslivet övriga EU-länder exkl. Cypern och Malta

Procentuell förändring från föregående år respektive årsgenomsnitt Genomsnitt

1997–2001

Genomsnitt 2002–2006

2002 2003 2004 2005 2006 20071

Estland 12,5 11,1 12,7 9,4 6,3 10,6 16,8 20,1

Lettland 6,5 13,4 8,4 10,1 11,0 14,8 23,3 30,4

Litauen 8,5 8,3 4,2 3,9 4,6 11,2 18,4 21,3

Bulgarien 18,1 5,1 3,1 7,1 5,3 5,3 4,9 15,5

Rumänien 60,4 18,5 26,7 16,4 16,3 14,6 19,1 24,2

1. Baserat på de tre första kvartalen 2007. Källa: Eurostat, Labour Cost Index

Statistiskt underlag för löneutveckling i andra länder

Statistiken avseende arbetskraftskostnadsutvecklingen för näringslivet i Sverige och andra länder hämtas i först hand från Eurostats (EU:s statistik-organ) Labour Cost Index. Sedan september 2005 publiceras statistik över utvecklingen av arbetskraftskostnader per timme enligt gemensamma principer med början år 1996. Statistiken omfattar för närvarande endast näringslivet, (branscher C-K). Branscherna försvar, skola, vård och omsorg (L-O) ingår inte i näringslivet; detta oavsett om produktionen sker i offentlig eller privat regi. Uppgifter för hela ekonomin inklusive samtliga näringsgrenar (C-O), ska enligt planerna vara framtagna till 2009.

Eurostat genomför också vart fjärde år undersökningar av arbetskrafts-kostnadens nivå och struktur (Labour Cost Survey). Den senaste under-sökningen avser år 2004.

Internationella organisationer, som t.ex. OECD (Organisation for Economic Cooperation and Development) och även EU, använder sig också ofta av nationalräkenskapsdata vid internationella lönejämförelser. National-räkenskaperna utarbetas efter ett internationellt överenskommet system

(ENS-95). Ur detta system kan uppgifter erhållas om utbetalda lönesummor för hela ekonomin samt antal anställda. Därmed kan den årsvisa procentuella ökningen av arbetskraftskostnad per anställd beräknas, vilket är OECD:s jämförelsenorm.

En annan viktig statistikkälla är det amerikanska Bureau of Labor Statistics, som sammanställer statistik över produktivitet samt arbetskraftskostnader per producerad enhet. Denna statistik baseras på ländernas nationalräkenskaps-data. Dessutom beräknar man arbetskraftskostnadernas nivå för arbetare inom tillverkningsindustrin för ett stort antal länder, i huvudsak baserad på tillgänglig förtjänststatistik. De flesta av de här använda statistikkällorna revideras kontinuerligt, även långt tillbaka i tiden. Revideringarna kan vara betydande och jämfört med föregående årsrapport har stora förändringar skett såväl för Eurostats Labour Cost Index som för statistikunderlaget från Bureau of Labor Statistics avseende arbetskraftskostnader, produktivitet och enhetsarbetskostnader inom tillverkningsindustrin.

Bedömning av 2007 samt utsikter för 2008 och 2009

I tabell 2.4 redovisas OECD:s respektive EU-kommissionens prognoser för arbetskraftskostnad per anställd i näringslivet respektive i hela ekonomin.

Tabell 2.4 Prognos för arbetskraftskostnad per anställd Procentuell förändring från föregående år

Prognos från OECD Prognos från EU

2007 2008 2009 2007 2008 2009

Tyskland 1,3 2,3 2,7 1,9 2,7 2,5

Frankrike 3,3 3,1 3,2 3,0 3,0 3,0

Italien 2,1 2,6 3,0 2,4 3,7 2,3

Belgien 2,7 2,6 3,0 2,4 2,6 2,6

Nederländerna 2,6 4,2 5,6 2,6 3,4 3,8

Finland 2,7 5,1 4,2 3,3 5,1 4,3

Euroområdet1 2,2 3,0 3,3 2,5 3,2 2,9

Danmark 3,9 4,6 4,6 4,2 4,5 4,5

Storbritannien 3,6 1,6 3,7 4,3 4,5 4,3

EU-151 2,5 2,9 3,4 2,9 3,5 3,3

Norge 5,8 5,9 6,1 .. .. ..

USA 5,0 3,6 3,5 4,7 3,6 3,4

Japan 0,0 0,6 1,8 1,2 1,7 1,8

Kanada 5,4 5,2 4,8 .. .. ..

Ovanstående länder2 2,9 3,1 3,5 3,2 3,6 3,3

Sverige 4,7 4,2 4,1 4,2 4,3 4,2

1. Avser samtliga länder inom euroområdet resp. EU-15 exklusive Sverige. Vägt med TCW-vikter 2. Avser samtliga länder inom EU-15 exklusive Sverige samt Norge, USA, Kanada, Japan Anm. OECD:s prognoser avser näringslivet och EU-kommissionens prognoser hela ekonomin Källor: OECD, Economic Outlook, december 2007, EU-kommissionens höstprognos 2007

Utvecklingen av arbetskraftskostnaderna inom euroområdet 2007 bedöms av OECD till 2,2 procent och av EU-kommissionen till 2,5 procent. Öknings-takten bedöms ha varit högre i Danmark och Storbritannien och därmed också inom 15. Enligt OECD:s prognoser förutses ökningstakten för EU-ländernas arbetskraftskostnader stiga något under 2008 och 2009. Jämfört med OECD-prognosen visar EU-kommissionen på något högre ökningstakt 2008 men ungefär samma ökningstakt 2009. I USA var ökningstakten 2007 betydligt högre än genomsnittet för EU-15, men båda organisationerna förutser en rejäl

dämpning av ökningstakten av arbetskraftskostnaderna i USA 2008 och 2009.

OECD förutser en avsevärt högre ökning av arbetskraftskostnaderna i Sverige 2007 än vad EU-kommissionen gör medan båda organisationerna bedömer ökningstakten till drygt 4 procent 2008 och 2009 – klart överstigande den i konkurrentländerna.